Denna ganska så långa film skulle kunna kallas en dramadokumentär. Den handlar om Sjundedagsadventisternas tidiga historia.
Den kan ju också kallas en propagandafilm, eftersom den ju producerats av just Sjundedagsadventisterna. I så fall en mycket välgjord propagandafilm...
Jag såg den inatt, och kunde inte stänga av fast jag var mycket trött. Blev alltså gripen av den, eller nåt.
Sjundedagsadventisterna är en rörelse, som uppstod på 1800-talet. Om någon enskild person skulle kunna beskrivas som rörelsens grundare är det Ellen G White. Hon fick regelbundet upplevelser som hon tolkade som uppenbarelser från Gud. Dessa kom att bli en viktig del när rörelsens lära skapades.
Att en kvinna under ett så patriarkalt samhälle som 1800-talets kunde skapa, och de facto leda, en efter ett tag världsomfattande religiös rörelse , kan ju verka förvånande, men det finns ju fler exempel på detta. Man kan ju nämna Helena Blavatsky (teosofin) och Mary Baker Eddy (Christian Science).
En annan sak som kan nämnas är att det finns en del likheter mellan Sjundedagsadventisterna och Jehovas Vittnen. De var båda en del av en bredare strömning som väntade på Kristi snara återkomst och den yttersta dagen. Det finns fler likheter; exempelvis förkastar båda helvetesläran (vilket onekligen talar till deras fördel!)
Men skillnaderna mellan dessa två organisationer är ändå mycket stora. Jehovas Vittnen är en auktoritär organisation med en "teokratisk" organisationsstruktur med en ledning som inte är vald av medlemmarna och som själv väljer sina ersättare, när någon dör.
Sjundedagsadventisterna har däremot en demokratisk organisation, dvs. man röstar om saker... Ledningen är demokratiskt vald.
Det finns något i denna organisation som jag tycker är tilltalande. Jag hade för ett antal år sedan en sjundedagsadventist som bodde våningen ovanför mig. En dag hamnade vi mitt emot varandra på ett pendeltåg, och han berättade att han just var sjundedagsadventist och frågade om jag var intresserad att komma på en mötesserie som de hade. Det var jag - jag är ju religionshistoriker.
Så jag gick dit ganska många gånger - det var en filmserie med nya avsnitt varje gång. Diskussionerna efteråt blev livliga - och intressanta.
Sjundedagsadventisterna är sympatiska, men det betyder ju inte att jag ligger dem nära åsiktsmässigt. Det som nog stör mig mest är deras bokstavliga tro på det korta tidsintervall som beskrivs i Bibeln - från Adam och Eva fram till Jesus. Förutom att jag är religionshistoriker har jag ju också exempelvis läst 80 poäng arkeologi. Och, nej jag betvivlar vare sig C14-metoden eller andra accepterade metoder för att bedöma kronologi.
Men se gärna filmen. Den är som sagt välgjord, och var i alla fall fängslande för mig.
Ellen G White ca 1864.