Kristendomsfientliga drömmar?

Har jag sådana inatt? Då drömde jag två milt sagt negativa drömmar som handlade om kristna.

I den första vågade jag inte gå ut en kväll/natt eftersom det hade hänt flera gånger att "kristna" av någon typ hade angripit grupper av människor, dödat ett visst antal och sedan tvingat de som överlevt att konvertera. Obs jag drömde alltså inte att jag bodde i Mellanöstern under korstågen, eller i Sydamerika under den spanska erövringen. Handlingen var förlagd till där jag bor nu - dvs i Stockholmsregionen.

Men det konstigaste är att när jag väl (helt eller delvis?) hade vaknat tog det flera minuter innan jag fattade att grundförutsättningen för min oro i drömmen - att sådana attacker regelbundet skedde på natten där jag bor - inte existerade. Jag funderade fram och tillbaka om det verkligen fanns sådana "kristna"attacker på våra gator och kom till sist fram till att sådana endast fanns i mitt drömliv.

Jag vaknade alltså ur denna dröm. Men efter att jag somnat om drömde jag en annan dröm om om obehagliga kristna.

I den drömmen gick jag verkligen ut. Plötsligt märkte jag att någon bakifrån höll på att öppna min ryggväska. Jag vände mig häftigt om, så att en del av innehållet i väskan ramlade ner på gatan. Jag såg att den som försökte stjäla från väskan var en ung man med kort mörkt hår som jag i drömmen visste var kristen.

Jag frågade vad han sysslade med och efter ett tag framgick det att det fanns ett syfte med det hela. Nu minns jag inte riktigt vad, men jag tror att det antingen var att han skulle se om det fanns något i väskan som han skulle kunna sälja och sedan ge pengarna till den kristna sekt han var ned i. Eller också något av typen att om jag ville få tillbaks det han hade tagit måste jag först prenumerera på sektens tidning.

Jag skällde på honom, och plockade upp det som hade hamnat på marken. När jag gick tänkte jag säga något relativt vänligt - hans stöldplaner hade ju ändå nån sorts ideellt syfte.

Jag hade tänkt säga "ha en bra dag", men i sista sekunden ändrade jag mig och sa "ha en bra morgondag". När jag sagt det såg mannen plötsligt rädd ut. Jag undrade om han, trots, eller kanske på grund av, sin religiösa övertygelse, var rädd för för livet efter detta.

Nej, jag ha inget speciellt mot kristendomen på dagtid, bortsett från att jag ganska så kraftigt ogillar försoningsläran.Men avspeglar dessa drömmar ändå någon djupt liggande aversion mot kristendomen?

Eller?

Anselm av Canterbury (1033 - 1109) - utvecklade en ovanligt absurd variant av försoningsläran.