Syftet med mitt föregående inlägg var inte på minsta sätt att idealisera den katolska kyrkan, endast att slå fast det uppenbara.
Av en rad olika anledningar är det, för överlevare från övergrepp i barndomen, idag nästan enbart de som har utsatts för sexuella övergrepp som barn inom just denna kyrka, som har en (mycket!) stor möjlighet att få upprättelse, och att bli trodda -inom organisationen såväl som bland den breda allmänheten. Liksom att bli positivt behandlade, och få stor uppmärksamhet, i media.
Detta är ett faktum. Orsakskedjorna bakom allt detta tror jag är ganska så komplexa, men jag väntar tills vidare med att försöka föra fram min syn på saken...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man kalla det moralpanik? - Enid Blyton och SvD genom åren
Jag har roat mig, eller plågat mig, igenom vad Svenska Dagbladet skrivit om Enid Blyton från 1920-talet till nu. Det är en märklig läsning....
-
I dessa dagar läggs namnen på häktade personer snabbt ut på nätet. Först ut brukar vara rännstenssajten Flashback. Sedan följer andra efte...
-
Den nästan helt monolitiska debatten om styckmordet på Catrine da Costa har nu fått en motvikt. I två debattartiklar i tidningen Parabol. De...
-
Jag kan inte låta bli att kommentera de märkliga skriverierna om mig som nyss lagts ut på Monica Antonssons blogg. Inlägget är ganska så sn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar