Kosmisk cocktail : Tre delar mörk materia

Ovanstående rubrik är också titeln på en bok av Katherine Freese , professor i fysik och (bland annat) verksam vid Stockholms Universitet. Den handlar om dagens kosmologiska debatt, ett ämne som författaren inte endast behärskar mycket bra. Hon har också deltagit i den, och är väl en av dem som har bidragit att att forma dagens kosmologi.

Den kan rekommenderas för den som vill ha en mycket initierad översikt...

Boken har framförallt sitt fokus på debatten om "mörk materia",  något som aldrig har iakttagits men som idag anses stå för en en mycket stor del av materien, och som är något helt annat än den materia som vi känner till - den som består av de kända elementarpartiklarna.  Den ska också stå för en mycket större del av universums materia än den som vi känner till.

Det är i alla fall författarens åsikt, men hon redovisar också teorier som går ut på att det som kallas mörk materia är av den "vanliga" typen -  men som av olika orsaker inte kan ses. Denna teori verkar allmänt övergiven idag; den förhärskande  synen är alltså att den mörka materien är något helt annat..

Författaren uttrycker som sin egen åsikt att den mörka materien huvudsakligen består av något som brukar benämnas WIMP-partiklar.   Det är en akronym för  "weakly interacting massive particles", eller ”svagt växelverkande massiva partiklar”. Ingen sådan har någonsin upptäckts trots åtskilliga försök. Det är en helt hypotetisk typ av partiklar..

Efter att boken skrevs har det visat sig att det finns hela galaxer som verkar sakna mörk materia. Om detta kan stå i samklang med WIMP-teorin, vet jag inte riktigt. Det vore väl konstigt om dessa allmänt förekommande partiklar skulle undvika vissa galaxer....

Som jag tidigare sagt.  Min  naiva lekmannamässiga reaktion när jag läser om dagens kosmologi är att den  verkar bygga på ett gungfly av matematiska  konstruktioner,  som när som helst skulle kunna falla sönder i konfrontationen med nya fakta .

Därför glädjer det  mig  att Freese själv inte verkar helt främmande för en sådan inställning .

Hon skriver "Kosmologernas stora fasa är att det ska fattas någon viktig ingrediens i vår nuvarande  förståelse av universum. Tänk om mörk materia och mörk energi inte existerar? Kan forskarna ha missat någon avgörande faktor? Kanske kommer ett helt annorlunda synsätt i framtiden att eliminera behovet av dessa osynliga pusselbitar." (s. 284).

Hon går sedan igenom långt tidigare misstag i historien, som exempelvis Ptolemaios försök att finjustera den geocentriska  världsbilden genom att lägga till avancerade epicykler, i ett komplext matematiskt  försök att få ordning på ett ohållbart system.­  Och tillägger : "Idag oroar sig astronomerna för att de ska ha byggt upp en modern motsvarighet till modellen med epicykler ovanpå epicykler" (s. 285)

Samma resonemang förs ju fram av en plasmakosmolog  som Eric J Lerner. men hans syfte är ju att utifrån slå mot dagens standardkosmologi.  Men här förs det ju fram av en forskare som befinner sig så att säga mitt inuti dagens kosmologiska  diskurs.

Detta ger mig en mycket sympatisk bild av Freese som kosmolog. Att ha förmågan att i tanken ställa sig vid sidan om den modell som hon inte endast omfattar, utan också har varit med om att skapa, ger ett både avväpnande och ödmjukt intryck....


Katherine Freese