Åtminstone
sedan Hitlers fall har de som valts till statschefer i världen i
demokratiska val visserligen kunnat vara både grymma, hänsynslösa etc
etc. - men den kombination av konsekvent mycket grov lögnaktighet,
mängder av faktafel i nästa alla tal, mycket personliga förolämpningar
mot allehanda motståndare, grovt sexuella formuleringar, personkult av
sig själv och hävdandet att han kan allt, har rätt i allt, och aldrig
gör fel, som utmärker Donald Trump - så vitt jag kan se inte skett i
något annat land än USA de senaste 80 åren – i alla fall inte i något
någorlunda stort land.
Det finns ju högerpopulister som vunnit val i andra länder än USA
(exempelvis Meloni i Italien) – men ingen av dem har mig veterligt varit så bisarr som Trump.
Att en sådan person verkligen kan bli vald till den högsta politiska
posten i ett land – till och med två gånger i rad – kan det säga
något om mentaliteten i just USA?
fredag 1 augusti 2025
torsdag 31 juli 2025
Isdalskvinnan
Råkade - närmast av misstag - se denna video på YouTube, på kanalen "The Tape Library".
Det är inte den mest seriösa av kanaler, men vid en snabb koll visade det sig att det som beskrevs bekräftades av mer seriösa källor.
Videon var - för mig - ångestskapande. Den utgick från en kvinna som hittades död under mystiska, och obehagliga, omständigheter den 29 november 1970,. Hon hade hittats i Isdalen, nära Bergen, i Norge. Ganska snart hittades två väskor som uppenbarligen tillhörde henne, och via denna fick man en del info om henne, bland annat hennes handstil.
Innehållet i väskorna var också kläder med bortslitna etiketter, peruker, kosmetika, 8–9 pass med falska namn, pengar från flera länder och en kryptisk kodad anteckningsbok. Ett par glasögon i en väska bar hennes fingeravtryck - som dock inte matchade några annars kända fingeravtryck.
Via detta innehåll kunde man upptäcka att hon under olika falska namn tagit in på hotell i flera länder i Europa, och på så sätt fick man fram en bild av hennes utseende. Hon hade ofta bytt hotellrum inom samma hotell, och hade exempelvis flyttat bokstäver på dörrskyltar för att manipulera rumsnummer.
En kvinna som motsvarade bilden hade också setts i en rad andra sammanhang, bland annat utanför militära objekt i NATO-landet Norge. Var hon kanske spion för Sovjetunionen?
Gradvis fick man fram mer och mer fakta om hennes rörelser i Europa, men aldrig vem hon var.
Numera vet man att hon måste ha varit född i Tyskland,.
Man har DNA från henne, men de har inte lett till att hennes identitet kunnat avslöjas.
På nätet kan man hitta en bild som ska beskriva hennes ansikte, men eftersom den troligen är upphovsrättsskyddad lägger jag inte ut den här.
Det går att hitta en del på Wikipedia. Även ChatGPT kunde bidra med info.
Men varför skriver jag alls om detta? För att historien på något märkligt, men mycket intensivt, sätt gick in i mig, så fort jag såg den.
Det är svårt att förklara varför, men så är det.
Får nästan känslan att jag kommer att drömma om henne inatt. Mycket märkligt.
Isdalen
onsdag 30 juli 2025
München i repris
Tidskriften Jacobin skriver om hur de europeiska länderna lägger sig platt för Donald Trump och accepterar det ena handelsavtalet efter det andra.
Det påminner inte så lite om eftergiftspolitiken mot Adolf Hitlers Tyskland under 30-talet.
Det har skrivits mycket om denna. Men idag upprepas den.
Trumpregimen är farligare för världen än Hitlerregimen någonsin kunde vara. Dess accepterande av den globala uppvärmningen hotar hela mänskligheten.
Och dess försök att upprätta ett totalitärt styre i USA och sedan sprida det över världen är ett sätt att utan världskrig och med andra medel genomföra ett projekt som har stora likheter med Hitlers.
De europeiska länderna säger sig vara emot Trumps politik - men ändå göder de Trumps regim.
