Men William Golding hade fel

I Svenska Dagbladet har man de senaste dagarna tagit upp ett verkligt fall från 1965-1966 där sex pojkar hamnade på en öde ö. De hade tagit en båt och rymt från en kristen internatskola, och kunde efter en storm inte styra den . De irrade  runt på vattnet  i åtta dagar.  Sedan hamnade de på en obebodd ö. I femton månader.

Det visade sig att de samarbetade mycket bra, såg till att alltid ha en eld brinnande ifall ett skepp skulle komma i närheten, och byggde upp en organisering som fungerade. 

När de hittades var de dessutom vid god hälsa.

I dessa artiklar,  som är tagna från en nyutkommen bok av Rutger Bregman, ”I grunden god”, jämförs denna verklige händelse med William Goldings roman "Flugornas herre".

Den handlar också om barn som hamnar på en öde ö. De börjar slåss, dela upp sig i olika läger, och efter ett tag döda varandra. 

Denna roman blev känd över hela världen. 

Själv fick jag i åttonde klass uppgiften att skriva en uppsats om den. Det blev en ganska kort, och ilsken uppsats. Jag reagerade på det underförstådda temat i den - att civilisationen var en tunn fernissa, och att strax under låg avgrunder av brutalitet. 

Jag har tyvärr inte kvar min uppsats, men jag skrev ungefär att det inte finns några medfödda destruktiva avgrunder i människan på detta sätt. Om barn blir så grymma, empatilösa  och inte kan samarbeta beror det på att de kommer  från destruktiva hemförhållanden, eller hamnat i andra destruktiva miljöer redan i barndomen. 

Det var för en gångs skull ovanligt roligt att få rätt. 

I SvD:s artiklar som tagits från boken får man också  reda på att  denna verkliga historia inte alls blev spridd, nådde aldrig någon större publik. Medan den fiktiva historien i "Flugornas herre" blev spridd och omtalad över hela världen. Och som inspirerat till TV-program, dokusåpor  och många nya berättelser på samma tema.                  

  

William Golding, Artur Lundkvist och Jean-Paul Sartre på en författarkonferens i Sovjetunionen 1963.

What have they done to my song?

Jag brukar alltid kolla vad som låg på topplistorna  för exakt femtio år sedan för att kunna lägga ut dem på Facebook. Både på min tidslinje och på en speciell nostalgisida. 

Så igår, dvs lördag, kollade jag Tio i Topp för den 19 december 1970. Och upptäckte "What have they done to my song, ma", med the New Seekers. Som kan höras här . Vid lite närmare koll såg jag att den  först hade skrivits och spelats av sångerskan Melanie Safka..

Men först kopplar jag inte vad det är. Jag tänker på en annan sång "What have they done to the rain?" som var en varning för kärnvapenkrig. 

Men mina associationer till just titeln  "What have they done to my song, ma" blir nu känslor av obehag, olust. 

Men sedan letar jag reda på sången på YouTube . och förstår då vad obehaget kommer från. Och varför jag inte tänkt en tanke på den på nästan femtio år. Medan jag annars brukar då och då tänka på de sånger från den tiden som gjort intryck på mig. 

Den här sången gjorde stort intryck på mig, men det intrycket var ångestfullt. Därför tycker jag först att jag inte känner igen den. 

Det kallas ju bortträngning, och det är ju det som inte finns. Fast det finns. I högsta grad finns....

I sången frågar en flicka (ja texten skapade då för mig intrycket  av att hon är ung "flicka" snarare  än "kvinna", bland annat eftersom de förtvivlade frågorna ställs till mamman) vad "de" har gjort med hennes sång, som var det enda hon i alla fall kunde göra rätt till hälften. Sången har vänts upp och ner och slängts i en plastpåse. 

Hon frågar också vad "de" har gjort med hennes hjärna. 

Att denna sång väckte ångest hos mig var ingen tillfällighet. Och att den gjorde det just då var heller ingen tillfällighet. 

Oavsett vilken betydelse texten hade för Melanie, som ju skrev den , fick den en egen betydelse för mig. Som var så olustig att den försvann från medvetandet, och att jag nu först inte förstod vad det var för något.

Bilden nedan: Melanie Safka.

 

Lever än idag

Först anklagade Biden-anhängarna Trump-lägret för att vara agenter för Ryssland, sedan anklagade Trump-anhängarna Biden-lägret för att vara agenter för Kina.

Joseph McCarthy må ha dött 1957, men mccarthyismen är i högsta grad levande.

 

 

13 december

Dagen då vi firar Freja...förlåt Lucia. 

Eller det är nog Freja i alla fall. . 

Om ni tar er igenom den engelska Wikipediatexten om helgonet och sedan läser texten till Natten går tunga fjät blir det nog uppenbart att det inte är den otäcka berättelsen om helgonets martyrdöd vi firar.

Natten går tunga fjät,
runt gård och stuva.
Kring jord som sol’n förlät,
skuggorna ruva.
Då i vårt mörka hus,
stiger med tända ljus,
Sankta Lucia, Sankta Lucia.

Natten var stor och stum.
Nu, hör, det svingar
i alla tysta rum,
sus som av vingar.
Se, på vår tröskel står,
vitklädd med ljus i hår,
Sankta Lucia, Sankta Lucia.

Mörkret skall flykta snart,
ur jordens dalar.
Så hon ett underbart
ord till oss talar.
Dagen skall åter ny,
stiga ur rosig sky,
Sankta Lucia, Sankta Lucia

Ingenting  i vårt Luciafirande pekar mot helgonlegenden. Det som beskrivs låter ju faktiskt närmast som en  fruktbarhetsgudinna som i midvinternatten (13 december var midvinter i Sverige när vi hade juliansk kalender) lovar att ljuset och värmen är på väg tillbaka. 

Sången är vacker, texten är vacker och i Sverige har paradoxalt nog  katoliker och nyhedningar fått en dag där de kan fira tillsammans (eller åtminstone samtidigt).  Men rättrogna protestanter torde väl snarast vara missnöjda. 

Bilden nedan  av Domenico Beccafumi,1521, föreställer helgonet Lucia .Ögonen på  fatet hänvisar till ett av de otäckare inslagen i legenderna om Lucia.

Falsklarm om Corona?

Jag har just läst en bok med detta namn, skriven av Sucharit Bhakdi och Karina Reiss.

Jag skulle gärna vilja skriva att jag kan ha en entydig åsikt om de teser boken driver, men det kan jag tyvärr inte. Författarna lägger fram statistik för att stödja åsikten att Covid-19 inte är värre än ett genomsnittligt influensa-virus, liksom deras motståndare lägger fram statistik för att den är det. Jag är dålig på matte, och följaktligen också på statistik...

Någon har sagt "There are three kind of lies- lies, damned lies and statistics". Om jag står utanför en hård debatt om ett ämne jag i stort sett inte har några djupare kunskaper om - så kan effekten av att ta del av olika typer av sinsemellan motsatta typer av statistiska argument mest bli förvirring.

Nu ser statistiken i just denna bok övertygande ut. Dvs statistik som verkar visa att Covid-19 inte är mer dödlig än influensa. Min främsta invändning är nog här att just Covid-19 har bemötts med extrema motåtgärder, som ingen influensa någonsin har bemötts med. För att göra en jämförelse borde man studera ett land som inte genomfört några som helst motåtgärder mot covid-19, med ett influensautbrott innan det fanns influensavaccin.

Endast genom en sådan jämförande studie av hur Covid-19 jämfört med influensa beter sig i en miljö där den inte möter något motstånd

Boken är skriven före de nya utbrotten av Covid-19 denna höst. Författarna verkar inte heller ha trott att några sådana skulle komma, vilket ju kan leda en viss skepsis vid läsningen.

När författarna ska visa att andelen döda av de smittade är lägre än vad som uppges - efterkom mörkertalen kan vara mycket stora - har de rätt, men frågan är hur relevant detta är. Alltså: en sjukdom med mindre dödlighet och en mycket snabb spridning, kan ju vara exakt lika farlig som en sjukdom med stor dödlighet men med en långsammare spridning.

Det väsentliga är väl att ta reda på hur stor andel av befolkningen som dött i Covid-19.  Men här har författarna relevanta invändningar mot en sådan metod. Eftersom de flesta covid-19-smittade som dött är äldre människor med underliggande sjukdomar är det mycket svårt att avgöra vilka som dött av Covid-19, och de som dött av någon annan sjukdom medan de också hade Covid-19. Andelen gamla människor, liksom sjuka människor som dör, är ju många även förutom Covid-19. Hur ska man kunna avgöra hur många av dessa som inte hade dött även utan Covid-19?

Det starkaste partiet i boken är nog när författarna diskuterar hur många som kan ha dött, eller skadats, som ett resultat av motåtgärderna.

Den globala ekonomiska kris som blir resultat av motåtgärderna leder till ökad fattigdom och hunger. Vilket som bekant ofta leder till död. Det skulle inte förvåna mig om det samlade dödsfallen av denna ekonomiska kris redan nu kan ha överstigit de direkta dödsfallen av Covid-19.

En annan orsak till ökad dödlighet är att annans sjukvård fått stå efter pga Covid-19-krisen. Patienter som inte vågat uppsöka sjukvården, för att de är rädda för att smittas, eller för att de är rädda för att smitta andra vid minsta tecken på snor i näsan, hosta., eller endast dåligt allmäntillstånd.

Patienter som stått i kö för livsviktiga åtgärder får vänta ännu längre.
Förebyggande hälsoundersökningar som inte görs. Nedprioritering av cancervård. Inställda operationer. 

Men om man inte enbart räknar döda finns det i alla fall en sänkning av livskvaliteten för många äldre, och /eller ensamma. Vilket ju också efter ett tag kan leda till dödsfall.

De saker som förut kunde vara var höjdpunkter för ensamma äldre människor förbjuds i länder med total lock-down - och motarbetas i Sverige. Det dagliga besöker på caféet. möten med vänner, promenaden. 

Nedstängningen leder alltså till ökad ensamhet och isolering för i många fall redan ensamma och isolerade människor.

Under isoleringen ökas också det våld som kvinnor och barn utsätts för. Det finns det redan flera rapporter om.

Med mera. Att räkna ut hur många som dör som direkt och indirekt följd av "motåtgärderna" går knappast att räkna ut.

Men en sak är klar. De som dör under Covid-19 får mycket ofta dö under en mycket större ensamhet än de som dog före Covid-19-krisen. Utan att få träffa släktingar, eller vänner. Och i många fall med sjukhuspersonal klädd i en skyddsdräkt som kan te sig som en rymddräkt....

Om man tittar sig omkring på nätet är det svårt att hitta recensioner av denna bok. Jag tycker att i synnerhet de som är förespråkare för åtgärder som stänger ner stora delar av samhället l(framförallt de extrema åtgärderna – i ex.vis Tyskland) bör läsa den.

Om inte annat för att komma med motargument.... 

PS. Det verkar troligt att en extrem nedstängning kan genomföras med mindre negativa verkningar i länder där ekonomin i hög grad är planerad, som i Kina, Vietnam och på Kuba. Deras ekonomier är på många sätt mindre känsliga - och därför blir i dessa länder påverkan på ekonomin mindre djup, och mindre kaotisk.

PPS. Efter att ha lagt ut detta inlägg på Facebook fick jag svaret att det finns statistiska bevis på att covid-19 är mycket ner dödligt än influensa. Då  citerade jag från bokens tyska statistik, där det sägs att  15.000 dör i en genomsnittlig säsongsinfluensa, medan endat 7000 har  dött i covid-19 (eller alla fall med covid-19). Jag fick svaret att Tyskland i så fall var ett undantag.

  

Testkit för covid-19.

Från trotskism till bucharinism

Jag har tidigare skrivit  om Socialist Networks analys av dagens Kina. Jag visade då att denna  grupps åsikt  var att Bucharins linje i Sovjetuinonen var riktig. Och att Kina idag följer denna. 

Det är intressant på i alla fall två sätt. Dels är deras analys av dagens Kina ovanlig, och ganska väl genomarbetad.   Dels är det det första exemplet jag känner till av en strömning som kommer från trotskismen och som gått över till en bucharinistisk  linje.  Och som till på köpet hävdar att denna linje har genomförts i dagens Kina. 

Nu är Socialist Networks webbsida lite opedagogiskt upplagd. Man för scrolla genom hela artiklar för att hitta andra artiklar. Därför har jag här lite förenklat för de som vill få en snabb orientering. 

Man kan först läsa denna  artikel* som hävdar att Kina idag förkastat den kapitalistiska vägen.  Vidare finns  denna  analys av utvecklingen i Sovjet  där det helt klart framgår att de anser att Sovjet inte skulle ha urartat om Bucharins linje hade segrat över Stalins (och uppenbarligen även Trotskijs?) linje. 

Vidare denna  som är en analys av den maoistiska perioden i Kina, som (helt riktigt) beskrivs som en variant av stalinismen.. 

Om den kinesiska ekonomiska politiken efter Mao får vi läsa i denna artikel. 

Och slutligen kommer denna  artikel, som diskuterar de utmaningar som Kina står inför idag. 

Det är helt klart ett mycket sällsynt exempel - inte endast på en strömning som bytt ut trotskism mot bucharinism, utan som också förenar detta med ett ska vi kanske säga tre kvarts-apologetiskt försvar av den kinesiska politiken idag. 

Det är i och för sig välgjort, och bitvis  övertygande. 

Jag håller med att det faktum att det finns kapitalism i Kina  idag inte betyder att Kina är en kapitalistisk stat. I en kapitalistisk stat är staten  i huvudsak ett redskap för kapitalet, i Kina idag är (än så länge?) kapitalisterna ett redskap för staten. 

Men samtidigt torde  den  oerhörda ojämlikhet som finns  i dagens kinesiska  system knappast vara något som harmoniskt pekar fram mot - något som rimligen skulle kunna beskrivas som... socialism.

Vad vi ser är en symbios mellan partiet och staten å ena sidan - och en ekonomiskt mycket  stark kapitalistklass å den andra.  Både statsbyråkratins toppar och de kinesiska kapitalisterna har en mycket privilegierad ställning - om man jämför med befolkningen i övrigt. 

Bucharin sade en gång att storbönderna och NEP-kapitalisterna skulle kunna "växa in" i socialismen - med "snigelfart". Om detta för en del kunde te sig utopiskt är det inget mot föreställningen att statsbyråkratin och kapitalet i Kina harmoniskt skulle kunna växa in i ett"socialistiskt" samhälle värt namnet. 

Missförstå mig inte - i rivaliteten i det nya "kalla kriget" mellan Kina och västkapitalismen är jag absolut för Kina. Men jag delar inte Socialist Networks rosenskimrande syn på Kina idag. 

Än så länge är det den framväxande borgarklassen som är underordnad statsbyråkratin i Kina. Men jag ser ingen anledning att tro att denna maktfördelning är så att säga huggen i sten. 

Och än mindre att det är en första etapp i ett gradvist  framväxande socialistiskt framtidssamhälle. 

 ----------------------------------------------------------------------------------------------------

*  Den äldsta av de artiklar som jag länkar till här, och den kanske minst idealiserande vad gäller Kina idag.

 --------------------------------------------------------------------------------------------------- --

TILLÄGG

I kommentarsfältet har det påpekats att dokumenten som anknyter till Bucharin är diskussionsinlägg,  skrivna´ av två medlemmar i Socialist Network , och att det finns .andra synpunkter inom nätverket.

 

Stalinisten Mao - efterträdd av bucharinister?