Igår på onsdag började nya rekommendationer att gälla i kollektivtrafiken. Från att man skulle ha mask vid rusningstid till att man skulle ha mask hela tiden.
De gamla rekommendationerna hade jag följt genom att undvika rusningstiden, inte genom att använda mask.
Men nu på onsdag. Jag tänkte att jag får väl köpa mask på apoteket. Jag hade först fått veta ändringen genom morgontidningen, på onsdag morgon. Och det finns inget apotek i Hovsjö. så jag måste först åka till Södertälje centrum.
När jag kom till bussen insåg jag att det verkligen - dagen för de nya restriktionerna - hade uppstått nya vanor hos resenärerna. Från att mellan 10 och 20 procent under de senaste veckorna hade haft mask på bussen när det inte var rusningstid hade nu inte en enda person mask. När jag kom av bussen såg jag att även vid Södertälje centrum hade ingen mask.
Jag tyckte inte längre det var någon större idé att endast jag hade mask, så jag gick inte till apoteket.
På vägen hem hade inte heller någon mask. . Samma sak på torsdag. Ingen hade mask vare sig på bussen till eller från Hovsjö. Kan det vara en slump?
Jag tror inte det. .
Den enda förklaringen jag kan se är att det är någon sorts protest eller trots. När det inte fanns en rekommendation till alla att ha mask hade i alla fall mellan 10 och 20 procent det. När det kom nya rekommendationer om att alla ska ha mask i kollektivtrafiken sjönk andelen som hade det till noll procent.
6 kommentarer:
Hur gick det med mormonerna? 😉
När det gäller mask så brukar jag bära det i kollektivtrafiken eftersom jag då åker och besöker några personer som tillhör "riskgrupperna". De bor dessutom i ett område som drabbats extra hårt av corona. Annars bär jag i princip aldrig mask, utan kör "social distansering" när det är möjligt. Vilket av olika skäl är väldigt ofta! Så jag har klarat mig hittills...
Jag följer rekommendationerna så gott jag kan.
Men är ganska så rädd för att nya mutationer kommer att hindra all immunitet och att detta sedan leder till att restriktionerna kommer att finnas kvar hela min livstid. Som i så fall dessutom kanske kommer att förkortas, inte nödvändigtvis pga covid-19, utan kanske pga stressen son uppstår av att nästan aldrig ens kunna snudda vid någon annan människa.
Jag vet inte vilka som bor i ditt område men det verkar
som om man lever i en förnekelse. Om jag trodde att munskydd
hjälper så skulle jag bära det om så jag var den enda personen.
Jag tänker vara egoistisk. Min far dog och ett par bekanta har dito.
Hur du gör är din ensak men låtsas inte att det inte regnar och skyll
sen på att att du inte hade ett paraply.
Jag verkar ha raderat mitt eget svar till dig.
Jag har ingen åsikt om 99 procent av Hovsjös invånare lever eller inte lever i "förnekelse".
Men jag anser att man även kan ha legitima skäl till att inte vilja ha mask ständigt och jämt.
Denna fråga är komplicerad, men samtidigt polariserad. Jag vill lyfta fram att även motåtgärderna kan leda till lidande och död. I Japan ökade självmordsfrekvensen explosivt efter att lockdown infördes. För att bara ta ett exempel.
Det finns många ensamma människor som drabbas hårt av den sociala distanseringen. Om de dessutom har psykiska problem kan det bli ännu värre.
Det finns så vitt jag vet inga systematiska undersökningar om sambandet mellan dödsfall och motåtgärderna mot covid-19. Men ju längre detta pågår ju mer ökar riskerna för att offren för motåtgärderna blir fler än de direkta offren för covid-19-imfektoner.
Det är min bestämda åsikt.
Jag har börjat använda mask, inte för att jag tror att det skyddar speciellt mycket utan för att jag tänker att det i alla fall inte skadar. I förra veckan insjuknade en god vän till mig. Han tog ett självtest hemma och verkade till en början klara sig rätt bra. Efter ett par dagar hemma, när vi alla trodde att hans kropp börjat återhämta sig, blev han plötsligt sämre och hämtad av covid-ambulans. Nu ligger han på hospitalet, isolerad med dödsångest.
Han blev troligen smittad på arbetsplatsen.
Var rädd om dig Erik.
NBT''
Tack för omtanken.
Jag tror att jag hade covid-19 i mars, ungefär en vecka. Jag hade en rad symptom som man vare sig får vid förkylning eller influensa - men som man ibland tydligen får vid covid-19. Bland annat att febern gick upp och ner som en jojo hela tiden. Varje dag hade jag feber mitt på dagen, som gick över på kvällen för att sedan på morgonen förvandlas till sin motsats - jag fick ungefär 36,2 varje morgon. Vilket jag tidigare aldrig haft. Jag hade före detta aldrig någonsin haft en temperatur som legat under 36,6...
Dessutom fick jag denna vecka obehagliga känslor av att vara typ "besatt". Det kändes som om något ovanligt och främmande trängt in i mig.
Nej, jag testade mig inte för antikroppar efter det. Det fanns så många exempel på att dessa tester var extremt otillförlitliga,
Men om jag då hade covid-19 fick jag i så fall följdsymptom som sägs kunna drabba en del efter att de blivit av med den. Exempelvis är jag sedan dess svagare i händerna. Förut kunde jag nästan alltid skruva bort kapsylen till ex.vis läskflaskor, men nu måste jag nästan alltid använda hovtång när jag gör det....
Skicka en kommentar