Hur Ruth Whitehouse trollar bort jämlikheten i Induskulturen

Jämlika samhällem är farliga. Även förhistoriska sådana. De är ju bevis för att samhällen har kunnat fungera utan hierarkier, klasser, skikt och kvinnoförtryck.

Och ju högre tekniskt utvecklade ju farligare är de. Få akademiker bemödar sig om att försöka bevisa existensen  av hierarkier bland neanderthalarna. Något fler tror att sådana uppstod redan i senpaleolitikum, med de är ändå inte så måmga.

Andra tycks mena att i och med jordbruket blev samhällena  ojämlika.

Det arkeologiska materialet säger dock envist emot dem. Om man analyserar hus, gravar, och konst finns det inget, säger inget, som tyder på ojämlikheter i de tidiga jordbrukssamhällena.

Men sedan händer det ju något. Ojämlikheter, socialt och mellan könen, uppstår. Konsten blir mansdominerad och ofta krigisk. Samhällena ser ut att bli patriarkala.

Vad förändringen beror på kan man diskutera men jag tror fortfarande att Gimbutas modell är den som ligger  närmast sanningen..

Men det finns exempel på samhällen där denna jämlikhet ser ut att finnas kvar långt senare. Ett av de främsta exemplen på detta är Induskuturen.

Den existerade mellan ca 2.800 och 1.800 f.kr- i Indusdalen. Den byggde städer, mycket välordnade sådana. Den hade ett skriftspråk. Utifrån alla vedertagna definitioner var den en civilisation.

Den saknar alla materiella tecken på hierarkier. Alla hus är nästan lika stora. Man har inte funnit något som kan vara palats, överklasskvarter, eller andra tecken på existensen av en elit. Den materiella kulturen liknar dessutom den i många neolitiska kultuter, med en kvinnligt dominerad symbolik, och med fler kvinnliga än manliga avbildningar.

Allt talar för att den var egalitär.

Men - stopp. Hur kan den vara egalitär? Den byggde ju välplanerade städer, som inte kan ha vuxit fram spontant. Då måste väl en härskande elit ha legat bakom. Eller?

Ja, det är så många auktoriteter resonerar när de försöker förklara bort frånvaron av tecken på ojämlikhet i materialet.

I sin bok "The first cities", Phaidon Press, Oxford 1977, lägger Ruth Whitehouse ut texten. Hon är en framstående arkeolog och det är intressant att se hur hon resonerar om Induskulturen.

Så här skriver hon.

"What is clear is that we are dealing with an authoritarian and a hierarchical social and political system: without such a system the cultural unity found in Harappan towns from one end of the vast area occupied by the civilization to the other would be inexplicable. Likewise the planned layout of the towns, the efficient drainage systems and the existence of central 'state' granaries speak powerfully for the existence of a central authority with absolute control.

What we do not know is the basis of this authority. Were the Indian cities ruled by priests deputizing for gods as in Predynastic Sumer or by mortal kings as in Mesopotamia from the Early Dynastic period onwards or perhaps by monarchs who were both kings and gods as in Egypt? 

We do not know - neither unequivocal temples nor recognizable palaces have yet been found in any Indus city; no royal tombs like those of Egypt or Mesopotamia have come to light. In other word we have not excavated either the dwellings or the offices of the Indian rulers; we have not found their burial places of their bodies; we have not found a single object which we know to  be one of their possessions; we do not know the names of any of their exploits. They remain shadowy figures; only the cities themselves survive as testimony to the reality and extent of their authority". (s. 132).

Lägg märke till hur Whitehouse resonerar. Hon medger att det inte finns skuggan av belägg för existensen  av en privilegierad elit - men hon helt enkelt VET att den måste finnas. För så välplanerade samhällen kan inte ha byggts upp demokratiskt. Vanliga människor kan inte sluta sig samman och planera. Det måste finnas präster, kungar, och/eller eliter i varje samhälle som är välorganiserat.

Hon är ju inte ensam. När det gäller neolitikum finns det ju de som på största allvar menar att frånvaron av tecken på ojämlikhet i själva verket talar för att det skulle handla om att den härskande eliten medvetet vill dölja sin existens. De talar om "maskerad ojämlikhet".

Så långt går inte Whitehouse - man får snarare intrycket att hon otåligt väntar på att man ska hitta dessa luxuösa palats och tempel.

Men det är klart att denna attityd avspeglar en speciell typ av människosyn. Som jag uppriktigt sagt finner ganska så obehaglig.