fredag 12 februari 2010

Anden i glaset

Jag kommer plötsligt att tänka på leken ”anden i glaset”. Ni vet, den där man håller fingrarna på ett glas och frågar ”anden" om olika saker och glaset förväntas glida på ett papper med bokstäver. På så sätt ska ”anden” få svara på diverse frågor. Bland de mest populära verkar av någon anledning vara ”var bor djävulen?” och ”var bor du, ande?”.

Med ett enda undantag har alla de resultat jag varit med om vid denna lek, som jag kanske gjort 15 gånger i mitt liv eller så, berott på att någon fuskat. Det är mycket enkelt att fuska med "anden i glaset", vilket jag och några medsammansvurna lyckades bevisa en mörk natt i mitten av augusti 1980, då vi närmast skrämde slag på ett Verdandi-läger.

Vi frågade var anden bodde, svaret blev ”i klockan”, och en sekund senare började den stora vällingklockan på gården att slå, samtidigt som alla ljusen i huset släcktes. Det var fusk, kombinerat med en person som låg i en buske med ett snöre fäst vid klockan. Och en annan medsammansvuren vid huvudströmbrytaren.

Sedan förklarade vi pedagogiskt hur vi hade gjort, för att lära alla att ”anden i glaset”, nej, det ska man inte tro på.

När ingen fuskar brukar resultaten bli ord av typen CFTHJD eller så, i alla fall när jag är med. Så, nej, anden i glaset tror jag inte på.

Men, vänta ett tag, det fanns en gång när det blev ett resultat som jag nästan är säker inte berodde på medvetet fusk. Det är det jag kommer att tänka på nu när värmeelementen i min lägenhet mystiskt börjat låta på ett sätt de aldrig har gjort förr. Det är alltså vattenelement, och trots att jag luftar dem låter det fortfarande lika konstigt.

Varför får det mig att tänka på ”anden i glaset”? Jo, för att den enda gång jag någonsin fått ett resultat handlade det om element.

Det var 1974 eller 1975, jag satt med en kvinna jag kände i en lägenhet på Hantverkargatan. Den var suggestiv, det var ett gammalt mörkt hus och fönstret vätte mot en mörk bakgård. Vi fick för oss att leka ”anden i glaset” och mitt bland alla nonsenssvar kom ett lite absurt men ändå aningen kusligt svar.

Vi ställde idiotfrågan ”var bor djävulen?” och för en gångs skull blev det ett läsligt svar. Nämligen - ”i elementet”. Efter det tyckte vi oss höra flera knäppande ljud från elementet, men det hade troligen knäppt innan också, utan att vi tänkte på det. Dessutom var ”elementet” felstavat i svaret, även om jag inte kommer ihåg exakt hur.

Så nu när elementet hemma börjat väsnas så jag tvingades ha öronproppar förra natten, kommer jag osökt att tänka på detta svar.

Men, nej, jag tror absolut inte på ”anden i glaset" och än mindre på att ”djävulen" bor i mina värmeelement. Men LITE kuslig kan man väl få känna sig mitt i natten.

1 kommentar:

marcus.. sa...

.. Föra sommaren körde jag och min bror och kusin det. vi gjorde ett papper med a-ö och ja nej å siffrorna. jag tog ut glaset och viska: ande är du med oss?
då åkte glaset snabbt på ja och vi hade inte hunnit lägga fingertopparna på glaset! vi blev livrädda men vi avsluta det riktigt. som tur va..

(meja gärna tillbaka ) mackan063@hotmail.com

Påskfirandet - den kusliga bakgrunden

Långfredag....  Dagen då man ska fira hur "Guds son" offrades och torterades ihjäl för 2000 år sedan.  Många vet dock inte bakgrun...