Dan Josefsson mötte motstånd

Om det finns något som fungerar som kräkmedel på mig är det Dan Josefsson.

I denna debatt från 2014 mötte han för en gångs skull faktiskt rejält motstånd. Han blev följaktligen ganska så arg, förolämpade en av deltagarna, och närmast buades ut av publiken.

Det är riktigt intressant. Inslaget börjar ca 27.20 minuter in i avsnittet och håller på till slutet..

Mardrömmen står bakom dörren

Arktis är idag 20 grader varmare än det borde vara. Klimatexperten Johan Rockström säger att värmeutvecklingen har gått snabbare än några prognoser har förutsett och att vi redan kan ha passerat en punkt bortom vilken det inte finns något återvändo.

Se TV 4:s inslag här.
Om ni vågar.

Åsa Linderborg om Kuba

Det är inte så sällan som jag inte alls håller med Åsa Linderborg (hennes olika inlägg i debatten om Dan Josefsson var rent gräsliga) men här håller jag definitivt med henne.
---------------------
PS. I den mån jag har kritik mot hennes artikel är det snarare motsatsen till den kritik hon skulle kunna få från höger. Själv tycker jag exempelvis att hennes avslutning är vag, och det ser nästan ut som om hon tycker att Kuba halvvägs bör öppna för kapitalismen, men slippa dess värsta avarter. Det är en helt omöjlig balansgång, om det är det hon verkligen menar.

Hon använder dessutom  begreppen "demokrati" och "diktatur" på ett abstrakt sätt. Troligen är den reella demokratin de facto mycket större på Kuba än i USA...

Those were the days

Ja, det är så sant. Och dåtiden kommer aldrig tillbaka. Men det kanske finns hopp i alla fall.

Lyssna gärna på Mary Hopkin från hösten 1968.

Må Fidel vila i frid

Med tanke på det sorgliga dödsbudet från Havanna idag länkar jag gärna än en gång till denna sång av Björn Afzelius.

 
Fidel Castro 1959

Lili Marleen

Lili Marleen är en sång som alltid har fascinerat mig - sedan jag hörde den första gången som barn.

Men det är först nu som jag ordentligt tänkt på texten. Den handlar ju om en soldat som måste lämna den kvinna han är förälskad i, eftersom han just är - soldat.

Men jag får nästan lust att skiva "hen" istället för "han". För de flesta och också de mest kända versionerna har faktiskt sjungits av kvinnor. Det ger i dessa fall sången en märklig inneboende spänning- om man inte kände till bakgrunden skulle man kunna tro att den handlade om lesbisk kärlek.

Men det var nog knappast därför den spelades så ofta under andra världskriget. Den synes då  medvetet ha använts för att förstärka soldaternas krigsmoral på båda sidor.

I den kanske mest kända versionen blir för övrigt upplevelsen än mer komplex, då sångerskan ju där dessutom hette Marlene själv. Stavningen är ju inte identisk, men uttalet är det.

Sången kan i olika kontexter på många sätt upplevas som lite - gåtfull.

Goebbels lär förresten ha ogillat den. Inte så konstigt - då texten egentligen, om man ska ta den rent bokstavligt, har ett antikrigstema - kriget tar de älskande från varandra. Men han blev så illa tvungen att acceptera den, då den var oerhört populär bland de tyska soldaterna.

Apropå Thanksgiving

"Jag vill tacka livet, för att det gett mig så, hmm... mycket."
(En mer illusionslös version av inledningen till en känd sång, en version som jag hörde på Jakobsbergs Folkhögskola 1981).

Hur okunnig får man bli?

Ebba Busch Thor tror att Adam och Eva var de första människorna på jorden.

Men snälla nån, det vet ju alla att det var Ask och Embla som var de första människorna.

 

Ask och Embla..

Förövarnätverk i brittisk överklass - och hur det tystas ner

Jag rekommenderar detta program i australiska "60 minutes" om pedofilnätverk och mörkläggning i den brittiska överklassen.

Det sändes den 19 juli 2015.

Vad som framgår klart är inte endast existensen av välorganiserade nätverk av förövare på toppnivå i det brittiska samhället - utan även ett lika välorganiserat maskineri för nedtystande av de som utnyttjats av detta.

De fakta som här presenteras fördjupar för övrigt också de oroande frågor som redan från början fanns om den brittiska regeringskommision som 1994 lade fram en anmärkningsvärt tunn rapport som kategoriskt förnekade existensen av organiserade rituella övergrepp mot barn.  Mycket av det som beskrivs i den ovan länkade dokumentären motsvarar tidsmässigt ungefär när denna "rapport" lades fram.

Det klimat av nedtystande som dokumentären beskriver förklarar mer än väl hur J. S. La Fontaine kunde producera en officiellt sanktionerad rapport som på så svaga grunder påstod sig "bevisa" så mycket...
--------------------------------------------------------------------------------
TILLÄGG
YouTube-länken till programmet har varit inaktuell ett tag, men nu har jag bytt ut den mot en annan och fungerande YouTube-länk till samma program. Så ni som misslyckats med att komma in på den kan göra om det nu, så torde ni komma in.

Avhopp från VoF

En före detta styrelseledamot har lämnat Vetenskap och Folkbildning (VoF). Hon har skrivit ett blogginlägg om saken - som hon kallat Skeptikerrörelsen - ett tack och ett farväl.

Man får faktiskt intrycket att hon är skeptisk på riktigt. VoF är snarare pseudoskeptiker - med sin egen variant av "skepticism" som någon sorts ideologi som de försvarar mot alla avvikelser - på ett helt oskeptiskt sätt.

Lulu från 1968

Mer engelsk sextiotalspop - sångerskan Lulu med I´m a Tiger.

Finns på YouTube - här.

Bus Stop med Hollies

En ganska gullig och romantisk låt från 1966.

Lyssna gärna på den - här.

"The Armed Man"

Var på fredskonserten The Armed Man på Södertälje Stadshus idag. Enhörnakören sjöng ett program som var avsett att åskådliggöra krigets fasor. Anledningen att jag gick var väl också delvis att jag känner en av deltagarna i kören.

Den var fin och angelägen på många sätt, och jag var dessutom väldigt imponerad av den suggestiva ljussättningen under konserten.

Det är för övrigt ett nytt framträdande i morgon klockan 16.

Rosaleen Norton, skräckromantik och religion

Jag skrev 1998 en lic-uppsats som hette Lagen och dess profet: Aleister Crowley, thelema och satanismen. Den har utsatts för mycket kritik, både saklig och osaklig. Jag skulle skrivit den på ett helt annat sätt om jag hade skrivit den nu.

På sidan 116 hade jag några rader om den australiska ockultisten Rosaleen Norton (1917-79). Där skrev jag följande.

"Många personer som i dag kanske skulle definiera sig som satanister föredrog före 60-talet att karakterisera sig på andra sätt. Ett exempel är den australiska konstnären och ockultisten Rosaleen Norton, som offentligt förklarade sig vara 'Pan-dyrkare' i 50-talets Australien, men vars ockulta konst och diktning pekar mot en satanistisk begreppsvärld mer än något annat. I hennes konst kan man finna såväl inverterade pentagram med djävulsbilder insprängda som andra satanliknande bilder - några döpta till 'Pan'" .

Sedan följer en referens till Nevill Drurys bok "Pan´s Daughter: The Magical World of Rosaleen Norton" .

2006 var jag i ett tillstånd av panikångest och slängde de flesta av mina böcker. Detta var en av dem. Men just denna insåg jag efter några år att jag gärna skulle vilja titta på igen. Så nu har jag införskaffat ett nytt exemplar av den (dvs av versionen från 1988 i pocket 1993; det ser ut att ha kommit en utvidgad version senare).

Idag har jag läst ut den. Väl att märka läst ut den - inte läst om den...  För jag inser att när jag skrev lic-uppsatsen läste jag den aldrig. Jag tittade endast på bilderna och läste små stycken här och var.

Det var nu inte så jag brukade göra då. De flesta referenser i lic-uppsatsen hade jag faktiskt läst, och ganska så noga. Men just den här hade jag nästan inte läst alls. Jag skäms lite, och undrar också varför.

