The Pale Horse

Den enda av Agatha Christies deckare som handlar om satanism är "The Pale Horse" från 1961 (svensk översättning "Den gula hästen" från 1962).

Jag har läst den svenska översättningen av Christies bok för länge sedan och har den faktiskt i min bokhylla. Men just nu har jag (på nytt) sett en välgjord spelfilm som bygger på boken.

Att den handlar om "satanism" utifrån en mer allmän definition är ju ganska uppenbart. Ett gäng (kvinnliga) "ockultister" på värdshuset "The Pale Horse" (ett namn för övrigt taget från Uppenbarelseboken i Bibeln)  som regelbundet mot betalning håller seanser för att skicka förbannelser mot människor som fientligt inställda personer önskar livet ur. Personer som sedan dör.

Nu visar det sig att åtminstone en av "häxorna" inte riktigt fattar att de som ska förbannas verkligen dör. Ledaren vet det, och troligen också den tredje "häxan". 

Men även i en mer exakt mening kan man använda termen "satanism" om intrigen i filmversionen om  Christies gäng av "häxor". (Troligen också i boken, även om jag inte läst den sedan 1988).

I en ritual som vi får se åkallas "Fader vår, som VAR i himlen". Var, inte är... Det syftar uppenbarligen på Lucifer och de fallna änglar som sägs ha gjort uppror och kastats ner från himlen.

Annars är handlingen orealistisk på ett märkligt sätt. 

De verkliga morden begås inte av "häxorna", inte ens av de som känner till att offren dör. Vi har dessutom en advokat (utesluten från advokatsamfundet och förbjuden att verka som advokat!). Han känner till "häxorna" på värdshuset. Och tror tydligen också att deras magi verkar.

De som vill ha någon död går dels till "häxorna", dels till advokaten. Deras samtal med advokaten leder till att de sluter ett vad med honom. Om den person de vill ha död på inte dör, måste advokaten betala till dem. Om hen dör får de betala en stor summa till advokaten.

De måste dessutom betala "häxorna" för de seanser som dessa genomför.

Men vad dödar offren? Det finns en marknadsundersökningsfirma som advokaten uppenbarligen betalar. Denne verkar i alla fall i filmen inte inse denna firmas (eller rättare sagt deras mystiska ledares) roll. Han vet endast att den har någon form av kontakt med "The Pale Horse" . 

Vad marknadsundersökningsfirman gör är att fråga folk vilka livsmedel, schampo, etc de främst brukar köpa. Och då bland annat de tilltänkta offren.

Sedan går chefen i hemlighet hem till de tilltänkta offren och byter ut varorna mot paket  med samma fabrikat - som dessutom innehåller tallium. Som kan döda i någorlunda stora mängder.

Schemat skulle knappast fungera. Hur kan man exempelvis veta att det endast (eller ens främst) är de tilltänkta offren som använder produkterna?

Det märkliga i hela scenariot blir ju att den ende som känner till morden är den hemlighetsfulle manlige chefen för företaget. Medan de andra inblandade antingen inte vet att några dödas överhuvudtaget eller tror att de dödas av magi.

Det är en sinnrik intrig, men jag har mycket svårt för att se hur den skulle fungera i praktiken.

Intrigen står i motsats till andra satanistromaner som skrevs under perioden fram till ca 1980 (ex.vis Dennis Wheatley), där handlingen brukar förutsätta att magi på något sätt fungerar. Så ej här. Agatha Christies böcker är ju ganska så konsekvent skeptiska.

Men hennes "The Pale Horse" har förvisso en inställning till "satanism" som fenomen, som är entydigt negativ, även om den inte tillskriver denna verkligt övernaturliga egenskaper.

Det är en sympatiskt skriven bok, och den ovan länkade filmen tolkar boken ganska så bra.

Att sedan Agatha Christie ibland är nästan outhärdligt moraliserande är en annan sak.

Tidig bild av Agatha Christie (till höger) - från 1922.

En mardröm om interstellär rymd

Mardrömmar som handlar om yttre rymden har jag då och då. 1972 drömde jag att solen utvidgade sig och brände upp allt på jorden. I och för sig en sanndröm - men först om flera miljarder år.

Sedan har jag drömt att jag ensam hamnat i en kraschad rymdfarkost på en dvärgplanet a la Pluto eller Ceres. Eller snarare en mycket mindre sådan. Dessutom en perifer dvärgplanet, som ingen har en tanke på att någonsin besöka.

Dessutom att vi är på kollisionskurs med en planet av Mars´ storlek.

Det finns flera andra exempel.

Men för några dagar sedan hade jag en mardröm som handlade om en ovanligt isande kyla.

Jag drömde att en planet på drift hade passerat nära jorden. Den var bebodd av osympatiska, men inte klart fientliga, varelser. Men de var egentligen inga problem.

Det såg ut som om det inte funnits några problem alls med detta sammanträffande - innan man insåg att mötet med den främmande planeten drastiskt hade ändrat jordens bana. Och hastighet.

Det visade sig att jordens hastighet visavi solen hade ökat - och att banan dessutom hade ändrats till att leda bort från solen och hela solsystemet. Med väl att märka en hastighet som gjorde att jorden skulle slita sig loss från det.

Jag såg framför mig hur inte endast haven utan även atmosfären skulle frysa och få fast form. Snart skulle allt levande frysa ihjäl. I drömmen skrek jag rätt ut i luften. Fast jag tror endast det var i drömmen, jag tror inte att jag skrek på riktigt,

Scenariot lär knappast inträffa. Men å andra sidan sägs det att vi kommer att få ett klimat som Alaska om och när Golfströmmen (och andra varma strömmar söderifrån) kollapsar. Men det skulle man nog kanske överleva.

En resa bort från solsystemet kommer nog ingen levande organism på jorden att överleva..

Efterlysning NoBoyToy

I och med att jag förlorade adressen erik0570@gmail.com förlorade jag kontakten med flera människor. Främst bland dessa är NoBoyToy (NBT).

Trots att vi har haft kontakt sedan 2011 känner jag inte henne IRL och hennes blogg verkar inte vara verksam nu, så därför skriver jag här.

NBT, jag vill inte förlora kontakten med dig. Jag vill också veta hur det går för dig. Så du får gärna ta kontakt på de mailadresser jag nämnde i ett inlägg 27 december på denna blogg, eller ringa mig.

För övrigt vill jag också nämna att adressen till mitt nya Facebookkonto är https://www.facebook.com/profile.php?id=61554437415506.

"Räkna fåren - dom är vargar, javisst"

"Ligga Lågt" med Gunder Hägg, sedermera Blå Tåget, från 1970. Inte speciellt optimistisk, men på många sätt värd att lyssna på.

Alltså...

Min dator upphörde plötsligt att fungera. När jag försökte logga in på bloggen, mina två fungerande mailadresser och min Facebooksida, från biblioteksdatorer, lyckades jag inte.

När jag så till sist köpte en ny dator lyckades jag inte heller. 

En del av dessa konton hade jag glömt mina lösenord till, men inte heller de jag mindes rätt lösenord till, kom jag in på.

Datorn var liksom biblioteksdatorerna en ny enhet, och det ställdes samma krav på båda. Jag hade trott att det faktum att jag  hade samma router som förut skulle göra det lättare, från min egen nya dator, men det blev det inte. 

Vare sig jag försökte logga in från bibliotek eller från min nya dator ställdes krav att jag skulle bevisa att jag är jag, som jag inte klarade

Till sist skapade jag två nya e-mail-adresser, och ett nytt Facebookkonto. Det sistnämnda stängdes dock snabbt ner av Facebook av tycker jag ganska så outgrundliga anledningar. Men jag överklagade avstängningen och fick tillbaks det nya kontot. Det gamla kommer jag fortfarande inte in på.

Vad gäller denna blogg är den kopplad till mailadressen kiremaj70@gmail.com. Jag var alltså avstängd från både denna och bloggen. Det verkade omöjligt att producera de bevis de krävde för att jag är jag. Antingen skulle de skicka en kod till andra mailadresser men de hade jag glömt lösenorden till. Kiremaj70-adressen och bloggen hade jag inte glömt lösenordet till men det hjälpte alltså inte. Eller så skulle de skicka en kod via SMS men det mobilnummer de hade var ett gammalt nummer.

Men ett av sätten att bevisa att jag är jag var ganska så knepigt och jag förstod inte ens vad de menade. Men när jag gjort det verkade det först visserligen inte funka, men till sist kom jag på ett lite fiffigt sätt att lyckas i alla fall.

Adressen kiremaj70@gmail.com funkar nu igen. Om det skulle hända något med den och bloggen igen kan jag nås på rodenborgerik@gmail.com.

För de som har haft kontakt med mig på adressen erik0570@gmail.com vill jag säga att den adressen kan jag inte längre nås på. De uppmanas att maila på någon av de två andra adresser som jag nämnt ovan.

Sedan går det förstås alltid att ringa.

Jag är tillbaka

Efter en datakrasch har jag varit utestängd från denna blogg. Men nu kom jag på ett sätt att komma in igen. Peppar, peppar....

Enid Blytons Äventyrsböcker filmade

Jag har tidigare lagt upp en lista över en serie engelska TV-filmatiseringar av Enid Blytons Femböcker. Men det finns sådana även när det gäller TV-filmatiseringar av hennes "Äventyrsböcker". Dessa liknar på många sätt Femböckerna, men har sina egna särdrag.

Två saker som jag tycker skiljer dem åt. Jag upplever att motsättningar och spänningar mellan barn och nästan alls vuxna (som faktiskt spelar en  stor roll i Femböckerna) är kraftigt nedtonad i Äventyrsböckerna.

Äventyrsböckernas äventyr är nog också i allmänhet mer "fantastiska"  än de i 'Femböckerna.

Det finns en usel spellista för TV-serien om Äventyrsböckerna, där på flera ställen avsnitt saknas i äventyren Vilket torde skapa en hel del irritation för den som börjar titta.

Men denna spellista är bra. Visserligen saknas "Äventyrens slott" men den har jag en annan  (längre) filmatisering av på denna blogg, som inte är hämtad från samma filmserie. 

Spellistan inleds med en dokumentär om hur serien skapades. TV-serien är mycket välgjord, och mer grundligt genomarbetad än serien om Fem-böckerna. 

Den är också medvetet skapad på ett sådant sätt att den torde vara lika intressant för alla åldrar - från 5 till 80 år och uppåt...

Covid-19

Jag hade vad som jag tror med 95-99 procents säkerhet var Covid-19 för ett tag sedan. Denna sjukdom är numera mindre farlig än den var för ett antal år sedan, men eftersom jag är 68 och snart ska fylla 69 tillhör jag väl nån sorts riskgrupp. 

Jag har haft covid-19 en gång tidigare, men då hade jag nyss vaccinerat mig och sjukdomen avbröts nästan innan den hade börjat. Nu varade den längre.

Det var faktiskt en märklig upplevelse.  Influensa har jag ju haft många gånger men det här var något mycket annorlunda. Jag hade lika hög feber som vid influensa, men det var först alldeles mot slutet som jag började hosta och snuva. 

Efter att febern gick över och jag verkade frisk förlorade jag nästan helt smak och lukt i kanske en vecka. Det gick dock över. 

Men det märkligaste med sjukdomen var en rad psykiska symptom jag hade under den, som gjorde det hela så specifikt. Jag hade exempelvis en upplevelse av att en man stod och tittade ned på mig under flera dagar. Det var förstås obehagligt, men nej, inte direkt skräckfyllt. Och, nej, det var ingen hallucination, jag såg inget, det var endast en känsla. 

Under sjukdomsperioden fanns dessutom en allmän upplevelse av tillvaron som inte kan beskrivas. Den var egentligen inte direkt obehaglig, men märklig. Den har sedan dess inte helt försvunnit. Det känns som att jag fortfarande upplever saker annorlunda än innan jag blev sjuk. 

Under den mest intensiva fasen började jag få funderingar om jag skulle dö. Det var dock mindre ångestfyllt än vad man skulle kunna tro. 

Jag skrev att jag är 99 procent säker att det var covid-19. Men 99 procent är ju inte 100 procent. Men det var i alla fall en upplevelse som jag aldrig haft förut. Om det inte var covid-19 vet jag inte vad det skulle kunnat vara. Och det kom just som det enligt tidningarna rådde en covid 19-epidemi i Stockholm. 

Det var en märklig upplevelse. En mycket märklig upplevelse.

Nej, Greta Thunberg är INTE antisemit

Det har funnits en rad påståenden om vad Greta Thunberg och Fridays For Future i Sverige har ansett om Gaza. 

I denna debattartikel i Aftonbladet har de i alla fall formulerat en logisk och genomtänkt ståndpunkt. 

Påståendena att Greta Thunberg skulle vara antisemit var redan från början absurda, och denna artikel borde väl förhoppningsvis leda till att detta förtal tystnar.

Utförsäljningens resultat

Den 1 februari 2020 sålde Telge Bostäder ut vårt hyreshus till ett privatföretag - som jag inte ens ids att nämna namnet på.

Telge Bostäder ägs av Södertälje kommun. Dess styrelse är politiskt  tillsatt. Och vid omröstningen var det endast Vänsterpartiet som röstade emot försäljningen. Alla andra partier - inklusive socialdemokraterna och Miljöpartiet  - röstade för utförsäljningen.

Det mest kännbara var inledningsvis att det tog längre tid att få kontakt. Telge Bostäder hade en lokal alldeles nedanför där vi bodde, och det var öppet varje vardag hela dagen.

Det nya företaget kunde endast nås på begränsade telefontider. 

Alla problem som har följt har varit mycket svårare att snabbt åtgärda än med Telge Bostäder. De flesta, men  inte alla, åtgärdas efter ett tag, men det mest irriterande är att den otvungna, nästan kamratliga kontakten med Telge Bostäder ersatts av en iskallt byråkratisk kontakt med et företag vars enda egentliga intresse är att göra vinst.

Vi har tvättmaskiner som inre fungerar, torktumlare som inte heller fungerar. En nyckfull temperatur - för några dagar sedan var temperaturen i vardagsrummet endast 16 grader.   

Jag är ursinnig på både Telge Bostäder som svek så grovt,  och på det nya företaget. Men mest på Telge Bostäder och de politiker som styr det.

Det finns ju lika lite anledning att vara personligt arg på privata bostadsföretag som att vara arg på hajar, leoparder eller andra rovdjur. Rent definitionsmässigt är privata bostadsföretag ekonomiska rovdjur - jag anser att de alla borde konfiskeras utan ersättning.

Men jag hade ändå någon form av illusioner om Södertälje kommun. Eller i alla fall om socialdemokraterna och Miljöpartiet i Södertälje kommun. Men de har bevisat att de inte alls bryr sig om hyresgäster i fattiga områden. Eller överhuvudtaget om fattiga områden.

Sovjetisk bild från Venus

Den bästa bilden någonsin från Venus yta. Tagen av den sovjetiska rymdsonden Venera 13 i 1982. 

Bilden hittade jag på NASA:s (!) Facebooksida.

Är det någon som minns Dan Josefsson?

Jag gör det, tyvärr. Han är den person som jag skrivit mest inlägg någonsin om. De kan faktiskt läsas här. En lista på hela 43 inlägg....(Och med detta blir det 44).

Jag hamnade nyligen i en dispyt ned någon som ansåg att jag varit alltför negativt inställd till DJ. Den anser inte jag. 

Om han hade lyckats hela vägen med sin kampanj mot existensen av bortträngda minnen hade alla de (och de är många, oerhört många) som trängt bort traumatiserande övergrepp inte blivit trodda av någon. Det skulle lett till mänskliga tragedier i en ofattbar skala.

Jag misstänker dessutom att Josefsson var helt medveten om detta.

Dessbättre lyckades han inte. Det är inte hans synsätt som blev det helt dominerande, som han hade hoppats. Om man ex.vis nämner honom för människor  som arbetar inom psykologi och psykiatri får man mycket ofta en irriterad grimas till svar. De vet ju att han hade fel.

Obehagliga minnen kan trängas bort, men minnet av Josefssons kampanj bör hållas levande. För att vi ska vara förberedda om det dyker upp någon ny figur som försöker med något liknande.

Den stora kylan kommer

Många mindre genomtänkta "klimatskeptiker" i vår del av världen verkar tänka ungefär så här (även om de kanske inte uttrycker sig riktigt så.)

"Det är kanske möjligt att det blir varmare i stora delar av världen men hemma hos oss är det snarare för kallt än för varmt. Så lite uppvärmning hos oss är ju inte till skada, tvärtom. Visserligen  kanske det blir outhärdligt varmt om femtio är, men det får kommande generationer ta  itu med. "

De står inför en överraskning. I alla fall om de lever tillräckligt länge. Enligt de vetenskapliga klimatmodeller som finns kommer den globala uppvärmningen att leda till att de varma strömmar i Atlanten som möjliggör ett uthärdligt klimat i just vår del av världen (Storbritannien, Irland, Sverige, Norge, Danmark, Finland) att kollapsa. 

Alaska ligger på samma breddgrader som  vi. Om inte den uppvärmning som vi får från dessa varma strömmar (Golfströmmen , men även andra) hade funnits hade vi haft ett klimat som Alaska. Och när de kollapsar kommer vi också  att få ett klimat som liknar Alaskas. 

Det är ytterst få människor som kan bo i Alaska. De flesta som bor här kommer att tvingas att fly söderut. Den migrationssvåg som vi kommer att få se då kommer att överträffa allt vi sett i Europa sedan indoeuropéernas ankomst.  

Så var och en som tycker att den vinter vi har nu börjar bli för kall (det tycker i alla fall jag) bör inse en sak. Det kommer att bli värre. Det kommer att bli mycket värre.

Världens nationalister stödjer Israels folkmord (från veckotidningen Internationalen)

▶ Högerextremister har blivit proisraeler

▶ Nationell kultur ska likrikta samhället

▶ Håll internationalismens låga vid liv

LEDARE | 30 november 2023

Varför har Israel rätt att bryta mot folkrätten, varför har Israel rätt till folkmord? Alldeles oavsett om det var just ordet folkmord Ulf Kristersson höll på att säga under den numera globalt bekanta politiska frågestunden på Pustervik förra onsdagen, så är det ju sant. Israel har i flertalet europeiska regeringars ögon rätt att begå folkmord. Etnisk rensning är okej om den begås mot palestinier. Det är svårt att läsa likgiltigheten inför palestinska liv på något annat sätt. I Israel påstås alla världens judar ha rätt till ett hem, medan palestinier drivs undan. Det är numera till och med de flesta högerextremister ense om. Hur har det kunnat bli så? Hur kan de grupper som aktivt kämpar mot nazism stämplas som antisemiter medan bokstavliga antisemiter blivit Israels allierade?

Det förklaras av det etnonationalistiska statsbygget, inte specifikt i Israel, utan i alla länder. Nationalstaten framställs som ett skydd, ett hem för en särskild avgränsad etnicitet, men i själva verket är det något mycket mer dunkelt. Detta ser vi i samtidens politiska allianser. Ett etniskt homogent Israel som samlar världens alla judar innebär också att hela den övriga världen töms på judisk kulturell rikedom. Liksom Azerbajdzjan just nu töms på armenisk kultur. Likriktning, assimilering – och allt i namn om att värna kultur. Det framstår snarare som ett enda stort krig mot just kultur. Ett försök att skapa något förslutet och stillastående i en värld där rörelse, förändring och utbyte annars är den enda konstanten.

Där hittar vi också förklaringen till att partier som SD, som säger sig värna om den egna nationella kulturen, är så kulturfientliga. För det handlar inte om någon genuin, organiskt framväxt folklig kultur. Vad nationalister överallt vill skapa är helt igenom modernt, en urvattnad konstruerad typ av identitet vars funktion är att likrikta samhället. Vi kan se på Sverige, detta glesbebodda, avlånga land där enhetskulturen ändå är så stark. Det är resultatet av hundratals år av brutal likriktning ovanifrån.

Stormaktssveriges arméer behövde soldater som förstod varandra, senare var det fabrikerna som behövde arbetare. Det gällde att släta ut skillnaderna mellan människor så att rekryter och proletärer kan flyttas runt och bytas ut hur som helst. Hela den europeiska kontinenten var i inledningen av 1900-talet ett veritabelt lapptäcke av etniciteter och språkgrupper, som levde sida vid sida på kors och tvärs över nationsgränserna. Det skulle till två världskrig och oräkneliga andra katastrofer för att få verkligheten att stämma överens med kartan.

När amerikaner flyttar in i palestiniers hus är det inte på grund av tusentals år gammal hävd och rätt till det heliga landet, det är en del av samma brutala likriktningsprojekt som pågått så länge den moderna nationalstaten gjort det. Alla tjänar de på ökat hat, för de som vill ge Israel carte blanche att bedriva aggressiv politik är det bara bra om judar inte längre kan bo någon annan stans i världen. Samma logik gäller överallt – och i en bisarr språklig ironi är det detta vi kallar ”vänner”. Så kallade Sverigevänner som helst av allt verkar vilja ha just det inbördeskrig de alla säger sig frukta. Alla skall vi hålla oss i vårt ”hem” och omfamna just vår egen tilldelade kulturella särprägel. Det känns ofta långt ifrån den dagspolitiska vardagen, men det är just i mörka tider som dessa som vi måste hålla internationalismens låga vid liv.

Last night I had the strangest dream

"I natt jag drömde" med Hep Stars slog igenom någon gång årsskiftet 1966/67. En vacker sång, men jag hörde den så ofta i sent 60-tal att jag nog blev trött på den. Dessutom såg jag den som i grunden sorglig, eftersom jag visste att det inte skulle hända.

Men konstigt nog hade jag inte en aning om, och gjorde inte ens några försök att ta reda på, hur det engelska originalet lät och vem som hade gjort det. Jag visste förstås att den svenska texten hade skrivits av Cornelis Vreeswijk. 

Visserligen fanns inte Google på den tiden, men om jag hade försökt hade jag nog ändå ganska snabbt kunnat tagit reda på fakta om originalet.

Nu när jag letar upptäcker jag att det var en sång sktiven av en Ed McCurdy, så tidigt som 1950.. Och den hette alltså "Last night I had the strangest dream."

Sångens antikrigstema gjorde att den under 60-talet spelades in av många artister. Bland annat av Joan Baez 1962, Hennes version kan höras live, här.

Och fast jag på sextiotalet ganska snart tröttnade på den svenska versionen, märker jag, delvis till min förvåning, att jag nu blir gripen av Baez´version.

 

Joan Baez,  1963. 

Charlies Angels och YouTubes censur

Men början från 1976 sändes en TV-serie med namnet Charlies Angels. Den sändes i  minst fem säsonger och hade en mycket speciell uppläggning. 

Handlingen var denna. Tre kvinnor är anställda av en excentrisk miljonär (med dagens penningvärde torde han ha varit miljardär) med namnet Charlie. Deras uppgift är att lösa olika typer av brott.

Av döma av de mycket korta sekvenser man i nästan varje avsnitt får från Charles vardagsliv levde han ganska så, kan man nog säga, dekadent. Han hade ständigt nya kvinnor, mycket unga sådana, som passade upp honom. 

Detta kombinerade han dock med att ha närmast encyklopediska kunskaper om den aktuella kriminaliteten. Så varje gång polisen stod maktlös inför ett brott kontaktade han "änglarna". Som alltid löste fallen. 

Serien var ojämn. En del avsnitt var usla, andra hyfsat spännande. Och några var nästan fantastiskt välgjorda. 

För några år sedan fanns i stort sätt alla avsnitten från denna serie på YouTube. Och jag såg nog nästan alla. 

När jag för några dagar sedan ville leta rätt på de bästa avsnitten fanns de inte längre. Faktum var att den större delen av avsnitten var raderade. Raderingen var inte slumpvis. Det märkliga var att de avsnitt som jag såg som mycket bra, samtliga var raderade. Jag upptäckte inte det med en gång. Det var först efter ett tag som jag insåg att det som fanns kvar var c-avsnitt, och några b-avsnitt. 

Serien startade som sagt 1976 och blev bättre med tiden. Följaktligen fanns nästan alla avsnitt från säsong 1 kvar på YouTube, lite mer än hälften från säsong 2, och endast en handfull från de senare säsongerna.

Jag undrade varför de bättre av avsnitten inte gick att se, och kom fram till att det måste bero på att Charlies Angels hade blivit kommersiellt intressant igen. Dels finns det filmversioner, men framförallt verkar det som en ny serie med nya skådespelare hade startat för kanske tio år sedan. Om det går att se mer än kanske några få avsnitt av dessa på YouTube vet jag ännu inte. 

Men det är faktiskt ett mycket typiskt beteende från YouTubes sida så fort kommersiella  krafter börjar intressera sig för filmer eller TV-avsnitt som sänts tidigare. För att inte konkurrera med de nyare produktionerna tar YouTube bort äldre videor. Vare sig de nu gör det frivilligt eller tvingas till det av producenterna för de nya avsnitten, eller filmerna. 

---------------------------------------------------------------

PS. 18/10 2024. Numera har det blivit ännu värre .  Det finns nästan inga avsnitt kvar alls. 

Lite sorgligt.

Zoroastrismen - en lära som troligen liknade Jesus´

Genom denna länk kan ni se en video med en populariserad (kanske allt för populariserad) beskrivning av zoroastrismen.

Det är den religion som grundades av Zarathustra, av grekerna kallad Zoroaster.

Zoroastrismen uppstod i Persien och är världens äldsta monoteistiska religion. Det var med all sannolikhet influenser från denna religion som gjorde judendomen monoteistisk, och som gav kristendomen, och senare islam, impulsen till en världsbild där en god makt kämpade mot en ond.

Judendomen var inte monoteistisk från början. Religionsforskare är idag överens om att den israelitiska religionen, och den tidiga judendomen, var henoteistisk. Dvs dess utövare trodde att det fanns flera gudar, men man skulle endast dyrka en.

När judendomen blev monoteistisk har länge varit en stridsfråga, men den allmänna åsikten idag torde vara att den blev det vid mötet med zoroastrismen. Det skedde när perserkungen Cyrus (i Bibeln kallad Kores) invaderade Mesopotamien och befriade judarna från den babyloniska fångenskapen.

I Bibeln hyllas Kores som "Herrens smorde". Han är den ende representanten för en icke-judisk religion som hyllas på detta sätt i de hebreiska skrifterna.

Zoroastrismens påverkan på vad som skulle bli någon sorts föregångare till kristendomen kan studeras i de skrifter från Qumran - de så kallade Dödahavsrullarna - som upptäcktes 1947. Det bildspråk som användes i Qumran-gruppens teologi har faktiskt en hel del likheter med zoroastrismen.

I sin tur kom förstås även islam att påverkas av den monoteism som från början utvecklades av zoroastrierna.;

Zoroastrismen var alltså ursprunget till de senare monoteistiska religionerna..

Det finns dock ofta stora skillnader mellan zoroastrismen och dess efterföljare. Jag ska här fokusera på en stor skillnad mellan zoroastrismen och vad som sedan tyvärr kom att bli normativ kristendom. 

I peotestantisk kristendom anses det mycket ofta att människor frälses endast genom Guds nåd (en lära som jag alltså på sistone tagit del av vid studiet av Doreen Virtue-videor, som jag följet pga ett ganska så märkligt intresse).

Zoroastrismen hävdar däremot att människor har en fri vilja, och kan välja mellan gott och ont. Tre centrala begrepp är goda tankar, goda ord och goda handlingar. Dessa leder till frälsning medan motsatsen leder till förtappelse.

Det står i motsättning till normativ protestantisk kristendom men av allt att döma i samklang med vad Jesus sade. Jesus var kanske mer zoroastrier än kristen? 

Islam har ingen lära om Guds nåd utan anser att människor frälses både genom tro och gärningar.  Men i motsats till zoroastrismen finns det en predestinationslära i islam, som gör att det är mycket lätt att tolka den som att vissa människor är predestinerade till himlen, andra till helvetet. En sådan predestinationslära fanns ju även hos kristna teologer som Augustinus, Luther och Calvin.

Zoroastrismen har alltså ingen predestinationslära, vilket torde göra den till mer tilltalande - i alla fall för de som inte har filosofiska invändningar mot att tänka sig en fri vilja.

Zoroastrismen ger ett mer fridfullt intryck än de andra monoteistiska religionerna. Tycker i alla fall jag.Den har dessutom genom historien varit  betydligt mer tolerant än vad kristendom och islam mycket ofta varit.

Sedan är förstås helvetesläror alltid problematiska - i alla fall om man ser dem som specifika platser där de onda torteras. Men det går ju att förstå dem som mer symboliska beskrivningar av att onda tankar, ord och handlingar i slutändan slår tillbaka på de som har dessa. 

PS. Jag menar att zoroastrismen liknade Jesu lära genom att båda i grunden var gärningsläror. Däremot finns det inga belägg för att den delade Jesu fientlighet mot de rika och välbärgade...

Bild från 1800-talet som sägs föreställa olika faser i Zarathustras liv

Doreen Virtue - igen

Jag kan inte slita mig från Doreen Virtue. Det finns - trots allt! -  NÅGOT jag gillar hos henne. 

I denna video har hon återigen brutit mot principen att kvinnor inte ska få predika. Det är faktiskt glädjande. 

Med undantag av en mycket kort snutt talar hon själv hela tiden. Uppskattas det verkligen av hennes manliga mentorer som tror att Gud säger att kvinnor inte får undervisa?  Om hon kan bryta med dessa,  som cyniskt använt sig av henne alltsedan hennes "frälsning", är det ju ett framsteg.

Dessutom polemiserar hon här mot personer som har mer fel än hon själv har. Det är en skoningslös polemik mot charlataner som tror att Gud talar genom dem. 

Att hon sedan tror att hela Bibeln är Guds ofelbara ord etc. etc. är förstås tragiskt. Det insåg jag faktiskt att den inte kunde vara - redan när jag läste ut Bibeln (ja, i stort sett hela) i åttaårsåldern,. våren 1963. Jag ville nämligen,  i motsats till Virtue,  inte tro att Gud är ett monster. .

Det mest positiva med Virtue är hennes avståndstagande från framgångsteologin. Hon har många gånger  lagt fram avslöjande exempel på vad denna leder till. Det gör hon också här. 

Hon är fast i ett otäckt fundamentalistiskt tänkande, men som jag sa ovan  - det finns alltså NÅGOT  som jag gillar med henne.

Den verklige Jesus contra fundamentalisternas karikatyr

Jag börjar bli trött på den roll som Jesus spelar i de unket fundamentalistiska miljöerna. Enligt dessa lärde han ut att om man "tror" på honom eller "mottager" honom blir man frälst men om man inte gör det hamnar man i helvetet. Men det sa han förstås aldrig. 

Om  man letar efter vad som kan vara någorlunda autentiska Jesuscitat får man gå till de tre synoptiska evangelierna (Matteus, Markus, Lukas). Det är de tidigaste. Johannesevangeliet är senare och komponerat av människor som redan byggt upp en tillrättalagd ideologi runt honom. Jag utesluter inte att några av Jesuscitaten som endast finns hos Johannes är autentiska men man måste ändå sätta ett stort frågetecken kring många av dem. 

Så om man tittar på de tre äldsta evangelierna,  vad säger Jesus där? Det finns inte ett ord som säger att man kommer till helvetet om man inte tror på honom

Däremot är det sant att han talar om helvetet.  Men i alla de fall han tar upp det är det grymma och oempatiska handlingar som leder dit. 

Och framförallt sådana som är förknippade med materiellt övertag. Den rike mannen kommer till helvetet för att han inte ger Lazarus mat. Lazarus däremot kommer till himmelen  trots att inget sägs om att han skulle "trott" på Jesus. 

Förutom egoistiska handlingar är det en sak till som enligt dessa evangelier leder till helvetet. Och det är rikedomen i sig. "Ve ni som är rika, ty ni har redan fått ut er glädje". "Det är lättare för en kamel att komma  igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike". 

Jesus umgicks med fattiga, ja han var en av dem .  I de kretsarna var hatet mot de rika stort. Och av döma av  texterna delade Jesus detta hat. 

Att sedan Paulus av döma av de texter som tillskrivs honom hävdade att det är tron på Jesus som frälser får stå för honom. Men Jesus har det inget att göra. 

Så vad än fundamentalister (som den förvirrade Doreen Virtue) må säga är Jesu budskap att det är just gärningar som frälser. Han skulle med säkerhet bli mycket beklämd om han hade haft oturen att stöta på dagens fundamentalister.

Doreen Virtue - reinkarnation, kvinnlig undervisning, helvetespedikningar och rikedom

Jag har svårt att slita mig från Doreen Virtue. Om jag skulle uttrycka mig på ett sätt som hon definitivt själv skulle ogilla har hon närmast förhäxat mig. ;-)

Hon är karismatisk, och det även när hon säger de mest absurda saker. 

Ett problem är dock att-  efter att hon övertygats av sina fundamentalistiska mentorer att kvinnor inte har rätt att lära ut saker till en publik där även män ingår - har hon mer och mer gått över till att intervjua män som delar hennes horribla fundamentalism men som helt saknar hennes karismatiska utstrålning. De är kort och gott tråkiga. 

Men i denna video har hon för en gångs skull vågat tala helt själv. Det är måhända ett friskhetstecken - hon har tydligen vågat gå emot åtminstone en av sina vanföreställningar. 

Men studera gärna den videon. Och fundera över hur hon argumenterar.

Hon säger att hon skall lägga fram åtta bevis för att reinkarnation inte existerar. Av dessa går nr 1, 2, 3, 4, 7 och 8 ut på att den strider mot Bibelns klara ord. För var och en som inte hundraprocentigt tror att hela Bibeln är Guds ofelbara ord är det förstås ett icke-argument. . 

Nummer 6 är - om man tänker logiskt - ett argument FÖR reinkarnation. Det handlar nämligen om att vissa reinkarnationsminnen enligt Virtue har visat sig stämma. Men det är för henne märkligt nog ett argument mot. Varför  då? Därför att Satan har förmågan att ge en visioner som stämmer med verkligheten. Ett mer underligt cirkelresonemang är svårt att finna. 

Endast argument 5 - som tar upp de problem som befolkningsexplosionen skapar för reinkarnationsläran - kan ses som rationellt. 

Reinkarnationen är enligt Virtue en farlig lära - eftersom den får folk att glömma bort att om man inte får Guds nåd kommer man att brinna i helvetet. Själv är hon på den säkra sidan - hon är ju frälst och har alltså fått Guds nåd. Det är en märklig upplevelse att ta del av hennes nöjda "konstaterande" att hon själv är frälst medan alla de stackare som inte fått Guds nåd kommer att brinna i evighet. 

Doreen Virtue är idag ett flaggskepp för en gren av fundamentalismen i USA.  Bland hennes uppbackare finns även många personer som är än mer obehagliga än vad hon själv är. 

Själv säger hon att när hon var fången i New Age tjänade hon en massa pengar men nu lever hon ett enkelt liv. Det gör hon inte. Hon äger två mycket stora hus och gårdar, och av allt att döma är hon ganska så rik. 

Hon kan sin bibel. Därför är det märkligt att hon inte tagit hänsyn till dessa bibelställen. 

"Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon" (Matteus 6:24). 

”Men ve er som är rika, ni har fått ut er glädje. Ve er som är mätta nu, ni skall få hungra. Ve er som skrattar nu, ni skall få sörja och gråta” (Lukas 24:25). 

”Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike" (Matteus 19:24). 

 ”Ni som är rika: gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. Er rikedom förmultnar, era kläder äts upp av mal, ert guld och silver rostar, och rosten skall vittna mot er och förtära er kropp som eld. Ni har samlat skatter i dessa sista dagar. Lönen till arbetarna som bärgade skörden på era ägor har ni undanhållit. Den skriar till himlen, och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots öron. Ni har levt i lyx och överflöd här på jorden. Ni har gött er på slaktdagen." (Jakobsbrevet 5:1-5). 

"Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd.Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och enefter hans behov. 

Josef, en levit från Cypern som apostlarna kallade Barnabas, det vill säga Tröstens son, sålde också han en åker han ägde och kom och lade ner pengarna framför apostlarna.

En man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Sapfeira en  egendom.Med hustruns vetskap tog han undan en del av köpesumman och kom och lade ner resten framför apostlarna. 

Då sade Petrus: »Ananias, hur har Satan kunnat fylla ditt hjärta, så attdu försöker lura den heliga anden och tar undan en del av pengarna du har fått för din jord? Var den inte din så länge du ägde den, och förfogade du inte över pengarna när den var såld? Hur kunde du komma på tanken att göra så? Det är inte människor du har försökt lura, utan Gud.« Vid de orden föll Ananias död ner, och alla som hörde på greps av stor fruktan." (Apostlagärningarna 4-5).

Jag borde kanske få dåligt samvete för mina brutala val av citat. Men med tanke på hennes egna helvetespredikningar får jag det nog inte ändå.

Doreen Virtue sprider ett skräckens budskap. Om hon tog sin bokstavstolkning av Bibeln på allvar borde hon vara rädd själv.

Det är helt fel att stöda Hamas attack - men alla som gör det är inte antisemiter

Antisemitismen är en vidrig, farlig och reaktionär ideologi.  Det är viktigt att bekämpa den, men om man tror sig se antisemitism överallt kan man inte effektivt bekämpa den.

Det är självklart att det är absurt att anklaga de som fördömer både Hamas blodiga attack och Israels blodiga svar  för att vara antisemiter. Men hur kan man se på de grupper inom den yttersta vänstern som förletts till att stöda Hamas attack?

Låt oss ta engelska Socialist Workers Party (SWP).  

Deras spontana reaktion på Hamas attack kan man ta del av här. De stödde den nästan helt utan kritik. Vilket är ett ställningstagande som jag helt och hållet tar avstånd från.  

Men berodde deras felaktiga respons på antisemitism? I det debattklimat som  råder nu finns det många som hävdar att endast antisemiter kan reagera så. 

Det kan ytligt sett te sig logiskt för somliga, men är det inte alls. 

När denna organisation bildades ca 1950 hette den Socialist Review Group. Dess grundare var en judisk socialist som  föddes i Palestina, Han hade då tagit namnet Tony Cliff, men hette från början Yigael Glückstein.

Han förblev den ledande teoretikern  i denna strömning fram till sin död år 2000. 

De två ledstjärnorna för honom och den politiska strömning han skapade (som efter ett tag blev internationell) var och är Karl Marx och Leo Trotskij - som bekant var båda judar. 

Allt sedan dess grundande har denna organisation bekämpat antisemitismen. Och detta har inte upphört. I det senaste numret av deras teoretiska organ kan man finna denna artikel om kampen mot antisemitismen. 

Trots detta finns det de som insinuerar att exempelvis deras (enligt mig helt absurda)  ställningstaganden för Hamas attack är ett uttryck för antisemitism. Det är det inte alls. Det är bland annat ett uttryck för en enligt mig helt ogenomtänkt syn på en stor del av dagens islamism som ett uttryck för någon sorts antiimperialism. .. Jag ser analysen som ytlig och delar den inte - men den är alltså inte ett uttryck för antisemitism.

Antisemitfobi är inte att bekämpa antisemitism. Tvärtom kommer det objektivt sett att försvaga denna kamp. 

Tony Cliff

I turn to you

Av någon märklig anledning vaknade jag i går morse med denna sång av Melanie C i huvet

PS

Sabine Hossenfelder är en ovanligt konsekvent materialist. Det är inget hinder för henne att göra nyanserade analyser av den materiella universum. 

Däremot leder det henne till att sakna varje förståelse för den mycket speciella icke-materiella  karaktären hos medvetandet. Hennes syn på livet och medvetandet är lika fyrkantig som hennes syn på materiella processer ofta kan vara nyanserad.

Sabine Hossenfelder...

... är namnet på en mycket sympatisk forskare och föreläsare som försöker förklara svåra vetenskapliga frågor för en mer okunnig publik (som exempelvis jag...)

Hennes främsta fokus är fysik, och där ligger hon nära de mest allmänt accepterade standardmodellerna. 

Men inte helt, vilket vi snart ska ge ett exempel på. 

Ett exempel på hennes folkbildande videor är denna, där hon pedagogiskt förklarar inte endast att Flat Earth Society har fel, utan också på ett pedagogiskt sätt försöker visa på grundproblemet med deras metod.

Detta kan te sig som onödigt, eftersom det knappast kan finnas något mer uppenbart nonsens än Flat Earth-"teorin". Men det visar hur Hossenfelder aldrig tar något för givet. Hon försöker hela tiden ta upp även de mest uppenbara nonsens och på ett mycket pedagogiskt och ödmjukt sätt i slutändan ändå visa att det är helt fel. 

Men ibland blir hon mer kontroversiell. Som till exempel här , där hon går emot vad som nästan är ett forskarkonsensus idag. Hon delar Einsteins åsikter om kvantteorin, trots att dessa ofta anses vara allmänt vederlagda. 

Hon menar liksom Einstein att det måste finnas dolda variabler, som förklarar "osäkerheten" i kvantteorin. Detta leder henne till en åsikt som brukar beskrivas som "superdeterminism".

Hon argumenterar som alltid mycket skickligt. 

Det var fascinerande för mig att ta del av, eftersom jag en gång var en stenhård determinist, som besvärades av de som använde sig av kvantteorin för att försvara den "fria viljan". Idag har jag en betydligt mindre materialistisk och deterministisk världsbild, eller är åtminstone  agnostisk i sådana frågor. Men jag fick ändå en märkligt behaglig känsla av deja vu  när jag tog del av hennes kontroversiella video.... ;-)

Hon har även lagt fram välformulerad kritik mot exempelvis strängteorin.

På YouTube konkurrerar hon kanske med en person som kallar sig "Professor Dave" om att försöka beskriva vetenskap för en obildad lekmannapublik. Men "Professor Dave" upplever jag som en arrogant skitstövel, en åsikt som många som  kommit med invändningar på dennes YouTube-kanal kanske kan dela. Sabine är aldrig arrogant, hur bestämda åsikter hon än har. Hon respekterar sina motståndare, vilket inte "Professor Dave" gör.

Adressen till hennes YouTube-kanal finns här . 

Men hon skriver även böcker, som kan köpas och och som även finns på välsorterade bibliotek .

Men jag fann henne först på YouTube och sedan dess kollar jag nog minst en YouTube-video av henne varje dag (hon har gjort massor!)

Fladdermössen

"Fladdermössen" blev det svenska namnet på denna mycket tidstypiska skräckfilm från USA, från mitten av 70-talet. På engelska hette den  "Chosen survivors"

Den kom i USA 1974, och den hade  svensk premiär 30 januari 1975.

Jag har nyligen plågat mig igenom den. Jag skriver med all rätt "plåga" trots att den bitvis var nervöst spännande. När man kommit till en viss gräns var det för mig omöjligt att sluta titta. Jag ville i alla fall se hur den slutade.

Den är en mycket tidstypisk b-skräckis (somliga skulle nog kalla den en c-skräckis).

Den har två huvudsakliga teman. Det första är maktmissbruk från en regering, som inte drar sig för att experimentera på sina egna medborgare.  Som sagt mycket tidstypiskt för USA 1974, då misstron mot en maktfullkomlig regering var mycket stark. Tänk Nixon, tänk Vietnam, tänk Watergate, tänk avslöjanden om CIA.

Det andra temat var tidstypiskt på andra sätt - otäcka djur som anfaller från alla håll var ett mycket vanligt skräckfilmstema.*

Den engelska titeln syftar på det första temat, den svenska på det andra.  

De både temana vävs in i varandra, och mot slutet kommer odjurstemat att dominera. Det bör tilläggas att de flesta av människorna trots allt överlever...

För min del var nog tidsresan den nästan enda behållningen. Jag såg en hel del filmer av den typen 1974-77, och även om de sällan var bra är det lite av pervers nostalgi att ta del av en sådan lite mindre än 50 år senare.

Just denna film verkar jag dock inte ha sett, eller också trängde jag bort minnet av den. Inte helt otänkbart, vissa delar var riktigt otäcka på ett tja ganska olustigt sett.

Jag rekommenderar den inte av någon annan anledning än den mentalitetshistoriska..

------

*Jfr "Eye of the cat" - på svenska "Gröna ögon i natten" - från några år tidigare.

A för Andromeda

Det här är en  riktigt bra sf-film på YouTube från 2006.  Den kan faktiskt rekommenderas. Den har ett i dessa dagar aktuellt ämne -  om en dator  som planerar att ta över världen ..

Fast just denna dator har konstruerats genom signaler som sänts från Andromedagalaxen.

Datorn ger sedan instruktioner som gör att människorna kan skapa en biologisk och människoliknande varelse - som liknar en kvinna som arbetade med datorn och som dog när hon kom in i datorns kraftfält.

Hon kallas sedan Andromeda.

Den relation som  sedan uppstår mellan datorn och Andromeda är spänningsfylld och avslutas på ett märkligt sätt.

Filmen bygger på en TV-serie av Fred Hoyle och John Elliot från tidigt 60-tal. Fred Hoyle var ju en mycket känd astronom och kosmolog som också var känd för sitt motstånd mot Big Bang-teorin.  

Hoyle och Elliot skrev också en roman på samma tema och med samma namn.

"Fornborgar" i yngre bronsåldern

Här kan man lyssna på ett föredrag, med bilder, av Kirsten Brunsgaard Clausen om (bland  annat) vad som brukar kallas fornborgar från yngre bronsåldern. Det är nu inga militära installationer som man trodde på 1800-talet utan snarare festplatser  

De fanns inom ett fredligt samhälle som inte verkar vara patriarkalt och där kvinnor verkar haft en stark ställning. Ett samhälle som Kirsten också försöker ge en mer allmän bild av.

Föredraget ställer väsentliga frågor. Jag rekommenderar det gärna.

En del inslag är lite spekulativa, men Kirsten argumenterar även här ofta mycket övertygande.  

Som jag ser det är hennes totalbild av  kulturen i yngre bronsåldern också övertygande.

Men innan jag går vidare vill jag först komma med en anmärkning. Kirsten berör att indoeuropeiska patriarkala nomader från Centralasien invaderar Europa redan före 3000 f.kr, men menar att den tidigare av allt att döma kvinnodominerade kulturen  (som det verkar av hennes beskrivning) oavbrutet levde kvar i Norden ända till ca 500 e.kr.

Jag ser detta som en förenklad bild av vad som hände. Från arkeologin vet vi att stridsyxekulturen, som var en avläggare till den indoeuropeiska patriarkala snörkeramiska kulturen, kom till Sverige redan 2900-2800 f.Kr. ¨

Den efterföljdes av den äldre bronsåldern,  med  jättelika gravhögar där endast en person (troligen  härskare) var begravda,  och en kultur där krigiska element spelade en uppenbar roll, vilket avspeglas i konsten

Men de krigiska och patriarkala dragen verkar sedan nästan totalt försvunnit i yngre bronsåldern, så Kirstens analys av den perioden är sannolik, i alla fall i en mycket hög grad.

Kirsten argumenterar för att ett militariserat patriarkat kom till Sverige via Attilas hunner och det har jag inga vägande invändningar emot. Men allt talar alltså  för att kulturen i Norden  redan tidigare patriarkaliserades under slutet av neolitikum (då stridsyxekulturen kom) och till stor del förblev patriarkal under äldre bronsåldern.

Men sedan hände alltså något. Den yngre bronsåldern verkar blivit mycket mer jämlik, och de krigiska dragen i konsten  försvinner som sagt.  Då dyker också upp kvinnofiguriner som liknar de som fanns i det förpatriarkala Europa.

Så, återigen, Kirstens beskrivning av kulturen under yngre bronsåldern kan mycket väl vara helt adekvat.

Föredraget är intressant, och presenteras dessutom  på ett mycket sympatiskt sätt. Se det gärna.

Årets understatement?

Rubrik på SvD:s förstasida idag. "Belägring av Gaza City kan drabba civila hårt". Kan?

Om man går till den artikel som åsyftas är rubriken. "Civila närvaron störst utmaning för israeliska trupper i Gaza City". Utmaning?

Något att fira

Idag firar vi att en blodbesudlad krigsherre stupade i Lützen 1632. Eller är det något jag har missat?

Både Israel och Hamas....

... dödar avsiktligt civila. En skillnad är dock att den överlägsna israeliska krigsmakten dödar många fler. Torbjörn Tännsjö skriver om detta ämne i Flamman, här.

Läsvärd text om antisemitism

Jag har tidigare kritiserat brittiska SWP:s  artiklar om Hamas-attacken. 

Det hindrar inte att jag gärna starkt rekommenderar denna genomarbetade och läsvärda analys av antisemitismen i deras teoretiska tidskrift "International Socialism".  

Netanyahu, Hamas och amalekiterna

Alla de monoteistiska religionernas urkunder innehåller otäcka ställen. Ett av de otäckaste ställena i Gamla Testamentet är detta, i Första Samuelsboken 15:3.

"Dra nu ut och krossa amalekiterna och vig dem åt förintelse med allt som tillhör dem. Skona ingen utan döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar och får, kameler och åsnor."

Detta ställe kallas ibland "Amalekmitzvan" (fastän det i strikt mening inte är en mitzva, eftersom det inte finns i Moseböckerna) och beskriver ett påstått påbud från Gud. Det betraktas vanligtvis som helt överspelat. Amalekiterna är en folkgrupp som inte längre finns. Det är inget som brukar användas inom judendomen idag. Utom av mycket extrema grupper. 

Däremot användes den ofta i den nazistiska propagandan. Den antisemitiska hat-tidningen "Der Stürmer" som gavs ut av Julius Streicher, använde just detta ställe för att "bevisa" judendomens inneboende ondska. 

På samma sätt går det förstås att med hjälp av lösryckta delar av Nya Testamentet eller Koranen "bevisa" kristendomens eller islams inneboende ondska. 

Julius Streicher dömdes till döden som krigsförbrytare vid Nürnbergrättegångarna 1946. Efter det blev det ganska tyst om Amalekmitzvan - i alla fall utanför de nynazistiska småsekterna.

Tills nu. I denna länk (från en israelisk tidning) beskrivs hur Benjamin Netanyahu har jämfört Hamas med amalekiterna i samband med den israeliska offensiven mot Gaza.

Det är inte så konstigt att en statschef i Israel vill krossa Hamas. Men det motiverar ju inte användandet av bibliska texter om amalekiterna.

De få ställen där dessa nämns i GT inskränkte sig inte till tal om en militär offensiv i största allmänhet. På flera ställen uppmanas till en direkt utrotning

Kan det vara så att Netanyahu har dragit upp detta för att parera anklagelserna mot att den israeliska offensiven drabbar civila - män, kvinnor och barn? 

Det finns de som tror att Netanyahu är en religiös fanatiker, liksom Hamas. Jag tror snarare att han är en mycket cynisk politiker som använder religionen som en förevändning. 

Oavsett vilket, är den jämförelse han gjort otäck. Mycket otäck. 

--------------------------------------------------------

PS. Har suttit hela kvällen och bekymrat mig för att jag kan ha citerat påståenden som inte stämmer. På nätet finns det många som säger att Netanyahu direkt citerar ställen i GT om att utrota Amalek. 

Men när jag till sist hittade en video av vad som verkar vara det Netanyahu-tal som åsyftades nämner han inte dessa ställen  i GT. Men han jämför ändå kampen i Gaza med kampen mot Amalek. Och med tanke hur den beskrivs i bland annat Första Samuelsboken 15:3 är det illa nog.

Studio - Tages från 1967

Den enda av de kommersiellt framgångsrika svenska popgrupperna på sextiotalet som i sin slutfas ägnade sig åt att experimentera - musikaliskt, tekniskt, textmässigt - var nog Tages. 

Tages var nog också den enda av dessa som tog intryck av den psykedeliska vågen.

Deras LP Studio - från det magiska året 1967 - är faktiskt intressant. Den innehöll ingen uppenbart stor hit men helheten blev fascinerande. Jag köpte den aldrig, men skulle nog klart ha gillat den om jag hade gjort det.

Studio hade 12 låtar. 

Här  kan man höra alla dessa 12, plus fyra till, som de gjorde ungefär samtidigt som LP:n.

Dessa låtar ger en bra bild av Tages i dess slutfas (de lades ner 1968).

Tommy Blom, den förmodligen mest kände av Tages medlemmar. Bilden tagen 1967.

"Som vänsterjude utkämpar jag ett tvåfrontskrig"

Jag vill tipsa om en debattartikel, med just den titeln,  av Paulina Sokolow i senaste Flamman.

Hennes syfte är, för att använda hennes egen formulering, att "hävda min socialistiska övertygelse,  min tro på solidaritet och fördelningspolitik, mitt försvar av palestinska liv och min avsky mot de monstruösa, dreglande bestialiska israeliska makthavarna – utan att behöva se ickejudiska kamrater rida ut till Hamas försvar."

Inlägget kan nås genom denna länk.

Det senaste Greta Thunberg-förtalet

Att hävda att Greta Thunberg är antisemit, som ofarbart nog görs på vissa håll idag, är bisarrt. Hon är lika lite antisemit som (exempelvis) Per Gahrton var det.

Om man på så sätt missbrukar detta ord bagatelliserar man det. Antisemitismen är en nattsvart, reaktionär och dessutom helt irrationell ideologi.  

Den demoniserar ett helt folk. Den bygger upp en mytologisk världsbild som används för att försvara folkmord.  Om Sveriges och världens främsta klimataktivist verkligen var antisemit stod vi inför ett enormt problem.

Men det är hon inte.

"Svenska staten gjorde barnpornografin laglig"

Detta är rubriken på en läsvärd debattartikel i Aftonbladet av Mikael Svanberg. Den inleds så hä:.

"Forskningsresultat som jag nyligen har publicerat visar att statens skadeståndsansvar gentemot barn och unga som utnyttjats i kommersiell sexhandel måste utredas.

När regering och riksdag 1971 legaliserade framställning och spridning av pornografi i tryckt bild och skrift, legaliserades samtidigt barnpornografi eftersom den politiska majoriteten valde att inte införa begränsningar för bildernas innehåll."

Debattartikeln kan läsas här.

Hur även Per Gahrton slätar över bordellhärvan

Jag har nästan läst ut de över 450 sidorna i första delen av Per Gahrtons memoarer. Det är absolut en intressant läsning.  

Men på ett ställe blev jag faktiskt besviken. Det är i avsnittet om bordellhärvan. 

Som många torde veta var Gahrton (fortfarande i FP) och Jörn Svensson (VPK) de enda ledamöterna i riksdagsdebatten den 9 maj 1978 som vågade gå emot den närmast eniga riksdagsopinion som fördömde de som förmedlat uppgifter om att riksdagsmän hade utnyttjat minderåriga prostituerade.

För detta blev han utsatt för hårda angrepp. Exempelvis av Olof Palme som sade att folk inom den organiserade brottsligheten spred falska rykten. 

Och tillade bland annat: "Då ska det alltid finnas några Svenssöner och Gahrtöner som intill förbannelse står upp och säger: 'Tänk om det ligger något i det'...  Då behövs det politiker som säger ifrån att detta är strunt och förblir strunt".

Nu ska det tilläggas att denna riksdagsdebatt inte endast handlade om Lennart Geijer, den förste politiker som anklagades för att utnyttjat prostituerade.

Debatten orsakades av att en flicka, som varit minderårig vid tillfället,  i Studio S hade berättat om att det funnits fler riksdagsmän inblandade. 

Det fanns rapporter om en lista, och Thorbjörn Fälldin förklarade demagogiskt nog att det i listan fanns "en ren lögn" - en av de som fanns på listan var han själv. 

Men i Gahrtons memoarer är det enda utpekande som han ser som någorlunda trovärdigt det om Lennart Geijer.  

Han nämner att även Olof Johansson, Thorbjörn Fälldin och Olof Palme och andra hade pekats ut. Och tillägger: "Ingen av dessa beskyllningar har, lyckligtvis, mötts med allmän tilltro. Bara utpekandet av Lennart Geijer uppfattas av de flesta som sakligt korrekt, även om också det är i strikt juridisk mening obevisat." (s. 353-54)

Gahrton torde absolut varit medveten om boken "Makten, männen, mörkläggningen" som kom 2004 och lade fram starka belägg för att även flera av de som pekats ut förutom Lennart Geijer verkligen var inblandade

Det handlade definitivt om mycket mer än lösa rykten. 

Men det låtsas inte Gahrton om. Han hade angripits hårt för sitt mod, när det begav sig. Jag får den obehagliga känslan av att han i sin bok här ägnar sig åt skademinimering.

Satanistiska övergrepp mot barn....

... anses ju vara en modern folksägen. Några sådana existerar ju inte.

Bortsett från att de gör det...

Men eftersom åsikten att sådana övergrepp alltid bör avfärdas som moderna folksägner har blivit så spridd, leder den typen av övergrepp sällan till rättegångar. Och när de någon enstaka gång gör det brukar de "satanistiska" och "rituella" inslagen skäras bort från gärningsbeskrivningen i åtalet. Och det hela behandlas som "vanliga" övergrepp. 

Men detta fall i Glasgow är uppenbarligen ett av de få undantagen från denna regel. Här spelar de "satanistiska" inslagen i gärningsbeskrivningarna tydligen en ganska stor roll. 

Man kan ju bara hoppas att detta inte leder till att även denna domstol förskräckt drar slutsatsen att gärningsbeskrivningen är för underlig för att kunna vara sann. 

Vilket ju har skett i så många tidigare fall.  

------------------------------

PS. Hmm.. Hinner just lägga ut inlägget och efter någon minut upptäcker jag detta...  att - surprise, surprise -  de "satanistiska" delarna i åtalet plötsligt tagits bort. 

Blir inte speciellt förvånad....

Jag tycker...

... att oktober är årets dystraste månad, i hård konkurrens med februari.

Nooshi Dadgostar om Israels och Hamas´terror mot civilbefolkningen

Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar har uttalat sig på sin Facebooksida om de senaste händelserna i Gaza och i Israel.  

Detta är hennes text:

"Jag lider med alla civila som återigen blir offer i Israel och Palestina. I spåren av terrororganisationen Hamas attack på Israel har vi tvingats se hur unga människor blivit mördade på ravefest och ungdomar som gråter över att de mist sina föräldrar. Det är fruktansvärt. Hamas är en islamistisk terrororganisation och ska bekämpas, men nu mördas lika oskyldiga palestinier i Gaza. När vanliga hyreshus och skolor bombas är dessa offer precis lika oskyldiga som ungdomarna på ravefesten. Detta mördande av oskyldiga civila måste få ett stopp.

De palestinier som bor i Gaza lever redan under fruktansvärda förhållanden. Sedan 2007 har Israel haft en blockad mot Gaza. Effekterna har varit förödande, 60 procent av befolkningen behöver hjälp med mat, tillgången till sjukvård är redan extremt begränsad och 80 procent av de unga är arbetslösa.

Nu har Israel beslutat om en fullständig blockad: ingen mat, ingen el och inget vatten får passera gränsen. FN och EU konstaterar att blockaden strider mot internationell rätt och varnar för en humanitär katastrof.

Idetta läge beslutar regeringen att stoppa delar av biståndet till palestinierna i Gaza, det är för mig obegripligt. Det är en gåva till terrororganisationen Hamas som då kan stärka sitt grepp. Utvecklingsbiståndet går till att bekämpa Hamas kvinnoförtryck, deras korruption och till demokratisering.

Det som krävs nu är ett kraftigt utökat humanitärt- och utvecklingsbistånd till Gaza för att få en förändring. Nu måste fokus vara på att få till ett eldupphör, att stoppa dödandet av civila och förhindra en humanitär katastrof.

På sikt behövs fred för att stoppa dödandet och att den israeliska ockupationen upphör, men här och nu måste alla goda krafter kämpa för att oskyldiga palestinier får tillgång till mat, vatten, elektricitet och sjukvård. Det kommer jag göra."

Brittiska SWP och Hamas´attack

/Jag har gjort en del förändringar i texten.)

Det går att göra olika bedömningar om vilka följder Hamas massmord på civila kommer att få men man förväntar sig inte att en organisation som kallar sig socialistisk öppet hyllar detta.

Men så gör denna artikel i brittiska vänstergruppen Socialist Workers Partys  tidning "Socialist Worker". Den har rubriken "Rejoice as Palestinian resistance humiliates racist Israel" och underrubriken "Like the Tet Offensive in Vietnam in 1968, the Palestinians’ surprise attack has humbled imperialism"

Den följs av två andra artiklar med liknande tema.

Jämförelsen mellan Hamas attacker och Tetoffensiven, som är det genomgående temat i artikeln, är absurd. Skillnaden är bland annat att Tetoffensiven var avsedd att slå mot militära mål, inte mot civilbefolkningen. 

FNL hade ett de facto stöd av den stora majoriteten av befolkningen i Sydvietnam, även om det inte alltid var aktivt.  Hamas kan inte få stöd av den stora majoriteten av befolkningen i Palestina, inte ens om alla palestinier plötsligt skulle börja stödja Hamas.

Anledningen är att den judiska befolkningen utgör minst hälften av människorna i det område som historiskt sett har setts som Palestina. Visst, de kom dit som ett led i ett kolonialt projekt, men det ändrar inte läget på marken nu. 

FNL kunde förlita sig på den stora majoriteten av befolkningen.  Den stod deras sida, eller stödde i alla fall inte deras motståndare,   För att kunna stå upp mot staten Israel krävs att ett palestinskt ledarskap för en politik som på något sätt kan vinna en någorlunda stor del av den judiska befolkningen - eller åtminstone inte göra dem till dödsfiender.

Men det är det sistnämnda som Hamas nu gör allt för att åstadkomma. Blodiga - och oförsvarliga - attacker mot den israeliska civilbefolkningen riskerar att driva en stor majoritet av den judiska befolkningen i Israel in i armarna på de mest extrema sionisterna.

Och det kan endast leda till blodiga nederlag för palestinierna.

Det är förstås totalt omöjligt för Hamas att - ens i allians med de andra centrala palestinska strömningarna - militärt erövra Israel - en stat som dessutom har atombomber.

Hamas massmord på civila drabbar såväl den israeliska som palestinska civilbefolkningen - den första direkt, den anda indirekt. Hamas´linje är en katastrof, och i slutändan kommer denna katastrof framförallt  att drabba den palestinska civilbefolkningen.

SvD contra The Sweet

En av de sista poplåtarna jag lyssnade på 1971 innan jag helt slutade med att lyssna  på pop för flera år framåt var Funny, Funny med The Sweet.

Jag strölyssnade på den - mitt popintresse var på upphällningen. Men jag gillade den ändå på något sätt. Kul, och lite gullig.

När jag nu långt senare går igenom SvD:s historiska arkiv (tillgång till detta är mitt huvudsakliga skäl för att prenumerera på denna tidning!) från 1971 tar jag del av en magsur recension den 10 september 1971 av en konsert The Sweet höll i Sverige.

Den visar om inte annat hur stor klyftan var mellan poplyssnare och poprecensenter.

Recensionen har rubriken ”Reaktionär popmusik”. En konstig rubrik för en så  reaktionär tidning, där ärkereaktionären Gunnar Unger (under pseudonymen Sagittarius) var och varannan dag terroriserade ledarsidan, men det kan kanske förklaras av att poprecensenter var de enda av SvD.s journalister som tilläts ha någon form av vänsteråsikter.  

I övrigt vimlar recensionen av formuleringar som  ”tråkig och profillös grupp”, ”en reaktionär popmusik som den lät på mitten av 60-talet i Sverige”, ”enkel tvåstämmig harmonisång till en barnmelodi”. 

Vi får sedan reda på att sådan "barnmelodi" framfördes ”genom en förstärkaranläggning som tycktes vara inställd till max för att tysta alla protester” 

Recensenten tillägger föraktfullt att målgruppen verkar vara ”de allt yngre skivköparna". Föraktet utvecklas sedan vidare i formuleringen "10-12-åringar kanske gillar Sweets sötsaker” och i recensentens term för gruppens musik -  ”leksakspop”.

För att visa art han är samhällsmedveten  kommer han senare på att The Sweet nog är skapad av ”smarta herrar för en ny stark köpgrupp”. Må så vara, men det gäller all möjlig kommersiellt producerad musik.   Det är ju anmärkningsvärt att storkapitalets främsta dagstidning i Sverige så hårt gick till angrepp mot kommersiella intressen i musikbranschen!

Men en sådan fyrkantig "antikapitalism" var i själva verket inte ny i SvD. Man kan jämföra med hur de på 50-talet fördömde Enid Blyton som en kommersiell skitförfattare som fördärvade barns litterära smak - eller hur de 1967 hade hånat de som lyssnade på the Monkees. 

Vad en sådan inställning avspeglade var dock inte anti-kapitalism utan en finförnäm borgerlig kultursyn.  Där föraktet för vad "10-12-åringar" ibland vill läsa och lyssna på skiner igenom på det mest plågsamma sätt.

The Sweet - bild troligen tagen 1975

Ulf Drobin

Fick reda på att Ulf Drobin är död. Han var min handledare i religionshistoria under många år, från och med min första b-uppsats ända fram till min lic-uppsats och mitt sista ämne på forskarutbildningen.

Under den tid jag regelbundet hade kontakt med honom gjorde han ett stort intryck på mig. Inte så att vi höll med varandra - tvärtom hade vi för det mesta motsatta åsikter i nästan allting, men som intellektuell motståndare var han mycket sympatisk.

Han var beredd att diskutera allt, tolererade alltid intellektuell kritik, och hade en fascinerande form av humor, som lättade upp de mest allvarliga diskussioner.

Trots att han ogillade de flesta av de ofta kontroversiella åsikter jag hade, lät han mig alltid skriva uppsatser utifrån dessa. Om han varmt rekommenderade en bok inför arbetet på en uppsats och jag sedan i denna uppsats avfärdade just denna bok som pinsam och absurd, blev han inte det minsta sur.

Vi hamnade ofta i dispyter på lektioner och seminarier, men det var alltid på ett vänskapligt sätt.

Första gången jag träffade honom var i grundkursen på hösten 1983. Jag blev fascinerad av hans sätt att introducera ämnet religionshistoria. Det var som en ny värld öppnade sig.

Jag skrev att vi var oense om det mesta, men i en fråga stod vi faktiskt nära varandra. Det var i synen på folktroväsen, där jag ansåg att han gjorde en stor insats i att försvara en religionshistorisk syn på dessa, och avvisa psykologiserande förklaringar - som exempelvis att tron på skogsrån orsakades av sexuella fantasier hos män som var ensamma i skogen.

Detta var faktiskt - hur underligt det än kan låta - under en lång tid en vanlig syn hos de folklorister som inspirerats av Carl Wilhelm von Sydow.

Drobin skrev en kort men mycket kärnfull skrift - "Folklore and Comparative Religion" - där han i mitt tycke effektivt demolerade den typen av förklaringsmodeller.

Vi blev aldrig personliga vänner, men han har ändå som sagt gjort ett stort intryck på mig.

Må han vila i frid.

Vem stoppar regnet?

En Creedence-låt som jag helt spontant kom att tänka på idag. 

Kan höras här.

Människooffer i fornstora dar

"Du tronar på minnen från fornstora dar,

då ärat ditt namn flög över jorden 

Jag vet att du är och förblir vad du var,

ja jag vill leva jag vill dö i Norden".

