Tiden går otäckt snabbt. Kan knappast inse att det är 40 år sedan. Sommaren 1967, "the summer of love", som den kallades, då flower power-idén spred sig från San Fransisco till resten av världen. Inte för att jag var med i den på något sätt, jag var 12 år och satt i Gräddö utanför Norrtälje den sommaren, men jag läste om det, såg på TV och lyssnade på radio. Och blev efter ett tag alldeles fascinerad.
Plötsligt började popsångare sjunga om annan kärlek än om den erotiska mellan man och kvinna. Närmast religiösa teman om kärlek till nästan och att finna sitt inre ljus började fylla poptexter. Och i San Francisco hade man jättelika fester, s.k. "love-ins" där man hade blommor i håret, klädde sig i färgglada kläder och kramade varandra.
Och, förstås, tog droger. Drogerna var baksidan av det hela. Det var det som gjorde att det hela inte bara var vackert och fint utan oroande, samtidigt. Men eftersom det hela verkade så fint, började även jag undra om dessa droger (LSD och hasch) verkligen var så farliga. Något halvår senare visste de flesta svaret. Vad än hippieteoretikerna försäkrade hade verkligen dessa droger blivit inkörsporten till andra. Tung narkotika flödade i Haight Ashburys hippiekvarter, och alltför många av de som ändå inte gått vidare utan nöjt sig med LSD hade lämnat verkligheten bakom sig och gått in i gravt psykotiska tillstånd.
Men trots detta... det var ändå något fint med flower power... plötsligt hade religiösa idéer om kärlek till mänskligheten, kärlek till naturen, och samhörighet med allt levande populariserats. Från hippierörelsen går förvisso senare pilar till diverse destruktiva sekter men även till en ökad medvetenhet om viktiga existentiella frågor.
Själv fattade jag inte riktigt vad det handlade om förrän den 6 augusti 1967, då jag fick syn på en artikel i DN av Håkan Sandblad och Arne Ruth, "Den påtända generationen". Den var framförallt en analys av vad den ansåg vara drogpropaganda i Beatles LP, Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band. (Vid något tillfälle vill jag nog återkomma till både den artikeln och till Sgt. Pepper i en längre analys.) Men den tog också upp hippierörelsen och drogkulturen mer generellt.
Och efter den artikeln var min fascination total. Psykedelisk musik var något lockande, förbjudet, fantasieggande. Det gick att upptäcka "LSD-propaganda" och annan drogpropaganda lite överallt, om man letade. På julen 1967 smög jag själv in bokstäverna L, S och D i julkort jag målade och skickade till bekanta.
Men trots denna entusiasm har jag faktiskt aldrig någonsin tagit LSD. Det var nog tur. Jag vågar inte tänka på vad som skulle hänt om jag verkligen hade prövat.
Men det viktigaste var inte fantasierna om LSD, utan drömmen om kärlek. "Summer of love" finns kvar som ett oerhört vackert minne. Jag var som sagt aldrig med, men drömma kunde man också i Gräddö. Och drömmarna var väldigt vackra...
4 kommentarer:
Hej, fann dig via överlevarna. Intressant det du skriver om här. Har oxå hört en del om den tiden. Många slogans kommer därifrån tex "Make love, not war" osv. Viss musik från den tiden var oxå oslagbar ex; California dreaming, the house of the rising sun osv.. Många som kämpade för frihet och fred. En jag tycker mycket om är Martin L King.
*Peace n love* :)
:) har inte så mycket vettigt att skriva. men blir lite ljus. av dina ord och av mina egna minnen av det där att fascineras och lockas av hippiesarna. även om jag gjorde det i efterhand och förbannade att jag inte var född tidigare... :P
värme
HEJ Erik!
Tack för dina ord om hippietiden!
Den var underbar och viktig för oss alla...De kollektiva tankarna
Ideérna om Make love - not war samt vibrationer...
Var det nödvändiga frön som då planterades. Att droger florerade var på både gott och ont...liksom i princip allt kan vara...Att uppleva förändrade medvetandetillstånd är i sig djupt mänskligt, en förmåga vi alla har. Bara i skillnaden mellan sömn, dröm, medvetslöshet och vakenhet finns det....sen via meditation, kärlek ...känslor osv...Droger har människor använt i olika syften i alla tider...Så ett av syftena under hippietiden var "att hoppa av" den fartförblindande utvecklingen...Nödvändigt faktiskt!
Jag hade förmånen att leva ett äkta Hippieliv som ung och det är något jag är mycket glad och tacksam för. Använde även droger, vilket lärde mig mycket! Är i dag
"nyktert drogad" ! Tar alltså inga droger...men tillåtet mig att fyllas av eufori av livsglädje och gemenskap. Mediterar regelbundet och lever allmänt hälsosamt.
Har hela mitt liv arbetat aktivt för ett Ekologiskt hållbart och kärleksfullt samhälle.
Tror framförallt att vi blir fria om vi lyckas befria oss från rädsla...Däri även rädsla för droger...I dag drogar folk nog lika mycket som under Hippietiden, men då fanns det en Global rörelse för frihet
och kärlek och "galenskap"...
Som i sig var mycket befriande, och som än i dag verkar.
De flesta "gamla hippisar" är i dag verksamma i samhället på ett mycket gott och positivt sätt.
Vi tror ändå att vi utvecklas tillsammans vi människor på ett kollektivt sätt, och att det blir bättre för varje generation.
Nu står vi inför en stor Globbal kris och förhoppningsvis kommer vi nu att "vakna upp" och förstå vårt samband med varandra och vår miljö.
Samma luft och samma vatten genomsyrar oss alla...DÄR LIGGER ETT STORT HOPP OCH EN STOR MÖJLIGHET!
Peace and Love från Lo Högberg i Näsåker
Tack för kommentarerna. :-)
Vad gäller hasch trodde jag själv fram till att jag rökte det hösten 1970 - våren 1971 att det var ofarligt. Sedan dess tror jag det inte. Det är fel att skylla på haschet att jag blev psykotisk senare samma vår, det fanns andra orsaker som var viktigare. Men att jag rökte hade en negativ effekt på hela mitt tillstånd, och förmåga att hantera min situation.
Därför är min linje glasklar när det gäller hallucinogena droger. Det är klart möjligt att många använder det utan att ta skada, men poängen är att ingen på förhand kan veta om han/hon tillhör kategorin som inte tar skada eller den som kan ta skada, ibland till och med stor skada.
Därför bör ingen pröva av nyfikenhet på de upplevelser som kan komma - eller av någon annan anledning. Inte ens hasch - och absolut inte LSD...
Det finns trots allt många andra och ofarligare sätt att uppnå andra medvetandetillstånd...
Skicka en kommentar