Som framgår av en artikel i DN har på nytt en man som dömts för sexuella övergrepp mot sin dotter fått resning av HD. Jag kan nästan inget om fallet ifråga, men jag känner till motiveringarna för att mannen ska få resning. Det är att flickan visat sig ha berättat om att hon även utsatts för övergrepp av andra män än fadern. Närmare bestämt handlar det om kollektiva sadistiska övergrepp.
Känns det igen? Det som är så bedrövligt med dessa, och liknande, fall är att varje berättelse om övergrepp av sadistisk karaktär med flera förövare, på något märkligt sätt anses minska trovärdigheten hos den som berättat om andra övergrepp. Det skulle lika gärna gå att argumentera för att de ökar trovärdigheten, för det kan knappast finnas ett enda rimligt skäl till att någon skulle hitta på en sådan berättelse.
Som den amerikanska terapeuten Jean M Goodwin påpekat minskar sannolikheten att någon ska tro på berättelser om övergrepp, ju grövre och mer sadistiska de är. Och om det dessutom genomförts av en grupp kommer nästan ingen att tro på det.
Så förövarna har en mycket bra metod att krossa en överlevares trovärdighet. De kan samla ihop sig till en grupp, och genomföra en sadistisk ritual. Då kan de vara nästan säkra på att de aldrig kommer att bli fällda.
Istället för att i efterhand använda det som ett exempel på att någon saknar trovärdighet borde rättsväsendets reaktion på sådana berättelser vara enkel. Omedelbart då det blir känt, borde de misstänkta tas in på förhör, husrannsakningar genomföras och teletrafiken kontrolleras.
Sådant sker aldrig. Om det skedde skulle ett och annat avslöjas. Om detta är jag helt säker…
TILLÄGG 26/11 2009.
Den här gången gick det annorlinda än det brukar i sådana fall. När hovrätten tog upp fallet i september 2007 fälldes mannen på nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar