När påven Franciskus var i Sverige 2016 intervjuades han bland annat om sin syn på kvinnliga präster.
Här kan man ta del av hans svar på denna fråga . Som han besvarar genom att hänvisa till att den tidigare påven Johannes Paulus II kategoriskt avvisat kvinnliga präster
Franciskus säger: "Vad gäller kvinnopräster i den katolska kyrkan har sista ordet sagts av den helige Johannes Paulus II och det är fortfarande så". ...
Intervjuaren frågar. "Menar ni att det aldrig någonsin kommer att finnas kvinnopräster i den katolska kyrkan?"
Och får svaret. – "Om vi noggrant läser det som den helige Johannes Paulus II sade, så går det i den riktningen"
Detta svar kan förstås utifrån dogmen om påvens ofelbarhet, som fastslogs 1870. Det som påven säger om viktiga lärofrågor ses som alltid riktigt. Den heliga ande mer eller mindre tvingar en påve att alltid ha rätt när han uttalar sig om sådana frågor,
Den katolska kyrkan har en del sympatiska drag. Bland annat att den så resolut avvisar Luthers tes om "Rättfärdiggörelsen genom tron allena".
Men att påven nu, med hänvisning till dumheter som 1994 sagts; av en annan "ofelbar" påve i princip säger att "sista ordet" har sagts ger ju inte ett sympatiskt intryck. Frågan är alltså avgjord. För all framtid.
Jaha. Då vill jag säga att om en gud verkligen har slagit fast något sådant är denna gud inte god. Vilket är problematiskt, eftersom det i kristendomen endast finns en gud.
Nu har ju faktiskt inte Gud uttalat sig i frågan. Så problemet är ju inte Gud, utan de märkliga människor som tillskriver Gud en sådan otäck uppfattning. Att överhuvudtaget på biologiska grunder utesluta halva befolkningen från prästämbetet säger en del om de som gör det. Och det sociala och politiska system som gör att de kan göra det.
Samtidigt kommer uttalandet förr eller senare att skapa problem för den katolska kyrkan. I alla fall om mänskligheten överlever den globala uppvärmningen..
Det skulle vara en annan sak om det slogs fast att Johannes Paulus II och Franciskus uttalanden inte sågs som något som behandlade centrala trosfrågor . Och att det således inte var "ofelbart".
När Johannes Pauls II kom med sitt uttalande om saken kunde man läsa i svenska tidningar att Vatikanen hade sagt att detta uttalande inte skulle ses som "ofelbart". Antingen var det fel eller också har man ändrat sig i Vatikanen.
Påve Franciskus har annars till och från sagt en del bra saker, och ger intrycket att vara mer "vänster" än de tidigare påvarna. Men så länge som han hävdar att halva mänskligheten av biologiska; skäl för alltid ska vara utesluten från det främsta ämbetet i kyrkan är det mycket svårt att uppfatta honom som enbart sympatisk...
8 kommentarer:
Kan se en viss teoretisk poäng med endast manliga präster. En präst förväntas ha ett så stort ansvar för sin församlings välmående i allmänhet och dess andliga välmående i synnerhet att det blir omöjligt att vara en ansvarstsgande mor eller far till sin egna familj samtidigt. Kvinnor mår generellt sett mycket sämre av att inte skaffa barn än män, varför det då blir rimligt att bara ha manliga präster. I praktiken har detta inte fungerat särskilt bra dock.
Är själv inne på att Kataternas prästsystem var en bättre lösning. Både män och kvinnor fick bli präster men bara efter att ens egna barn var vuxna och klarade sig själva. Eller att man var så gammal att man aldrig skulle komma att skaffa familj ändå.
"Kvinnor mår generellt sett mycket sämre av att inte skaffa barn än män, varför det då blir rimligt att bara ha manliga präster."
Nja, men detta gäller ju i så fall endast i genomsnitt. Det finns kvinnor som inte vill ha barn och män som absolut vill det. Då kan väl kvinnor som inte vill ha barn få vara präster.
Men varför skulle just katolska präster inte kunna ha barn? Det går ju bra i andra kyrkor.
Celibat-tvånget för katolska präster måste förstås bort om präster ska kunna ha barn.
Katolska kyrkan skulle nog må bättre om kvinnor fick bli präster och celibat-tvånget upphörde.
Bara en Gud? Läser du Rom 14:4, ser det ju ut som om vi har var sin Gud. Hur tolkar du detta stycke? Jag har försökt tolka Paulus, som att han menar, att samvetet är Gud, såsom jag är i stånd att uppfatta Honom. Alla uppfattar Gud olika beroende på våra skilda kognitiva förutsättningar.
Det finns då två åsikter om rättfärdiggörande genom tro:
1. Jag skall alltid göra det jag tror är rätt. Paulus exempel: Svag tro, somliga vågar bara äta grönsaker. Stark tro, Paulus äter allt. Gud har inte skapat något orent!
2. Jag skall tro på obefläckad avelse, jungfrufödsel, mirakler och svettdukar. Då kan jag förgripa mig på korgossar, stjäla och supa. Eftersom jag gjort det i tro, har jag inte syndat.
Läs hela inledningen till Rom 14 och grubbla!
Bibeln innehåller mycket. Formuleringen i Romarbrevet tolkar jag som att var och en har sin egen gud eftersom Gud har ett personligt förhållande till alla som tror. Inte alls att det "objektivt" sett finns flera gudar.
Jo, Romarbrevet år till stora delar en vacker text.
Vad gäller att inte äta kött undrar jag om det hos en del som inte ville äta kött fanns moraliska betänkligheter att döda djur för att äta den. Jag läste för några år sedan en bok som bland annat drev den tesen. I så fall fanns det ju rimliga skäl för de vars tro förbjöd dem att äta kött. Tycker jag, som är en köttätare med dåligt samvete.
Efter reformationen kritiserade katolikerna protestanterna för att i sin hyllning av "tron allena" tona ner gärningarna. Där kunde de hänvisa till Jakobs brev, som i mycket hårda ordalag tog avstånd från konceptet "tron allena" . Luther ville ta bort Jakobsbrevet, som han kallade för en "halmepistel", från Bibeln. I detta brev kunde man ju bland annat läsa orden "Tro utan gärningar är död" (Jak 2:20).
En annan central del av detta brev var angreppen på de rika. Jag vet inte vad reformatorn Calvin ansåg om Jakobs brev - men han vände dettas syn på de rika upp och ned. Att vara fattig sågs av honom som et tecken på att man inte var frälst. Rikedom kunde ses som ett tecken på att man var det.
Nu hade Calvin en predestinationslära, så det var inte så att man kunde välja att tro, för att sedan bli frälst (och rik). Utan rikedomen kunde ses som ett tecken på att man redan var frälst.
Det finns förresten ett intressant kapitel i Erich Fromms bok "Flykten från friheten" om mentaliteten hos de tidiga protestanterna.
Jag säger inte alls att katolska kyrkan i praktiken därför måste ha varit bättre.. Men rent teoretiskt tycker jag att en del av de tidiga protestantiska lärorna var värre än den katolicism som de hade brutit med.
Vissa protestanter tänkte alltså på den tro jag satte nummer 2 på: Tror man på de rätta dogmerna, skall det räcka. Det tycker tydligen inte du och inte jag heller. Överens. Men på nytestamentlig tid var det väl vanligare att vägra äta pga idéer om orena djur.
Den idé du tar upp fanns väl tidigt i det hinduiska Indien, så den kan ju också ha funnits bland judarna. Det blir då exempel på olika uppfattningar om Gud och Hans vilja. Med andra ord, var och en tycks ha sin egen Herre. Och vi skall göra det vi tror är rätt. Trons gärningar. Paulus talar ju mycket om samvetet, t.ex. 1 Kor 10:28, 29.
Där finns en tredje orsak till att inte äta kött. Den underkänner Paulus (1 Kor 8:4ff) med motiveringen, att det inte finns några avgudar. Kött som offras till inget kan ätas.
"Den idé du tar upp fanns väl tidigt i det hinduiska Indien, så den kan ju också ha funnits bland judarna."
Jag förstår inte riktigt. Vilken idé tänker du på, och hur togs den upp av hinduer och ev. hos judarna?
"Tror man på de rätta dogmerna, skall det räcka. Det tycker tydligen inte du och inte jag heller. Överens. ."
Ja, tillsammans med de allra flesta idag - både tror och hoppas jag...
Förlåt. Hinduismen har ju väldigt många idéer. En att man inte ens får slå ihjäl en fluga. Då har man givetvis, som du skriver "moraliska betänkligheter att döda djur för att äta". De hinduerna kanske t.o.m. var först med den vegetariska idén.
Jag förstår... Ja, jag har alltså läst en del om att de första kristna vägrade ära kött av etiska skäl. Jag ska försöka komma ihåg var jag läste det.
Skicka en kommentar