En total bojkott av USA skulle kasta in USA in i en kris som på mycket kort tid skulle krossa Trumpregimen.
På samma sätt som de europeiska länderna hade kunnat stoppa Hitler på ett tidigt stadium på 30-talet.
Men för EU är det helt OK att göda monstret i Vita Huset.
Neville Chamberlain är förvisso död, men hans ande svävar över EU.
Neville Chamberlain
tisdag 29 juli 2025
Lever vi i en mörk skog?
"The Dark Forest Hypothesis" är ett av de mer osannolika försöken att lösa den så kallade Fermiparadoxen.
Fermiparadoxen ställer alltså denna fråga: eftersom universum är så stort borde det vimla av liv - varför stöter vi aldrig på några tecken på ett sådant?
Själva frågeställningen är förstås lite tveksam. Eftersom steget mellan en organisk molekyl till en levande cell är så ofattbart stort kan man lätt argumentera för att sannolikheten för att liv ska uppstå är så försvinnande liten att det inte är troligt att det uppstår mer än en gång i ett universum som vårt. I alla fall om man godtar Big Bang-teorins antagande att universum endast är 13 miljarder år gammalt.
Ett rimligt svar på Fermiparadoxen torde alltså vara att vi inte sett tecken på liv eftersom det inte finns något sådant. Jag medger att jag själv inte gillar detta svar. Det vore obehagligt om vi vore de enda som fanns.
Jag tycker till och med att det är mer obehagligt än "The Dark Forest Hypothesis"...
Vad innebär då denna hypotes? I princip detta.
Ingen vet om en annan civilisation i rymden är vänlig eller fientlig. Därför är det rationellt att utrota alla civilisationer man stöter på.
Men kanske ändå inte. För vad händer om den civilisation man försöker utrota är starkare än en själv?
Därför är det mest rationella att ligga still, vara tyst och aldrig skicka ut några signaler som avslöjar ens existens. Och det är därför vi aldrig stöter på några signaler från andra civilisationer.
Varje civilisation är som ett djur i en mörk skog, som inte vet vilka rovdjur som rör sig bakom träden. Därför är det bäst att vara så tyst som möjligt.
I denna video förs åtminstone två svar fram som argumenterar mot denna idé. Dels att den bygger på att man projicerar vår egen krigiskhet på rymdvarelser - som kanske är mycket mer fredliga än oss. Dels att även olika grupper av människor också i många sammanhang har inlett fredliga relationer med andra grupper av människor. Om vi kan, så kan väl dom som finns ute i rymden också göra det.
Jag skulle vilja tillägga två saker.
Dels att en civilisation som kommit så långt att den kan färdas mellan stjärnorna troligen har lämnat sin krigiska fas bortom sig. Om den inte gjort det torde den ha utrotat sig själv för länge sedan.
Men det finns en annan invändning som är än mer övertygande. Och det är avstånden i rymden. Det är så ofantliga att de torde omöjliggöra alla rymdkrig. Om vi upptäckte en civilisation som låg så nära som det närmaste stjärnsystemet - Alpha Centauri - skulle det ändå ta oss många många generationer att ta oss dit.
Universum är lite för stort för rymdkrig, I alla fall om man inte spekulerar i så kallade maskhål, eller andra typer av resor genom alternativa dimensioner. Som det inte finns några som helst belägg för att de existerar.
Fast - å andra sidan - skulle jag gärna vilja tro på, förstås inte rymdkrig, men ändå interstellära rymdresor. Så jag skriver ovanstående med en känsla av sorg...
---------------------
PS. Märker att mitt resonemang här endast rör sig inom en materialistisk ram, vilket förstås kan vara en svaghet. Som det heter hos Shakespeare: "There are more things in heaven and earth, Horatio, than are dreamt of in your philosophy."...
måndag 28 juli 2025
Hur kunde en så bisarr person som Donald Trump bli vald i USA - ChatGPT:s förklaring
ChatGPT sade:
Ja, det du tar upp om Donald Trumps personlighet och politiska stil är slående och har diskuterats av många forskare, journalister och historiker – just eftersom den framstår som så extrem även i jämförelse med andra auktoritära eller populistiska ledare. Att en sådan person inte bara kan vinna ett val, utan potentiellt flera, väcker förstås frågor om vad det säger om det amerikanska samhället.
Här är några centrala faktorer som brukar lyftas fram i försöken att förklara detta:
1. En stark tradition av individualism och misstro mot staten
USA har en lång historia av att idealisera den "självständige individen" som utmanar eliten, byråkratin och "the establishment". Trump kunde rida på denna tradition och presentera sig som den som "talar klarspråk", inte är som andra politiker, och som vågar bryta normer.
2. Polarisering och "negativ partidentifikation"
Den politiska polariseringen i USA är extrem. Många röstade inte på Trump för att de gillade honom personligen, utan för att de hatade Demokraterna – och särskilt Hillary Clinton eller Joe Biden. Det är "motrösten" som blivit stark: att stoppa det andra laget är viktigare än att ens egen kandidat är kompetent.
3. Underhållningskultur och medielogik
USA har en mycket stark kommersiell mediekultur där politik ofta presenteras som underhållning. Trump var redan en TV-personlighet i The Apprentice och kunde utnyttja både traditionell media och sociala medier för att dominera agendan. Hans extrema uttalanden gav ständigt rubriker – vilket paradoxalt nog hjälpte honom. "All PR är bra PR", i hans fall.
4. Konspirationstänkande och faktaförakt
Trump talade direkt till grupper som redan var skeptiska till etablerad vetenskap, journalistik och institutioner. Han förstärkte denna misstro, och detta fungerade särskilt väl i en miljö där fakta i ökande grad uppfattas som politiskt färgade. Detta har också lett till att många av hans supportrar är helt immuna mot påpekanden om faktafel eller lögner.
5. Ekonomisk och kulturell alienation
Många väljare – särskilt vita arbetarklassmän – upplevde att de blivit förlorare i globaliseringen, att invandrare och "liberaler i städerna" hånar deras livsstil och värderingar. Trump talade direkt till denna känsla av kränkthet och marginalisering – och vände det till kampvilja.
6. USA:s valsystem
Trump förlorade ju det folkliga röstantalet både 2016 och 2020, men vann presidentposten 2016 tack vare Electoral College-systemet. Detta system överrepresenterar glesbefolkade, konservativa delstater. I ett annat land med ett mer proportionellt system hade han kanske aldrig blivit president.
7. Antiinstitutionell och karismatisk tradition
Det finns en tradition i USA – från väckelserörelser till radikala rörelser – där man misstror intellektuell expertis, juridiska normer och statliga institutioner. Karismatiska ledare (från predikanter till affärsmän) har haft stort genomslag. Trump uppfattas av många inte som en "president" utan som en messiasgestalt – som "står över" vanliga måttstockar.
8. Personkulten i amerikansk politik
Personkult är inte nytt i USA – Kennedy, Reagan och Obama hade också drag av detta – men Trump tog det till en helt ny nivå genom att kräva absolut lojalitet och aldrig erkänna egna misstag. Det liknar mer diktaturers kultur, men är här sammanflätat med reality-TV och patriotism.
Slutsats:
Att Trump kunde bli vald (och kanske blir det igen) säger mycket om en kris i USA:s demokratiska kultur, särskilt i hur identitet, känslor och medial dramaturgi trumfar traditionella mått på ledarskap. Det säger också något om hur sårbara moderna demokratier är för post-sanning, sociala mediers logik och känslomässig mobilisering.
Att detta sker i just USA – världens största ekonomi och en föregiven demokratisk förebild – är djupt oroande. Och det får återverkningar i hela världen.
Vill du att jag utvecklar detta med paralleller till andra länder, exempelvis Brasilien (Bolsonaro) eller Filippinerna (Duterte)?
Jag sade:
Det
finns en annan aspekt - i troligen de flesta länder ses en person som
är så pass rik som Donald Trump som en del av "eliten" - men i USA ses
ofta en person som inte talar akademiskt utan som för en hel del
människor låter "som du och jag" som en motståndare till eliten - även
om hen är miljardär. Det fenomenet finns troligen även utanför USA - men
det verkar ovanligt starkt i USA:
ChatGPT sade:
Så långt ChatGPT. För övrigt anser jag att Trumpregimen måste krossas.
lördag 26 juli 2025
fredag 25 juli 2025
Dörrar som stängdes
Natten till igår hade jag en märklig dröm.
Jag bodde i en lägenhet med kanske tio personer.
Vid en viss tidpunkt började de försvinna.
De öppnade dörrar, gick ut, och sedan kom de aldrig igen. De försvann en efter en.
Jag förstod inte varför.
Dörren spelade en bildmässigt stor, och symbolisk roll i drömmen. Den öppnades när någon gick - och sedan stängdes den.
Efter att alla försvunnit öppnades efter ett tag dörren en gång till. In kom en kvinna.
Hon sa att hon hade saker att berätta. Hon visste att försvinnandet inte var slumpvist. Hon hade hört diskussionerna mellan de som hade bott här.
Hon berättade att hon hade hört dem diskutera varför de ville lämna mig, och hur de skulle göra det.
Så vaknade jag.
Den första minuten fattade jag ingenting.
Men sedan fick jag genast upp associationer.
Från och med början av mars 2023 förlorade jag gradvis kontakten med en stor grupp av människor som jag på ett eller annat sätt hade haft någon sorts kontakt med en mycket, mycket lång tid.
Det blev helt klart ett de - med kanske två undantag - inte längre ville ha något som helst med mig att göra.
Det märktes på planerade sammankomster jag inte blev inbjuden till, och det märktes också på att en stor grupp Facebookvänner försvann och aldrig kom tillbaka.
Inte ens när jag skickade nya vänförfrågningar till dem.
Och jag fick aldrig någon förklaring.
Jag uppfattade - och uppfattar - det som elakt.
Jag är ganska så säker att det var detta drömmen handlade om...
onsdag 23 juli 2025
Ozzy Osbourne RIP
Även Ozzy Osbourne är död. Vila i frid. (Han har nog en större chans att få vila i frid än vad John MacArthur har.)
Jag minns honom framförallt från tiden med Black Sabbath. Det var faktiskt ett av mina favoritband en gång i tiden.
Och i motsats till vad en del trodde var vare sig Ozzy eller Black Sabbath satanister.
Black Sabbath gjorde för övrigt inte endast hårdrock. De gjorde en hel del annat, bland annat Solitude, en fin sång som jag nästan får tårar i ögonen när jag lyssnar på.
tisdag 22 juli 2025
John MacArthur är inte längre ibland oss
Det finns sympatiska kristna.
Det finns också osympatiska kristna.
Och sedan finns det otäcka kristna.
En av de sistnämnda har nyligen avlidit.
Han har fått en helt svavelosande nekrolog - här.
John MacArthur - avliden ledare för den calvinistiska Grace Community Church
måndag 21 juli 2025
Idag
Var ute i stan nägra timmar. Det var kanske lika varmt som igår, men eftersom det blåste idag kändes det svalare.
Det var riktigt skönt.
söndag 20 juli 2025
Jag vill ha moln
/suckar/
I väderrapporten för idag lovades det att det skulle bli molnigt, även om temperaturen i skuggan fortfarande skulle vara lika hög. Det innebär ju att det i praktiken ändå skulle bli svalare.
Men jag ser knappast ett enda moln på himlen.
När ska man sluta upp med att alltid kalla solsken för "vackert väder". Om det hade varit molnigt idag hade jag verkligen uppfattat det som vackert. Underbart vackert.
Om det ändå hade varit så här
Max B Millers och Donald E Keyhoes UFO-böcker
Jag skrev tidigare om det intryck som Max B Millers "Flygande tefat - fantasi eller verklighet?" gjorde på mig som barn.
Nu upptäcker jag att den finns på nätet på engelska, som PDF-fil. Dock i en tidigare version än den från 1959, som var originalet till den svenska utgåvan.
Det är alltså inte endast texten, utan sidorna reproduceras med bilder.
Den kan läsas här.
Jag säger inte att boken kan rekommenderas. Den är problematisk, men innehåller definitivt en hel del intressant information.
Kapitlet om contactees ger förvisso ett naivt intryck. Liksom en del annat.
Den andra boken om ämnet jag läste som barn var den svenska utgåvan från 1954 av Donald E Keyhoes "Flying Saucers from outer space" - från 1953.
Den kan läsas här . Dock ej som PDF-fil, vilket inte har någon betydelse, då boken helt saknade bilder
Den är inte lika naiv, och berättar mest om Keyhoes kontakter med US Air Force om UFO-frågan. Keyhoe var major i USA:s armé och skrev ett flertal böcker om "flygande tefat". Han trodde faktiskt att de var farkoster från världsrymden.
Flera av hans böcker finns på nätet.
Ett av Keyhoes främsta teman var att försöka dokumentera hur USA.s flygvapen systematiskt tystade ner UFO-rapporter.
Han trodde inte på contactees. I en intervju med honom från 1958 får han frågan om han trodde på George Adamski, och Howard Menger, en annan contactee. Han svarade helt kort - "nej". .
Det har förresten nyligen kommit ut en biografi över Donald Keyhoe. Jag återkommer nog till den
Donald Keyhoe (till höger) intervjuas 1958.
lördag 19 juli 2025
När Ringo Starr jagades av en Kalisekt
Igår upptäckte jag att Beatlesfilmen Help!, från 1965, fanns på YouTube. Jag har tidigare sett den två gånger - 1967 (när jag var 12) och någon gång hösten 1980 eller våren 1981.
Jag var hemma och försökte dricka så mycket vatten jag bara kunde för att inte bli dehydrerad i hettan. Att gå ut i hettan var inte någon bra idé.
Så jag blev riktigt entusiastisk när jag såg att Help! fanns på YouTube.
När jag började se den insåg jag med en gång att jag glömt något väsentligt om filmen. Och det är att gudinnan Kali spelade en central roll i den.
Jag minns sedan tidigare att en konstig sekt i filmen hade jagat Ringo för att de måste få tag i en ring han hade på sitt finger (och som, visade det sig snart, var ganska svår att få av).
Vad jag inte mindes var att sekten bestod av Kalidyrkare, och att just den ringen (och ingen annan!) behövdes i ett människooffer till just Kali.
Jag upplevde det märkligt att jag inte mindes detta. Men när jag sedan tänkte efter visade det sig att jag inte utvecklade något intresse för Kali som figur förrän - hösten 1981. Om jag hade sett filmen då skulle jag definitivt ha tänkt på att den handlade om Kali.
Men möjligen är det så att mitt intresse för Kali hösten 1981 åtminstone delvis hade uppstått pga att jag sett filmen kanske ett halvår innan, även om jag medvetet hade glömt Kalis roll i den. Eller kanske rentav trängt bort den, den handlar ju trots allt om människooffer.
Det var intressant att se om den. Den var lite mer absurd än jag mindes den som.
Ringo klarar sig, men mot slutet inser man att någon annan ser ut att offras istället. Vilket de flesta tittare nog upplever som välförtjänt.
Se den gärna - här.
Kalistatyett från Calcutta - vars namn lär betyda "Kalis land".
fredag 18 juli 2025
PS till förra inlägget
Vilka motiv hade de naiva svenska Trumpbeundrarna?
Det kunde variera.
De som var mest "vänster" trodde att Trump var en "fredspresident" - duperade av dennes isolationistiska retorik. De hade hastigt och lustigt glömt att även George W Bush valdes på en isolationistisk retorik 2000 - för att sedan invadera Afghanistan 2001 och Irak 2003.
Framförallt hade de inte insett att en regim som har som målsättning att drastiskt inskränka de borgerligt demokratiska rättigheterna förr eller senare kan skapa en situation som bygger upp en statsapparat som attackerar allt potentiellt motstånd även mot våldsamma utrikespolitiska äventyr.
När Trump till slut fick majoritet i båda kamrarna 2024 föll den isolationistiska retoriken av - efter bara några dagar började han att hota med att invadera Mexiko,Kanada, Panama, Grönland - och starta krig med Danmark.
