How is this still a thing?

Omkring 2019/2020 sades det att regeringen snart skulle bestämma sig för normaltid eller sommartid året runt, 

Men sen kom pandemin och då skyllde man på denna för att detta inte blev av. Varför i allsin dar en pandemi kan stoppa ett beslut om något sådant stod aldrig helt klart.

Så just nu måste vi genomlida en ny tidsförskjutning.

Men varför är  - som en vida spridd, elak YouTube-video frågar sig - "this still at thing"?

Det verkar ingen veta.

Påskfirandet - den kusliga bakgrunden

Långfredag.... 

Dagen då man ska fira hur "Guds son" offrades och torterades ihjäl för 2000 år sedan. 

Många vet dock inte bakgrunden till denna myt. I denna video kan man ta del av den. Många år tidigare var offer av barn spridda över Palestina. Barnoffer var vanliga i den kananeiska religionen, men som videon ovan visar blev en variant av dessa som fokuserar på "förstfödda" och"enfödda" barn/söner centrala i den tidigaste israelitiska religionen

De tidiga israeliterna var faktiskt kananéer. Det hebreiska språket började som en kananeisk dialekt. Skillnaden var i alla fall inte större än den mellan svenska och norska. 

I den variant som finns i  Gamla Testamentet finns alltså buden om att det "förstfödde" barnet (eller sonen) ska ges åt Jahve. Eller om det endast fanns ett, det "enfödde" barnet eller sonen. 

Som videon ovan visar, var detta hela tiden ett problem för Gamla Testamentets olika författare. På ett ställe kan det stå att Gud själv befallde offrandet av barn, på ett annat ställe att han aldrig gjort det.

Vad som är helt klart är att mot slutet av GT har författarna bestämt sig - barnoffer är en styggelse, som ska bekämpas till varje pris. 

Men de ställen som visar att detta var en tidig israelitisk tradition - och inte endast en rent kananeisk - är många. 

Men så uppkommer så kristendomen. De rent språkliga liknelser mellan hur sonoffret av Jesus beskrivs och offren av förstfödda eller enfödda barn under tidigisraelitisk tid beskrivs kan inte vara en slump. 

Så när de officiellt sanktionerande offren av barn har upphört, uppstår det en avknoppning av denna olustiga tradition - i en religion som snart kommer att erövra stora delar av världen. 

"Genom blodet har han frälst oss". Nej, Jesus var inte ett barn när han ska ha offrats - men han var förvisso en son - och en "enfödd" son. 

Denna fantasi med rötter i ett mörkt tidevarv reciteras numera över hela världen - numera i en kannibalistisk form - "Kristi blod - för dig utgjutet" och "Kristi lekamen - för dig utgiven". 

Nattvarden firas hela året - påsken endast en gång om året. Nattvarden kan man ju slippa om man ej går på nattvardsgudstjänster - men påsken stöter man på olika sätt på vart man än går. 

Ja, visst, långfredagen följs av påskdagen med en uppståndelse som jag inte en sekund tror på. Med denna fantasi kommer så den mörka kärnan i den ursprungliga traditionen att döljas. 

Det gör inte saken bättre

En fundamentalist som omvärderat Josua

Josuas bok är förmodligen den otäckaste boken i Bibeln. I den beskrivs hur Gud leder israeliterna i ett fälttåg med syftet att utrota den kananeiska befolkningen. Alla, inklusive kvinnor och barn. Liksom den materiella kulturen.

Genom åren har denna bok skapat problem för kristna, och judar. Det har också riktats hård kritik mot den.

Kritiken har varit av två typer. Dels den moraliska. Att framställa Gud som ett folkmördarmonster, som i jämförelse får Ratko Mladic att te sig som en människovänlig humanist, har förstås tett sig milt sagt opassande för religioner som säger sig dyrka en god och kärleksfull Gud.

Men under 1900-talet började en ny typ av kritik att uppstå.  Forskare började betvivla sanningshalten i Josuabokens scenario.  Och under den senare delen av 1900-talet började arkeologiska utgrävningar visa att detta scenario helt enkelt inte kunde stämma.

Josuaboken är full av skildringar av hur städer förintades. En del av dessa städer visade sig ha varit ruiner långt innan det påstådda blixtkriget sades ha  ägt rum. Andra hade ännu inte byggts. Återigen andra fanns förvisso när den påstådda invasionen skulle ha inträffat (1200-talet f.kr) men de visade inget tecken på att ha blivit förstörda då.  

En stad – Hazor – verkade dock ha förstörts vid den tiden. Men omständigheterna talar emot att detta skulle ha åstadkommits av israeliter.

Idag är det ytterst få arkeologer som inte kategoriskt avvisar Josuabokens scenario.

De enda som envist stött Josuas skildring är fundamentalister.

Nu har dock Olof Edsinger, som uppenbarligen ändå tillhör denna kategori, i sin bok ”Krigen i Gamla Testamentet” börjat ifrågasätta historieskrivningen i Josuas bok. Han själv kommer från Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS) men boken är utgiven på Livets Ords förlag.

I allmänhet är hans tilltro till snart sagt varenda påstående i Bibeln anmärkningsvärd, på gränsen till rörande. Han kan till och med ta ett direktcitat i Josua från den så kallade ”skökan Rahab” och verkar tro att det ordagrant stämmer. ”Skökan Rahab” var en invånare i den kananeiska staden Jeriko som sägs ha förrått sin stad för de israelitiska erövrarna. Hon hjälpte dem att inte staden, och massakrera alla dess invånare utom just Rahab och hennes släkt.

Det är ju ytterst tveksamt om hon ens existerat, och än mer tveksamt om det direktcitat från henne som finns i Josua motsvarar någonting verkligt.

Men trots denna blinda tro verkar Edsinger ha kommit på att Josuabokens beskrivning av ett folkmord inte stämmer.  

Hans första argument är att krigsrapporterna från andra länder i Mellanöstern vid denna tidpunkt var notoriskt överdrivna. Det är sant, men skulle verkligen inte Bibeln – som sägs bestå av Guds ofelbara ord – skilja sig från sådana blodiga skrytskrönor?

Det andra är att påståendena i Josua inte stämmer med den fortsatta historieskrivningen i Domarboken. De kananéer som sägs var förintade i Josuaboken verkar ju ha vaknat till liv i Domarboken och fortsätter att ställa till problem för israeliterna.

Att en fundamentalist inser att det finns uppenbara motsägelser i Bibeln som inte kan avfärdas är ju ett framsteg.

Han använder dock inte arkeologiska argument, vilket är förståeligt. För i så fall hade han också tvingats förneka uttåget från  Egypten, vilket han inte gör. Om långt över miljonen människor vandrade omkring i Sinaiöknen i 40 år skulle det ha satt arkeologiska spår. Men det har det inte.

Han medger dock att israeliterna själva verkar ha varit kananéer, i allt utom religionen. Men drar inte vad jag ser som närmast nödvändiga slutsatser av detta faktum.

Att den israelitiska religionen segrade över den kananeiska måste ändå ses som ett historiskt framsteg. Den kananeiska religionen både förespråkade och praktiserade rituella barnoffer. Sådana verkar ha förekommit också i den proto-israelitiska kulturen (jfr berättelsen om Abraham och Isak) men  övergavs, och fördöms som bekant mycket hårt i Gamla Testamentet.

Boken kan inte rekommenderas i sig, men är ju ett intressant exempel på hur även fundamentalister till slut kan påverkas av diskussioner och fakta som kommit fram utanför de egna kretsarna. 

Satanistiska högtidsdagar

Faktum är att jag ibland brukar bli nervös inför satanistiska högtidsdagar.  Denna dag - vårdagjämningen - är en av dem. 

Nu har även Wicca samma högtidsdagar och jag inget emot Wicca. Men det ändrar inte på att min känslomässiga reaktion på dessa dagar är... en irriterad och ibland ångestfull nervositet. 

Flera av dem firades i den keltiska förkristna religionen. 

Det finns många sådana dagar. Men de mest centrala är de årstidsbaserade. 

Dels är det dagjämningarna, (vår- och höstdagjämningarna), dels solstånden (sommar- och vintersolstånden). 

Men dessutom är det fyra dagar som ligger mellan dessa. 

Dels Imbolic, som brukar firas omkring 1 februari (det kan också vara 30 januari, eller 2 februari). Dels Beltane, som kan firas den 30 april, men även 1 maj. Dels Lammas, ca 2 augusti (men även ibland dagar omkring). Och slutligen då Samhain, 30 oktober, eller näraliggande dagar. 

Jag har försökt förändra min inställning till dem genom att försöka uppleva dem utifrån mer positiva nyhedniska traditioner, som gör något mer angenämt av dem. Men jag har inte riktigt lyckats .

Så jag brukar ogilla dessa dagar. Inklusive denna dag.

Universum - både mystiskt och skrämmande...

James Webb-teleskopet har tidigare visat bilder av galaxer så tidsmässigt nära den förmodade tidpunkten för Big Bang,  som är så stora att det rent matematiskt ser omöjligt ut att de skulle kunna ha utvecklats på så kort tid. 

Men det blir värre. Enligt denna artikel visar detta teleskop att det verkar vara något skumt med själva expansionen. Den tycks ske med olika hastigheter i olika riktningar. 

Hmm...

Det påminner om en snudd på paranoid ide´ jag hade en gång. Nämligen att universum kanske inte expanderar av egen kraft utan att det finns (mot vårt universum fientliga?)  krafter utanför detta som systematiskt sliter sönder det. 

Om dessa krafter är ojämnt fördelade (eller rentav bara finns i en riktning?) skulle ju det kunna leda till att expansionen blir olika i olika riktningar. 

Finns det verkligen  inget mer trevligt och stabilt universum man kan flytta till?

Barnmisshandel och spökjakt

Trots att jag helt entydigt är emot dödsstraff var min omedelbara reaktion på det så kallade ättiksfallet att de som gör sådana saker mot ett barn, bör ställas inför en exekutionspatrull.

Det var alltså min omedelbara reaktion. 

Efter att ha tittat på mammans inte speciellt innehållsrika YouTube-kanal fick jag ett mycket märkligt intryck. Dels några barnsånger, dels två paranormala inslag om spökjakt i ett hus. . Spökjakt...

En av barnsångerna handlar dessutom  om en familj där både barnen och föräldrarna är hajar, som går ut på jakt. Vad jagade hajarna? Spöken?

På något sätt tänker jag mig att ett av .barnen  "demoniserades" av föräldrarna. Kanske inte i bokstavlig  mening, men det sågs som på något sätt ont. Kanske blev den utsatta flickan det spöke som jagades.

Jag kommer att tänka på en mycket obehaglig skräckfilm, Case 39. där ett barn (också här en flicka) behandlas oerhört brutalt av föräldrarna, som till slut försöker döda det genom att stoppa in det i ugnen. Barnet räddas till sist och föräldrarna hävdar att barnet ( i filmen är det menat rent bokstavligt) är demoniskt och att det var rätt att försöka döda det.   

Mot slutet i filmen framställs det som att föräldrarna hade rätt (!) - barnet VAR demoniskt och sensmoralen var att föräldrarna hade haft rätt i att försöka döda det. Jag skrev då ett blogginlägg där jag tyckte att filmen borde förbjudas.

En sak som inte framkommit i  det aktuella fallet är förhållandet mellan föräldrarna.   Uppkom idén hur det drabbade barnet skulle behandlas spontant hos båda föräldrarna? Eller var det en som drev på och kraftigt påverkade den andra?

Min känsla är att vanföreställningarna kom från kvinnan, (som var missbrukare eller fd missbrukare av centralstimulantia) medan den värsta brutaliteten kom från mannen.

