Men frågan är om det bara är en privatpsykologisk sak hos mig. Faktum är att också i en mer "objektiv" mening verkar 1971 som mer nutid än nu
Moderniteten såg ut att ha segrat då. Politik, konflikter, krig, handlade om rationella saker. De flesta konflikterna var underordnade kalla kriget, som i sin tur bottnade i motsättningen mellan konkurrerande socioekonomiska system. "Kapitalism" och "kommunism" kunde man föra rationella diskussioner om.
Även när det gällde de konflikter som verkade handla om "religion", som exempelvis den mellan katoliker och protestanter på Nordirland, insåg nästan alla att de ytterst handlade om poltik och ekonomi. Katolikerna var förtryckta, av protestanterna och av engelsmännen. Därför revolterade de. Det insåg alltså nästan alla.
Men anta att någon skulle hamnat i koma 1971 och vaknade upp nu, och fick läsa några dagstidningar. Och sedan se att den stora konflikten i världen påstås handla om att västvärlden hotas av en "islamisk stat" som vill återupprätta tillståndet i arabvärlden till något som rådde ca 700 e.kr. och sedan sprida detta över hela välden. Vad skulle hen egentligen tro? Att hen hamnat i en ovanligt konstig mardröm?
Vidare att denna surrealistiska "stat" genomför terrodåd i Mellanöstern, Aftika, Europa och till och med i USA. Och att somliga till och med kallar detta för "det tredje världskriget". Och att det bildas partier med främsta syftet att "stoppa islam"...
Hen skulle verkligen undra om moderniteten var helt krossad och om hela världen stigit på en tidsmaskin och hamnat i medeltiden. För att ytterligare späda på känslan av overklighet så handlar den andra stora frågan idag om att växthusgaser hotar att höja jordens temperatur tills det blir varmare och varmare, och att världens mest kände fysiker på allvar sagt att detta kan ledda till att vi efter ett tag kan få ett klimat som liknar det vi har på vår mardrömslika systerplanet Venus.
Är framtidshoppet på väg att utraderas? Med en mentalitet som liknar den medeltida, och ett klimat som snart kan likna det som fanns innan livet uppkom på jorden?
1971 oroade man sig för atomkriget. Men innerst inne insåg nästan alla att stormakterna nog i sista stund skulle avstå från att begå planetärt självmord. För vare sig man var höger eller vänster såg man ändå politiken som rationell, och man kunde diskutera om vilket ekonomiskt system som skulle råda om 100, eller 500 år.
Idag kan man ju skräckslaget undra sig om vi om 100 år har något ekonomiskt system att tala om alls. Och om vi om 500 år har en planet där yttemperaturen ligger på plus 250 grader celsius och där det regnar svavelsyra, inte vatten, från skyn.
4 kommentarer:
mycke tycks gå i cykler, säkert skulle hen känna igen sig i något. men jag tror nog mest att hen skulle bli förvånad och kanske en smula besviken på mänskligheten.
R
Vad skall man ha för konkret politisk inriktning, då? Ett "nytt minimiprogram för slavarna", eller är socialismen (i någon form) fortfarande aktuell, och vem skall genomföra den? Medeltida förhållanden tarvar ju en så att säga medeltida politik, eller kanske att man helt ger upp politiken och drar upp i bergen... (Obs, dessa frågor är inte ironiska, måste kanske tilläggas.)
Tidlösa
Saken är den att min text inte var en politisk analys. Det var en betraktelse över hur saker kan te sig om jag låter mitt tidiga 1971-jag i en renodlad form ta del av dagens diskurs. Eller vad man nu ska kalla det.
Nej, jag anser inte att den verkliga motsättningen står mellan DAESH och resten av världen.... Nej, jag anser inte att klasskampen är död. Nej, jag anser inte att medias bild av "huvudmotsättningen" avspeglar verkligheten. Själv tror jag att DAESH om tio år kommer att vara ett minne blott, men imperialismen kommer att finnas kvar.
För att nu bara antyda vad jag egentligen anser.
Ett "minimiprogram för slavarna" var Trotskijs term för vad som skulle krävas om ett statsbyråkratiskt system skulle ta över hela världen. Det bör tilläggas att han själv inte alls trodde att det skulle kunna ske.
Vi är längre än någonsin från detta. DAESH är ett resultat av motsatsen, av en imperialism med en nyliberal överbyggnad som har slagit ner det ena statsbyråkratiska systemet efter det andra...
Detta kräver helt andra svar. Frågan är bara vilka...
R
Jag skulle definitivt ha fått världens chock. Det fick jag i alla fall, fast det inte gick så snabbt.
Skicka en kommentar