lördag 30 december 2023

En mardröm om interstellär rymd

Mardrömmar som handlar om yttre rymden har jag då och då. 1972 drömde jag att solen utvidgade sig och brände upp allt på jorden. I och för sig en sanndröm - men först om flera miljarder år.

Sedan har jag drömt att jag ensam hamnat i en kraschad rymdfarkost på en dvärgplanet a la Pluto eller Ceres. Eller snarare en mycket mindre sådan. Dessutom en perifer dvärgplanet, som ingen har en tanke på att någonsin besöka.

Dessutom att vi är på kollisionskurs med en planet av Mars´ storlek.

Det finns flera andra exempel.

Men för några dagar sedan hade jag en mardröm som handlade om en ovanligt isande kyla.

Jag drömde att en planet på drift hade passerat nära jorden. Den var bebodd av osympatiska, men inte klart fientliga, varelser. Men de var egentligen inga problem.

Det såg ut som om det inte funnits några problem alls med detta sammanträffande - innan man insåg att mötet med den främmande planeten drastiskt hade ändrat jordens bana. Och hastighet.

Det visade sig att jordens hastighet visavi solen hade ökat - och att banan dessutom hade ändrats till att leda bort från solen och hela solsystemet. Med väl att märka en hastighet som gjorde att jorden skulle slita sig loss från det.

Jag såg framför mig hur inte endast haven utan även atmosfären skulle frysa och få fast form. Snart skulle allt levande frysa ihjäl. I drömmen skrek jag rätt ut i luften. Fast jag tror endast det var i drömmen, jag tror inte att jag skrek på riktigt,

Scenariot lär knappast inträffa. Men å andra sidan sägs det att vi kommer att få ett klimat som Alaska om och när Golfströmmen (och andra varma strömmar söderifrån) kollapsar. Men det skulle man nog kanske överleva.

En resa bort från solsystemet kommer nog ingen levande organism på jorden att överleva..

Inga kommentarer:

Apropå bortträngning - ett personligt exempel

Jag har ett exempel på vad som definitivt måste vara något sådant,  från småskolan. Det handlar inte om ett fruktansvärt trauma, men något ...