Läste nyss ut en bok med titeln "Utomjordiskt : de första tecknen på intelligent liv". Den är skriven av Avi Loeb, världens kanske nu mest kända levande astronomiska teoretiker (efter att Stephen Hawking dog) .
Avi Loeb är mest känd för att driva tesen att Oumuamua var en utomjordisk rymdfarkost. Men detta är ingen tillfällighet. Han har redan innan Oumuamus dök upp drivit linjen att det är mycket sannolikt att det finns utomjordiskt liv och att forskningen borde satsa mer tid och pengar på att finna det.
På så sätt har han hittat en nisch där han både kan bli akademiskt känd och tjäna pengar. Böcker av ledande akademiker som driver tesen att vi får besök av utomjordiska rymdskepp slår det mesta - och jag misstänker att boken kommer att läsas av betydligt fler än de böcker av hans kolleger som handlar om svarta hål, universums tre första minuter, eller mörk materia.
Nu finns det inte mer att läsa om Oumuamua i denna bok än man kan finna i tidningar, tidskrifter eller på nätet. Dessutom verkar den för mig ha egendomliga sakfel, syftesfel och konstiga formuleringar. Jag har svårt att avgöra om det beror på min bristande läsförståelse, bokens översättning eller (kanske minst troligt) språkliga brister i originalboken.
Men det viktigaste i boken är inte återberättelsen av storyn om Oumuamua. Det viktigaste är ett resonemang om astronomins prioriteringar.
Oerhört mycket mer tid och pengar läggs på (återigen) svarta hål, universums tre första minuter, eller mörk materia, än på sökandet efter utomjordiskt liv. Loeb ställer sig frågor som - vad är viktigast för mänskligheten - att få reda på om vi har sällskap i rymden - eller om (exempelvis) universum utvecklades på ett inflatoriskt sätt de första millisekunderna efter Big Bang..
Eller frågan om vi har utomjordiska farkoster som då och då besöker oss, visavi frågan om mörk materia finns eller är en ad hoc-förklaring för att hjälpa standardkosmologin. Jag förnekar inte alls att de senare frågorna är viktiga - men håller definitivt med Loeb om att de förstnämnda frågorna är mycket mer viktiga för dec flesta av oss.
Ändå satsas nästan alla resurser på just de senare nämnda frågorna - medan ex.vis SETI-projektet som ska forska om utomjordiskt liv får så oerhört mycket mindre - om man jämför, närmast nålpengar.
Prioriteringen är svår att förstå - i synnerhet som det numera finns så oerhört många exo-planeter som upptäckts i beboeliga zoner runt stjärnor i vår galax.
Prioriteringen är i själva verket så svår att förstå att jag skulle kunna börja tänka på rent Arkiv X-liknande konspirationsteorier i mina funderingar kring frågan varför. Dvs om jag hade varit en sådan skum konspirationsteoretiker själv.
Men det är jag förstås inte. ;-)
5 kommentarer:
Ja, det låter märkligt. Jag trodde att "alla" vetenskapare var närmast fixerade vid att finna utomjordiskt liv, gärna intelligent sådant? Det verkar nästan vara vår tids (pseudo)vetenskapliga "religion"...
Men tydligen inte.
Ett P1 program om minnen och hur det fungerar.
https://sverigesradio.se/avsnitt/repris-vikten-av-barndomsminnen
OM man hittar liv så undrar man hur man skall komma dit...
Det är ju såna enorma avstånd att det i pricip är omöligt
med dagens teknik.
08.34 Verkar intressant.
08.36 Ja, om de inte kommit hit...
Om det handlar om liv som liknar vårt eget skulle det kanske gå att kommunicera med det inom överskådlig tid, om det handlar om vid, eller i närheten av, de närmaste stjärnorna. Om det handlar om livsformer som är mindre komplexa skulle det kanske kunna finnas inom vått solsystem (Jupiter-månen Europa ser här ut att vara ett lovande alternativ).
Mer allmänt tror jag att även om det så handlar om mikroorganismer - för att inte tala om fiskliknande varelser på Europa! - skulle upptäckten av liv vara något som har en djupgående påverkan på världsbild. Så länge vi inte fått det kan man inte helt utesluta den, inte så lite tråkiga, möjligheten att vi är ensamma i ett ödsligt och livlöst universum.
Det kan vara så att steget från en organisk molekyl till en levande cell är en så oerhört osannolik händelse att den endast har skett en gång. Men å andra sidan skulle livet även då ha kunnat spritt sig, exempelvis via meteorer och kometer.
Det kan ju också eventuellt tänkas att teisterna har rätt - att det finns en Gud, men att hen av någon outgrundlig anledning valt att endast skapa liv en enda gång, och dessutom hindrat det från att sprida sig.
En sådan Gud verkar i så fall vara lite tråkig - och jag vill inte att vi ska vara ensamma i hela universum med en så tråkig Gud.
Därför skulle jag glädjas om vi hittade liv bortom jorden under min livstid - även om vi inte kunde kommunicera med det.
Skicka en kommentar