I mitt förra inlägg lade jag fram följande förklaring till att de vänstermänniskor som på sjuttiotalet ville förbjuda topplistor där man tävlar om musik, ändå inte ville förbjuda idrottstävlingar:
"Det är klart, om man hade gjort det skulle man ha blivit så illa tvungna att kräva att Kuba, och Kina, skulle avstå från att delta i sådana. Och det var nog ingen beredd att göra."
Det är en förklaring, men det finns troligen mer avgörande sådana.
Den jag finner mest trolig är nog ändå att även yttersta vänstern, i synnerhet dess manliga medlemmar, hade en inte obetydlig andel av "sportfånar" bland sina medlemmar.
De kunde mycket väl vara för att förbjuda topplistor, eftersom de själva lämnat tonåren bakom sig.
Men idrottsmatcher? Nej, om någon ens skulle väcka tanken skulle nog den annars relativt stillsamme sportfånen inom dem vakna upp, rent reflexmässigt skrikande: "Rör inte mina matcher!!!!"
;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
The Happening
Den troligen första Supremes-låt jag hörde. Jag hade börjat lyssna på popmusik i april 1967 och i juni 1967 hörde jag då plötsligt "...
-
Min första reaktion när jag vaknade i dag och såg den tragiska nyheten. Som bara var helt ocensurerade tankar, utan något...
-
I augustinumret av "Spartacist" - teoretiskt organ för "spartacisterna"i International Communist League (ICL) - har de p...
-
Sjundedagsadventisterna (SDA) är en märklig rörelse. Den måste beskrivas som fundamentalistisk, men deras hårda förkastande av helveteslära...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar