Det finns en rad föreningar och mer lösliga nätverk/kotterier för ”oskyldigt anklagade”. Nästan alla dessa samlar de som anklagats för olika typer av sexualbrott och/eller övergrepp mot barn.
Det handlar om allt från pappor som kämpar om vårdnad, till personer som anklagats av sina vuxna barn för att förgripit sig på dem när de var barn.
Konstigt nog finns inga motsvarande nätverk för de som har blivit falskt anklagade för att vara knarklangare, eller mördare, eller snattare.
Men nu till saken. Anta att jag befann mig i den säkert inte speciellt behagliga positionen att anse mig vara falskt anklagad för sexualbrott och/eller brott mot barn. Det sista jag skulle vilja göra i det läget vore att kasta mig in i en allians med andra som också sade sig vara det.
Varför det? Jo därför att jag ofrånkomligen skulle börja tänka - ”jag anser mig vara oskyldig, men hur vet jag att han, eller han, eller han, verkligen är det”?
Ja, hur vet man det? Det märkliga är nu att de som förenat sig och påstår sig vara oskyldigt anklagade aldrig verkar ha det problemet. De hävdar inte bara sin egen oskuld, de sluter sig samman med andra och hävdar med emfas att de är kollektivt oskyldiga. Hur vet de det?
Nej, det kan de normalt sett inte veta alls. Varför beter de sig då på detta sätt?
Det finns egentligen endast tre möjliga orsaker. Antingen är de inte oskyldiga alls. Då behöver de ju inte bekymra sig för om andra är det eller inte.
Eller så är de helt enkelt så urbota dumma att de inte ställer frågan. Eller så är de så cyniska att de inte bryr sig alls.
Hur jag än vrider och vänder på saken kan jag inte se några andra alternativ.
Personligen tror jag nog att den stora majoriteten i dessa nätverk för ”oskyldigt anklagade" är skyldiga som bara den. Det är den troligaste förklaringen till att de så oerhört lättvindigt allierar sig med en massa andra som anklagats för sådana brott, och påstår sig vara oskyldiga.
Skulle en person som blivit oskyldigt anklagad för mord verkligen vilja bli en del av en grupp som aggressivt påstår sig vara just ”oskyldigt anklagade för mord”? Knappast, eftersom han/hon skulle inse att om det är några som skulle strömma till en sådan förening så är det verkliga mördare!
Detsamma gäller i minst lika hög grad de som anklagats för sexualbrott och övergrepp mot barn…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Gisèle Pélicot var gift med Dominique Pélicot . De lever båda i Frankrike. En dag 2020 kallades hon till polisstationen. Hon trodde att ...
-
I augustinumret av "Spartacist" - teoretiskt organ för "spartacisterna"i International Communist League (ICL) - har de p...
-
Min första reaktion när jag vaknade i dag och såg den tragiska nyheten. Som bara var helt ocensurerade tankar, utan något...
4 kommentarer:
SÅ bra formulerat! Jag skulle gärna vilja höra vad de berörda skulle svara på det.
Min gissning är att om någon överhuvudtaget svarar, blir det genom någon form av personangrepp...
Vi vet ju att det döms folk trots att det är oskyldiga i många andra sammanhang. Vi kan ju tex ta alla de fall som finns i USA där det konstaterats att dödsdömda och i en del fall redan avrättade faktiskt VAR oskyldiga. Så varför skulle det inte kunna ske här, för såväl mord som tex sexualbrott? Det viktigaste är väl att utredningarna är så bra gjorda att de utesluter alla möjligheter till felkällor. För offret och dess anhöriga är det väl viktigast att RÄTT person döms än att nån gör det vem som helst...?
Jag har svårt att tro att DU bara stilla skulle acceptera att bli dömd OM du visste dig vara oskyldig.
Kanske skulle du också slå dig samman med andra som var utsatta för samma sak för det är en sak att sitta och spekulera men en helt annan att vara i den situation.
Jag har aldrig sagt att det inte finns oskyldigt anklagade.
Men om jag blev det själv (eller ansåg mig vara det) är det sista jag skulle göra att gå med i en förening för de som PÅSTÅR sig vara oskyldigt anklagade.
Som bekant påstår skyldiga ofta nästan rutinmässigt att de är oskyldiga. Och vem vill trängas med dom i någon skum förening?
Skicka en kommentar