onsdag 29 januari 2020

Men varför kallade jag mig Ishtar?

Det var någon gång våren 1977. Jag hade just blivit medlem i en vänsterorganisation, som jag under flera år hade varit en ganska så aktiv sympatisör till..  Det var en av de större smågrupperna vid sidan av Vänsterpartiet  Kommunisterna. (VPK).

Nu var det så att i denna organisation använde man inte sina riktiga namn i interna sammanhang. Anledningen sades vara att man inte ville hjälpa SÄPO i deras arbete för att kartlägga vänstern.
´
Det kanske någon idag kan se som en överdriven SÄPO-noja, men jag vill snarare säga att det nog var en grov underskattning  av SÅPO:s kapacitet. Det torde inte alls ha varit svårt för SÄPO att snabbt kartlägga vilka som hade vilka pseudonymer....

Det fanns de som var kritiska till systemet med täcknamn och jag tillhörde dem.

Men å andra sidan kunde ju man få uttryck för sina inre fantasier och drömmar när man valde pseudonym....

Många tog namnet på ex.vis litterära figurer som de var förtjusta i.

Så jag satt där i valet och kvalet. Jag tror jag bestämde mig på ett möte. De som ville hålla inlägg skulle skriva en lapp och lämna fram till ordföranden.

Så jag lämnade fram  en lapp med den pseudonym jag just hade valt.

Resultatet lät inte vänta på sig. En kvinna på podiet (minns inte om hon var ordförande, sekreterare  eller något annat) sa med en förvånad, på¨gränsen till ogillande röst  "Och vad är Ishtar för något"  "Det 'är min pseudonym" svarade jag glatt.

Det var ju ett klart besked, men jag inbillade mig att det ogillande ansiktsuttrycket inte riktigt  försvann.  Och jag funderade lite på om pseudonymen var opassande på något sätt.

Frågan är ju sedan varför jag valde namnet på den baylonisk-assyriska kärleks- och krigsgudinnan som pseudonym. Det minns jag faktiskt inte - jag minns endast att jag gjorde det.

Det var ju mer än sex år innan jag började läsa religionshistoria och ännu fler  år innan jag började utveckla ett intresse för forntida gudinnekult.

Jag hade i och för sig läst forntida historia som hobby redan som åttaåring, och hade troligen lärt mig namnet redan då.

Nåväl, oavsett varför jag valde det namnet är ju  Ishtar en fascinerade gestalt. Under den sumeriska perioden i Mesopotamien hette hon Inanna - men i Babylonien och Assyrien kom hon att få namnet Ishtar. Lite info om henne kan man få i denna ovanligt omfångsrika artikel i Wikipedia. 

Hon började dyrkas före 3000 f.kr., och kulten levde kvar i kanske 3000 år.

Under slutet av 1900-talet blev feministiska forskare intresserade av henne.  Många har fördjupat sig i berättelsen   om hennes nedstigning till dödsriket, en fascinerande historia som jag inte ska ta upp här.

Själv använde  jag för övrigt pseudonymen  en gång senare 1981 - då´jag var med och bildade en parodi på en sekt på Jakobsbergs Folkhögskola.

Vad har månne Ishtar för inflytande på mig,  som dessa två gånger fick mig att vilja identifiera mig med henne?  ;-)


En bild  från Lewis Spence's "Myths and Legends of Babylonia and Assyria" (1916) som ska föresttälla  Inanna/Ishtars nedstigning till underjorden.

10 kommentarer:

Tidlösa sa...

Ashtar är tydligen den maskulina formen av Ishtar i landet Moab. Enligt Wiki. Om han i likhet med Innana blev "korsfäst" i underjorden vet jag dock inte.

Tidlösa sa...

Detta är en jungiansk synkronicitet.

Erik Rodenborg sa...


"Detta är en jungiansk synkronicitet." På vilket sätt då?

Erik Rodenborg sa...

"Om han i likhet med Innana blev "korsfäst" i underjorden vet jag dock inte."

I så fall borde den berättelse4n kanske också ha en kvinnlig motsvarighet till Dumuzi/Tammuz. Nej, jag tror inte att det finns något som tyder på att Ashtar tog över de mytologiska berättelserna om Inanna/Ishtar. Om det var så, skulle det nog ha skrivits em hel del om det idag.

Anonym sa...

Jag vet inte om synkronicitet är rätt ord, det kanske är bättre att säga "karma"? Du väljer alltså (spontant?) en kvinnlig gudinne-pseudonym innan du börjar intressera dig för just gudinnor, och hade du inte en andlig upplevelse av Gudinnan också?

Tidlösa

Erik Rodenborg sa...

Synkronicitet är nog inte så adekvat, och jag vet inte om det kan kallas karma heller. Jag skulle snarare säga att det gudinneintresse jag öppet fick senare fanns latent i det omedvetna långt tidigare.

Jag kan till exempel minnas en fascinat9on för både Kali och skogsrån i sjuåråldern, när jag läste om dessa i Jorden runt på 80 dagar respektive "Nils Holgersson". Det var inte speciellt vänliga beskrivningar men de fascinerade mig.

En direkt märklig upplevelse av gudinnan kom kom ju långt senare, 1991. Se http://kiremaj70.blogspot.com/2008/03/upplevelse-i-megalitgrav.html

Erik Rodenborg sa...

PS. Och 1973, när jag hamnade i diskussioner och i viss mån utsattes för konverteringsförsök av två kristna, tillika vänsteraktiva kvinnor, insåg jag att om jag försökte tänka mig en gud, som var på något sätt uthärdlig, uppfattade jag hen alltid som på något sätt kvinnlig.

Tidlösa sa...

Eftersom du gillar allt Ishtar-relaterat...se här, ett belgiskt popband som kallar sig Ishtar. De var med i Eurovision 2008.

https://www.youtube.com/watch?v=r2IXuAO3jHY

De sjunger på ett "påhittat språk" som dock låter som en förvrängd version av ukrainska (tycker många) eller slovakiska (tycker jag).

Erik Rodenborg sa...

Fascinerande med ett påhittat språk i en melodifestivalslåt. Undra varför de kallade sig Ishtar.

Tidlösa sa...

Deras hemsida är på flamländska. De beskriver helt enkelt Ishtar som en babylonisk gudinna för tex sexualitet och krig. Varken mer eller mindre.

"The curse of the crimson altar"

Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...