Feberyra, drömmar - och Walid Jumblatt

Har haft influensa i snart en vecka. I början låg febern på över 39 grader, De senaste dagarna har febern minskat  drastiskt, liksom de andra symptomen.

Under hela denna period har jag haft en serie konstiga feberinspirerade drömmar.

De har ibland varit obehagliga, men alltid fascinerande.

Jag har drömt om debatten om determinism vs fri vilja. Det var den första, jag hade 39 graders feber,  och hostade som besatt. I drömmen blandades jobbiga filosofiska frågor med mitt allmäntillstånd.

Sedan drömde jag om en kampanj som ”Kommunistiska Partiet” skulle ha haft om folkhälsan. Även där blandades denna kampanj med funderingar om mitt dåliga allmäntillstånd, på ett ångestfyllt men fascinerade  sätt.

Senare drömde jag om en polsk satanist från tidigt 1900-tal, som nyligen blivit publicerad på svenska.

Jag drömde om en spelfilm  utan ljud som polis i USA skulle ha gjort för att visa för föräldrar i familjer som var inblandade i brott . De visade vardagliga scener med barn.  Föräldrarna fick svara på frågor om vad filmerna handlade om. Om de sedan läste in ex.vis våld och sex i de oskyldiga sekvenserna ansågs de böra bli föremål för en närmare utredning

Sedan drömde jag om – den kinesiska ledaren Lin Biaos  skrift ”Leve segern i folkets krig” från 1965...

Jag vaknade nyss ur den kanske märkligaste av dessa drömmar.

Den var evighetslång,  om det nu var en dröm. Om det rent tekniskt var drömsömn torde det vara flera sådana perioder hopslagna.

Handlingens form var enkel - jag tog del av en text. Ibland kändes det som om jag läste, ibland som jag lyssnade på ett band, ibland som om jag tänkte fram texten själv.

Texten handlade om en man som bodde i Libanon. Hans barndom beskrevs, hur hans familj drabbades av inbördeskriget beskrevs, och till och med nämndes att de under en tid hamnat i flyktingläget Tel Al Zataar.

Hela tiden var det nästan bara text - såg nästan inga bilder, hörde inga ljud, förutom texten. 

Alldeles mot slutet, efter mycket elände,  hade han fått ett jobb, som han skötte mycket bra. En dag kommer en man från företaget fram och säger att du har skött dig väldigt bra, så vi undrar om du vill arbeta för en person vi uppskattar mycket. "Vem då"? Walid Jumblatt.

Huvudpersonen svarar blixtsnabbt "Nej". Varför? Han var uppfödd med de mest negativa åsikter om Jumblatt, och har hört de mest hårresande saker om honom. Han är djärv nog att radda upp allt negativt han hört, inklusive sånt som är så negativt att han knappast tror på det själv. Mannen som frågar ser bekymrad ut, säger "du har mycket att lära - är du villig att få undervisning som ger en alternativ bild?"

Huvudpersonen tvekar lite, men säger "ja". Han får gå en mycket lång väg till en högt belägen plats, är sedan mest benägen för att somna, men får ett uppfriskande grönt te som får honom att kvickna till. Och så börjar undervisningen, som när den är klar får honom att beundra och inte avsky Jumblatt. Och sedan aktivt börja försvara honom. Kort efter det vaknar jag, Och slår genast upp Jumblatt på Wikipedia...

Jag har förstås hört namnet, visste att Junblatt var drusledare i Libanon men knappast mycket mer.

Nu blir jag nog intresserad av att läsa mer om honom....

Har nu också kollat upp druser på Wikipedia.

En fascinerande och gåtfull sekt, men man bör nog inte bli så intresserad av den att man skulle vilja konvertera.

Det går nämligen inte. Det är en etniskt sluten religion, vars heliga skrifter endast finns i handskrift. Det är förbjudet att trycka upp dem.

Och framförallt godtas inte konverteringar....

Varför i allsina dar drömmer jag om honom?