Använd telefonavlyssning och buggning vid grova sexualbrott!

I Aftonbladets papperstidning idag (har tyvärr inte hittat det på nätupplagan) får vi ta del av en del av Göran Lindbergs i sanning avslöjande kommentarer genom utskriften från hans telefonavlyssnade samtal.

Att telefonavlyssning används vid misstänkta grova sexualbrott är utmärkt, men tyvärr extremt ovanligt (jag känner inte till något tidigare fall, utom bordellhärvan 1976, men då använde man sig inte av materialet, trots att man skulle kunna ha gjort det!).

Man kan hoppas att detta är en inledning till att den typen av metoder börjar användas mer i dessa fall, och att det inte endast handlar om att man i just detta fall ville sätta dit en impopulär polischef.

Själv är jag helt övertygad om att det i många fall där den misstänkte friats för att ord står mot ord, resultatet skulle blivit helt annorlunda om polisen hade använt sig av avlyssning (eller för den delen buggning).

Integritetsfundamentalistiska invändningar väger lätt när det handlar om metoder för att bevisa grova sexual- och våldsbrott mot kvinnor och barn...

Mot en global barbecue? - några skräckslagna funderingar

Läste igår en artikel i Svenska Dagbladet.

I den tas för en gångs skull upp en del av växthuseffekten som man sällan nämner.

När man beskriver dennas verkningar brukar man mest fokusera på de indirekta effekterna av en global uppvärmning – stigande vattennivåer, felslagna skördar, etc.

Men just detta – att det faktiskt blir varmare, och att det finns en gräns för hur mycket värme människor kan klara – nämns nästan aldrig.

Men så är det ju. Det insåg jag om inte annat när jag var i Singapore och Filipinerna. Värmen där var outhärdlig, inte endast för mig, utan även för de som var vana, de som bodde där.

Jag fick känslan att det inte behövs många graders temperaturstegring där för att orsaka en ren massdöd.

Och det är troligen riktigt. Om temperaturen runt ekvatorn ökar drastiskt och om vi på våra breddgrader i sin tur får ett klimat som närmar sig det som finns runt ekvatorn – då handlar det troligen om inget mindre än om att civilisationen som vi känner den kommer att kollapsa.

Och i förlängningen kanske människosläktet…

Det anses att det för många miljoner år sedan fanns flytande vatten på Venus. Venus´ växthuseffekt har nu gjort att yttemperaturen är cirka 300 grader Celsius. Denna växthuseffekt var naturligtvis inte orsakad av några människor – det har aldrig funnits människor på Venus. Men det är en tankeställare.

När en process börjar gå över en viss gräns kan den ju skena iväg.

I Lars Ekborgs version av Tom Lehrers ”We will all go together when we go”, som med svart humor beskriver världens undergång vid ett atomkrig finns följande rader:

”Vi ska grillas på samma heta glöd,
det ska bli barbecuestämning vid vår död,
tre miljarder på spettet,
alla skrämda ifrån vettet,
Satan säger 'tack min serveras röd!'”.

Det kan ju beskriva en växthuseffektens värmedöd också…

Detta inlägg är förvisso ett okunnigt och ovetenskapligt inlägg. Det kan verka skräcklaget. Och jag är ingen expert.

Men om det så bara finns låt oss säga några procents risk för att processen i framtiden KAN skena iväg bortom all kontroll kräver det ju omedelbara och drastiska åtgärder...

Oskyldigt anklagade?

Det finns en rad föreningar och mer lösliga nätverk/kotterier för ”oskyldigt anklagade”. Nästan alla dessa samlar de som anklagats för olika typer av sexualbrott och/eller övergrepp mot barn.

Det handlar om allt från pappor som kämpar om vårdnad, till personer som anklagats av sina vuxna barn för att förgripit sig på dem när de var barn.

Konstigt nog finns inga motsvarande nätverk för de som har blivit falskt anklagade för att vara knarklangare, eller mördare, eller snattare.

Men nu till saken. Anta att jag befann mig i den säkert inte speciellt behagliga positionen att anse mig vara falskt anklagad för sexualbrott och/eller brott mot barn. Det sista jag skulle vilja göra i det läget vore att kasta mig in i en allians med andra som också sade sig vara det.

Varför det? Jo därför att jag ofrånkomligen skulle börja tänka - ”jag anser mig vara oskyldig, men hur vet jag att han, eller han, eller han, verkligen är det”?

Ja, hur vet man det? Det märkliga är nu att de som förenat sig och påstår sig vara oskyldigt anklagade aldrig verkar ha det problemet. De hävdar inte bara sin egen oskuld, de sluter sig samman med andra och hävdar med emfas att de är kollektivt oskyldiga. Hur vet de det?

Nej, det kan de normalt sett inte veta alls. Varför beter de sig då på detta sätt?

Det finns egentligen endast tre möjliga orsaker. Antingen är de inte oskyldiga alls. Då behöver de ju inte bekymra sig för om andra är det eller inte.

Eller så är de helt enkelt så urbota dumma att de inte ställer frågan. Eller så är de så cyniska att de inte bryr sig alls.

Hur jag än vrider och vänder på saken kan jag inte se några andra alternativ.

Personligen tror jag nog att den stora majoriteten i dessa nätverk för ”oskyldigt anklagade" är skyldiga som bara den. Det är den troligaste förklaringen till att de så oerhört lättvindigt allierar sig med en massa andra som anklagats för sådana brott, och påstår sig vara oskyldiga.

Skulle en person som blivit oskyldigt anklagad för mord verkligen vilja bli en del av en grupp som aggressivt påstår sig vara just ”oskyldigt anklagade för mord”? Knappast, eftersom han/hon skulle inse att om det är några som skulle strömma till en sådan förening så är det verkliga mördare!

Detsamma gäller i minst lika hög grad de som anklagats för sexualbrott och övergrepp mot barn…

Är tillbaka...

... från Gudinneveckan i Näsåker.

Den var en upplevelse. Å ena sidan, och framförallt - värme, gemenskap och glädje - å andra sidan strul... Men strulet gjorde den på sätt och vis än mer intressant.

Näsåkers gudinneveckor är väl kända för både glädje och strul men gradvis har planeringen blivit lite bättre.

Så årets vecka skulle kanske ha kunnat ses som den mest rationellt planerade hittills - om det inte vore för tisdagens utflyktsdag. Vi åkte runt med bilar för att bland annat se Gene fornby och "Räckebergskyrkan". Bilarna skulle åka i karavan, var det tänkt.

Men det blev inte riktigt så.

Jo, vi kom till platserna vi skulle se och de var verkligen värda att besöka. Men sedan...

Vill inte gå in på några detaljer i det scenario som utspelade sig, men - för att nu bara ta ett exempel - just vår bil kom hem 23.00, fast det var menat att vi skulle kommit hem till maten 17-18, sisådär.

Under några dramatiska timmar påminde nog vår utflykt mest av allt om TV4:s serie "Lost”. Om vi i vår vilsekomna bil inte hade stött på en bilist som gav bort sin bilkarta (!) till oss vet nog ingen riktigt vad som skulle ha hänt...

Men just sådana scenarior förstärkte trots allt glädjen. Se här, ett minne för livet, en oförglömlig händelse, om något. En riktigt spännande resa, med andra ord. :-)

Uppriktigt sagt, har jag sällan haft så roligt som under Gudinneveckan 2010. Det dråpliga strulet var nog pricken över i…

Gudinneveckan i Näsåker

Åker nu till Gudinneveckan i Näsåker, där jag kommer att vara en vecka. Jag kommer inte att ha tillgång till internet.

Bordellhärvan mörkas - igen

Läser hos Suspicio om åklagare Håkan Roswalls beslut att hemligstämpla det mesta av utredningen om bordellhärvan runt Göran Lindberg

Det är ett ovanligt beslut, men det är inte förvånande.

Egendomligheterna i polisledningens olika uttalanden om fallet har ju varit milt sagt anmärkningsvärda. Man gick med emfas ut och förnekade att det skulle finnas något nätverk, trots att den inre logiken i fallet visade att det måste finnas ett nätverk, och trots att läckor från polisen, och utsattas egna berättelser, talade om nätverk.

Man hade alltså trasslat in sig ganska så rejält. Nu "löser" Roswall detta problem med en hemligstämpel.

Det stinker.

Varav hjärtat är fullt talar munnen

I en debattartikel i Aftonbladet kritiserar Lars Gårdfeldt att Domkapitlet lät Bjästa-prästen Lennart Kempe komma så lindrigt undan. Han fick endast en skriftlig erinran.

Det är bara att instämma i kritiken. Kempes uttalande i Uppdrag Granskning var förvisso inte speciellt genomtänkt, men det är väl just när någon överraskas i (exempelvis) en intervjusituation och inte hinner tänka igenom vad han BORDE säga som det verkligt intressanta kommer. "Varav hjärtat är fullt talar munnen" - det stämmer ju inte alltid, men ju mer oförberedd någon är, desto mer torde det kunna stämma…

Kempe hann i detta fall inte planera en "politiskt korrekt" kommentar - och nu står han där avslöjad som en av de tyvärr inte alldeles ovanliga personer som har stor empati för våldtäktsmän och en närmast obefintlig sådan med deras offer. Vilket ju också visades i handling under skolavslutningen.

En sådan person bör inte arbeta som själavårdare.

Och om han nu ändå får göra det ställer det förstås frågor om vad Svenska Kyrkan egentligen har för inställning till präster som uppenbart identifierar sig med förövare.

Kom just.....

...tillbaka från en resa till Sydostasien. Jag var bjuden av min bror, och resan varade i tio dagar.

Det var i sin helhet omtumlande och lärorikt, med några ganska så omskakande upplevelser, framförallt av fattigdomen i Filippinerna.

Den massiva, och närmast outhärdliga, värmen var också av en typ jag aldrig förut har upplevt i mitt liv...

Återkommer på något sätt med funderingar om dessa saker.

Jag är just nu...

... på Filippinerna, med en mycket begränsad internetanslutning. Jag är tillbaka om några dagar.

Har en del kommentarer om vad jag kunnat iaktta under några dagar här och i Singapore, men de får vänta...