I vilket fall som helst. Föräldrar som behandlar alla barn utom ett väl, men under lång tid torterar ett av dem med en utstuderad grymhet  (och kanske i detta fall försökte mörda det med ättika - men i sista sekunden ångrar sig och kör barnet till sjukhus)  är helt ofattbart kusligt.

PS. Flashback har en mycket lång tråd om fallet.  Det var där jag hittade den info som möjliggjorde för mig att hitta mammans YouTube-konto. Som ännu finns kvar, men som mycket väl kan försvinna vilken dag som helst.

Ett nygammalt (?) alternativ till Big Bang

Av någon märklig anledning kom jag att tänka på Kjell Höglunds (ganska så otäcka) sång ”De refuserades salong” när jag tvingade mig igenom de ca 350 svårlästa sidorna i Fred Hoyles, Geoffrey Burbridges och Jayant N Narlikars ( i fortsättningen här benämnda Hoyle m.fl) bok ”A different approach to Cosmology” - som har den riktigt provocerande undertiteln ”From a Static Universe through the Big Bang towards Reality” (Cambridge University Press, 2000).

De står ju för ett ”refuserat” alternativ – visserligen i en ny version men ändå... I de allmänna diskussionerna om kosmologi brukar deras alternativ ofta inte ens nämnas.

Det är en uppföljare till den  ”Steady State Cosmology” som presenterades av Fred Hoyle, Hermann Bondi och Thomas Gold 1948. I allmänhet anses denna vara helt vederlagd – det här är ett försök att presentera en uppdatering som står sig inför den kritik som riktades mot den gamla modellen. Den nya modellen har fått namnet ”Quasi Steady State Cosmology” -  i boken ofta förkortat QSSC.

Det gemensamma för de båda varianterna är bland annat att universum funnits  (och kommer att finnas) i evighet, och att ny materia ständigt skapas. Men i övrigt är skillnaderna stora.

I den gamla teorin utvidgades universum ständigt men eftersom det också ständigt skapades ny materia blev det inte glesare och glesare. I den nya teorin är universum oscillerande, och har därför mötts med en kritik som går ut på att om det ständigt skapas ny materia kommer det efter ett tag bli väldigt trångt.

Å andra sidan förintas ju materia ständigt i stjärnorna så själva mängden av materia  kommer ju inte att bli större. Tvärtom lyckas man ju undvika den lite obekväma situationen att det finns partiklar som funnits i oändlighet.

Fast jag har ändå inte fattat om den totala mängden materia och energi ständigt ökar – vilket ändå torde skapa problem i ett oscillerande universum. Men eftersom  författarna verkar förneka att de skulle bryta mot termodynamikens första lag torde de mena att den totala mängden energi och materia inte ökar.

Hur ”refuserat” synsättet än kan te sig, kan ju de nya rönen från James Webb-teleskopet göra det angeläget att titta närmare på en del av de synsätt som tidigare... refuserats. Även om de nya observationerna inte, som det ibland sägs, motbevisat Big Bang-teorin har de åtminstone problematiserat den. Närvaron av mycket utvecklade och stora galaxer som tidsmässigt ligger ganska så nära den förmodade Big Bang har faktiskt inte fått någon rimlig  förklaring,

När den gamla Steady State-teorin kollapsade berodde det bland annat  på att den inte hade en bra förklaring på de sk kvasistellära objekt (vanligen, men inte i boken, kallade kvasarer) som hade upptäckts ca 1960. Dessa finns nämligen vanligen långt bort i både tid och rum och talar därmed emot ett statiskt universum. 

En annan upptäckt som ansågs gett en dödsstöt till Steady State-teorin var den kosmiska mikrovågsstrålningen.

Om vi börjar med den senare anses den ha upptäckts 1965, även om Hoyle m.fl. hävdar att den upptäcktes redan 1941.Den anses vara ett återsken av Big Bang. Rent common sense-mässigt har jag alltid undrat hur man kan vara så säkra på att den uppstod som ett återsken av  Big Bang.

Därför blev jag riktigt nöjd när Hoyle m.fl. hävdar att den mycket väl kan ha uppstått av helt andra skäl. De menar att en typ av stoft i rymden, trådliknande strukturer av kol respektive metall, kan absorbera stjärnstrålning och sedan sända den vidare i form av mikrovågsstrålning. Om jag fattar det rätt. Eftersom de tre författarna är några av världens kunnigaste fysiker torde de väl ändå inte föreslagit något som är fysiskt omöjligt...

Vad gäller kvasarerna är nog Hoyle m.fl. ute på rätt djupt vatten. De hävdar nämligen att de ofta ligger närmare än vad man antagit från dess rödförskjutning. De säger att det finns olika typer av icke-kosmologisk rödförskjutning som – om jag fattar det rätt – kan åstadkommas av bland annat mycket kraftiga gravitationsfält. Ett av deras argument är att om man korrelerar ljusstyrka med rödförskjutning hos kvasarer får man inte ett så elegant samband som en gång användes för att via galaxernas rödförskjutning komma fram till att universum expanderar. Det finns knappast alls ett samband. Om Hubble hade mätt rödförskjutningen hos kvasarer i stället för den hos galaxer hade teorin om det expanderande universum inte ens uppstått.

De materiella förhållandena vid kvasarerna är förvisso mycket ovanliga, och våldsamma

Men om kvasarerna inte endast finns allra längst bort i rymden utan på mer nära håll innebär inte deras existens något hot mot steady-state-modeller.

Inte nog med att Hoyle m.fl.  lyckas integrera kvasarerna i sin teori. De använder sig av dessa, för sin nya version av teorin om ständigt nyskapad materia.  De menar att de extrema energiutbrotten som kan iakttas vid kvasarerna är en avspegling av processer där ny materia skapas.

De energier som där uppmäts är enligt Hoyle m.fl. för starka för att endast kunna uppstå genom att materia sugs in i det svarta hål so ligger i centrum av kvasaren. De menar alltså att en bättre förklaring är att materia skapas.

Å andra sidan menar de – om jag fattar dem rätt – att även  svarta hål som inte är kvasarer producerar materia. Det är bland annat därför som centrum i galaxerna är supermassiva svarta hål. Varför man där inte finner energiutbrott av den typ man ser i kvasarer verkar de inte förklara. Med reservation  för att jag kan ha missat åtskilligt. *

Jag hoppar nämligen över sidor som huvudsakligen består av ekvationer...Jag hade aldrig mer än trea i matte i grundskolan och har efter denna, aldrig studerat matematik, vilket kanske gör mig helt okvalificerad för att recensera en sådan bok.

Men en sak till – mörk materia. Min common sense-känsla tog ett glädjeskutt när jag kom till avsnittet om denna. Hoyle m.fl. medger att det i en viss utsträckning måste finnas ”mörk” materia men hävdar att det helt saknas belägg för att denna är en helt annan typ av materia, skild från den ”vanliga” (med ett finare ord, baryoniska). Den kan ju mycket väl vara ”vanlig” materia som av olika anledningar inte syns. Som inte utstrålar elektromagnetiska vågor av den storleksordningen att den därför kan upptäckas, och/eller  har ett läge i rymden som gör att den inte heller i mätbar grad reflekterar sådan.

Mörka gasmoln och annat som inte syns . - och inte alls någon exotisk materia av en typ som aldrig någonsin iakttagits. Tack för det...

Kritiken mot Big Bang-teorin på nätet synes i hög grad representeras av plasmakosmologer – för att nu inte talas om dessas öppet pseudovetenskapliga tvilling - ”Electric Universe”, som lustigt nog verkar tro att solen fungerar som en glödlampa.

Jag har aldrig hört talas om en enda astronom som är plasmakosmolog -  även om Halton Arp (som stödde QSSC!) ibland av (troligen) ekonomiska  skäl ibland föreläste på sammankomster anordnade av Electric Universe-anhängare. QSSC ger ett mer gediget vetenskapligt intryck än plasmakosmologin, även när denna representeras av sin troligen  mest serösa förespråkare – Eric J Lerner,

PS. Om ni inte läst annat jag skrivit – jag tycker att Big Bang-teorin är otäck och VILL därför inte att den ska vara sann. Därav mitt intresse för frågan.

------------------------------------------------------

*En möjlighet är att de menar att de massiva svarta hålen i centrum av galaxer är fd kvasarer.  De säger nämligen att det finns många observationer av kvasarer som ser ut att ha stötts ut från en galax. Även om jag inte riktigt förstår allt ser de när jag tänker efter ut att mena att dessa kvasarer producerar materia via ett energifält,  och att detta efter en lång tid ger upphov till en ny galax rumtomkring den. Men jag är inte säker, Jag brukar förstå böcker om kosmologi, men denna är för mig ovanligt svårgreppbar.

Merrilee Rush i suggestiv video

Jag har tidigare skrivit om och länkat till Merrilee Rush och hennes "Angel of the morning" . Men nu har jag hittat en annan,  visserligen  ihopklippt, men ändå suggestiv video med hennes sång. 

Jag bör på nytt säga att låten grep tag i mig på ett mycket starkt sätt, när jag var 13, sommaren 1968. Då trodde jag väl aldrig att jag någonsin skulle få kontakt med Merrilee Rush. Men numera finns ju Facebook., Och för några år sedan upptäckte jag att hon hade en sida på Facebook.

Så jag skrev där och berättade om hur gripen jag blev av hennes sång i trettonårsåldern. Hon blev faktiskt glad...

Videon kan ses och höras här.

Lägesrapport

Jag har varit utestängd från nätet ett tag. Det hela är konstigt.

Ja­g har inte obegränsad surf, vilket jag borde ha skaffat mig. Men det brukar alltid räcka till slutet av månaden.

Men den 27 februari fick jag reda på att min surftid hade gått ut.  Det var konstigt, om möjligt hade jag varit på nätet mindre än vanligt.

På morgonen den 28 ringde jag Telia, och efter att till sist ha hittat min 'Telia-kod fick jag köpa 5 extra gigabyte, eller hur det nu stavas.

Jag var senare på dagen på nätet, kanske en och en halv timme. Jag läste endast texter, tittade inte på några filmer eller rörliga bilder. Så fick jag plötsligt reda på att min surftid hade tagit slut – igen. Det  är helt omöjligt att ta slut på 5 gigabyte på några timmar, i synnerhet om man endast kollar på texter.

Så morgonen den 29 ringde jag Telia igen. De höll med om att man inte kan göra av med 5 gigabyte på några timmar. De föreslog att jag skulle byta till ett annat paket med obegränsat surf. Det kommer jag också omedelbart att göra om detta händer igen. Det paketet är dessutom, märkligt nog, hundra kronor billigare än det jag har nu.

Jag har blivit erbjuden detta tidigare. Då sa jag nej, dels för att installationen verkade lite krånglig, men dessutom för att jag då måste byta ut min kinesiska Huawei-router mot en annan router.  Jag tyckte faktiskt det var lite kul att ha en kinesisk router...

Men varför kan detta hända? Jag har två vänner som utsatts för dataintrång som drabbat deras datorer den senaste tiden. Båda hade liksom jag hamnat i en akut konflikt med några  personer som tillhör det läger som de facto ifrågasätter existensen av övergrepp mot barn. Dessa övergreppsförnekare är dessutom datorexperter.

Den ena av de drabbade vännerna har dessutom liksom jag varit aktiv i debatter om dessa frågor, på motsatt sida som de dataexperter jag nyss nämnde.

På Telia medgav de att det jag utsatts för är så konstigt att det faktiskt verkar sannolikt att jag hackats.

Intill motsatsen är bevisad utgår jag från att jag blivit det. Paranoiskt? Det tycker jag inte.

Å andra sidan var det ju någon som sa ”I vår tid är det endast de paranoida som ställer de verkliga frågorna”. NÅGOT kan det kanske ligga i detta...