Den teori om Norton som jag förde fram i uppsatsen var i och för sig inte helt orimlig. Till och med Church of Satans grundare Anton LaVey har vid något tillfälle skrivit att det innan han gjorde "satanism" till något någorlunda rumsrent fanns personer som hade sympatier med "Satan" som figur som ersatte denna med Pan. De har ju båda horn, och har båda vad man brukar kalla ett satyrliknande utseende.

Och Nortons bildspråk liknar inte något snällt New Age-igt. Pan och andra entiteter målas på ett sätt som många skulle uppfatta som mörkt, mardrömslikt. Norton förklarade sig också ha kontakt med andra entiteter än Pan - förutom en grekisk gudinna som Hekate, och egenhändiga fantasifigurer som Werplon och "the Jester", även Lilith och - Lucifer. Så associationen till satanism var inte helt tagen ur luften.

Å andra sidan relaterade jag inte den till min egen (i och för sig ganska problematiska) satanismdefinition jag använde i uppsatsen. Det räckte för mig då att se bilder på pentagram och en djävulsiiknande Pan-figur för att lansera hypotesen.

Men när jag nu läst ut boken, och dessutom inte längre är lika intresserad av frågan om vilka som kan definieras som satanister eller inte - reagerar jag lita annorlunda.

Norton hade sedan ung ett väldokumenterat intresserad av Howard Philips Lovecraft. Lovecraft hade som specialitet att med en serie av förstärkande adjektiv beskriva "onämnbara", monstruösa, "förruttnade" ohyggliga väsen. Jag minns när jag först läste Lovecraft-antologin Skräckens Labyrinter i januari 1976. Vad som slog mig med den då var att man nästan fick känslan av att han gjorde just det monstruösa, det fula, det motbjudande, - till något närmast heligt. Det var något som många av karaktärerna i hans berättelser faktiskt drogs till, längtade till.

Samma intryck får man när man ser Nortons bilder. De är skräck, men ändå förföriska. De är fula, men ändå vackra. Många av dem skulle nog leda till rena ångestattacker för kanske 90 procent av alla vuxna, om de fick se dem - i drömmen, för att inte tala om i en intensiv vision (och ännu värre hallucination) i vaket tillstånd.

Vad som gäller vuxna borde än mer gälla barn. Om jag inte läst det jag nu läst om Norton skulle jag kanske säga att jag trodde att det gällde hundra procent av alla barn. Men nu skrivs det om Norton att hon redan som barn upplevde de entiteter som hon skildrar i sina målningar och att dessa fick henne - att uppleva trygghet. Om det nu är sant, och inte en vuxen efterrationalisering från hennes  sida, måste hon ha varit ett ovanligt barn.

Hon var alltså inte endast konstnär utan blev efter ett tag också "häxa" och praktiserade ockultism. Exakt vad som försiggick under ritualerna framgår inte av boken, och inte heller exakt hur hennes världbild såg ut. Men det  finns ett förunderligt brev hon skrev till CS Lewis, som är återgivet i boken. Hon hade synpunkter på hans SF-trilogi, och använde sig av en svårsmält ockult terminologi som han förmodligen (lika lite som jag) förstod ett skvatt av. Han svarade tydligen aldrig. Kanske gjorde den hängivet kristne CS Lewis korstecken efter att ha läst brevet... och innan han slängde det.

Mina korta rader i lic-uppsatsen ser jag idag nog som fyrkantiga. Om hon "egentligen" dyrkade "Pan" eller "Satan" ser jag som mindre intressant. Det väsentliga är att hon på något sätt fick en inre styrka av en nattlik skuggvärld, av att tycka sig ha kontakt med (för de flesta) lätt bisarra ”mörka” väsen.

Eller som det står på sidan 112: "The vision of Rosaleen Norton is one of Night: she dislikes any of the stereotypes of beauty and finds the 'Daylight' world in general does not make good subject matter". Det är nu inte ett uttalande från någon annan om henne. Det är Rosaleen själv som skriver om sig själv - i tredje person.

Hon föddes i en höststorm den 2 oktober 1917. Enligt henne själv kan det ha varit orsaken till att hon hela sitt liv sedan drogs till mörkret.

Hon dog den 5 december 1979. Några dagar innan hon dog lär hon ha sagt. "I came into the world bravely; I´ll go out bravely".

Liksom Lovecraft fann hon uppenbarligen en trygghet i det "mörka", det "onämnbara", det som andra uppfattar som "kusligt". Och oavsett hur man ska definiera hennes säregna "religion" finns det inget som tyder på att hon i praktiken gjorde speciellt "ondskefulla" saker (om man inte räknar in att hon då och då fuskade med skademagi, förstås, men det gör i alla fall inte jag, skeptiker som jag är).

Jag har läst boken, tittat på bilderna - både de på henne och hennes konst. Jag märker att jag får sympatier för henne. Min psykodynamiska bias gör dessutom att jag tänker mig att hon hade en traumatisk barndom. I så fall hittade hon kanske en nisch där hon kunde hantera den.

Må hon vila i frid.

Avslutningsvis. Om jag hade skrivit lic-uppsatsen idag hade jag inte skrivit det stycke om henne jag inledningsvis citerade. I alla fall inte på det sättet.

Spicks and Specks

Bee Gees slog igenom ordentligt i Sverige oktober 1967 med Massachusetts. Men redan i juni samma år hade New York Mining Disaster 1941 legat på Tio i Topp. Jag fastnade för gruppen spontant när jag hörde Massachusetts.

Den låt som gjorde störst intryck på mig var nog ändå Spicks and Specks, som slog igenom här lite senare. Den hade släppts redan i november 1966, men gick inte upp på svenska listor förrän december 1967.

Lyssna gärna på den här.

"Klimatkatastrofen Trump"

Kampen för att hejda den av människor skapade globala uppvärmningen är tveklöst den viktigaste frågan för mänskligheten idag. I och med Donald Trumps seger i USA:s presidentval (som han ju vann trots att han fick färre röster än sin främste motkandidat!) har den kampen faktiskt fått en ovanligt klart definierad fiende.

Donald Trump måsta faktiskt idag ses som den enskilda person som är det största hotet mot mänsklighetens framtid. Ja, jag skriver just så....Låter nog konstigt, kanske till och paranoiskt,  men så är det ju...

Han är faktiskt den ende statschef i världen som är en öppen "klimatskeptiker", som det så vackert heter. Och det i det land som har världens näst största ekonomi.

Det kommer att skrivas mängder om denna fråga i den närmaste framtiden. Just nu rekommenderar jag gärna denna artikel i ETC.

"A Letter to the US from John Cleese"

En av mina favoritserier på TV har tveklöst varit Fawlty Towers. Som nog de flesta känner till var huvudstjärnan i serien John Cleese, med en bakgrund från Monthy Python.

Donald Trumps valseger i USA var defintivt inte rolig, men mitt i all bedrövelse kan man ju ändå skämta om eländet.

Det har Cleese gjort - i ett öppet brev till befolkningen i Försnta Staterna, där grundidén är att den brittiska drottningen beslutat att valet i USA tyvärr gör ett upphävande av USA:s självständighet helt nödvändig.

Läs det gärna...

En fiende till mänskligheten

I Aftonbladet kan man läsa denna artikel. Den handlar om klimatet - och om Donald Trump.

I den kan man bland annat läsa detta.

"Resultaten visar att atmosfären kan vara på väg att värmas upp snabbare än man tidigare trott – och att det redan nu kan vara för sent att undvika en temperaturökning på över sju grader år 2100....

Michael Mann, professor vid Penn State University i USA, bedömer de nya studierna som trovärdiga. – 'De ger stöd för uppfattningen att Donald Trumps presidentperiod kan innebära 'game over' för klimatet", skriver han i ett e-postmeddelande till The Independent. Med 'game over' menar jag att spelet är över för att stabilisera uppvärmningen under farliga nivåer'."

Sju grader...

Jag kan inte läsa detta utan att känna en vanmäktig vrede. Det känns lite som om jag hade blivit biten av en rabiessmittad hund och sedan den ende läkare jag lyckats få tag på vägrar att låta mig få rabiesvaccin, för att det är för dyrt....

Donald Trump vet inget om klimatfrågor. Däremot vet han en hel del om att göra sig själv rik. Det är denna mentalitet som gör att han i ett avgörande ögonblick i mänsklighetens historia tycker att USA:s olje-och kolindustris vinster är viktigare än denna mänsklighets framtid.

För att nu uttrycka det så modest och försiktigt som jag bara kan. Donald Trump är inte endast en dålig politiker. Han är inte endast en reaktionär demagog och en girig kapitalist. Han är inte endast föraktfull mot kvinnor, en islamofob och äckligt fördomsfull mot mexikaner.

Han är också, objektivt sett, en fiende till mänskligheten.

Misstankar om misshandel väger fjäderlätt i vårdnadsfall

Den viktigaste principen för det juridiska systemet vad gäller vårdnadstvister är idag i stort sett alltid att barnet måste ha kontakt med både sina föräldrar. Det väger tyngre än misstankar om övergrepp och misshandel  - det väger tyngre än nästan allt annat. Den förälder som motsätter sig detta förlorar vårdnaden - hur bra skälen till denna vägran än är.

Ett aktuellt exempel kan vi finna här.

Samtidigt har det bestämts att barnkonventionen ska bli svensk lag, men det väger fjäderlätt så länge föräldrarnas (i den här typen av fall nästan alltid fädernas) "rätt" till sina barn väger tyngre än i stort sett alla andra hänsyn.

Vi har konstant sådana fall och det har lett till den ena tragedin efter den andra - i det ena domstolsbeslutet efter det andra. Det pågår hela tiden - år efter år.

Efter att ha läst om ovanstående fall för några timmar sedan somnade jag och drömde att jag desperat försökte ingripa i ett liknande fall - men misslyckades, Jag vaknade, stel som en pinne och med en djup känsla av hopplöshet.

Och detta efter en dröm... Hur djupt skulle hopplösheten ha känts om det hade varit verklighet? Och hur djup känns den för de som lever i en sådan mardröm - på riktigt.

Rituella övergrepp och "officiell" satanism

/Nedanstående inlägg skrev jag 24/9 2015, och har legat på två av mina andra bloggar. Beslöt att lägga ut den här nu efter att ha konstaterat att jag på nätet fortfarande ofta tillskrivs paranoida "anti-satanistiska" åsikter, som att övergrepp mot barn har sin yttersta grund i satanistiska konspirationer. Eller till och med kallas "SRA-mytens främste förespråkare i Sverige". SRA står för "Satanic Ritual Abuse" och är ett tvivelaktigt begrepp, som jag faktiskt aldrig har använt.

I ett annat inlägg, som jag skrev redan i maj 2004, argumenterade jag för övrigt för att även "rituella övergrepp" är en olycklig och på många sätt inadekvat term. Det kan läsas här./
------------------------------------------------------------------------
Både begreppen "rituella övergrepp" och "satanism" är ju mycket svårdefinierade, för att uttrycka sig lite försiktigt. Men jag vill (återigen) slå fast något som jag tycker är mycket väsentligt.

Det finns nästan inget samband alls mellan den offentliga satanismen och "rituella övergrepp". Det handlar i stort om två helt olika saker. Det gäller även de rituella övergrepp som sker under "satanistiska" former.

Framförallt gäller det rituella övergrepp mot barn. Dessa handlar nästan alltid om grupper av förövare som kanske, eller kanske inte, kombinerar sin pedofila sadism med en fallenhet för magiskt tänkande (alternativet är att de använder magin för att skrämma barnen, båda sakerna förekommer nog).

Anklagelser om rituella övergrepp mot barn har nästan aldrig riktats mot medlemmar i offentligt kända "satanistgrupper". Ett av de få undantagen är anklagelserna mot några personer i ledningen för Temple of Set för rituella övergrepp mot barn på det arméägda daghemmet i vid Presidio i USA. Men oavsett hur man ställer sig till dessa anklagelser handlade det där om en liten grupp i ledningen, som agerade på alldeles egen hand;  det finns inga anklagelser om förekomsten av rituella övergrepp i övrigt i organisationen Temple of Sets regi.

Det finns normalt sett ingen anledning för pedofila sadister att öka risken för upptäckt genom att starta, eller aktivt delta i, "öppna" satanistgrupper. Det torde vara något av det mest kontraproduktiva de skulle kunna göra göra.

