"Ariska idoler": är det indoeuropeiska urhemmet endast en social konstruktion?

/Recension av Stefan Arvidssons bok Ariska Idoler, Symposium, Stockholm 2000. Ursprungligen publicerad i Internationalen hösten 2000. Eftersom Arvidssoo nyligen gett ut en ny bok med i stort sett samma grundmetod, lägger jag ut denna artikel på bloggen./

I dessa "postmodernistiska" tider är det populärt att se det mesta som "sociala konstruktioner". För några år sedan antog till och med redaktörerna för en känd postmodernistisk tidskrift en artikel som hävdade att gravitationen var en "social konstruktion". Det borde de kanske inte ha gjort; efter publiceringen trädde författaren fram och förklarade att han hade sänt in artikel för att testa om postmodernister kan gå på vad som helst.

I Stefan Arvidssons "Ariska idoler" får vi en uppenbarligen postmodernistiskt inspirerad forskningshistoria om debatten om det indoeuropeiska urhemmet och urspråket. Det är förvisso ett tacksamt ämne för den som vill studera sociala konstruktioner. Här har forskningen onekligen varit en tummelplats för allehanda ideologier - nationalism, rasism, fascism, nazism, romantik, katolicism, marxism, feminism… Det är roande att ta del av avhandlingens diskussion om olika forskares dolda agendor. Men kanske lite ensidigt.

För efter ett tag börjar man fundera på hur det egentligen ligger till med sakfrågan. Hur ser de vetenskapliga beläggen ut för att det exempelvis legat ett indoeuropeiskt urhem i Indien, Tyskland, Anatolien eller de sydryska stäpperna? Här kommer läsaren att famla i mörkret.

Den mest kända teorin om ett indoeuropeiskt urhem idag skapades av den australiske marxistiske arkeologen Gordon Childe och har under senare tid försvarats och utvecklats av den framlidne litauisk-amerikanska arkeologen Marija Gimbutas. Den går ut på att patriarkala boskapsskötande nomadstammar på de sydryska stäpperna, som just hade domesticerat hästen, under yngre stenåldern började expandera österut och västerut. Under expansionen slogs de ursprungliga europeiska, mer eller mindre matriarkala, bondekulturena sönder av de indoeuropeiska erövrarna.

Eftersom de flesta forskare inom området jämförande indoeuropeisk språkforskning som engagerat sig i denna debatt stött denna teori borde de vetenskapliga argumenten vara värda någon form av presentation. I stället avfärdas Gimbutas på några sidor som varandes en fnoskig feminist som tror på gudinnor och som är rädd för allt som kommer österifrån för att hon en gång tvingades att fly från Baltikum när Sovjet ockuperade.

Den som läser Arvidssons bok borde i alla fall vara medveten om att det finns en reell värld utanför de ideologiska "sociala konstruktionerna". Frågan om det funnits ett indoeuropeiskt urhem eller inte och var det i så fall legat är en fråga som, postmodernistiska dekonstruktioner till trots, är åtkomlig för rationell forskning. Den som läst Arvidssons bok kan därför varmt rekommenderas JP Mallorys "In Search of the Indo-Europeans" (Thames and Hudson 1989) för att ta del av den vetenskapliga delen av diskussionen.