Netanyahu, Hamas och amalekiterna

Alla de monoteistiska religionernas urkunder innehåller otäcka ställen. Ett av de otäckaste ställena i Gamla Testamentet är detta, i Första Samuelsboken 15:3.

"Dra nu ut och krossa amalekiterna och vig dem åt förintelse med allt som tillhör dem. Skona ingen utan döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar och får, kameler och åsnor."

Detta ställe kallas ibland "Amalekmitzvan" (fastän det i strikt mening inte är en mitzva, eftersom det inte finns i Moseböckerna) och beskriver ett påstått påbud från Gud. Det betraktas vanligtvis som helt överspelat. Amalekiterna är en folkgrupp som inte längre finns. Det är inget som brukar användas inom judendomen idag. Utom av mycket extrema grupper. 

Däremot användes den ofta i den nazistiska propagandan. Den antisemitiska hat-tidningen "Der Stürmer" som gavs ut av Julius Streicher, använde just detta ställe för att "bevisa" judendomens inneboende ondska. 

På samma sätt går det förstås att med hjälp av lösryckta delar av Nya Testamentet eller Koranen "bevisa" kristendomens eller islams inneboende ondska. 

Julius Streicher dömdes till döden som krigsförbrytare vid Nürnbergrättegångarna 1946. Efter det blev det ganska tyst om Amalekmitzvan - i alla fall utanför de nynazistiska småsekterna.

Tills nu. I denna länk (från en israelisk tidning) beskrivs hur Benjamin Netanyahu har jämfört Hamas med amalekiterna i samband med den israeliska offensiven mot Gaza.

Det är inte så konstigt att en statschef i Israel vill krossa Hamas. Men det motiverar ju inte användandet av bibliska texter om amalekiterna.

De få ställen där dessa nämns i GT inskränkte sig inte till tal om en militär offensiv i största allmänhet. På flera ställen uppmanas till en direkt utrotning

Kan det vara så att Netanyahu har dragit upp detta för att parera anklagelserna mot att den israeliska offensiven drabbar civila - män, kvinnor och barn? 

Det finns de som tror att Netanyahu är en religiös fanatiker, liksom Hamas. Jag tror snarare att han är en mycket cynisk politiker som använder religionen som en förevändning. 

Oavsett vilket, är den jämförelse han gjort otäck. Mycket otäck. 

--------------------------------------------------------

PS. Har suttit hela kvällen och bekymrat mig för att jag kan ha citerat påståenden som inte stämmer. På nätet finns det många som säger att Netanyahu direkt citerar ställen i GT om att utrota Amalek. 

Men när jag till sist hittade en video av vad som verkar vara det Netanyahu-tal som åsyftades nämner han inte dessa ställen  i GT. Men han jämför ändå kampen i Gaza med kampen mot Amalek. Och med tanke hur den beskrivs i bland annat Första Samuelsboken 15:3 är det illa nog.

Studio - Tages från 1967

Den enda av de kommersiellt framgångsrika svenska popgrupperna på sextiotalet som i sin slutfas ägnade sig åt att experimentera - musikaliskt, tekniskt, textmässigt - var nog Tages. 

Tages var nog också den enda av dessa som tog intryck av den psykedeliska vågen.

Deras LP Studio - från det magiska året 1967 - är faktiskt intressant. Den innehöll ingen uppenbart stor hit men helheten blev fascinerande. Jag köpte den aldrig, men skulle nog klart ha gillat den om jag hade gjort det.

Studio hade 12 låtar. 

Här  kan man höra alla dessa 12, plus fyra till, som de gjorde ungefär samtidigt som LP:n.

Dessa låtar ger en bra bild av Tages i dess slutfas (de lades ner 1968).

Tommy Blom, den förmodligen mest kände av Tages medlemmar. Bilden tagen 1967.

"Som vänsterjude utkämpar jag ett tvåfrontskrig"

Jag vill tipsa om en debattartikel, med just den titeln,  av Paulina Sokolow i senaste Flamman.

Hennes syfte är, för att använda hennes egen formulering, att "hävda min socialistiska övertygelse,  min tro på solidaritet och fördelningspolitik, mitt försvar av palestinska liv och min avsky mot de monstruösa, dreglande bestialiska israeliska makthavarna – utan att behöva se ickejudiska kamrater rida ut till Hamas försvar."

Inlägget kan nås genom denna länk.

Det senaste Greta Thunberg-förtalet

Att hävda att Greta Thunberg är antisemit, som ofarbart nog görs på vissa håll idag, är bisarrt. Hon är lika lite antisemit som (exempelvis) Per Gahrton var det.

Om man på så sätt missbrukar detta ord bagatelliserar man det. Antisemitismen är en nattsvart, reaktionär och dessutom helt irrationell ideologi.  

Den demoniserar ett helt folk. Den bygger upp en mytologisk världsbild som används för att försvara folkmord.  Om Sveriges och världens främsta klimataktivist verkligen var antisemit stod vi inför ett enormt problem.

Men det är hon inte.

"Svenska staten gjorde barnpornografin laglig"

Detta är rubriken på en läsvärd debattartikel i Aftonbladet av Mikael Svanberg. Den inleds så hä:.

"Forskningsresultat som jag nyligen har publicerat visar att statens skadeståndsansvar gentemot barn och unga som utnyttjats i kommersiell sexhandel måste utredas.

När regering och riksdag 1971 legaliserade framställning och spridning av pornografi i tryckt bild och skrift, legaliserades samtidigt barnpornografi eftersom den politiska majoriteten valde att inte införa begränsningar för bildernas innehåll."

Debattartikeln kan läsas här.

Hur även Per Gahrton slätar över bordellhärvan

Jag har nästan läst ut de över 450 sidorna i första delen av Per Gahrtons memoarer. Det är absolut en intressant läsning.  

Men på ett ställe blev jag faktiskt besviken. Det är i avsnittet om bordellhärvan. 

Som många torde veta var Gahrton (fortfarande i FP) och Jörn Svensson (VPK) de enda ledamöterna i riksdagsdebatten den 9 maj 1978 som vågade gå emot den närmast eniga riksdagsopinion som fördömde de som förmedlat uppgifter om att riksdagsmän hade utnyttjat minderåriga prostituerade.

För detta blev han utsatt för hårda angrepp. Exempelvis av Olof Palme som sade att folk inom den organiserade brottsligheten spred falska rykten. 

Och tillade bland annat: "Då ska det alltid finnas några Svenssöner och Gahrtöner som intill förbannelse står upp och säger: 'Tänk om det ligger något i det'...  Då behövs det politiker som säger ifrån att detta är strunt och förblir strunt".

Nu ska det tilläggas att denna riksdagsdebatt inte endast handlade om Lennart Geijer, den förste politiker som anklagades för att utnyttjat prostituerade.

Debatten orsakades av att en flicka, som varit minderårig vid tillfället,  i Studio S hade berättat om att det funnits fler riksdagsmän inblandade. 

Det fanns rapporter om en lista, och Thorbjörn Fälldin förklarade demagogiskt nog att det i listan fanns "en ren lögn" - en av de som fanns på listan var han själv. 

Men i Gahrtons memoarer är det enda utpekande som han ser som någorlunda trovärdigt det om Lennart Geijer.  

Han nämner att även Olof Johansson, Thorbjörn Fälldin och Olof Palme och andra hade pekats ut. Och tillägger: "Ingen av dessa beskyllningar har, lyckligtvis, mötts med allmän tilltro. Bara utpekandet av Lennart Geijer uppfattas av de flesta som sakligt korrekt, även om också det är i strikt juridisk mening obevisat." (s. 353-54)

Gahrton torde absolut varit medveten om boken "Makten, männen, mörkläggningen" som kom 2004 och lade fram starka belägg för att även flera av de som pekats ut förutom Lennart Geijer verkligen var inblandade

Det handlade definitivt om mycket mer än lösa rykten. 

Men det låtsas inte Gahrton om. Han hade angripits hårt för sitt mod, när det begav sig. Jag får den obehagliga känslan av att han i sin bok här ägnar sig åt skademinimering.

Satanistiska övergrepp mot barn....

... anses ju vara en modern folksägen. Några sådana existerar ju inte.

Bortsett från att de gör det...

Men eftersom åsikten att sådana övergrepp alltid bör avfärdas som moderna folksägner har blivit så spridd, leder den typen av övergrepp sällan till rättegångar. Och när de någon enstaka gång gör det brukar de "satanistiska" och "rituella" inslagen skäras bort från gärningsbeskrivningen i åtalet. Och det hela behandlas som "vanliga" övergrepp. 

Men detta fall i Glasgow är uppenbarligen ett av de få undantagen från denna regel. Här spelar de "satanistiska" inslagen i gärningsbeskrivningarna tydligen en ganska stor roll. 

Man kan ju bara hoppas att detta inte leder till att även denna domstol förskräckt drar slutsatsen att gärningsbeskrivningen är för underlig för att kunna vara sann. 

Vilket ju har skett i så många tidigare fall.  

------------------------------

PS. Hmm.. Hinner just lägga ut inlägget och efter någon minut upptäcker jag detta...  att - surprise, surprise -  de "satanistiska" delarna i åtalet plötsligt tagits bort. 

Blir inte speciellt förvånad....

Jag tycker...

... att oktober är årets dystraste månad, i hård konkurrens med februari.

Nooshi Dadgostar om Israels och Hamas´terror mot civilbefolkningen

Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar har uttalat sig på sin Facebooksida om de senaste händelserna i Gaza och i Israel.  

Detta är hennes text:

"Jag lider med alla civila som återigen blir offer i Israel och Palestina. I spåren av terrororganisationen Hamas attack på Israel har vi tvingats se hur unga människor blivit mördade på ravefest och ungdomar som gråter över att de mist sina föräldrar. Det är fruktansvärt. Hamas är en islamistisk terrororganisation och ska bekämpas, men nu mördas lika oskyldiga palestinier i Gaza. När vanliga hyreshus och skolor bombas är dessa offer precis lika oskyldiga som ungdomarna på ravefesten. Detta mördande av oskyldiga civila måste få ett stopp.

De palestinier som bor i Gaza lever redan under fruktansvärda förhållanden. Sedan 2007 har Israel haft en blockad mot Gaza. Effekterna har varit förödande, 60 procent av befolkningen behöver hjälp med mat, tillgången till sjukvård är redan extremt begränsad och 80 procent av de unga är arbetslösa.

Nu har Israel beslutat om en fullständig blockad: ingen mat, ingen el och inget vatten får passera gränsen. FN och EU konstaterar att blockaden strider mot internationell rätt och varnar för en humanitär katastrof.

Idetta läge beslutar regeringen att stoppa delar av biståndet till palestinierna i Gaza, det är för mig obegripligt. Det är en gåva till terrororganisationen Hamas som då kan stärka sitt grepp. Utvecklingsbiståndet går till att bekämpa Hamas kvinnoförtryck, deras korruption och till demokratisering.

Det som krävs nu är ett kraftigt utökat humanitärt- och utvecklingsbistånd till Gaza för att få en förändring. Nu måste fokus vara på att få till ett eldupphör, att stoppa dödandet av civila och förhindra en humanitär katastrof.

På sikt behövs fred för att stoppa dödandet och att den israeliska ockupationen upphör, men här och nu måste alla goda krafter kämpa för att oskyldiga palestinier får tillgång till mat, vatten, elektricitet och sjukvård. Det kommer jag göra."

Brittiska SWP och Hamas´attack

/Jag har gjort en del förändringar i texten.)

Det går att göra olika bedömningar om vilka följder Hamas massmord på civila kommer att få men man förväntar sig inte att en organisation som kallar sig socialistisk öppet hyllar detta.

Men så gör denna artikel i brittiska vänstergruppen Socialist Workers Partys  tidning "Socialist Worker". Den har rubriken "Rejoice as Palestinian resistance humiliates racist Israel" och underrubriken "Like the Tet Offensive in Vietnam in 1968, the Palestinians’ surprise attack has humbled imperialism"

Den följs av två andra artiklar med liknande tema.

Jämförelsen mellan Hamas attacker och Tetoffensiven, som är det genomgående temat i artikeln, är absurd. Skillnaden är bland annat att Tetoffensiven var avsedd att slå mot militära mål, inte mot civilbefolkningen. 

FNL hade ett de facto stöd av den stora majoriteten av befolkningen i Sydvietnam, även om det inte alltid var aktivt.  Hamas kan inte få stöd av den stora majoriteten av befolkningen i Palestina, inte ens om alla palestinier plötsligt skulle börja stödja Hamas.

Anledningen är att den judiska befolkningen utgör minst hälften av människorna i det område som historiskt sett har setts som Palestina. Visst, de kom dit som ett led i ett kolonialt projekt, men det ändrar inte läget på marken nu. 

FNL kunde förlita sig på den stora majoriteten av befolkningen.  Den stod deras sida, eller stödde i alla fall inte deras motståndare,   För att kunna stå upp mot staten Israel krävs att ett palestinskt ledarskap för en politik som på något sätt kan vinna en någorlunda stor del av den judiska befolkningen - eller åtminstone inte göra dem till dödsfiender.

Men det är det sistnämnda som Hamas nu gör allt för att åstadkomma. Blodiga - och oförsvarliga - attacker mot den israeliska civilbefolkningen riskerar att driva en stor majoritet av den judiska befolkningen i Israel in i armarna på de mest extrema sionisterna.

Och det kan endast leda till blodiga nederlag för palestinierna.

Det är förstås totalt omöjligt för Hamas att - ens i allians med de andra centrala palestinska strömningarna - militärt erövra Israel - en stat som dessutom har atombomber.

Hamas massmord på civila drabbar såväl den israeliska som palestinska civilbefolkningen - den första direkt, den anda indirekt. Hamas´linje är en katastrof, och i slutändan kommer denna katastrof framförallt  att drabba den palestinska civilbefolkningen.

SvD contra The Sweet

En av de sista poplåtarna jag lyssnade på 1971 innan jag helt slutade med att lyssna  på pop för flera år framåt var Funny, Funny med The Sweet.

Jag strölyssnade på den - mitt popintresse var på upphällningen. Men jag gillade den ändå på något sätt. Kul, och lite gullig.

När jag nu långt senare går igenom SvD:s historiska arkiv (tillgång till detta är mitt huvudsakliga skäl för att prenumerera på denna tidning!) från 1971 tar jag del av en magsur recension den 10 september 1971 av en konsert The Sweet höll i Sverige.

Den visar om inte annat hur stor klyftan var mellan poplyssnare och poprecensenter.

Recensionen har rubriken ”Reaktionär popmusik”. En konstig rubrik för en så  reaktionär tidning, där ärkereaktionären Gunnar Unger (under pseudonymen Sagittarius) var och varannan dag terroriserade ledarsidan, men det kan kanske förklaras av att poprecensenter var de enda av SvD.s journalister som tilläts ha någon form av vänsteråsikter.  

I övrigt vimlar recensionen av formuleringar som  ”tråkig och profillös grupp”, ”en reaktionär popmusik som den lät på mitten av 60-talet i Sverige”, ”enkel tvåstämmig harmonisång till en barnmelodi”. 

Vi får sedan reda på att sådan "barnmelodi" framfördes ”genom en förstärkaranläggning som tycktes vara inställd till max för att tysta alla protester” 

Recensenten tillägger föraktfullt att målgruppen verkar vara ”de allt yngre skivköparna". Föraktet utvecklas sedan vidare i formuleringen "10-12-åringar kanske gillar Sweets sötsaker” och i recensentens term för gruppens musik -  ”leksakspop”.

För att visa art han är samhällsmedveten  kommer han senare på att The Sweet nog är skapad av ”smarta herrar för en ny stark köpgrupp”. Må så vara, men det gäller all möjlig kommersiellt producerad musik.   Det är ju anmärkningsvärt att storkapitalets främsta dagstidning i Sverige så hårt gick till angrepp mot kommersiella intressen i musikbranschen!

Men en sådan fyrkantig "antikapitalism" var i själva verket inte ny i SvD. Man kan jämföra med hur de på 50-talet fördömde Enid Blyton som en kommersiell skitförfattare som fördärvade barns litterära smak - eller hur de 1967 hade hånat de som lyssnade på the Monkees. 

Vad en sådan inställning avspeglade var dock inte anti-kapitalism utan en finförnäm borgerlig kultursyn.  Där föraktet för vad "10-12-åringar" ibland vill läsa och lyssna på skiner igenom på det mest plågsamma sätt.

The Sweet - bild troligen tagen 1975

Ulf Drobin

Fick reda på att Ulf Drobin är död. Han var min handledare i religionshistoria under många år, från och med min första b-uppsats ända fram till min lic-uppsats och mitt sista ämne på forskarutbildningen.

Under den tid jag regelbundet hade kontakt med honom gjorde han ett stort intryck på mig. Inte så att vi höll med varandra - tvärtom hade vi för det mesta motsatta åsikter i nästan allting, men som intellektuell motståndare var han mycket sympatisk.

Han var beredd att diskutera allt, tolererade alltid intellektuell kritik, och hade en fascinerande form av humor, som lättade upp de mest allvarliga diskussioner.

Trots att han ogillade de flesta av de ofta kontroversiella åsikter jag hade, lät han mig alltid skriva uppsatser utifrån dessa. Om han varmt rekommenderade en bok inför arbetet på en uppsats och jag sedan i denna uppsats avfärdade just denna bok som pinsam och absurd, blev han inte det minsta sur.

Vi hamnade ofta i dispyter på lektioner och seminarier, men det var alltid på ett vänskapligt sätt.

Första gången jag träffade honom var i grundkursen på hösten 1983. Jag blev fascinerad av hans sätt att introducera ämnet religionshistoria. Det var som en ny värld öppnade sig.

Jag skrev att vi var oense om det mesta, men i en fråga stod vi faktiskt nära varandra. Det var i synen på folktroväsen, där jag ansåg att han gjorde en stor insats i att försvara en religionshistorisk syn på dessa, och avvisa psykologiserande förklaringar - som exempelvis att tron på skogsrån orsakades av sexuella fantasier hos män som var ensamma i skogen.

Detta var faktiskt - hur underligt det än kan låta - under en lång tid en vanlig syn hos de folklorister som inspirerats av Carl Wilhelm von Sydow.

Drobin skrev en kort men mycket kärnfull skrift - "Folklore and Comparative Religion" - där han i mitt tycke effektivt demolerade den typen av förklaringsmodeller.

Vi blev aldrig personliga vänner, men han har ändå som sagt gjort ett stort intryck på mig.

Må han vila i frid.

Vem stoppar regnet?

En Creedence-låt som jag helt spontant kom att tänka på idag. 

Kan höras här.

Människooffer i fornstora dar

"Du tronar på minnen från fornstora dar,

då ärat ditt namn flög över jorden 

Jag vet att du är och förblir vad du var,

ja jag vill leva jag vill dö i Norden".

 

De flesta i Sverige kan kanske dessa rader utantill. Jag kan det i alla fall, trots att jag aldrig sjunger med i "Du gamla du fria".

Denna sång tillkom 1844, under en tid då det vurmades för vikingatiden. Termen "fornstora dar" syftar i första hand på denna tid, även om det möjligen också kan ses som en hänvisning till Sveriges krigiska äventyr under Gustaf II Adolf och Karl XII.

Observera att landet Sverige aldrig nämns i det som i praktiken blivit Sveriges nationalsång. Det är Norden som hyllas - och associationerna ska gå till det vikingatida Norden.

Om dessa fornstora dar kan man läsa i Klas Wikström af Edholms nyutkomna bok "Vikingatidens människooffer". En bok om en praktik som länge förnekades eller bagatelliserades.

För under många år betvivlades existensen av vikingatida människooffer. Det sågs som antingen något icke-existerande eller något extremt sällsynt. Den enda källa som sades finnas - Adam av Bremen - menades ha varit en otillförlitlig kristen propagandist och hans berättelser ansågs sakna stöd i fakta.

Men det var inte sant. I af Edholms bok får vi reda på en hel del om forskningsläget idag.

Det var inte endast så att människooffer fanns - hela den fornnordiska religionen hade sådana som en mycket central del av kultutövningen. Mest uppmärksammade har offer till Oden varit, men det offrades också mycket till andra gudar.

Människooffer nämns på många ställen i fornnordiska skrifter - som en självklar och vardaglig del av den religiösa praktiken. Men de främsta beläggen är ändå de arkeologiska.

Bokens uppräkning av platser där det finns belägg för sådana offer är lång. Den ena orten efter den andra nämns. Och då ska vi minnas att det med all säkerhet finns många fler orter som inte grävts ut eller nämns i fornnordiska annaler.

Sverige var ett starkt socialt skiktat samhälle då som nu - och med några ytterst få undantag var det personer långt ner i den sociala hierarkin som offrades. Krigsfångar, slavar, fattiga, barn...

Till de ytterst få undantagen hör i alla fall ett exempel på en avsatt kung. 

Vikingatiden var en brutal tid. Att vi ska hylla den vid högtidliga tillfällen är motbjudande. Och på något sätt avslöjande för det samhälle vi lever i.

Jag tror jag aldrig i mitt liv sjungit med i "Du gamla du fria." Någon självrespekt måste man ju ha.

 

Bild som föreställer irländare som försvarar sig mot vikinga-angrepp. Målning av James Ward (1914).