"Panikåtgärder skadar oss allvarligt på sikt"

Detta är titeln på en debattartikel av Dick Harrison.

Det finns saker som jag finner tveksamma i denna (och jag har ju en helt annan politisk grundsyn än Harrison ...)  men jag tycker den ändå ställer väsentliga frågor. Artikeln är (ännu?) ej låst.

Om motåtgärderna leder till en djup och generaliserad ekonomisk, social och psykologisk kris för hela samhället kan det i slutändan leda till fler dödsfall än viruset i sig.

Vi är inte Kina. Kina har en form  av ekonomisk stabilitet pga den starka statliga kontrollen över ekonomin. Det har inte vi och nästan alla andra drabbade länder...

Förutom den ekonomiska krisen finns det dessutom  risker för en djup social och psykologisk kris. Bara et exempel. Det finns många människor som bor ensamma, som har ångest, psykiska problem och till och med psykoser. Om dessa tvingas att stanna hemma,  undvika alla  IRL-kontakter , och kanske inte ens tillåtas att  gå ut för att handla mat,  kan resultatet bli både självmord och totala psykiska sammanbrott.

Det är ju också personligt. Jag kan i viss mån själv anses tillhöra den gruppen. Och det otäcka är att jag de senaste åren för det mesta regelbundet haft åtminstone något av de symptom som nu förknippas med Covin-19...

Och många av dem kan man få av psykiska orsaker. Framför allt., förstås, andnöd. När jag läser  om vilka krav som ställs på alla som har något av dessa,  och vilken massdöd man kan sprida om man inte följer reglerna, får jag ofta andnöd. . Men det är  i detta fall en uppenbar ångestreaktion...

Jag har ingen välgrundad åsikt  om hur Covid-19 bör bemötas, men jag vill påpeka de effekter en  situation där social kontakt, (för att inte tala om kroppskontakt!) ses som något som kan orsaka massdöd.

För psykiskt svaga personer som desperat behöver nån form av IRL-kontakter  för att hålla sig över ytan kan den situationen leda till en katastrof.