Lili Marleen är en sång som alltid har fascinerat mig - sedan jag hörde den första gången som barn.
Men det är först nu som jag ordentligt tänkt på texten. Den handlar ju om en soldat som måste lämna den kvinna han är förälskad i, eftersom han just är - soldat.
Men jag får nästan lust att skiva "hen" istället för "han". För de flesta och också de mest kända versionerna har faktiskt sjungits av kvinnor. Det ger i dessa fall sången en märklig inneboende spänning- om man inte kände till bakgrunden skulle man kunna tro att den handlade om lesbisk kärlek.
Men det var nog knappast därför den spelades så ofta under andra världskriget. Den synes då medvetet ha använts för att förstärka soldaternas krigsmoral på båda sidor.
I den kanske mest kända versionen blir för övrigt upplevelsen än mer komplex, då sångerskan ju där dessutom hette Marlene själv. Stavningen är ju inte identisk, men uttalet är det.
Sången kan i olika kontexter på många sätt upplevas som lite - gåtfull.
Goebbels lär förresten ha ogillat den. Inte så konstigt - då texten egentligen, om man ska ta den rent bokstavligt, har ett antikrigstema - kriget tar de älskande från varandra. Men han blev så illa tvungen att acceptera den, då den var oerhört populär bland de tyska soldaterna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
3 kommentarer:
Hepp!
Jag förstår att du stängt kommentarerna för ditt inlägg om Castro. Men jag måste ändå fråga HUR kan du sörja en diktator som hindrar folk från en så lite och enkel sak som att lämna landet tex? Eller något som du gillar men inte jag, få lov att ha en religion?
Dessa saker är de små i sammanhanget då han gjort mycket värre, men inte små som sak.
Ser nu att det inte är enbart ovan som inte går att kommentera och misstänker at det går på detta är ett misstag.
Iaf, undrar ändå och passar på detta unika tillfälle att säga hej och hoppas du år bra? :-)
Du har rätt i den andra kommentaren, det här var ett misstag. Av olika skäl går inget av de aktuella inläggen att kommentera, då denna blogg för ett tag sedan hamnade i en form av kraftfält, ett polariserat internetgräl, där jag visste vilka som framförallt brukade kommentera, och vad det skulle leda till för reaktioner hos andra osv. Det ledde till en nästan ohållbar situation och jag löste det på detta sätt.
Vad gäller Kuba lyckades revolutionen 1959 drastiskt höja levnadsstandarden, avskaffa fattigdomen,. skapa Latinamerikas bäst fungerande hälsovård och skola osv. osv. . Alla dessa stora framsteg har försvagats efter Sovjetblockets fall 1991, då det stöd man fick av samarbetet i Comecon kollapsade och man ensam fick möte USA:s blockad.
Ja, demokratiska rättigheter av den typ du nämner är viktiga, men för mig inte alltid det viktigaste. Eftersom du nu råkade komma in genom denna oavsiktliga lucka, kan du få svara på detta, men efter DET kommer den att stänga igen. Om detta låter neurotiskt så vill jag bara säga att, ja, kanske, men framförallt har nätkriget varit absurt.
Tack för omtanken, förresten,, Jag mår väl hyfsat. Bra vill jag inte direkt säga, men det har varit sämre. ;-)
PS. I Kuba råder religionsfrihet idag. Katolska kyrkan kan exempelvis verka fritt numera. ja, även Santeria-anhängare (som förut ofta hade en hel del problem med myndigheter) har nu full religiös frihet. Så har det inte riktigt alltid varit, men så vitt jag fattar har religionspolitiken blivit mycket mer tolerant. Väl att märka - det har aldrig varit ett rent förbud mot vissa religioner på Kuba, men i praktiken har det förekommit trakasserier och byråkratiskt krångel för en hel de religionsutövare. Så vitt jag fattar är det alltså inte alls så nu.
Skicka en kommentar