torsdag 31 mars 2022

När jag gladdes åt ett kuppförsök

Det här är en självbekännelse som inte kommer att förbättra mitt rykte. 

En morgon  i augusti 1991 väcktes jag av ett telefonsamtal.   Det var en vän till mig, som så fort jag svarade frågade mig "Vad tycker du om Gorbatjov?". Jag frågade varför i allsin dar hen väckte mig för att fråga mig om något sådant,  "Han är störtad" blev svaret. Jag blev genast klarvaken. 

De närmaste  tre dagarna blev dramatiska. Det såg verkligen ut som om en kupp hade lett till installationen av en ny regim i Sovjet,  ledd av en viss Gennadij Janajev. Som jag såvitt jag minns nu aldrig hade hört talas om tidigare. 

Jag var inte förtjust i sovjetiska byråkrater, och ingen anhängare av att störta regeringar med hjälp av kupper. Men min reaktion på just denna kupp, gav nån form av positiv magtrakskänsla.

Det var inte ett genomtänkt ställningstagande. Men jag ville att Sovjetunionen skulle finnas kvar och den här kuppen verkade ha som avsikt just detta.  Det skulle visserligen leda till en diktatorisk regim, men vad som helst som skulle leda till att Sovjets upplösning skulle hindras, eller i alla fall hejdas,  kände jag som något positivt. 

Efter tre dagar hade detta kuppförsök krossats.  Förmodligen var det dödsdömt på förhand. Det verkar ha varit ett av de mest amatörmässiga kuppförsöken i världshistorien...  

Resultatet blev motsatsen till kuppmakarnas önskningar. Det hejdade inte Sovjets sönderfall, det påskyndade det.  Efter att kuppen slagits ner, förbjöds kommunistpartier omedelbart. (Det återuppstod dock ganska snart efter ett tag). 

Det hela ledde till något ganska tragiskt. Och Gorbatjov fick inte alls  tillbaks makten när kuppen hade slagits ner. Istället kom Jeltisn till makten. Och hans program var att privatisera  sönder Sovjetunionen så snabbt som han bara kunde. 

När jag sedan försökte  kolla reaktioner från yttersta vänstern visade det sig att alla som jag upptäckte hade fördömt kuppförsöket - och sett det som en seger för den sovjetiska befolkningen, när det slogs ner. Däremot kollade jag inte Norrskensflamman,  men jag antar att de också fördömde kuppen. De hade ju entusiastiskt hyllat Gorbatjov. '

Jag hade inte koll på vad olika sovjetvänliga partier sade.  De vänsterströmningar jag följde var  strömningar i yttersta vänstern, framförallt "trotskistiska" sådana. En liten sådan i Sverige,  med centrum i Norrbotten,  var bekant för mig eftersom jag kände några av dess medlemmar. Jag fick se ett flygblad de hade gett ut under kuppdagarna där de hårt fördömde kuppen. 

Då fanns inte internet, men det finns ju  nu. Och när jag via detta medium försöker kolla om det fanns några som stödde kuppen hittar jag till sist en mycket liten "trotskistisk" sekt som stödde kuppen och sörjde dess nederlag. 

Den kallade sig för "International Bolshevik Tendency" (IBT) och finns än idag.  Jag har verkligen inga sympatier för denna grupp - den är verkligen en sekt med stort S.  Den är en utbrytning från en annan supersekt, "International Communist League". Denna  stödde inte kuppen, vilket i sig var förvånande - med tanke på den linje de för övrigt hade om Sovjet.  

Men IBT stödde alltså kuppen.  Med en viss tvekan länkar jag här till deras artikel om kuppen i september 1991. Jag vill inte säga att jag stöder vad denna sekt skrev om saken, men jag är lite road över att jag till sist hittade en grupp som lyckades formulera en linje som hade likheter med den magtraktskänsla som jag hade dessa dramatiska dager i augusti 1991. 

Man kan fråga sig om Sovjetunionen skulle ha överlevt om denna kupp hade lyckats. Men det är nog en helt meningslös fråga, eftersom allt tyder på att kuppen inte hade skuggan av en chans att lyckas. Men det visste jag inte dessa tre dramatiska dagar.


15 kommentarer:

Tidlösa sa...

IBT är numera splittrade i två grupper. Den på Nya Zeeland kallar sig fortfarande IBT. Den i Nordamerika kallar sig bara BT, vilket var IBT:s gamla namn!

Skillnaden är att de har olika syn på dagens Ryssland. Både är överens om att det är kapitalistiskt, men BT anser att det inte är imperialistiskt, medan IBT menar att det visst är så. Grupperna kallas därför skämtsamt Nimps och Imps. Nimp = Non imperialist. Imp = Imperialist. Mycket riktigt anser BT att om NATO attackerar Ryssland, bör man försvara Ryssland...

Deras syn på kuppförsöket 1991 är däremot identiska.

Det stämmer att Spartacist League underligt nog inte stödde kuppförsöket, något IBT-BT brukar se som bevis på deras vedervärdiga högeropportunism. Annars har ju IBT-BT ungefär samma politiska linjer som Spartacist League "när det begav sig" (de är förstås utbrytningar). Intressant nog stödde Spartacist kuppförsöket mot Jeltsin några år senare - inte först, men de svängde sedan. Vilket skulle kunna uppfattas som ett halvkvädet försök att revidera neutraliteten från 1991...

Säger jourhavande sektologen!

Erik Rodenborg sa...

Intressanta sektologiska kommentarer...

För den oinitierade läsaren vill jag påpeka att "International Communist League" alltså leds av - just det Spartacist League (SL) i USA. Vars tidning "Workers Vanguard" nu finns på "Marxist internet archive" med alla nummer från 1971 till 2005.

Politiskt ointressant och tröstlöst sekteristisk, men en guldgruva för de som är intresserade av att läsa skvaller om rivaliserande vänstergrupper..

(I alla fall vältrade den sig i sådant skvaller under de år jag hade koll på den, men har inte följt den så oerhört noga de senaste årtiondena...).

Som grupp har SL för övrigt sedan ca 1990 urartat på ett ganska så obehagligt sätt. De är inte numera endast en excentrisk vänstergrupp utan något betydligt värre.

Tidlösa sa...

Jag tror att de urartade långt tidigare. BT-arna hoppade av redan i slutet av 70-talet/början av 80-talet. Och mycket tyder på att Spartacist League hade drag av manipulativ sekt redan i början av 70-talet.

https://ashtarbookblog.blogspot.com/2018/09/logans-run.html

Problemet med deras skvaller var att det med tiden blev mindre och mindre tillförlitligt, och spårade ut till rena lögner. Alla motståndare på vänsterkanten var "strejkbrytare", "polisälskare", "proto-fascister" och jag vet inte vad. Men visst, varje gång någon motståndare faktiskt gjorde bort sig, var Spartacist League förstås framme och frossade i misstagen...

Erik Rodenborg sa...

"Jag tror att de urartade långt tidigare."

Urartade var de väl nästan från början. En grupp som anser att det är förkastligt att tillåta icke-socialister att delta i demonstrationer mot USA.s krig i Vietnam kan väl sägas lida av en mycket tidig sekteristisk urartning. '

Men de passerade väl ändå någon sorts avgörande gräns när de övergick till att dessutom hylla North American Man/Boy Love Association (NAMBLA) och propagera för upphävandet av alla åldersgränser för sexuellt umgänge.

Tidlösa sa...

Jo, det stämmer. Jag tänkte närmast på deras organisatoriska urartning. Politiskt verkar de ha varit rätt så hopplösa väldigt tidigt, kanske redan från början?

Erik Rodenborg sa...

Deras inre organisation och dennas utveckling vet jag väl nästan inget om.

De var födda med ett het skevt perspektiv på världen. De kunde behandla små sekter som var mindre än de själva med en taktik som andra trotskister brukade använda mot stora byråkratiserade organisationer - uppmana "basen" att genomskåda "ledningen".

Att använda Trotskijs linje mot "folkfronter" - dvs valkoalitioner där arbetarpartier ska ha ett gemensamt program med borgerliga partier - mot att tillåta medlemmar i de demokratiska partiet att tala eller ha banderoller i en lokal demonstration mot Vietnamkriget - tyder ju på en mycket märklig syn på verkligheten.

Däremot vet jag inte om de brukade ljuga så ofta. De var inga healyiter, som hittade på vad som helst.

Ett nytt steg i urartningen kom väl 1978 då de blev islamofober. Och 1980, när de fördömde Solidaritet i Polen rakt av för att Walesa samarbetade med den katolska kyrkan.

Och hyllade Sovjets inmarsch i Afghanistan med rubriken "Hail Red Army!" på förstasidan i Workers Vanguard.

Efter detta började de gradvis att anpassa sin politik i världsfrågor till den sovjetiska byråkratins statsintressen.

Med propagandan för pedofili tog de förstås ett kliv från politisk urartning till grav moralisk urartning. Vilket väl var det slutliga steget i deras förfall.

Verutschkow sa...

Jag vet exakt var jag var när jag hörde om kuppen. I en buss, på en hållplats
intill Hässelby Strands Tbanestation. På väg hemåt ...

Vad gör förresten Gorby i dessa dagar ? Har han uttalat sig om kriget ens ?

Verutschkow sa...

"Jag hade inte koll på vad olika sovjetvänliga partier sade. De vänsterströmningar jag följde var strömningar i yttersta vänstern, framförallt "trotskistiska" sådana."

Själv har jag ett sådant där gammalt minne av att ha hört Presskrönikan (eller vad
det nu hette) i P1 samma morgon som Sovjets invasion av Tjeckoslovakien. Alla var
emot den. Utom Norrskensflamman ...

Erik Rodenborg sa...

Gorbatjov fyllde 90 helt nyligen. Han blev populär i väst men tydligen har en opinionsundersökning i Ryssland visat att ca hälften tyckte att han gjorde mer ont än gott. https://svenska.yle.fi/a/7-1520685

Erik Rodenborg sa...

Jag minns också invasionen av Tjeckoslovakien. Jag var i sommarstugan i Gräddö, det var tidig förmiddag, och radion var på. På eftermiddagen gick jag till affären för att köpa Aftonbladet, som hade många sidor om saken. Jag var 13 år då, 1968.

Erik Rodenborg sa...

I ett av kapitlen i "Russia: from revolution to counter-revolution" av Ted Grant från 1997 finns en diskussion om kuppförsöket 1991. Ganska så intressant.

https://www.marxist.com/russia-from-revolution-to-counter-revolution/afterword-the-collapse-of-stalinism.htm

(Det är skrivet av Alan Woods, ej av Ted Grant, vilket framgår. Fast jag misstänker nog att Woods skrev hela boken..)

Erik Rodenborg sa...

PS. När Spartacist Leagues politiska urartning började kan ju diskuteras, men den rent moraliska tror jag kan säga började 1978. Två milstolpar det året var Robertsons rasistiska tal om de albanska bönderna som "goatfuckers", och den första propedofila artikeln, 10 februari 1978, - "Stop the puritan witchhunt against Roman Polanski".

Anonym sa...

Jag tänkte på Gorbatjov och Jeltsin:

När G i Washington gick ur sin limo och började prata med
folk på gatan. Det var unikt.

När J passerade mig på Valhallavägen med sin kortege som
skred fram långsamt och precis när han passerade mig drog
bort sin gardin och tittade på mig! Sen åkte han vidare
till sitt famösa besök i Riksdagen hos B Dahl.

Erik Rodenborg sa...

Såväl Jeltsin som Gorbatjov verkar mycket impopulära i Ryssland idag, eller i alla fall var de det 2013.

https://kiremaj70.blogspot.com/2013/06/brezjnev-popularast-i-ryssland.html

Anonym sa...

Även Stalin har sina beundrare och även Putin har velat rehabilitera honom.
Otroligt korkat. Lika dumt som de som vill se Hitler i bättre dager 2022.
Det är det oroande när gamla despoter görs till upputsade hjältar.

"The curse of the crimson altar"

Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...