I flera fornnordiska texter berättas om Svanhildr, dotter till Gudrun och Sigurd, som giftes bort med den gotiska kungen Ermanaric (också kallad Jörmunrekkr). Efter att han har fått ta del av misstankar att hans hustru umgås med hans son beslutar han sig för att döda dem båda. Sonen var alltså inte deras gemensamma barn, Ermanaric var en äldre man, och åldersskillnaden mellan Svanhildr och sonen var alltså betydligt mindre än den mellan Svanhildr och Ermanaric.
Ermanaric kände sin "heder" hotad. Sonen hängs och Svanhildr trampas ner av hästar.
Svanhildrs moder Gudrun övertalar sina söner att försöka hämnas Svanhildr genom att döda Ermanaric. Versionerna verkar skilja sig åt om huruvida de lyckas.
Det finns både likheter och olikheter med dagens hedersmord. Den största olikheten är att offrets släkt i ett sådant fall i det fornnordiska samhället ansågs ha en självklar rätt att hämnas sin systers och dotters död, alldeles oavsett om otrohetsanklagelserna stämde eller inte. Det fanns ingen verkställande makt som kunde utdöma straff, det skötte ofta släkterna själva.
Berättelsen om Svanhildr är en tragisk berättelse om patriarkalt tyranni, men skillnaden mot dagens "hederskulturer" är också intressant.
Lite litteraturtips finns i engelske Wikipedias ganska så korta artikel om Svanhildr.
Bilden av Svanhildr nedan är från 1893 års upplaga av Den poetiska Eddan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar