Race with the Devil

Under 1970-talet började det i pop- och rockmusik bli mycket vanligt med "demoniska" texter, med exempelvis hänvisningar till "The Devil",  Satan eller Lucifer.

Det var något i stort sett nytt. Under större delen av sextiotalet fanns helt enkelt inte denna genre. Men under sextiotalets sista år började något hända.

Den 24 augusti 1968 gick "Fire" med Crazy World of Arthur Brown in på Tio i Topp. Senare detta år kom som bekant Rolling Stones med "Sympathy for the Devil", som låg på LP;n Beggars Banquet.

Det sågs nog som udda teman, när det begav sig, men det skulle komma mer.

Idag för 50 år sedan - den 28 januari 1969 -  gick  "Race with the Devil" med The Gun upp på fjortonde plats på den svenska försäljningslistan Kvällstoppen. Den kom dock inte att ligga där länge - endast tre veckor.

(Just Race with the Devil gavs förresten ut långt senare, 1981, som en  singel med tjejgruppen "The GirlSchool", en grupp som jag överhuvudtaget inte hört talas om förrän igår. Covers brukar ofta bli sämre än originalet, men det tycker jag inte är fallet här.) 

Under 1960-talet förblev dock låter med sådana teman mycket udda undantag. Men 1970 slog Black Sabbath igenom - och efter det öppnades dörren till "demoniska" teman på vid gavel, och det blev närmast till en flodvåg,

Alldeles oavsett vad man anser om dessa låtar, och de artister som framförde dem (några av dem var riktigt  bra!)   tycker jag själv att den intensiva fokuseringen på (och ibland närmast lovsången till... ) vår kulturs  främsta symbol för ondska,  var ett ganska så osunt stickspår i en annars ofta så glädjefull och dynamisk ungdomskultur.


 Avbildning av djävulen i målning från 1500-talet. 

Vart går Vänsterpartiet?

Gick med i Vänsterpartiet någon månad före jul. Har inte hunnit vara speciellt aktiv ännu. Efter det senaste katastrofbeslutet är jag inte säker på att jag kommer att vara det i fortsättningen.

Man bekämpar inte högerpopulism och/eller fascism genom att acceptera en nyliberal politik. Relationen mellan dessa två kan jämföras med relationen mellan eld och bensin.

Om man tror att man bekämpar högerpopulistiska eller fascistiska strömningar genom att lägga sig platt för en "liberal" högerpolitik kommer dessa bara att gynnas och växa.

Många människor kommer att tycka sig se två saker. För det första. De andra partierna intrigerar mot SD. För det andra. Resultatet blev en politik som river sönder välfärden och tryggheten.

Effekten av detta kan för inte så oerhört få bli den förvirrade och felaktiga och inte speciellt logiska slutsatsen: att rösta på SD kanske leder till ökad trygghet och ökat välstånd.

Låter absurt, men det finns en hel del historiska exempel på en sådan dynamik...

Det bästa sättet att hindra en sådan tankekollaps hos många är om det finns en stark vänster som vet vad den vill och inte viker sig, En sådan har vi inte idag.

Den kommunistiska riksdagsgruppen 1922. Skulle kanske ha lite svårt att känna igen sig i dagens Vänsterparti. 

Apropå det senaste regeringsförslaget

Jag anser definitivt att V måste rösta nej till Löfven/Lööfs nyliberala allians...

Ett extraval är bättre än en s- (eller koalitions-) regering med ett program designat av Annie Lööf.

Dessutom är jag ganska så säker på att det enda parti som i slutändan vinner på om V släpper fram en sådan regering - är Sverigedemokraterna.

Demokratisk Allians - och Stiftelsen Contra

Om det fanns någon organisation som var avskydd av vänsteraktiva under Vietnamkriget var det Demokratisk Allians (DA). Denna organisation bildades 1967, och hade huvudsakligen två syften. Dels att ovillkorligt stöda USA:s krig i Vietnam (senare i hela Indokina), dels att bedriva en allmänt antikommunistisk propaganda.

De brukade bland annat stå på Hötorget i Stockholm och sälja en tidning som hette "Argument för frihet och rätt". Det var inte formellt deras tidning - utan  en "oberoende"  USA-vänlig tidning utgiven av en viss Svante Hjertstrand.

Deras främsta syfte var alltså att stöda USA:s krigföring i Vietnam och Indokina. De lade sig hela tiden så nära USA:s linje de bara kunde, stödde varenda uttalande från Vita Huset och varenda insats av USA:s armé.

De hade som sagt bildats 1967, och lades ner 1976. Deras retorik var inte fascistisk, utan borgerligt demokratisk, men det hindrade dem inte från att stöda varje militärdiktatur som var i konflikt med "värdskommunismen". Och framförallt då marionettjuntan i Saigon.

Hur konstigt det än kan låta uppstod det efter ett tag en opposition i DA som låg än längre till höger. 1974 uteslöts ett antal medlemmar ur DA, och de bildade en organisation som senare, 1975, tog namnet Stiftelsen Contra. Deras tidning kom också att heta Contra. Det säger sig själv att namnet kommer från ordet - "kontrarevolutionär"....

De uteslöts ur DA därför att de hade nära kontakter med World Anti-Communist League, en paraply-organisation som innefattade rent fascistiska organisationer. DA var ändå åtminstone lite mån om att bibehålla bilden av sig själva som en borgerligt demokratisk organisation, trots sitt stöd till diktaturregimen i Sydvietnam.

Karaktären på Contras ledning belyses kanske också av en händelse som nästan ser ut som en anekdot 1971 sade en av de personer som senare kom att bli den mest ledande personen i Contra upp sin prenumeration på Fria Moderata Studentförbundets tidning Svensk Linje, var redaktör då var Carl Bildt. Den senare Contra-ledaren skrev ett brev till Svensk Linje, där han beklagade sig över att tidningens, som han skrev, kryptokommunistiska linje numera hade blivit öppet kommunistisk. Därför bad han att bli avförd från prenumerantregistret, eftersom han inte ville få "dåligt rykte"...

Redaktionen publicerade3 hans brev i nr 2/1971 med en kort och syrlig redaktionell kommentar. Man förklarade att mannen ifråga lyfts bort från prenumerantregistret och tillade : "Vems rykte man därmed räddat torde vara diskutabelt".

Contra låg alltså till höger om DA, men bibehöll en sorts borgerligt  demokratisk retorik, om än mycket ihålig. När Stiftelsen Contra till sist fick sitt namn 1975 hade ju diktaturregimen i Saigon fallit, men istället  började man entusiastiskt hylla högerdiktaturen  i Sydkorea. Detta stöd blev ganska så framtonat eftersom en av de ledande aktivisterna  i Contra dessutom var en framstående medlem i den svenska  sektionen av Unification Church, en antikommunistisk religiös sekt ledd av den sydkoreanske mångmiljardären Sun Myung Moon.

Förutom antikommunism blev snart anti-socialdemokrati ett av de främsta dragen hos Stiftelsen Contra, och dess tidning. Under de första tio åren togs sig detta i hög grad uttryck i ett blint hat mot Olof Palme. I själva verket kam man nog säga att Contra närmast tävlade med paret Alf Eneström och Gio Petré, och Europeiska Arbetarparitet (EAP), om att vara de värsta Palmehatarna.

Piltavlor med Palme som mål kunde beställas från Contra i en annons med följande text: "Setet innehåller också tre pilar. Ett komplett set kostar 49:- Det går bra att komplettera med måltavlor, fyra måltavlor kostar 10:-””

Contra finns än idag. Från och med tidigt 90-tal tog också organisationen, och tidskriften, upp ett nytt ämne. Debatten om  sexuella övergrepp mot barn hade tagit fart, och Contra allierade sig snabbt med de som drev kampanjer om ”falska anklagelser', förnekade bortträngda minnen, och drev s.k. PAS-teorier. Resultatet blev bland annat en bok, "Rättvisan och psykologin",  och en lång serie av Contra-artiklar.

Denna förvisso anmärkningsvärda  aspekt av den högerextrema tidningens verksamhet kommer jag att återkomma till. 

Och vad sysslar bing.com med?

/Skriver just nu 7 januari 2019., kl. 13.19. Då ser bing.coms lista ut precis som jag beskriver den här. Om den på´något sätt radikalt skulle ändra sig och jag upptäcker det kommer jag att uppdatera detta inlägg./

Det vanligaste sökprogrammet i Sverige är Google. Det förmodligen näst vanliga är bing.com, som numera följer med Explorer.

Om man söker mitt namn på Google får man en ganska rimlig lista, som förmodligen någorlunda bra avspeglar antalet  besökare på olika poster.

Så var det också förut på bing.com.

Men för någon månad sedan hände något där. Allra högst upp lades en lögnaktig  hattråd från Flashback från 2005, som inget annat sökprogram listat på tio år.   Och strax under en annan hattråd från samma forum.

Denna blogg länkades inte längre till i realtid, utan till enstaka udda  poster som var över fem år gamla.  Som dessutom ofta var lite speciella, och av en del kanske  kunde uppfattas som pinsamma.

Sedan har detta tema varierats lite på bing, ändrats lite fram och tillbaka, men grundmönstret har bestått minst en månad.

Hattråden från Flashback från 2005 hade alltså inte något annat sökprogram länkat till på åratal. Från en dag till en annan gick den från ingenting till etta på bing,com.

Det är en tråd som består av kanske 70 procent lögner, 25 procent halvsanningar, och fem procent rena sanningar. Typ.

Dess grundidé synes vara att jag är en kristen fundamentalistisk fanatiker, som tror mig vara utsatt för en gigantisk konspiration av satanister, som jag tror styr nästan allt bakom kulisserna - och som dessutom utsatt mig för övergrepp, vilket  jag tydligen ska ha fått fram i terapi.

Det behöver väl inte sägas att denna bilds relation till verkligheten är så nära noll man kan komma.

Dessutom påstås (bland annat)  att jag är en "idiot", rasist, luktar illa och ser ut som en "utvecklingsstörd mullvad med garderob från 70-talet och bristande personlig hygien".

Det finns lite av varje i den fantasifulla tråden, som till exempel att jag skulle vara ett fanatiskt fan  till Carola (!)  och någon skulle ha sett hur socialt inkompetent jag såg ut när jag bad om hennes autograf. Tydligen såg jag så skum ut att hon tittade misstänksamt på mig...

(Jag är alltså inget Carola-fan och har aldrig bett någon om en autograf i hela mitt liv..)

Där finns också en charmig historia om hur två journalister som skulle intervjua mig mådde så illa av min lukt att de fick gå till toaletten för att kräkas. 

Det är otänkbart att den typ av listning som just nu, och den senaste månaden funnits på bing, men inte på Google, skulle grundas på sedvanliga metoder att mäta besök.

Vad det avspeglar vet jag inte direkt.

Kanske en person som ogillar mig intensivt och som jobbar på bing (eller på något annat sätt har möjlighet att påverka dess lista). Det verkar i så fall vara en person som noga känner till  både mina personliga postningar  och  andras poster om mig - utan och innan .. Det finns förvisso några sådana personer.

Frågan är om det lönar sig att kontakta bing och uppmärksamma dem på det hela,  men att påverka sökprogram, brukar väl ofta vara lönlöst.  Men om någon som är anställd där missbrukar sin ställning till en personlig vendetta torde det väl inte ligga i bings intresse... kan man tycka.

Dokumentär om Vietnamkriget

Jag har sett en dokumentär om Vietnamkriget i tio avsnitt. Den kan nås från denna länk. Den finns på SVT:s webbsida. och kan ses fram till den 18 januari.

Den är producerad i USA, och för att vara det är den mycket bra. Även om jag har invändningar mot en hel del i den.

Det finns mycket som berör i den. Själv blev jag nog mest berörd över en sak som sades i början av serien. Nämligen att Saigonregimen var på fallrepet i slutet av 1964, och om inte USA massivt hade intervenerat 1965 hade FNL med all säkerhet kunnat gå in i Saigon senast 1966.

Nu blev det 1975 istället, och tio  år av ofattbart lidande åren däremellan.

USA lärde sig en läxa, kan man tycka, men den satt inte i speciellt länge. Idag råder fortfarande en typ av vulgär patriotism i USA, och man får intrycket att man ofta effektivt trängt bort både minnet av, och lärdomarna från, Vietnam.

Men en dokumentär som denna kanske delvis kan motverka denna amnesi.


Segerfest i Saigon efter befrielsen 1975.