I november 1968 köpte jag ett nummer av New Musical Express, mest för att läsa om Beatles nya dubbel-LP. Jag var 13, på gränsen till 14.
Då fick jag på en sida syn på denna bild av Dusty Springfield, som gjorde mig så betagen att jag satte upp den på väggen.
Så när hennes låt "Son of a Preacher Man" gick upp på tionde plats på Tio i Topp den 8 februari 1969 blev jag väldigt glad.
Möjligen (troligen!) påverkade min upplevelse av bilden mitt intryck av låten, vilket gjorde att jag uppskattade den än mer än vad jag annars skulle ha gjort!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar