tisdag 15 maj 2007

Chauvinistiska svenskar

Om man har en blogg känner man sig tvungen att skriva något varje dag. I varje fall gör jag det. Och nu ser jag att en massa bloggare skriver om schlagerfestivalen. Det kan jag göra med, men mycket kort. Själv såg jag bara slutet, eftersom TV2 samtidigt hade en bra och angelägen långfilm om hur urinvånarnas barn i Australien togs från föräldrarna av rasistiska myndigheter som ville uppfostra dem till goda vita, för att de sedan skulle kunna gifta sig med goda vita.

Men jag såg slutet, och gladde mig åt att Serbien vann med en riktigt bra låt som stod i skarp kontrast till den dystra machobild av landet, som skapats av aggressiva nationalister. Det finns ett annat och bättre Serbien, och det visade den här låten.

Men så ser man kvällstidningarnas löpsedlar dagen efter. Aftonbladet skrev med stora rubriker något i stil med "lägg ner skiten", Expressen något liknande. Det visade sig nämligen att de östeuropeiska länderna gör som vi i Norden alltid gjort, röstat på varandra. Ingen har upprörts över det när det gällde oss, men nu är det östeuropéer som gör det, och de har ju så dålig musiksmak, tycker de självbelåtna (och musikaliska?) svenskarna. Jag mår faktiskt nästan lika illa av rubrikerna som jag mådde när Expressen för en massa år sedan hade en löpsedel om svenskars syn på invandringen med rubriken "släng ut dem!"

Östeuropéer röstar ofta på varandra, och än sen då? Precis som svenskar ofta gillar norska låtar gillar kanske bulgarer ofta ryska, eller vad det nu kan vara. De primitiva svenska reaktionerna är snudd på rasistiska.

Och när kvällstidningarna skriver att Norden aldrig mer kan vinna glömmer de hastigt och lustigt bort att Finland vann förra året - visserligen med en låt jag inte var direkt förtjust i... Eller tror vi idag att Finland också är ett sånt där mystiskt "östland"?

Jag är inte speciellt förtjust i schlagerfestivalen i sig men nu har jag ett bra argument för att den bör vara kvar. Den retar uppenbarligen gallfeber på svenska chauvinister! I övrigt hänvisar jag gärna till Annika Sundbaum-Melins debattartikel om ämnet.

Inga kommentarer:

Apropå bortträngning - ett personligt exempel

Jag har ett exempel på vad som definitivt måste vara något sådant,  från småskolan. Det handlar inte om ett fruktansvärt trauma, men något ...