TV-serien som förändrade min värld

Jag skrev för några år sedan på denna blogg om hur Monkees TV-serie som började sändas våren 1967 förändrade mitt liv. Den gav mig lite glädje, och fick mig också till att börja gilla popmusik.

Nu upptäckte jag igår till min häpnad att serien i sin helhet verkar finnas på YouTube.

Sagt och gjort, jag började lyssna på de första avsnitten. Och fick en chock. Ja, visserligen var jag nyligen födda tolv när jag började se den, men hur kunde jag fastna för denna trista smörja? Jag till och med skrev något chockat om det på Facebook.

Men idag gjorde jag ett experiment - jag tittade istället på några lite senare avsnitt i serien. Och upptäckte att jag även idag faktiskt tyckte att det var kul att se på dem. De var inte lysande på något sätt, men som sagt - kul.

Jag kom nog inte in i serien med en gång när jag var tolv, och dessutom vet jag inte om SVT sände alla avsnitt. Jag antar att de första jag såg då inte tillhörde de inledande kalkonavsnitten.

Serien fick efter ett tag en sorts charm. På sitt sätt.

Dessutom blir jag lättad nu,  för även om jag är vuxen brukar jag normalt kunna leva mig in och förstå varför jag gillade saker som barn. Men igår tyckte jag det var helt  obegripligt.

Idag kan jag som sagt förstå det bättre. Det fanns ändå en uppsluppen glädje i serien kopplad till en typ av musik som jag inte hade vågar lyssna på förut.

Och detta satte någon sorts sten i rullning, hos mig. Denna vår 1967.