Enkelt är det inte

De senaste åren har jag på Facebook varje vecka lagt upp vad som legat på topplistor för exakt femtio år sedan. Som  till exempel idag: "På sjunde plats på Tio i Topp idag ör femtio år sedan 26 juni 1971 - Ringo Starrs "It don´t come easy'".

Fram till månadsskiftet maj- juni minns jag också i stort sett vilka låtar det var, och vilka artister som framförde låtarna. 

Men när detta har passerats är det något helt annorlunda. När jag exempelvis  kollade upp idag för femtio år sedan insåg jag att jag visst i vissa fall kände igen låten när jag kollade dem, men att jag inte haft någon aning om vem som sjöng,  vad låten hette eller att den legat på en lista. 

Tidigare handlade det om viss typ av nostalgi - av typen att jag både kände igen låten, visste vem som gjorde den, och även minns  vilken tid i mitt liv när jag hört den,  Medan det från och med juni alltså handlar om låtar jag ibland känner igen  - men inte vet så mycket mer om. 

Juni 1971 var en månad då allt blev annorlunda - gamla intressen raderades ut och det enda som egentligen fanns kvar var politik. Det var inte alls en nödvändig följd av ett politiskt engagemang - det  var en följd av en jag-inskränkning där jag plötsligt inte fick något nöje av sådana saker son  varit viktiga för mig tidigare.-

Och detta i sin tur var någon sorts  resultat av en serie av besvikelser och trauman som kom just vid den tidpunkten. De mest uppenbara var väl att min grundskoleklass - det som då var det mest centrals nätverket i mitt liv - upplöstes och att samtidigt den terapeut jag gick hos pensionerades. Men det fanns också annat, som kanske var viktigare, som jag inte kommer att gå in på här. 

Jag brukar förresten använda ordet Katastrofen om denna tidpunkt.

Men om jag alltså förut la ut  låtar för femtio år sedan av en viss typ an nostalgiska skäl, fortsätter jag tydligen - och det nog av en ny typ av nostalgiska skäl. Nämligen tanken "Det här skulle jag nog ha lyssnat på och känt igen om inte Katastrofen hade kommit."

Lite av att som etr substitut uppleva något som jag inte kunde fortsätta att uppleva i juni 1971. Men som substitut är det förstås ganska klent. 

Nedan: Ring Starr 1964

"Var är istiden när man behöver den?"

En bild som jag tänkte lägga ut inatt, när det var så tryckande varmt att jag svettades även när jag låg naken i sängen utan sängkläder.'

Sedan kom ett kylande regn- och åskväder och natten var räddad. 

  

PS. På morgonen tar jag  sedan del av senaste nytt och inser att jag är glad för att jag är medlem i Vänsterpartiet.

Marseljäsen

Den franska nationalsången (Marseljäsen) är nog en av de mest känslomässigt intensiva i världen. Den skrevs 1792, efter att flera stater hade gått ihop för att i krig krossa den franska revolutionen. Den avspeglar hatet mot angriparna, hatet mot tyrraniiet , med som sagt en oerhörd intensitet. 

Egentligen har den sex verser, men alla dessa brukar sällan sjungas.

Intensiteten i sången förstärks kraftigt i  denna version, där Mireille Mathieu är ledsångare i större delen av sången. Hennes sång är så känslomässigt stark att man nästan upplever en illusion av att hon var med när sången skrevs...

Den översättning till engelska som finns till videon innehåller tyvärr en hel del felaktigheter. En mer rättvisande  översättning (av alla sex verserna) kan man läsa här:

"Arise, children of the Fatherland,
The day of glory has arrived!
Against us, tyranny's
Bloody standard is raised, (repeat)
Do you hear, in the countryside,
The roar of those ferocious soldiers?
They're coming right into your arms
To cut the throats of your children, your partmers!

To arms, citizens,
Form your battalions,
March, march!
Let an impure blood
Water our furrows!

What does this horde of slaves,
Of traitors and conspiring kings want?
For whom have these vile chains,
These irons, been long prepared? (repeat)
Frenchmen, for us, ah! What outrage
What furious action it must arouse!
It is to us they dare plan
A return to the old slavery!

To arms, citizens...

What! Foreign cohorts
Would make the law in our homes!
What! These mercenary phalanxes
Would strike down our proud warriors! (repeat)
Great God! By chained hands
Our brows would yield under the yoke!
Vile despots would themselves become
The masters of our destinies!

To arms, citizens...

Tremble, tyrants and you traitors
The shame of all parties,
Tremble! Your parricidal schemes
Will finally receive their prize! (repeat)
Everyone is a soldier to combat you,
If they fall, our young heroes,
Will be produced anew from the ground,
Ready to fight against you!

To arms, citizens...

Frenchmen, as magnanimous warriors,
Bear or hold back your blows!
Spare those sorry victims,
For regretfully arming against us. (repeat)
But these bloodthirsty despots,
These accomplices of Bouillé,
All these tigers who mercilessly
Tear apart their mother's breast!

To arms, citizens...

Sacred love of the Fatherland,
Lead, support our avenging arms
Liberty, cherished Liberty,
Fight with thy defenders! (repeat)
Under our flags may victory
Hurry to thy accents,
So that thy expiring enemies
See thy triumph and our glory!

To arms, citizens..."

Jag blev tidigt fascinerad av franska revolutionen. I en liten skrivbok, som jag fick i första klass som hette "Rolig bok", där man fick skriva och rita vad man ville, ritade jag bilder av stormningen av Bastiljen tre gånger i rad. Varje bild blev mer och mer intensiv, med mer och mer rök, som jag idag antar skulle föreställa rök och eld från skjutande och krut,   Och i den sista bilden syntes nästan inte Bastiljen för all röken. 

Så värst roliga blev inte de bilder jag ritade i "Rolig bok" men intensivt blev det ofta.

Stormningen av Bastiljen, 1789. Målning av Jean-Pierre Louis Laurent Houel.

Detta med flygande tefat...

Den senaste tiden har vad som brukar kallas UFO:s, och tidigare även "flygande  tefat", fått en helt ny typ av uppmärksamhet.. Det sägs komma en regeringsrapport i USA. Vi får väl vänta tills vi får ta del av rapporten, men om den kommer att innehålla det som påstås är det ju mycket anmärkningsvärt.   

Den sägs inte kategoriskt  avfärda teorin att  det skulle handla om - utomjordiska farkoster.  Men den kommer inte heller att avfärda teorier om att det skulle kunna handla om kinesiska eller ryska hemliga vapen. Frågan kommer att behandlas som om det kanske rör sig om en säkerhetsrisk för USA...

Vad som  däremot tydligen kommer att avfärdas är idéer om att det skulle handla om hemliga USA-projekt. Det sistnämnda är ju lite löjligt. Om det handlar om USA-projekt som verkligen är hemliga kam man ju inte förvänta sig att USA:s regering skulle avslöja dessa. 

Nåväl, det kan ju eventuellt vara så att det är en för tidig rötmånadshistoria. Men i så¨fall har denna genast skapat en typ av uppmärksamhet av ett tidigare inte skådat slag. 

För nu kommer den ena efter den andra (trovärdiga!) berättelsen (från såväl USA som andra länder) från piloter (och andra) som berättar om de mest extrema saker. Om osynliga objekt som ändå visar sig på radarskärmen och som verkar lägga sig så nära ett flygplan som möjligt men som sagt inte syns för blotta ögat. Eller om objekt som syns med ögat, och som plötsligt försvinner och sedan på nytt visar sig på en plats mycket långt borta. Och när en pilot väl berättat  om  den typer av händelser, kommer snart efteråt andra piloter som säger "MeToo" (om uttrycket ursäktas).

Om man på ett märkligt sätt kan få associationer till MeToo kan man också få associationer till Glasnost. Precis som det i Sovjet ca 1986-87 blev möjligt att i de officiella media diskutera  sådant som förut  hade varit förbehållet underjordiska Samizdat-publikationer kan man nu i media i västvärlden (inklusive det så respektabla BBC) få höra om sådant man annars mest kunde läsa om i obskyra publikationer i New Age-bokhandlar. 

Vad händer? Och varför? 

Även om USA:s regering snart  påstås komma  med en rapport som inte kategoriskt kommer att avfärda att det kommer att handla om utomjordiska  farkoster verkar fokus ändå vara på att det skulle kunna handla om hemliga projekt från Kina och Ryssland. Att åtminstone Kina snabbt utvecklat en teknologi,  som för ett tag sedan gjorde det möjligt för detta land att som först i världen genomföra en mjuklandning på månens baksida, är ju anmärkningsvärt. 

Men det mönster som beskrivs i de olika berättelserna från flygplanspiloter och andra verkar ändå inte vara något som man rimligen kan associera med någon teknologi som skulle kunna finnas på jorden idag. Att kinesiska flygande farkoster skulle genomföra halsbrytande manövrer över USA dagligen (ja, en pilot som intervjuats säger just att piloter i USA stöter på denna typ av fenomen dagligen!) och vid behov ibland kan göra sig  osynliga för radarn, ibland osynliga för ögonen, ibland försvinna och sekunden efteråt visa sig mycket långt borta, låter lite absurt. 

Men dessutom - den som följt UFO-debatten vet ju att nästan exakt samma typ av rapporter kommit från såväl USA som andra länder - alltsedan 1947. Och då kunde det väl rimligen inte ha handlat om ryska, eller än mindre kinesiska, hemliga stridsplan? 

För att nu ingen ska tro att jag driver linjen att utomjordingar besökt jorden sedan 1947 vill jag tillägga att jag faktiskt inte vågar tro något alls.  Det HAR funnits trovärdiga rapporter sedan 1947 (då piloten Kenneth Arnold för  första gången myntade termen "flygande tefat")  men å andra sidan är de hisnande avstånden i världsrymden  sådana att det  i stort sätt verkar helt omöjligt att tänka sig att detta skulle kunnat vara utomjordiska farkoster.  Om "utomjordingar" besökte oss med en sådan frekvens torde de väl  som ett minimum antas ha en gigantisk bas i  vårt solsystem. Det torde finnas moderskepp, hangarer, och en stor besättning av piloter och andra i vår omedelbara närhet. Som skulle vara  helt osynlig. 

Så jag tror ingenting.  Om det å ena sidan finns mängder av trovärdiga rapporter, om å andra sidan dessa rapporter beskriver saker som torde vara helt omöjliga - vad ska man tro  då? 

Om man tar språnget ut i det av allt att döma omöjliga,   blir man kanske rentav tvungen att resonera om andra dimensioner, maskhål i rymden osv. Man behöver inte sympatisera med Vetenskap och Folkbildning  för att rygga tillbaks från sådana scenarier. 

Så jag vågar inte tro något alls. Men är djupt fascinerad. Och väntar med spänning på fortsättningen.

(En artikel från BBC:s webbsida kam läsas här.  Ett program från "60 minutes" kan ses här.)

 

"Vi har ingen aning"

En bok jag faktiskt kan  rekommendera har just ovanstående  titel. Den kom på svenska 2018 . Det engelska originalet kom året innan - 2017 - och hette "We have no idea". Författarna heter Jorge Cham och  Daniel Whiteson.

Det är en bok som ska försöka förklara dagens standardkosmologi för okunniga lekmän. Det gör den bra. Själv tror jag att jag i den fick en sorts vag känsla av att jag åtminstone lite grann förstod vad den så kallade Higgspartikeln är för något. 

Men boken har också en annan funktion. Som avspeglas i dess titel. Nämligen att få läsaren att inse att vi egentligen inte vet något alls. Missförstå mig inte. Författarna ifrågasätter inte alls standardkosmologin. De är uppenbara anhängare till den.

Men de påpekar att den inte alls betyder att vi vet svaren på de väsentliga frågorna. 

För att nämna några exempel. Mörk materia utgör  enligt författarna  27 procent av universum. Men de påpekar att ingen vet vad mörk materia är för något. 

Mörk energi utgör enligt boken 68 procent av universum. Men  den påpekar också att ingen  heller vet  vad mörk energi är för något.

Enligt den standardkosmologi som boken ansluter sig till inträffade efter Big Bang  något som kallas "inflation" -  en närmast ofattbar snabb expansion som knappast går att föreställa sig. Men författarna påpekar att ingen vet vad denna "inflation" berodde på.  

Trots att det vid acceleratorer som den i CERN vid experiment skapas lika mycket anti-materia som materia består så vitt man vet det universum vi lever i nästan endast av materia. Ingen vet varför. 

 Osv. 

Så boken förklarar för den (åtminstone matematiskt) okunniga publiken både vad forskningen idag anser sig veta - men framförallt vad den ändå inte vet.

Pedagogiken i boken är imponerande.Det är definitivt en anledning att läsa den. Den ger den bästa bild jag någonsin tagit del av, av dagens kosmologi.

Mina egna matematiska kunskaper befinner sig på en medelmåttig niondeklassares nivå.  Vilket är en optimistisk skattning. Eftersom jag har glömt så mycket kan jag kanske anta att jag nog egentligen befinner mig på en sjätteklassares nivå. Om ens det.  

Så ingen bör ta mina åsikter om detta ämne på fullt allvar. 

Mina åsikter om ämnet kan nog delvis beskrivas med det engelska uttrycket "common sense". Jag föredrar det framför det svenska "sunt förnuft" eftersom det inte utgår från att den typen av tänkande på något sätt skulle vara "sunt". 

Men  i alla fall - för att ta ett exempel -  att universum skulle kunnat ha skapats av en kvantfluktuation  strider i alla fall mot min variant av "common sense". 

Att - för att ta ett annat exempel - universum expanderar i en allt mer accelererande takt strider däremot  nog inte mot min common sense-känsla, men det strider definitivt mot min uppfattning om vilket universum  jag vill leva i

Om man lägger ihop dessa två saker  - vad min common sense-känsla inte tror vara möjligt och vad som strider mot mina önskningar om vilket universum jag vill leva i - kan man förstå varför det bland min bloggs länkar finns två  om "plasmakosmologi". Det beror inte på att jag har några välgrundade skäl att anse att denna typ av kosmologi stämmer, utan på att det är en typ av kosmologi jag står ut med...

Men även om mina åsikter i denna fråga - milt sagt - inte tillhör de mest välgrundade  vågar jag ändå förmoda att dagens standardkosmologi är någon sorts hypermatematisk koloss på lerfötter som inte kommer att finnas kvar om några årtionden. Men det är ju en stor risk att jag har fel i detta. 

Men som sagt, läs mycket gärna boken. För att  på ett ovanligt pedagogiskt sätt få reda på´vad dagens tongivande kosmologer anser sig ha välgrundade åsikter om - och allt som de själva vet att de inte har en aning om

 

Panoramisk bild över hela när-infrarödhimlen, tagen från Hubbleteleskopet. Fotografiet visar fördelningen av galaxer bortom Vintergatan.