Läste igår en artikel i Svenska Dagbladet.
I den tas för en gångs skull upp en del av växthuseffekten som man sällan nämner.
När man beskriver dennas verkningar brukar man mest fokusera på de indirekta effekterna av en global uppvärmning – stigande vattennivåer, felslagna skördar, etc.
Men just detta – att det faktiskt blir varmare, och att det finns en gräns för hur mycket värme människor kan klara – nämns nästan aldrig.
Men så är det ju. Det insåg jag om inte annat när jag var i Singapore och Filipinerna. Värmen där var outhärdlig, inte endast för mig, utan även för de som var vana, de som bodde där.
Jag fick känslan att det inte behövs många graders temperaturstegring där för att orsaka en ren massdöd.
Och det är troligen riktigt. Om temperaturen runt ekvatorn ökar drastiskt och om vi på våra breddgrader i sin tur får ett klimat som närmar sig det som finns runt ekvatorn – då handlar det troligen om inget mindre än om att civilisationen som vi känner den kommer att kollapsa.
Och i förlängningen kanske människosläktet…
Det anses att det för många miljoner år sedan fanns flytande vatten på Venus. Venus´ växthuseffekt har nu gjort att yttemperaturen är cirka 300 grader Celsius. Denna växthuseffekt var naturligtvis inte orsakad av några människor – det har aldrig funnits människor på Venus. Men det är en tankeställare.
När en process börjar gå över en viss gräns kan den ju skena iväg.
I Lars Ekborgs version av Tom Lehrers ”We will all go together when we go”, som med svart humor beskriver världens undergång vid ett atomkrig finns följande rader:
”Vi ska grillas på samma heta glöd,
det ska bli barbecuestämning vid vår död,
tre miljarder på spettet,
alla skrämda ifrån vettet,
Satan säger 'tack min serveras röd!'”.
Det kan ju beskriva en växthuseffektens värmedöd också…
Detta inlägg är förvisso ett okunnigt och ovetenskapligt inlägg. Det kan verka skräcklaget. Och jag är ingen expert.
Men om det så bara finns låt oss säga några procents risk för att processen i framtiden KAN skena iväg bortom all kontroll kräver det ju omedelbara och drastiska åtgärder...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"The curse of the crimson altar"
Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar