Det forntida Egypten imponerar. Både samhället och religionen lyckades bevara sina grundläggande drag i tre tusen år. Som jämförelse kan nämnas att kristendomen "endast" har funnits i två tusen år. ...
Boken är alltså¨mycket grundlig, och läsvärd. Jag håller alltså på att läsa om den, fast mer grundligt. Bland annat för att multipla ögonproblem gör att jag måste läsa långsammare.
Och når jag läser kan jag inte låta bli att då och då haja till.
Till och från stöter jag på formuleringar som får mig att baxna. Formuleringar som man inte kanske väntar sig i ett akademiskt verk om en forntida kultur.
Några exempel.
"Kosmoteismen, där naturens skiftningar hade åskådliggjorts genom den polyteistiska mytologins ständiga evolution ersattes av teismens uppenbarelse. Det var en religiös uppenbarelse som slutgiltigt uppenbarade sanningens ljus i en av hedendom förmörkad värld". (s. 16)
"Hans /faraos/ grundläggande ställning som gudarnas utvalde son på landets tron förblev likväl oförändrad. Först med uppenbarelsen genom Jesus Kristus, Guds ende son, förlorade den egyptiske kungen sin roll som människors länk till det gudomliga och förpassades till historiens gemak." (s. 37)
"Uppenbarelsen i sin kristna och sedemera muslimska form utgjorde dödsstöten för ett mångtusenårigt gudsbegrepp." (s. 26)
Först undrade jag om det var ett sätt att redovisa hur de första kristna i Egypten upplevde saker. Men boken handlar ju inte om de första kristna i Egypten - när pyramiderna byggdes fanns inga kristna.
Sedan tänkte jag att det kanske handlade om någon form av dubbelbottnad ironi.Men det ser det inte heller ut som.
Så jag antar att det är författarens egna religiösa åsikter som demonstreras på detta sätt.
Boken är ju inte utgiven på ett akademiskt förlag - utan på det kommersiella Carlssons förlag. Om det vore ett akademiskt förlag hade den typen av formuleringar knappast varit möjliga.
Och om det hade handlat om ett nutida samhälle och en nutida religion skulle nog inte heller Carlssons förlag kunnat acceptera något sådant. Anta att en indolog gav ut en lärobok om hinduism där man kunde läsa att denna uttrycker ett hedniskt mörker eftersom hinduer inte inser att Jesus Kristus år Guds ende son.. det skulle nog blivit en skandal.
Men, som jag tidigare påpekat i samband med filmer som behandlar fornegyptisk religion, kan ju inte människor som levde för över 2000 år sedan protestera....
Vi har ju både tryck- och religionsfrihet, och det är mycket bra. Billing har naturligtvis all rätt i världen att skriva vad han vill om dessa frågor. Carlssons förlag har all rätt i världen att ge ut det.
Och jag har all rätt i världen att finna det en sm smula olustigt. Och blogga om det.
Och även föra fram min syn. Och den är väl ungefär så här. Även om det kan te sig svårbegripligt att de forntida egypterna trodde att Farao var en inkarnation av Horus, är det inte på¨något sätt mer lättbegripligt att det idag finns miljoner människor som tror att mänskligheten har befriats från sin syndaskuld pga att några människor för två tusen är sedan fängslade, torterade och mördade "Guds son".
Vare sig den fornegyptiska religionen eller kristendomen skulle nog vinna Stora Rationalitetspriset, om det nu fanns ett sådant. Men om det fanns ett sådant tycker jag nog själv att åtminstone den typ av kristendom som tar denna brutala försoningslära på allvar skulle komma klart under den egyptiska religionen - om man mätte förlorarnas ställning på en skala. .....
Pyramiderna vid Giza.
10 kommentarer:
Jag var lite fascinerad av den fornegyptiska religionen redan som barn. Den hade vissa drag som lät så att säga logiska, som att själen var odödlig och dömdes efter sina gärningar, men även vissa som var ologiska, som att själen måste ta sig igenom en mängd portar där den blir dödad om den inte kan rätt lösenord - det verkade lite orättvist mot goda människor som inte kunde dem! Själen var också tvungen att kämpa mot olika demoner på vägen till rättvisans sal. Och det där med djurhuvudena på gudarna var det ingen som fattade...
Idag tycker jag faktiskt att hela scenariot låter logiskt (utom det där med mumierna). Det är en slags nära-döden-upplevelse där själen på sin väg till den slutgiltiga domen kan hamna på avvägar ("kan inte lösenorden" eller "förlorar mot demoner"). Det är därför bara en minoritet kommer till Yalufälten (paradiset). De andra måste väl reinkarnera, även om egyptierna kanske inte trodde på just detta. Att gudarna har djurhuvuden är givetvis ett shamanistiskt drag.
Jag undrar om inte det hela kan vara fritt baserat på verkliga andliga upplevelser. Jämför även gnosticism, vissa hinduiska traditioner, och så vidare.
Det låter som att författaren tycker att vi nu har en riktig faraon på himlapällen istället för detta "hedniska mörker". Jämfört med israeliternas gamla religion låter ju den egyptiska betydligt trevligare, de har t.o.m. en gud som dör och återuppstår, men ändå är det GT som anses vara Guds första uppenbarelse, snälla...
Altså, det känns underligt att i en i övrigt helt seriös bok om pyramiderna hitta formuleringar som skulle passa ganska bra i en broschyr från Pingstkyrkan eller Sjundedagsadventisterna.
Om det stod så i en avhandling skulle den troligen underkänts,.
Ja, den egyptiska religionen känna faktiskt mindre otäck än GT. Om jag tvingades att välja mellan att i en tidsmaskin förflyttas till det forna Egypten och att på samma sätt förfly6ttas till GT:s Israel skulle jag nog välja Egypten.
Mer allmänt är det lite gåtfullt hur omkring 3000 f.kr. det historiskt sett ganska så plötsligt, i först Mesopotamien sedan i Egypten uppstår samhällen som inte liknar något mänskligheten tidigare känt.
Speciellt konstigt är det i Egypten. Från neolitiskt stamsamhälle till ett samhälle som bygger väldiga monument som man än idag inte riktigt fattar hur de kunde byggas.
Erich von Däniken var en charlatan av värsta typ men när man ser hur snabbt det gick i dessa två¨länder kan man förstå att även totalt förvirrade personer kan få läsare. För det ÄR faktisk konstigt
Ja, särskilt som "Gamla Riket" verkar ha haft mer avancerade pyramider än de senare "rikena". Såvida inte hela tidslinjen är i olag. Robert Schoch menar ju att åtminstone sfinxen är betydligt äldre än pyramiderna, men han är ju extremt kontroversiell och är numera ett slags svärmare eller atlantoman. Det finns även de som ifrågasätter "Sothic dating" och menar att hela den egyptiska kronologin är felaktig, fast jag vet väldigt lite om detta. Å andra sidan kanske detta inte löser något heller - man måste ju fortfarande förklara varför (och hur) pyramiderna byggdes, och så vidare. Det kanske finns ett visst motstånd i egyptologiska kretsar mot spekulationer av detta slag, av rädsla för att "galningarna" annars tar över?
Kan det vara något slags "memetisk mutation"? Det finns kulturer som sticker ut, Induskulturen som var en fredlig-egalitär högkultur exempelvis, men även vår egen moderna civilisation verkar på gott och ont vara unik på många sätt. Om det inte är något materiellt, så kan det ju vara något andligt istället, fast då hamnar man i *väldigt* märkliga spekulationer om astrologiska tidsåldrar och jag vet inte vad. Vet inte om jag vill gå åt det hållet, ha ha.
Apropå Egyptens religion så har jag läst någonstans att de bara offrade grönsaker och frukter till sina gudar, så när judarna i Egypten tilläts bygga sitt eget tempel (det fanns alltså tempel utanför Jerusalem!) så var det på villkor att de inte offrade djur!
Här är förresten ett blogginlägg jag skrivit om Robert Schoch:
http://ashtarbookblog.blogspot.com/2018/09/imagine-my-schoch.html
Om den israeltisaka kulturen verkligen var som den beskrevs i GT - och inledes med ett folkmord på ursprungsbefolkningen i Kanaan - var definitivt den egyptiska att föredra. Å andras sidan ser Josuas bok ut att ge en helt falsk beskrivning av vad som hände och enligt Gottwald var Israel före monarkin ett jämlikt och sympatiskt samhälle. Vem vet.
Vad gäller den plötsliga uppkomsten av stater i Mesopotamien och Egypten har jag aldrig sett någon bra förklaring. Men den MEST övertygande jag stött på var att de uppstod för att skydda kulturen mot boskapskötande nomadstammar, likt de som samtidigt höll på att sprida de indoeuropeiska språken i Europa...
Kanske inte exakt samma sak, men jag minns själv att jag blev lite paff när jag läste "Det Okända" av Håkan Arlebrand (allmän genomgång om nyandlighet och ockultism, med ett fokus på svenska grupper) för många år sedan och på slutet fick en utläggning om varför kristendomen är sanningen och alla måste bli frälsta. Det avvek ganska tydligt från resten av boken som jag tyckte var hyfsat objektiv, förutom då påståendet att Black Sabbaths konserter hade urartat till "svarta mässor" vid ett antal tillfällen.
Håkan Arlebrand kunde låta ganska fundamentalistisk ibland, men det verkade nog gradvis avta. Boken om Jehovas Vitten var ett skäckexempel men det var en av hans tidigare böcker.
Skicka en kommentar