"Satanism" förekommer i olika former, en del oerhört olustiga, andra osympatiska men ganska så harmlösa, och i några fall är de inte ens speciellt osympatiska. (Ta bara en grupp som "Satanic Reds", som kombinerar sin "satanism" med kritik mot storkapitalets makt, och förespråkar ett försvar av arbetarklassens rättigheter och en välfärdsstat!). I den värld vi lever i är omtolkningar av symboler vanliga, och det finns personer som väljer att tolka negativt laddade symboler på ett positivt sätt.*

För min del finns det ingen magi i ord.  Varje grupp av människor måste bedömas efter sin praktik  och sin ideologi, inte efter hur de känslomässigt ser på namnet "Satan".

Ett stort problem med den officiella satanistiska miljön har annars varit att många personer i den hamnade i försvarsställning när debatten om rituella övergrepp startade, och närmast automatiskt anslöt sig till förnekarlägret. Det var helt onödigt, men psykologiskt lättförståeligt. Onödigt därför att de mycket väl skulle kunna ha sagt "vi vet inte vad som är sant, men det är i alla fall inte vi".

Jag minns en intervju med Anton LaVey där han förklarade att han innan han blev "offentlig" ägnade sig att undersöka mer eller mindre "sataniska" miljöer och att han aldrig hittade något sådant som rituella övergrepp mot barn. Därför, menade han, måste det vara en myt.

Det var enbart korkat. Varför trodde han att slutna grupper av förövare, som kombinerade ockulta eller satanistiska inslag med fruktansvärda brott mot barn, skulle avslöja sina brott för honom när han "letade runt" efter ockulta grupper?
-----------------------------------------------------------------------------
*Den stora majoriteten av satanistgrupper verkar trots allt bygga på någon sorts sympatier för antingen egoism, eller destruktivitet, eller en kombination av bådadera. Det betyder inte att dess medlemmar i praktiken behöver leva upp till dessa "ideal",  men de finns där i botten.  Men det finns som sagt några undantag, som omtolkar satansfiguren till något som ter sig betydligt mer sympatiskt än detta.

Bernie Sanders...

Donald Trumps valseger är en tragedi. Det är svårt att se något positivt med den. Det skulle i så fall vara dynamiken i den framväxande proteströrelsen, och att Bernie Sanders har börjat agera som en oppositionell motpol i USA idag. 

Jag har just börjat följa hans twitterkonto. Där visar han att han inte på något sätt gett upp - och att han är en centralpunkt för vänsteroppositionen  i dagens USA.

Där kan man bland annat läsa : "If Donald Trump takes people's anger and turns it against Muslims, Hispanics, African Americans and women, we will be his worst nightmare."

Det låter faktist lite hoppfullt.  :-)

Men varför bry sig om Stephen Hawking när vi har Donald Trump?

“A more immediate danger is runaway climate change. A rise in ocean temperature would melt the ice caps, and cause the release of large amounts of carbon dioxide from the ocean floor. Both effects could make our climate like that of Venus, with a temperature of 250 degrees.”

Stephen Hawking om global uppvärmning. Läs mer här.

Men det är klart - han är ju bara världens mest kände astrofysiker. Han är ju inte storföretagare och äger inte någon hotellkedja, så varför bry sig?

Mardrömmen

Några chockade kommentarer till nattens mardröm, eller i alla fall mina mest rumsrena.

1. Den mest politiska och "rationella" är denna. Om Bernie Sanders hade varit Demokraternas kandidat hade med all säkerhet Trump inte vunnit. Det är endast en vänsterpolitik som kan stoppa reaktionära monster som Trump.

2. Om männen inte hade haft rösträtt hade inte heller Trump vunnit. Det är uppenbarligen så att suffragetterna vid förra sekelskiftet inte gick tillräckligt långt. De nöjde sig med att kräva kvinnlig rösträtt. De borde ha gått vidare och krävt ett avskaffande av den manliga rösträtten.

3. Som det ser ut nu fick Clinton flest röster men Trump vann. Det är inte första gången något sådant hänt i USA. När ska de inse att deras valsystem är fullkomligt perverst?

4. Om ett antal år när jordens temperatur inte bara stigit en eller två grader, utan mer än så, och alla inser att människan (och kanske livet) på jorden var en relativt kort parentes kommer kanske den 8 november 2016 att ses som den dag då nedräkningen mot det definitiva slutet inleddes.

Venus nästa

Enligt denna artikel i Svenska Dagbladet är temperaturen vid Arktis numera tio grader (!) över det normala. Redan det ger rysningar.

Om det vill sig illa har vi också på morgonen den 9 november en president i USA som påstår att sånt här inte är något att bry sig om, och att de som gör det är offer för en kinesisk komplott för att skada USA:s industri.

Det är inte svårt att känna sig skräckslagen inför sådana perspektiv.  Man kan ju paniskt undra om den slutliga nedräkningen för resan till Venus måhända redan har börjat. Men i motsats till i Europes mångtydiga sång (som förstås endast använder Venus som en metafor för något helt annat...) är det inte vi som kommer till Venus - utan Venus som kommer till oss.

Det känns ibland som att de enda människor som har en någorlunda adekvat verklighetsbild idag är de som lider av panikångest.

Barndomsfavorit på YouTube

Det är något visst med Enid Blyton. Hon var min absoluta favorit i elvaårsåldern, 1966.

Om detta har jag skrivit tidigare.

Nu upptäckte jag att Blytons första "fem-bok", som på svenska hette Fem söker en skatt, finns i filmversion på YouTube.

Den är uppdelad i två delar. Den första kan man se här. Del två följer här.

Har nu sett dessa två delar, det var roligt - och det finns tydligen hur mycket som helst av Blyton på You Tube. Flera filmatiseringar av femböckerna kan man se här...

Jag gillade fem-böckerna, och framförallt "pojkflickan" Georgina. Hon var väl den mest intressanta av karaktärerna. Tillammans med hennes kloka hund Timmy...

NoBoyToy om Guds karaktär

En trött och mulen dag. Känner mig håglös, vet inte vad jag ska göra idag.

Och så får jag plötsligt syn på detta aningen provocerande inlägg av NBT.

Jag blir plötsligt vaken;  det var ju riktigt uppfriskande att läsa det. Jag förstår att hon driver somliga trista personer till vansinne (på den tiden det gick att kommentera här fanns det under några år en flitig kommentator som i ungefär var tredje kommentar berättade om hur hemsk NBT är).

Själv har jag alltid tyckt att hon är en frisk fläkt, som ofta skriver intressanta (och tänkvärda)  saker på ett ibland lite hisnande provokativt sätt. Det här var ett bra exempel.

Slutet på tio år av kulturellt förtryck

Från Svenska Dagbladets nyligen öppnade webbarkiv tar jag mig friheten att citera en kort TT-artikel från den 28 oktober 1976. Den kom ungefär två veckor efter nyheten om att ultramaoisterna i de s.k. fyras gång - Jiang Qing, Zhang Chunqiao, Yao Wenyuan och Wang Hongwen - fallit i Kina. Den beskriver i sin korthet faktiskt en händelse som var historisk. Det var slutet på ett tioårig totalitär kulturpolitik i Kina.

"Den kinesiska ledningen har nu efter utrensningen av den radikala vänstergruppen gett en klar antydan om ökat intresse för kulturutbyte med utlandet och för spridning av utländsk litteratur i Kina.

Nyhetsbyrån Nya Kina publicerade på onsdagen en artikel som varmt prisade tidigare översättningar av klassiska västerländska verk och av moderna sovjetiska romaner till kinesiska. Samtidigt prisade artikeln grafisk konst som 'progressiva utländska konstnärer' producerat. Detta anses vara en klar signal om att Kina nu åter visar ett öppnare sinne för växelverkan med utländska kulturer.

Maos maka Chiang Ching, som stod i ledningen för reformen av den kinesiska kulturrevolutionära konsten under kulturrevolution för tio år sedan, företrädde en mycket chauvinistisk och isolationistisk inställning till främmande kulturer och konst.

Den revolutionära konst som skapades under Chiang Chings ledning har på scenen och i filmen helt dominerat kulturlivet under de senaste tio åren.

Det har knappast förekommit någon översättningsverksamhet i Kina efter kulturrevolutionen. De få utländska filmer som visats har kommit från Nordkorea, Nordvietnam, Albanien och Rumänien.