Andra som inte längre ens nominellt var vänster, hade plötsligt förletts till att tro att "massinvandring" var världens största problem - och ett dödligt hot mot den västerländska civilisationen. Som Trump skulle rädda oss från.
Denna tragiska kollaps in i en etnonationalistisk världsbild kunde man se hos personer man aldrig hade kunnat tänka sig skulle glida ner i en sådan kvicksand.
I något fall hade riktigt sympatiska människor på största allvar börjat tro på att Trump var en hängiven motståndare till sexuella övergrepp mot barn - detta till och med ett år innan QAnon bildades.
Det enda av dessa teman som skulle visa sig stämma var att Trump verklige VAR emot invandring - och då inte endast "massinvandring" utan snart sagt all invandring. Ja, Trump visade sig istället vara en anhängare av massdeportationer - utförda med en brutalitet som norra halvklotet knappast sett sedan serbchauvinisterna terroriserade muslimer, kroater och albaner på 90-talet.
Den som ger fan ett finger förlorar snart sin hand - för att inte tala om sin själ.
Nu sitter där vi med ett monster i Vita Huset. Och en del av de som föll för det narcissistiska monstret har nog börjat ångra sig.
Jag har aldrig varit någon anhängare till Jan Myrdal, men den 21 januari 1968 skrev han faktiskt något bra.
"Men kom ihåg historiens lärdomar. Det som börjar med ropet 'slå bögen ihjäl' det brukar fortsätta... slå utlänningen ihjäl... slå kommunisten ihjäl.... till slut låter det: slå demokratbusarna ihjäl. Då ligger röken svart över landskapet och då är det för sent att ångra sig".
Något att inte bara tänka på.
torsdag 17 juli 2025
Mardrömmen tog inte slut
Det finns faktiskt människor även i Sverige som under en alltför lång tid mer eller mindre föll för Donald J Trump, trots att de haft en bakgrund i vänstern. En del till och med fast de ännu ansåg sig vara vänster.
Jag har aldrig förstått det. Om Trump för mig hade gett det uppenbara intrycket att vara skicklig på att manipulera kanske jag skulle förstått det - rent psykologiskt. Men rent personligen har jag aldrig tyckt att en sådan bisarr person skulle kunna vara så skicklig på att manipulera.
Men tydligen var han det.
Jag undrar hur de som även i Sverige föll i farstun för honom, ex.vis 2016 eller 2020, upplever detta idag.
Mina första reaktioner på Trump - redan i början av 2016 - var äckel och avsky. Jag tyckte att även Hillary Clinton var milt sagt obehaglig, men om jag hade bott i USA hade jag ändå röstat på henne för att stoppa Trump - och förvisso hållit mig för näsan när jag gjorde det.
Men avskyn förvandlades till skräck när jag morgonen den 8 november detta år insåg att denne narcissistiske, okunnige, reaktionäre och motbjudande man ändå hade vunnit.
Min första reaktion den 8 november det året blev detta korta blogginlägg. Lägg märke till den provokativa andra punkten. ;-)
"Mardrömmen
Några chockade kommentarer till nattens mardröm, eller i alla fall mina mest rumsrena.
1. Den mest politiska och "rationella" är denna. Om Bernie Sanders hade varit Demokraternas kandidat hade med all säkerhet Trump inte vunnit. Det är endast en vänsterpolitik som kan stoppa reaktionära monster som Trump.
2. Om männen inte hade haft rösträtt hade inte heller Trump vunnit. Det är uppenbarligen så att suffragetterna vid förra sekelskiftet inte gick tillräckligt långt. De nöjde sig med att kräva kvinnlig rösträtt. De borde ha gått vidare och krävt ett avskaffande av den manliga rösträtten.
3. Som det ser ut nu fick Clinton flest röster men Trump vann. Det är inte första gången något sådant hänt i USA. När ska de inse att deras valsystem är fullkomligt perverst?
4. Om ett antal år när jordens temperatur inte bara stigit en eller två grader, utan mer än så, och alla inser att människan (och kanske livet) på jorden var en relativt kort parentes kommer kanske den 8 november 2016 att ses som den dag då nedräkningen mot det definitiva slutet inleddes."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)