Shocking Blue var en holländsk popgrupp som fick en världshit med Venus 1969, och som låg etta på Kvällstopen med denna i februari 1970. Den låt jag själv mest gillade av dem var dock Send me a postcard. Det var deras tredje låt, som gick upp på den holländska listan i december 1968, och som mest där hamnade på en elfte plats.
Men på Tio i Topp hamnade den först den 20 juni 1970, stannade kvar till och med den 15 augusti samma år, och nådde som högst en sjätte plats (Venus kom konstigt nog aldrig upp på Tio i Topp).
Shocking Blue hade från och med 1968 en sammansättning som liknade de svenska mer sentida grupperna Lambretta och Sounds, där sångerskan var kvinnlig, men där resten av gruppen bestod av män. Sångerskan i Shocking Blue var Mariska Veres. Före 1968 hade gruppen enbart bestått av män.
Efter Venus hade gruppen ingen lika stor hit.
Veres lämnade gruppen 1974 för en solokarriär, men gruppen återuppstod 1979.
söndag 8 maj 2016
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"The curse of the crimson altar"
Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
3 kommentarer:
"Send me a postcard" översattes som bekant till "Skicka ett vykort, älskling"
och spelades in av tidiga Gyllene Tider som då var ett ganska charmigt band ...
https://en.wikipedia.org/wiki/Mariska_Veres
Inte ens 60 blev hon ...
Jo, jag har sett det. Det var tråkigt.
Skicka en kommentar