/På förekommen anledning, med tanke på de protester som nu skakar Iran. Återpublicerat inlägg från denna blogg, 24 augusti 2017/
Som jag tidigare sagt - ibland har man intrycket att den tid vi lever i
håller på att kastas tilbaks till medeltiden. Det är dystert, men ännu
dystrare är förstås att vi snart kan får ett klimat som liknar det som
rådde innan det fanns liv på jorden.
Men om vi nu lämnat uppvärmningen för ett tag, och går tillbaks till de första meningen - se och hör gärna denna YouTube-länk.
Det är en del av ett tal som Egyptens president Gamal Abdel Nasser höll
1966. Där tar han upp Muslimska Brödraskapets krav på att införa
obligatoriskt tvång för kvinnor att bära slöja utomhus.
Poängen är inte främst att han är emot det - utan hur han presenterar
det. När han för fram det gör han det med ett mycket roat leende, och
publiken framför honom håller på att kikna av skratt. De ser
uppenbarligen detta krav som en helt komisk rest från svunna tider.
Nasser berättar också att han hade frågat ledaren för Brödraskapet
varför dennes egen dotter, som gick på läkarutbildning, i så fall inte
bar slöja. Och tillägger att om denne inte ens lyckats få sin egen
dotter att bära slöja - hur skulle han då tro att Nasser - skulle kunna
tvinga alla kvinnor i Egypten att göra det. Och, som sagt - publiken
viker sig av skratt.
Hela utgångspunkten är att det är något av det löjligaste han hört i hela sitt liv, typ. Och publiken verkar tycka detsamma.
Så var stämningarna i Egypten 1966. Och nu ska ingen tro att Egypten då
var ett land som anpassat sig till västvärlden och deras system.
Tvärtom, Nasser stod i ledningen för en nationalistisk regering som
kallade sig "arabsocialistisk", som så hade retat västimperialismen att
Storbritannien och Frankrike tio år tidigare hade försökt invadera
landet. Det ledde till ett ramaskri och till och med USA tvingades ta
avstånd. Så de franska och brittiska arméerna var så illa tvungna att
dra sig tillbaka.
Vad detta visar är att det motstånd mot västvärldens diktat som också på
den tiden var utbrett i Mellanöstern då nästan aldrig var kopplat till
en utbredd irrationell önskan till någon sorts kulturell regression.
Detta kom senare, efter att trycket från imperialismen hade slagit
sönder "arabsocialismen" och drivit den på reträtt. I Egypten kom
exempelvis Sadat efter Nasser - och han öppnade dörren för USA,
privatiserade, och sänkte levnadsstandarden för de stora massorna. Sedan
fick han ett växande Muslimska Brödraskapet som ett brev på posten...
Men denna kulturella regression kopplad till nyliberalism har vi ju även
här. Medan Mellanöstern har haft privatiseringar och islamism har vi
här haft privatiseringar - och Sverigedemokrater. I Frankrike har vi
privatiseringar och Le Pen. Osv.
1966 tedde sig politiken i stora delar av världen som både rationell och begriplig, Det gör den inte idag.
Gamal Abdel Nasser
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar