fredag 28 september 2007

Savalen maj 1970

Jag har en hemsida som heter Kiremaj70. Förra hösten kom jag i en djup kris och tog i panik bort det mesta på den. Jag har sedan gradvis rekonstruerat den.

Förklaringen till varför hemsidan heter Kiremaj70 togs också bort.

Så jag tänker berätta det igen.

I mitten av maj 1970 åkte vår klass, 8d i Rålambshovsskolan i Stockholm, på en bussresa till Savalen i Norge. Klassen var kanske den stora ljuspunkten i mitt liv, trots att jag i själva verket var nästan totalt isolerad i den. Jag umgicks i stort sett inte med någon i den utanför skoltid, men den var ändå det ljusaste som fanns i mitt liv.

Första dagen på skolresan fick vi namnskyltar. Min var upp-och-ner, och det innebar att den också var baklänges. Så någon sa, "Åh, du heter Kire!"

Och sedan blev det mer och mer mitt namn, ända tills skolan slutade nästa vår. Och den perioden kom jag faktiskt in i klassen på ett annat sätt än någonsin förr, i synnerhet på hösten 1970.

Och vad gäller själva Savalenresan blev det på många sätt en av de lyckligase veckorna i mitt liv.

Därför är namnet Kire laddat med en ljus känsla för mig, det är hoppfullt, känns fint på många sätt.

Därför Kiremaj70, eftersom jag fick detta namn på en skolresa maj 1970 som för mig var helt underbar, och innebar en så stor öppning för mig.

1 kommentar:

Kjell-Åke Bjurkvist sa...

Härligt KIRE!

I allt svårt är det viktigt att försöka finna ljus, och dom finns.
Det blir lionor-livlinor som hjälper oss komma vidare nog så viktigt. När mörkret faller och depressionen är ett faktum är ett av våra övelevarstrategier, finna ljuset av fina minnen. Kommer du ihåg Monica:s krönika från 2002. "Alla kan bli livlinor för ett barn" Den gav mig bett mycket viktigt perspektiv och när jag är lessen och nere tar jag fram mina linor. Har du den inte kan jag skicka den till dig.

Nalle till dig KIRE

Hälsar Kjell-Åke Bjurkvist