Om jag minns rätt hörde jag Si god afton och god kväll första gången i slutet av sex- eller början av sjuårsåldern.
Av skäl som jag inte kan gå in på här blev sången betydelsebärande på ett sätt som förmodligen överträffar alla sånger jag någonsin hört förr eller senare.
Oändlig längtan och oändlig sorg...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En paradox
Tillvaron är just nu full av paradoxer. Nu har exempelvis en lag som är klart antifeministisk, röstats igenom, och de enda som röstar emot d...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
-
Långfredag.... Dagen då man ska fira hur "Guds son" offrades och torterades ihjäl för 2000 år sedan. Många vet dock inte bakgrun...
-
Jag är absolut för transsexuellas rättigheter, men det nya lagförslaget är ogenomtänkt, och riskerar att leda till stora problem. Här är et...
1 kommentar:
Själv hörde jag "Si goafton..." först för något år sedan, då jag stiftade bekanskap med Kraja. Två andra sånger från samma album har gjort stort intryck på mig: "Du som fromma själar vårdar" och Den signade dag. Ateist som jag är får väl lite av mitt "gudsbehov" sitt utlopp i alla de andliga sånger jag ofta lyssnar till (både i folkmusik och i barock).
Allt gott,
Hans
Skicka en kommentar