Under 1970-talet började det i pop- och rockmusik bli mycket vanligt med "demoniska" texter, med exempelvis hänvisningar till "The Devil", Satan eller Lucifer.
Det var något i stort sett nytt. Under större delen av sextiotalet fanns helt enkelt inte denna genre. Men under sextiotalets sista år började något hända.
Den 24 augusti 1968 gick "Fire" med Crazy World of Arthur Brown in på Tio i Topp. Senare detta år kom som bekant Rolling Stones med "Sympathy for the Devil", som låg på LP;n Beggars Banquet.
Det sågs nog som udda teman, när det begav sig, men det skulle komma mer.
Idag för 50 år sedan - den 28 januari 1969 - gick
"Race with the Devil" med The Gun upp på fjortonde plats på den svenska försäljningslistan Kvällstoppen. Den kom dock inte att ligga där länge - endast tre veckor.
(Just Race with the Devil gavs förresten ut långt senare, 1981, som en singel med tjejgruppen "The GirlSchool", en grupp som jag överhuvudtaget inte hört talas om förrän igår. Covers brukar ofta bli sämre än originalet, men det tycker jag inte är fallet här.)
Under 1960-talet förblev dock låter med sådana teman mycket udda undantag. Men 1970 slog Black Sabbath igenom - och efter det öppnades dörren till "demoniska" teman på vid gavel, och det blev närmast till en flodvåg,
Alldeles oavsett vad man anser om dessa låtar, och de artister som framförde dem (några av dem var riktigt bra!) tycker jag själv att den intensiva fokuseringen på (och ibland närmast lovsången till... ) vår kulturs främsta symbol för ondska, var ett ganska så osunt stickspår i en annars ofta så glädjefull och dynamisk ungdomskultur.
Avbildning av djävulen i målning från 1500-talet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"The curse of the crimson altar"
Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
6 kommentarer:
Det där med Girlschool (aldrig hört talas om förrän igår) är bland det
mest upprörande jag läst på länge. Spelar fortfarande ute. Trist med
förgrundsfiguren Kelly Johnssons alldeles för tidiga bortgång ...
https://www.youtube.com/watch?v=c-YtTUmnZOU
Girlschool - Don't Call It Love (Screaming Blue Murder 1982)
Approved by ingen mindre än NBT !
Sedan vet du kanske att "Sympathy for the devil" spelades in av den
snygge och elegante Bryan Ferry på sin första soloskiva, bestående
enbart av covers. För mig blev detta originalet ...
https://www.youtube.com/watch?v=OJFe5eG4d8M
https://www.youtube.com/watch?v=MxYsi5Y-xOQ
Hell Is For Children by Pat Benatar
Apropå djävulen och utsatta barn. Det här är en favorit från förr ...
"Actually, Pat Benatar was protested by some religious groups for the "Crimes of Passion" tour, because of this song. They thought it was satanic, and glorifying hell, which TOTALLY missed the true meaning of the song."
"Det där med Girlschool (aldrig hört talas om förrän igår) är bland det
mest upprörande jag läst på länge."
Upprörande? Mina kunskaper om pop- och rockmusik är mycket grundliga fram till våren 1971 - sedan blir de endast fragmentariska. Men det har jag ju skrivit om tidigare.
"Upprörande? Mina kunskaper om pop- och rockmusik är mycket grundliga fram till våren 1971 - sedan blir de endast fragmentariska. Men det har jag ju skrivit om tidigare."
https://www.youtube.com/watch?v=M24xNZYXOZw
Fanny: 'Badge' from their 1970 debut album
Den här måste du m a o ha hört (och uppskattat ?). Dessa debuterande
tjejband ...
Den var trevlig, men nej, jag har inte hört den förut. Så jag vill tillägga att när jag skrev att jag följde pop och rock noga fram till våren 1971 betyder det att jag följde den från svensk horisont. Grupper som var aktiva i USA o0ch England men som inte då uppmärksammades i Sverige, missade jag oftast.
Visserligen köpte jag New Musical Express och Melody Maker några gånger 1968-69, men det var sporadiskt och hände dessutom aldrig efter 1969.
Skicka en kommentar