torsdag 18 juni 2009

Endast onda människor kan skada barn så

Läser på Kjell-Åkes blogg om ett av dessa alltmer vanliga fall då ett barn tvingas att flytta till en förälder som det är livrädd för, och anklagar för att ha begått övergrepp.

Barnets århundrade, som Ellen Key utropade 1900-talet till, är slut, och man undrar sig om 2000-talet är barnaplågarnas århundrade.

Man kan också undra sig vilka som med vett och vilja avkunnar domar som slår sönder barns liv.

Man kan spekulera över politiska åsikter, sexuella böjelser, narcissistiska personlighetsstörningar och social status. Men det känns inte som det mest väsentliga just nu.

Det väsentliga är att de måste vara onda människor. Inga andra kan på detta sätt döma barn till ett lidande och en förstörd barndom.

Om jag hade varit en fundamentalistisk kristen eller muslim hade jag varit lugnt förvissad om att dessa herrar och damer kommer att brinna i evighet i elden, om de inte ångrar sig medan det finns tid till det, bättrar sig och försöker gottgöra skadorna de gjort (det sista i och för sig en omöjlig uppgift!).

Om jag hade varit hindu eller buddhist (som tror på helveten, men inte eviga sådana) hade jag tippat på ett l-å-n-g-t helvetesstraff, och efter det en tillvaro som encelliga organismer, tills jorden går under.

Men när jag nu inte är fundamentalist, vad ska jag säga då? Bara det att vi bör försvara utsatta barn och ge barnens fiender ett veritabelt helvete på jorden. Aldrig låta dem vara ifred, ta upp fall på fall på fall. Och visa alla hur cyniska de är.

Motherwitch, var är du när vi behöver dig?
-------------------------------------------------------------
PS. Tolka inte sista meningen som en kritik mot Motherwitch, hon hade mycket goda skäl att dra sig undan. Men visst var det synd. Väldigt synd.

5 kommentarer:

Kjell-Åke Bjurkvist sa...

Tack Erik
mail är på väg ..

Motherwitch sa...

Bra inlägg Kira. Som vanligt :) Börjar undra om inte 2000 talet var början på alla "oskyldiga" pappors århundrade och så förstås alla oskyldiga pappors. D u ser skillnaden, många andra gör tyvärr inte det.

Saknar mina bloggar. Men å andra sidan är jag mer stärkt än jag någonsin varit förut. Undviker nätet ganska kraftigt och kommenterar inte öht. Men jag var bara tvungen att gå in här när jag såg att du nämnde mig. Det var gulligt och jag känner mig oerhört hedrad.

Jag kommer tillbaka Erik, det lovar jag. Förr eller senare i en annan förpackning dyker jag upp men då är jag inte ensam. Har fått ett mycket stort stöd i detta och det känns bra. MÅnga har öppnat ögonen. Iofs med lite hjälp :) Här finns många obehagliga sanningar som så småningom ska fram i ljuset. Då menar jag synnerligen obehagliga men även intressanta. Många sätter nog fikat i halsen ;)

Men bloggandet är i denna form över för min del, men som sagt, hav tröst. Det finns andra forum.
varm kram

Erik Rodenborg sa...

Hej, tack för era svar. Och i synnerhet gläds jag över att äntligen höra av från Motherwitch. Det du skriver låter ju lovande...
Varma hälsningar Kira/Erik

Ulrika sa...

Kira/Erik,
Så sant som det är sagt! Tack för bra inlägg, du skriver väldigt bra! Känns som om man lever i upp-och-nedvända världen...
Saknar också MW och önskar att hon inte hade behövt stänga ner. Men jag förstår henne.
MW, saknar dig vännen :)

Jättevarma hälsningar och tack igen!
Ulrika

Erik Rodenborg sa...

Tack Ulrika!
Bloggen kommer att ligga på is ett tag framöver, därför kommer jag att stänga av kommentarfunktionen under tiden.
Varma hälsningar Kira/Erik

"Striden om utomjordingarna"

Jag har äntligen sett de två program som SVT sände för ett tag sedan om UFOs och splittringen i den svenska UFO-rörelsen. Mycket fascineran...