I mitt förra inlägg lade jag fram följande förklaring till att de vänstermänniskor som på sjuttiotalet ville förbjuda topplistor där man tävlar om musik, ändå inte ville förbjuda idrottstävlingar:
"Det är klart, om man hade gjort det skulle man ha blivit så illa tvungna att kräva att Kuba, och Kina, skulle avstå från att delta i sådana. Och det var nog ingen beredd att göra."
Det är en förklaring, men det finns troligen mer avgörande sådana.
Den jag finner mest trolig är nog ändå att även yttersta vänstern, i synnerhet dess manliga medlemmar, hade en inte obetydlig andel av "sportfånar" bland sina medlemmar.
De kunde mycket väl vara för att förbjuda topplistor, eftersom de själva lämnat tonåren bakom sig.
Men idrottsmatcher? Nej, om någon ens skulle väcka tanken skulle nog den annars relativt stillsamme sportfånen inom dem vakna upp, rent reflexmässigt skrikande: "Rör inte mina matcher!!!!"
;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar