Om jag minns rätt hörde jag Si god afton och god kväll första gången i slutet av sex- eller början av sjuårsåldern.
Av skäl som jag inte kan gå in på här blev sången betydelsebärande på ett sätt som förmodligen överträffar alla sånger jag någonsin hört förr eller senare.
Oändlig längtan och oändlig sorg...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Idag för femtio år sedan, 2 september 1969, gick "Je t'aime... moi non plus" in på elfte plats på Kvällstoppen. Samtidigt hade...
-
Det är svårt att exakt översätta ordet "fairies" till svenska. Somliga försöker översätta det till "älvor", men det stä... -
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
1 kommentar:
Själv hörde jag "Si goafton..." först för något år sedan, då jag stiftade bekanskap med Kraja. Två andra sånger från samma album har gjort stort intryck på mig: "Du som fromma själar vårdar" och Den signade dag. Ateist som jag är får väl lite av mitt "gudsbehov" sitt utlopp i alla de andliga sånger jag ofta lyssnar till (både i folkmusik och i barock).
Allt gott,
Hans
Skicka en kommentar