Alltså en engelsk benämning på första april.....
Jag har nyligen berättat om min upplevelse av dagar som vårdagjämningen, långfredagen, och dagen då vi går över tid "sommartid". Att just jag lätt blir triggad av vissa dagar, har sina förklaringar, som jag inte går in på här.
En annan dag jag ibland blir nervös inför är 1 april. Även detta har fundamentala orsaker, men dessutom finns det en hel del sekundära obehagligheter kopplade till den dagen.
Under min barndom kände jag ett tvång att jag MÅSTE lura åtminstone någon denna dag, Men mina skämt var ofta tafatta och pinsamma. Det var mer nervöst än roligt.
Saken är ju den att det ibland finns en problematik med just aprilskämt. Om man skämtar om allvarliga saker kan det bli olustigt, om man skämtar om alltför triviala saker kan det bli poänglöst.
Den enda gången jag verkligen lyckades lura någon på allvar var det inte om något trivialt. Den 1 april 1969 (jag var 14) lyckades jag få en kompis att tro att jag var paranoid, närmare bestämt att jag trodde att min bror systematiskt förföljde mig,
Han blev riktigt skakad, och lät mycket oroad för min mentala hälsa tills jag påminde honom om vilken dag det var.
Det "skämtet" var inte speciellt roligt. Jag skulle inte drömma om att göra något liknande i dessa dagar.
Men det var nog den enda gången jag lyckats lura någon på allvar.
------------------------------------------
PS, 2 april. . Redan som barn fick jag höra att anledningen att man lurades just första april var det bedrägliga och oförutsägbara aprilvädret. Och idag har vi här plötsligt fått en snöstorm som gör att jag nästan faller omkull av blåsten, och som på nolltid försett marken med ett djupt snötäcke.
3 kommentarer:
"Den 1 april 1969 (jag var 14) lyckades jag få en kompis att tro att jag var paranoid, närmare bestämt att jag trodde att min bror systematiskt förföljde mig"
https://en.wikipedia.org/wiki/Paranoid_(Black_Sabbath_song)
"People think I'm insane
Because I am frowning all the time"
Låten kom dock först 1970 ...
"Paranoid" hörde jag först den 13 oktober 1970, när dem gick upp på Kvällsstoppen. Det var också den första låt av Black Sabbath jag hörde.
Jag fascinerades med en gång, såväl av den suggestiva melodin, det "psykiatriska" temat, gruppens märkliga namn, som det jag kunde uppfatta av texten (som i strikt mening knappast handlar om paranoia).
Men jag hade vetat vad paranoia var åratal innan jag hörde låten.
Ver
Jag funderade ett tag på om din kommentar låg på gränsen för det jag tillåter på denna blogg eller gick över den. Till sist kom jag på att den nog gick över den.
Ytterst få skulle i och för sig förstå vad du syftade på, men ändå.
Fast jag förstod det i alla fall, och på sätt och vis måste jag medge att din associationskedja var fyndig...
Men, som sagt, den gick över en gräns för vad man kan skriva här.
Skicka en kommentar