En del musiker- och orkesterbesök förekom men ledde för två år sedan till en häftig kampanj mot klassisk musik – främst mot Beethoven och Schubert – från den radikala kulturledningens sida.

När översättningar nu åter prisas sker det i en artikel om Lu Hsun. Kinas kanske mest betydande 1900-talsförfattare. Översättningar sägs ha utgjort hälften av hans litterära arbete.

Speciellt prisar Nya Kina östeuropeisk och nordisk litteratur och hänvisar till Tsar-Rysslands förtryck av dessa länder. Särskilt anmärkningsvärd är en hänvisning till översättningar av ryska revolutionära författare som Fadejev och Serafimotvitj, vars romaner sägs ha haft stort inflytande  i Kina.”


Bakgrunden till denna TT-nyhet var denna.

Från och med kulturrevolutions inledning 1966 fram till Maos död och "de fyras gängs" fall 1976 bedrevs i Kina en av de mest totalitära kulturpolitiska linjer som existerat i modern tid, eller kanske någonsin.

Den var faktiskt betydligt mer totalitär än den i Stalins Sovjet eller den i Enver Hodjas Albanien. Om den ska jämföras med något annat måste man nog gå till extremfall som Pol Pots Kambodja eller - Islamiska Staten idag.

Som framgår i artikeln förkastades nästan all utländsk kultur. Men det räckte inte med det. Klassisk kinesisk kultur förbjöds också. Och däri innefattades inte endast kulturen före den kinesiska revolutionen 1949 - utan det mesta av det som gjorts i Kina efter 1949 (men före 1966) förbjöds också. Och det som skapades efter 1966 hade dominerats av romaner, filmer, operor, teaterpjäser, målningar och sånger etc. som behandlade kampen mellan "de två linjerna" och hyllade ordförande Mao.

Denna politik var inte populär i Kina. När "de fyras gäng" föll gick miljoner ut på gatan och jublade. Även skeptiska västerländska journalister uppfattade glädjen som helt genuin.

En sak som knappast kunde ha styrts av regimen var i alla fall alkoholförsäljningen. De närmaste dagarna efter "de fyras" fall rapporterades att denna steg till sådana höjder att sortimentet av alkoholhaltiga drycker tog slut i Beijing. .Om detta nu stämde tydde det kanske på att det fanns många som ville fira något på allvar....

Trots att det 1976 fortfarande fanns en hel del maoister i Sverige sörjde inte heller speciellt många av dessa de fyras gäng. Den enda organisation som gjorde det var den "oortodoxa" maoistgruppen Förbundet Kommunist, vars mest kända ledande person var Anders Carlberg, känd från kårhusockupationen - och senare från Fryshuset.

Deras tidning Arbetarkamp frossade i flera nummer i rena världskrigsrubriker och begrät den sorgliga katastrof som hade inträffat i Kina. Det var logiskt. För medan många kineser nog hoppades att de bildligt talat skulle få livet åter när ”de fyra” föll, signalerade just detta - döden för Förbundet Kommunist som organisation.

För de hade under åren innan dess försökt motivera sitt existensberättigande genom att säga att de var de enda i Sverige som stödde "vänstern i det kinesiska kommunistpartiet" - dvs de som senare kom att kallas "de fyra". När denna "vänster" föll, var också Förbundet Kommunists öde beseglat. De hade till sist förlorat motiveringen för sin existens, och förde en tynande tillvaro till dess de slutligen lades ner 1981.

Drottning Victoria var politiskt korrekt

Den som prenumererar på SvD har nu fått tillgång till hela deras arkiv på nätet - dvs alla nummer av tidningen från 1884 till nu. Som typ PDF-filer,  alla tidningar är reproducerade med sitt dåvarande utseende.

Men man kan också söka på sökord i det. Sökte uttrycket "politiskt korrekt" - första gången den ordkombinationen fanns var från 1894 och syftade på drottning Victoria i England.

Men det hade inte alls dagens ironiska betydelse - det var positivt menat, och syftade på  att hon arbetade för samhällets bästa...

I samspråk med maffian

Miljöpartiets Yvonne Ruwalda har lämnat regeringskansliet för ett toppjobb på Vattenfall. Samtalen inför rekryteringen kanske gick till ungefär så här.