De flesta sånger för barn som jag minns från barndomen är begripliga, och har dessutom ofta någon form av sensmoral (även om denna ibland helt eller delvis är olustig, som i "Goddag min fru" och "Här är polisen".)
Men vad ska man säga om "Mormors lilla kråka"?
"Mormors lilla kråka skulle ut och åka,
ingen hade hen som körde.
Mormors lilla kråka skulle ut och åka,
ingen hade hen som körde.
Än slank hen hit, än slank han dit,
än slank hen ner i diket.
Än slank hen hit, än slank han dit,
än slank hen ner i diket."
Varför har mormor en kråka? På vilket sätt åker kråkan? Kan hen inte köra själv? Osv.
Denna gåta tänkte jag på när jag vaknade.
När jag sen skulle leta efter texten på Google (för att det går snabbare att klistra in den än att skriva ut den själv) upptäcker jag något jag glömt. Det finns ju en annan version som heter "Prästens lilla kråka". Mysteriet tätnar.
"Prästens lilla kråka
skulle ut och åka,
ingen hade hen som körde.
Prästens lilla kråka
skulle ut och åka,
ingen hade hen som körde.
Än slank het hit och
än slank hen dit,
och än slank hen ner i diket.
Än slank hen hit och
än slank hen dit,
och än slank hon ner i diket. "
PS. På nätet kallas kråkan ibland för "hon", ibland för "han". Som synes har jag istället konsekvent skrivit "hen"....
2 kommentarer:
OT. Ett skrämmande perspektiv.
https://ashtarbookblog.blogspot.com/2021/10/enchanted-fruitbat.html
Mycket ytligt sett kanske det håller rent formallogiskt - men i praktiken nej. Om vi alltså antar att det är rent materiella processer det handlar om och inte medvetandet - om det någon gång om en gogplplex upphöjt till gogolplex upphöjt till gogolplex år uppkommer en exakt materiell kopia av mig är det ju ändå inte jag om inte medvetandet är detsamma. Och ingen rent materiell teori kan ju förklara att medvetandet återuppstår.
Skicka en kommentar