 

De flesta i Sverige kan kanske dessa rader utantill. Jag kan det i alla fall, trots att jag aldrig sjunger med i "Du gamla du fria".

Denna sång tillkom 1844, under en tid då det vurmades för vikingatiden. Termen "fornstora dar" syftar i första hand på denna tid, även om det möjligen också kan ses som en hänvisning till Sveriges krigiska äventyr under Gustaf II Adolf och Karl XII.

Observera att landet Sverige aldrig nämns i det som i praktiken blivit Sveriges nationalsång. Det är Norden som hyllas - och associationerna ska gå till det vikingatida Norden.

Om dessa fornstora dar kan man läsa i Klas Wikström af Edholms nyutkomna bok "Vikingatidens människooffer". En bok om en praktik som länge förnekades eller bagatelliserades.

För under många år betvivlades existensen av vikingatida människooffer. Det sågs som antingen något icke-existerande eller något extremt sällsynt. Den enda källa som sades finnas - Adam av Bremen - menades ha varit en otillförlitlig kristen propagandist och hans berättelser ansågs sakna stöd i fakta.

Men det var inte sant. I af Edholms bok får vi reda på en hel del om forskningsläget idag.

Det var inte endast så att människooffer fanns - hela den fornnordiska religionen hade sådana som en mycket central del av kultutövningen. Mest uppmärksammade har offer till Oden varit, men det offrades också mycket till andra gudar.

Människooffer nämns på många ställen i fornnordiska skrifter - som en självklar och vardaglig del av den religiösa praktiken. Men de främsta beläggen är ändå de arkeologiska.

Bokens uppräkning av platser där det finns belägg för sådana offer är lång. Den ena orten efter den andra nämns. Och då ska vi minnas att det med all säkerhet finns många fler orter som inte grävts ut eller nämns i fornnordiska annaler.

Sverige var ett starkt socialt skiktat samhälle då som nu - och med några ytterst få undantag var det personer långt ner i den sociala hierarkin som offrades. Krigsfångar, slavar, fattiga, barn...

Till de ytterst få undantagen hör i alla fall ett exempel på en avsatt kung. 

Vikingatiden var en brutal tid. Att vi ska hylla den vid högtidliga tillfällen är motbjudande. Och på något sätt avslöjande för det samhälle vi lever i.

Jag tror jag aldrig i mitt liv sjungit med i "Du gamla du fria." Någon självrespekt måste man ju ha.

 

Bild som föreställer irländare som försvarar sig mot vikinga-angrepp. Målning av James Ward (1914).

Otäck mardröm med lyckligt slut

Jag vaknade ur en mycket konstig mardröm. 

Jag fick besök av två män som såg helt normala ut men som kom från yttre rymden. Deras uppgift var att teleportera mig till ett annat solsystem. Kanske rentav en annan galax.

För att göra det måste de vara ensamma med mig en någorlunda lång tid. Jag kunde inte berätta för andra om hotet (vem skulle tro mig?) så mitt hopp var att det större delen av tiden skulle vara folk i lägenheten som jag befann mig i. Tydligen var det inte möjligt för mig att lämna den.

Anledningen till att jag skulle teleporteras till denna främmande plats var att de båda männen ansåg att jag måste vittna i en rättegång av något slag. Vad jag skulle kunna säga i en rättegång långt bort i rymden framgick inte...

Jag var rädd för att teleporteras eftersom jag inte kände mig säker på att det längre skulle vara jag när jag kom tillbaks.

Jag hade genomgående tur,  för varje gång som jag kände att de höll på att lyckas kom någon in. Men jag visste att lyckan inte skulle vara så länge.

Men just som jag hade gett upp hoppet dyker plötsligt Bea Smith från TV-serien Kvinnofängelset (!!!) upp. Jag vet att hon kommer att förbli där en lång tid, så jag vet att de båda kusliga männen har misslyckats.

Så mardrömmen slutade i alla fall lyckligt.

Per Gahrtons andra memoarbok redan färdigskriven

Jag skrev nedan att del två av Per Gahrtons självbiografi knappast skulle kunna komma ut. Men det var fel. 

Av efterordet framgår att den andra boken nästan var klar  i april 2023 - och att Gahrton visste att han skulle dö mycket snart.  Så döden kom ju inte som någon överraskning som stoppade skrivandet. 

Den andra boken handlar om resten av hans politiska liv -  och jag  antar att det till en mycket stor del handlar om Miljöpartiet. Den  kommer 2024.

För Gahrtons självbiografi är ju till i alla fall ca 80 procent en politisk självbiografi.

Den första boken innehåller ett myller av fakta och ger  en så ingående skildring av politiska händelser att det lite känns som att sätta sig i en tidsmaskin att läsa den. Speciellt då för mig som är ganska så välbekant  med de händelser och debatter som Gahrton beskriver i den. 

Det kommer jag knappast att vara  lika mycket i nästa boken. Miljöpartiet har nog alltid stått i periferin av mitt politiska intresse. 

Men jag tycker ändå att det är mycket bra att den kommer ut. Gahrton har förmågan att på ett levande sätt skildra debattklimatet i samhället - inte endast de specifika händelser som han själv var en del av. 

Därför väntar jag med spänning även på del två av boken...

Musikalisk parentes

Sandie Shaw - Wight is Wight - från 1970. 

Kan höras och ses här.

Akademisk elitism - inget bra vapen mot Sverigedemokraterna

På senare tid har det uppmärksammats att sverigedemokrater ofta är lågutbildade - och det har på flera håll använts som nån sorts  argument.. Den underliggande poängen blir nästan något i stil med "ja, alla vet ju att dom är dumma och okunniga".

Det finns många bra sätt att angripa SD på men detta är ett av de mest dåliga. Att SDare i hög grad är lågutbildade beror främst på att SD - tragiskt nog - fått en bas i arbetarklassen. De är mycket större i LO-grupperna än i befolkningen som helhet.

Och LO-medlemmar är vanligtvis mer lågutbildade än SACO- och TCO-medlemmar.

Att medelklass ofta har mer utbildning än arbetare är ju inte så svårt att inse, men att använda detta som nån sorts argument mot SD är ju - för att uttrycka det lite försiktigt -  klart kontraproduktivt.

Att SD lyckats göra starka inbrytningar i arbetarklassen i Sverige är som sagt tragiskt, och beror i grunden på att arbetarrörelsens ledning inte fört en politik som kunnat försvara sina egna mot nyliberalism och borgerliga attacker.

Men att hantera detta genom genom att håna SDare för att de inte har en lika fin utbildning som en del andra, är en metod som endast kommer att gynna SD-ledningen. Som lätt kommer att kunna framställa SDs motståndare som akademiska elitister....

Vilket inte är den typ av debatt som behövs för att  avslöja SD  som det reaktionära högerparti det är.

Citerad i Per Gahrtons memoarer

Håller på att läsa Per Gahrtons memoarbok "Motvalls". Det är del ett i hans självbiografi och den kom i år, så någon del två lär inte komma. 

Jag stördes först i att uppläggningen var mer tematisk än kronologisk, vilket förvirrade mig,  men efter ett tag vande jag mig.

Och i det kapitel där Gahrton beskriver motsättningarna i FP/FPU är han både logisk och kronologisk.

Men jag blev lite paff när han på sidan 298 plötsligt nämner mig.  

Så här:

------------------------

Ett välvilligt men efterhand besviket ögonvittne till händelseutvecklingen i FPU hösten 1970 var den då 15-årige Erik Rodenborg som i en blogg 2015 berättar att han efter att han läst flera artiklar av mej i Liberal Debatt blev FPU-medlem. Men han gick bara på ett möte, söndagen den 27 september 1970:

 "Mötet blev en chock. Vad jag inte visste i förväg var att FPU Storstockholm styrdes av FPU:s högerflygel, som just var ifärd med att intrigera för att bli kvitt Per Gahrton.

 Nåväl, så här skrev jag i min dagbok den kvällen. 'Skulle till FNL-gruppen men åkte till FPU istället - för sista gången! Småkonservativ stämning, folkpartikärlek och - värst av allt - en förvånansvärt konservativ inställning till Vietnam."

-------------------------

Så långt Gahrtons bok. Har rättat en felstavning av mitt efternamn och en smärre grammatisk ändring Gahrton uppenbarligen av misstag gjort* när han citerade min text. 

Ja, jag visste att han läst på mina bloggar eftersom han vid ett tillfälle kommenterat i en av dem. Men jag hade knappast väntat mig att han skulle citera från dem i sin självbiografi.

-------------------------

 *Fast för att göra Gahrtons skrivning rättvisa är det tveksamt om den kan kallas en grammatisk ändring. För jag hade av misstag skrivit en punkt efter ordet "stämning", men hade sedan liten bokstav i ordet "folkpartikärlek". Så Gahrton hade valet att antingen ändra punkten till ett komma eller ändra till en stor bokstav i ordet efter, om han skulle få en grammatiskt riktig mening. Han valde det senare alternativet.

En dräpande replik?

För några nätter vaknade jag ur en dröm. En märklig dröm.

Jag drömde att jag stod på en kulle och tittade på ett demonstrationståg på gatan nedanför. Det var inte helt klart om det var ett verkligt sådant eller om jag hade fått upp en minnesbild från 70-talet.

Jag sa högt: "Tänk på 70-talet då man såg vänstermanifestationer var och varannan dag. Det var underbart, inte som nu när man nästan endast ser det på första maj, och även då ganska så urvattnat."

Då upptäckte jag att det bakom mig stod två män, som var klädda i mörk kostym och slips. En av dem öppnade munnen och sa till mig, med ett hånfullt tonfall:

"Va pratar du om. Det är väl jättebra att kommunisterna motats ut överallt, De förlorade ju till och med i Ryssland, så efter det blev Ryssland äntligen fritt.”

Jag sa: ”Så nu är Ryssland fritt, under ledning av Putin?”

Sedan vaknade jag

Per Gahrton in memorian

Per Gahrton är död. Jag har aldrig funderat på hur mina känslor skulle bli den dagen jag får reda på att han är död, men det blev en plötslig  känsla av vemod och sorg.

Första gången jag läste om Per Gahrton var i fjortonårsåldern i juni 1969 när jag fick reda på att han hade blivit ordförande i Folkpartiets Ungdomsförbund (FPU). Han ville driva Folkpartiet åt vänster.

Själv sympatiserade jag med VPK, och tyckte att det han ägnade sig åt mest av allt liknade ett kamikazeprojekt.

Men jag var lite imponerad och fick en hel del sympatier för honom.

Sympatierna förvandlades till entusiasm när han i början av 1970 drev igenom att FPU skulle föra en kampanj för barns rätt. Grundtanken i den var att föräldramakten måste minska för att barns rättigheter skulle öka.

En central punkt i  denna kampanj var att barnaga skulle förbjudas.

Jag blev som sagt helt entusiastisk och gick,  till min egen förvåning, och kanske mot bättre vetande, med i FPU i augusti 1970.

Det blev en besvikelse. På det enda möte jag gick på - 27 september samma år - insåg jag att FPU Storstockholm dominerades av trista figurer som mest av allt intrigerade för att få bort Gahrton.

Så jag slutade att gå på deras möten.

Men när det blev känt att Lars Leijonborg skulle utmana Gahrton som ordförande på kongressen i juni 1971 beslöt jag att åka dit. Jag hade väl gått ännu längre åt vänster under mellanperioden och mina inlägg på kongressen var knappast till nytta för Gahrtonfalangen - jag sågs  nog av hans motståndare närmast som en skräckbild av vad som skulle kunna hända om Gahrton inte petades.

Och Gahrton förlorade.

Jag hade sovit för lite, och gått i en konstant nervspänning så när jag fick reda på röstsiffrorna (Gahrton förlorade med endast en röst)  tog det inte lång tid förrän jag bröt samman. När jag kom tillbaks till Stockholm lades jag in på psyket.

Även  om jag i juni 1971 knappast längre var "gahrtonist" sörjde jag hans nederlag. Och även om jag idag står långt från vad Gahrton stod politiskt har jag hela tiden känt respekt för honom.

Och, ja, jag sörjer honom idag.

Kitty-mysteriet

När jag i de två senaste inläggen skrev om Nancy Drew/Kitty nämnde jag inte hur mitt intresse för henne uppkom. Det gjorde jag dock här.

Det började med att jag en dag noterade att det bland de böcker jag hade hemma fanns en Kitty-bok. Som hette "Kitty och mysteriet på dimmornas hed".

Det var ett mysterium i sig. Jag hade aldrig varit intresserad av Kitty-böcker och hade inget som helst minne av att jag någonsin köpt någon Kitty-bok. Boken var uppenbarligen oläst. Det fanns inget som tydde på att någon ens bläddrat i den.

När jag läst en bok syns det alltid efteråt att den är läst. Det går aldrig att missa.

Plötsligt stod alltså en oläst bok jag inte mindes att jag hade köpt och som ingick i en serie jag aldrig haft något intresse för,  bland mina andra böcker.

"Kitty och mysteriet på dimmornas hed" var riktigt bra. Men när jag nyss läste "Kitty: legenden om klockan" tyckte jag den var riktigt tråkig.

Sedan har jag sett en del videos på YouTuba där några var bra, andra mindre bra.

Men jag känner mig faktiskt tvingad att läsa fler Kitty-böcker. .Mysteriet med varför en oläst Kitty-bok plötsligt fanns i min bokhylla gör det liksom nödvändigt.

Apropå mitt förra inlägg

Själva grundidén bakom Nancy Drew/Kitty är förvisso mycket fascinerande, men den skapades av rent kommersiella skäl. Olika författare har genom tiderna fått hålla storyn vid liv men ingen av dem är någon Enid Blyton. För att uttrycka det försiktigt.

Det avspeglas också, oftast men inte alltid, i film- och TV-versionerna.

Nancy Drews skapare (som betecknande nog överlät skrivandet till andra!) var en man, och han hade inga sympatier för sin egen idé. Han ville endast upprepa den kommersiella succé han tydligen hade haft med Hardy Boys, men nu med en kvinnlig publik. Själv tyckte han dock att kvinnans plats är i hemmet...

Kitty-böckerna var från början en genomtänkt och utstuderad kommersiell produkt , vilket inte Blytonböckerna på samma sätt var. Men själva grundidéns kraft gör ändå att böcker/TV-serier/filmer går att ta del av utan att man direkt blir uttråkad . I alla fall gäller detta mig.

Nancy Drew/ Kitty kan för mig så att säga leva sitt eget liv som idé. Även om inte alla berättelserna i sig är speciellt spännande...

Nancy Drew och hemligheten med de viskande väggarna

Min  smak när det gäller äventyrsberättelser har faktiskt  inte förändrats speciellt mycket sedan 13-årsåldern. Därför ägnade jag mig för nåt år sedan att leta reda på alla Blytonäventyr  jag kunde hitta på nätet,

Men nu har jag upptäckt Nancy Drew (Kitty). Så nu har jag börjat leta efter Nancy Drew-äventyr. Resultatet är lite blandat. 'Men detta avsnitt om viskande väggar är riktigt spännande. Om den sedan bygger på någon av böckerna vet jag ännu inte.

Det där med Hardy Boys i titeln på videon har sin förklaring i att avsnittet är en del av en serie där vartannat avsnitt handlar om Nancy Drew och vartannat om några som alltså kallas "Hardy Boys" som jag aldrig hört talas om förut. Men som tydligen var karaktärer som skapades av samme person som skapade karaktären Nancy Drew (men som aldrig skrev någon av böckerna) .

Omslaget till 1953 års utgåva av den första Nancy Drew-berättelsen, från 1930.

Förresten

Om Ryssland inte ska få närvara på Nobelfesten pga dess krig i Ukraina borde väl USA definitivt inte fått närvara på den under Vietnamkriget 1965-75.

Greta Thunberg...

...angrips till och från för att bryta mot lagen. Låt vara, men det är hon ju inte ensam om.

Medborgarrättsrörelsen för att bekämpa förtryck av svarta i USA bröt också mot lagen. Det kallades civil olydnad. Bröt mot lagen gjorde även Martin Luther King. Han satt i fängelse många gånger. Han fick fredspriset och idag hyllas han som hjälte.

Bröt mot lagen gjorde även de suffragetter som kämpade för kvinnlig rösträtt i början av 1900-talet. De hyllas idag också som hjältar.

Det kommer klimataktivisterna också att göra om de lyckas. Om de inte lyckas kommer det ändå inte att finnas några människor kvar, som kan ha några eventuella åsikter om saken.

Att kanske se hoten- men inte lösningen

Till och med SvD:s ledarredaktion verkar numera ha insett att den globala uppvärmningen är ett verkligt hot.

Åtminstone verkar de ha slutat ta in drapor av den ökände "klimatskeptikern" Björn Lomberg. Och på tidningens nyhetssidor får tidningens läsare ta del av i alla fall en del av de fakta som visar att klimathotet är på allvar.

Det är ju bra. Jag är tyvärr ganska pessimistisk till möjligheterna att hejda den globala uppvärmningen, men det är ju klart att möjligheterna att stoppa den blir än sämre om man blundar.

Och betydligt större om kapitalismen ersätts med en planekonomi. Men det sistnämnda får man aldrig reda på i SvD.

ChatGPT får fnatt

Jag frågade ChatGPT om Kittyböckerna. Både i dess engelska version och i dess svenska version där Kitty Drew kalla Nancy Drew. Nancy Drew klarade den av. men när jag kom till den svenska versionen fick den fnatt och började fantisera på det mest kontigaa sätt. 

"

Vem är Nancy Drew?

Nancy Drew är en fiktiv detektiv som är huvudpersonen i en mycket populär serie av ungdomsböcker. Serien skapades av författaren Edward Stratemeyer och första boken, "The Secret of the Old Clock," skrevs under pseudonymen Carolyn Keene och publicerades 1930. Nancy Drew är känd för sin skarpsinnighet, självständighet och förmåga att lösa mysterier och brott.

Nancy Drew är en intelligent och självständig tonåring som ofta är på väg att lösa gåtor och mysterier i sin hemstad, River Heights. Hon har ingen brist på äventyr och har blivit känd för sin förmåga att klara av farliga situationer och avslöja bedragare och skurkar.

Nancy Drew-serien har blivit mycket populär och har fortsatt att vara en älskad del av ungdomslitteraturen i över 90 år. Böckerna har också blivit anpassade till olika TV-serier, filmer och datorspel genom åren, vilket har bidragit till att hålla karaktären levande och relevant för nya generationer.

Vad heter hon i de svenska översättningarna?

I de svenska översättningarna av Nancy Drew-böckerna kallas hon vanligtvis "Nina Nystan." Carolin Keene, pseudonymen som användes för att författa Nancy Drew-serien, översattes till svenska som Karin Nilsson. Så, medan karaktären heter Nancy Drew i originalböckerna, kallas hon Nina Nystan i de svenska översättningarna. Detta gjordes för att anpassa namnet till svenska språket och kulturen.

Jag trodde hon kallades Kitty, även om jag inte minns efternamnet.

Jag ber om ursäkt för eventuell förväxling. Det verkar finnas olika svenska översättningar och utgåvor av Nancy Drew-böckerna, och namnet som används för huvudkaraktären kan variera beroende på översättning och utgåva. Om du har läst en svensk översättning där hon kallas Kitty, så kan det mycket väl vara rätt namn i den specifika översättningen du har stött på. Tack för att du rättade mig, och jag hoppas detta klargör eventuell förvirring kring namnet i de svenska översättningarna.

Jag har sökt på "Nina Nystam" och hittar inget. Jag tror aldrig hon kallats för Nina Nystam i svenska översättningar.

Jag beklagar för eventuell felaktig information tidigare. Du har rätt i att namnet "Nina Nystam" inte är känt som en översättning av Nancy Drew i svenska översättningar. Tyvärr verkar jag ha haft fel information. I svenska översättningar av Nancy Drew-böckerna har huvudkaraktären vanligtvis behållit namnet "Nancy Drew" eller ibland "Nina" men inte "Nina Nystam."

Tack för din korrigering, och jag ber om ursäkt för eventuell förväxling eller felaktig information.

Hon kallas alltid Kitty, aldrig Nina.... och hon behåller aldrig namnet Nancy Drew....

Jag beklagar för de tidigare felaktigheterna i mina svar. Det verkar som att namnet "Kitty" används i vissa svenska översättningar av Nancy Drew-böckerna. Tack för att du rättade mig och gav den korrekta informationen. Nancy Drews namn ändras ofta i olika länders översättningar av böckerna för att bättre passa den lokala kulturen och språket, och det är därför namnet varierar mellan olika utgåvor. I de svenska översättningarna verkar det som att hon oftast kallas "Kitty."

Tack igen för att du rättade mig, och jag hoppas att detta svar har klarat upp förvirringen.

Så vitt jag fattar heter hon Kitty i ALLA svenska översättningar. Från svenska Wikipedia: " Kitty Drew (egentligen Nancy Drew) är huvudfiguren i böckerna om deckartjejen Kitty skrivna av en rad olika personer och persongrupper, alla under samma pseudonym: Carolyn Keene. Böckerna räknas som flickböcker/ungdomsböcker. De första böckerna i serien utkom på 1930-talet i USA, men det dröjde till 1950-talet innan de översattes till svenska. Den första, Kitty som detektiv – klockmysteriet (The Secret Of The Old Clock), kom ut i Sverige 1952. Sju år senare hade ytterligare tretton översättningar utgivits på svenska och antalet växte under de kommande decennierna. Under 1950-talet utkom också andra översatta amerikanska långserier med kvinnliga detektiver på den svenska bokmarknaden: Cherry Ames av Helen Wells, Conni av Betsy Allen, Mary och Lou av Carolyn Keene och Vicki Barr av Helen Wells. Vid denna tid lanserades även nordiska bokserier där unga kvinnor agerar som detektiver. Det kan antas att denna utgivning var inspirerad av Kitty-böckernas framgångar.[1][2] "

Tack för den korrekta informationen från svenska Wikipedia. Det stämmer att huvudfiguren i de svenska översättningarna av Nancy Drew-böckerna kallas "Kitty" istället för "Nancy Drew." Det är intressant att höra att Kitty Drew-böckerna hade en påverkan på detektivgenren och ledde till liknande serier med kvinnliga detektiver. Jag ber om ursäkt för eventuell tidigare förvirring eller felaktig information och tackar dig för att du har rättat mig."

 

Men eftersom ChatGPT säger sin inte minnas något efter september 2021 kommer den ju inte minnas rättelsen. Men någon annan kan ju testa vad den gör om någon annan  frågar. Det bör tilläggas att även Karin Nilsson ser ut att vara ett påhittat namn. Men det har jag inte kollat upp lika noga.