torsdag 2 februari 2017

Allt går bättre med Ishtar

Att allt blir bättre om man omvänder sig till Jesus, eller islam, eller Krishna, är ett tema som man då och då stöter på i vår kultur. Men åsikter av den typen har ju funnits långt tidigare - långt före monoteismens genombrott.

I Helmer Ringgrens Forntida religioner i Mellanöstern (1987: 133) kan man finna följande vackra assyriska dikt om den underbara förändring som kommer när man finner gudinnan Ishtar. Det finns ingen datering i boken, men den måste i vilket fall som helst vara äldre än ca 600 f.kr.

"Förvisso är det gott att alltid gå bakom Ishtar,
det är gott att gå bakom henne, Eannas härskarinna.
Innan jag regelbundet gick bakom Ishtar,
utan gick från hus till hus som en tiggare
och låg på tröskeln som en hund,
hade jag törnen i min fot och taggar i min klädnad".


Ringgren kommenterar: "Här är det alltså upplevelsen av kultens positiva psykologiska verkan som talar. Man får nästan känslan av att stå inför en 'omvändelse till Ishtar'"".

Förvisso, men jag förstår inte riktigt den brasklapp han lägger in genom ordet "nästan"...

Inga kommentarer: