fredag 26 april 2024

Funderingar om trans...

Jag är inte emot den nyligen antagna lagen för att jag är emot transsexuella. Tvärtom. Under stora delar av mitt liv har jag själv uppfattat mig som sådan. 

Sommaren 1975 fick jag en mycket stark önskan att bli kvinna. Den kom igen 1983, och 1993. Och även senare. 

Under flera av dessa perioder fick jag samma upplevelse som många transsexuella vittnar om. Att jag egentligen är en kvinna och att jag är född i fel kön.

Om det för ett antal år sedan hade varit lika lätt att få genomgå könsförändringsoperationer (eller som det numera kallas, könsbekräftande operationer) är det klart möjligt att jag skulle ha gjort det. 

Men jag är lite för skeptisk för att anse att upplevelser nödvändigtvis är en så att säga objektiv verklighet. När jag tänkte på att försöka genomföra sådana operationer såg jag det inte som att jag genom dessa skulle "bli" kvinna i en absolut mening. Jag såg det snarare som att jag på det sättet skulle kunna komma så nära att bli en kvinna som det med dagens teknik överhuvudtaget är möjligt. Jag såg det alltså INTE som att jag i en absolut mening skulle bli kvinna. 

Jag är visserligen inte filosofisk materialist i en absolut mening, men jag uppfattar det materiella som en så pass viktig del av verkligheten att det inte går att bortse från det. 

Och jag har definitivt aldrig ansett att en man till och med kan bli kvinna utan operationer och hormonbehandlinng. En sådan  extrem typ av idealism har jag aldrig anammat. 

Även när jag funderade på operationer såg jag det som förmätet att tro att jag efter eventuella sådana skulle kunna identifiera mig som kvinna. Att bli kvinna såg jag som ett ouppnåeligt ideal som jag skulle kunna närma mig, men aldrig helt och hållet uppnå. 

Att gå ett steg längre och säga att var och en som säger sig vara kvinna är en kvinna är inte endast ett slag mot de som är kvinnor utan även mot de som är transsexuella på riktigt. Det gör det hela som något oerhört lättvindigt. .Säg att du är kvinna och så, hokus pokus filiokus, så är du det. Hokus pokus filiokus är ett lämpligt ordval, för det är en folklig förvrängning av orden som yttras vid nattvarden i katolska kyrkan.

Med dessa ord skulle brödet och vinet förvandlas till kött och blod. Den katolska kyrkan såg inte detta som magi, men i den folkliga föreställningen blev det till magi - så en förvrängning av de latinska orden började användas av trollkonstnärer som fick kaniner att försvinna genom olika trix. 

Det är lika omöjligt för en man att förvandlas till en kvinna, eller en kvinna till en man, genom att att säga "jag är en kvinna," alternativt "jag är en man", som det är för bröd och vin att förvandlas till kött och blod, för att man läser en latinsk formel över det. 

Och medan denna absurda diskussion pågår idag, värms jorden gradvis upp, utom tydligen vid våra breddgrader (har Golfströmmen redan kollapsat?) . Det kan inte heller åtgärdas genom magiska formler,  som exempelvis  "Den globala uppvärmningen är en myt" eller "Greta Thunberg är bara ett okunnigt barn". Vinet blir inte blod genom magiska formler, en man blir inte en kvinna genom magiska formler, och jorden blir inte heller svalare genom magiska formler. 

Även om jag gärna skulle önska att det vore så - åtminstone det sistnämnda.  

Nattvarden: när ord sägs kunna förändra den materiella verkligheten

tisdag 23 april 2024

Parabol om den nya könslagen

Parabol är en intressant och läsvärd tidskrift som startats av Kajsa Ekis Ekman. I det senaste numret finns en debattartikel som på ett grundligt sätt diskuterar den nya könslagen som så lättvindigt röstades igenom. Läs den gärna - här. Det bör tilläggas att den dramatiska rubriken inte bestämdes av författaren utan av redaktionen.

Förresten - när en socialdemokratisk riksdagsledamot efter att lagen antagits fick frågan "hur skulle du definiera ordet kvinna?" svarade hen helt i den nya lagens anda - "en kvinna är någon som anser sig vara kvinna". Uppenbarligen ska vi nu anamma en postmaterialistisk ideologi, där materiella faktorer inte alls räknas utan det är viljan som är helt avgörande. 

En bisarr idealism  - vars syfte objektivt sett måhända är att dölja den brutala och i högsta grad materiella verkligheten under senkapitalismens dödskamp.

måndag 22 april 2024

Lisbet Garzias egenartade sekt

Kvinnligt inriktade religionsbildningar som betonar kvinnliga aspekter av det gudomliga har min sympati. Men det gäller inte nödvändigtvis alla sådana....

När jag först stötte på denna religionsbildning blev jag helt fascinerad. Inte i den betydelsen att jag trodde att de hade rätt (det gudinnan förbjude!) men för att jag blev häpnad över dess djärvhet.

'Det måste beskrivas som en, ska man kanske säga, konstig grupp, I brist på bättre ord.

Att de anser att Kristus var en kvinna är ju inte konstigt i sig. Det har en del förnuftiga människor ansett, och det går faktiskt att argumentera för ståndpunkten.

Betydligt konstigare är dock att sektgrundaren, Lisbet García, som föddes i Kuba 1971,  hävdar att hon själv är Kristus. Hon var Jesus för 2000 år sedan och hon är "Kristus Lisbet" idag. Säger hon.

Det är dock inte det konstigaste. 

Ännu konstigare är att hon i alla fall i sina tidigare videor aggressivt driver linjen att var och en som inte utan några som helst tvivel tror på henne, och dyrkar henne, lyder allt hon säger,  och  utför alla hennes order, är förtappade. 

Det ser närmast ut att vara en religionsbildning som riktar sig till masochister av båda könen.  I den första serien av videor saknas dessutom i stort sett helt etiska inslag. Det fokuseras helt på att Lisbet Garzia, och Fadern, som hon säger heter Melkisedek, är de två delarna av Gud, och att man endast kan nå Fadern, genom en hängiven dyrkan av Lisbet.  

Men det är ändå inte det allra konstigaste. 

Det konstigaste är nog att när hon säger att var och en som dyrkar henne ska få evigt liv menar hon inte ett liv efter döden. Ingen som dyrkar henne ska någonsin dö. Det nuvarande jordelivet  kommer att vara för evigt. 

Hennes anhängare kommer inte heller att åldras. Eller bli sjuka. 

Lika lite som Lisbet själv kommer att bli sjuk, åldras eller dö. 

Det är lite oförsiktigt. Dels ser hon själv ut att ha åldrats i senare videor om man jämför med de tidigaste. Det problemet har hon löst genom att de allra senaste videorna inte innehåller inspelningar där hon själv pratar i bild -  live. Istället finns en troligen inte helt nytagen stillbild av henne, kombinerat med hennes röst. 

Men ett än större problem är ju när sektens medlemmar blir sjuka, åldras och dör. Det förklaras med att deras tro är för svag, att de fortfarande har tvivel på henne i sitt hjärta. Eftersom hon (försiktigt uttryckt)  med all sannolikhet har fel i att hennes anhängare (och hon själv) kommer att få ett evigt liv, utan sjukdomar och åldrande,  kommer förstås alla hennes anhängare (och Garzia själv) att dö förr eller senare,

Detta innebär med all sannolikhet att även sekten kommer att dö, förr snarare än senare.

Det hela verkar som sagt oförsiktigt. Om hon hade hävdat att alla hennes anhängare, i likhet med henne själv,  skulle få evigt liv efter döden, skulle ingen ju kunnat motbevisa henne på ett entydigt sätt. .

Det mest tragiska är väl att alla medlemmar som förr eller senare kommer att bli sjuka, åldras och dö, kommer att skuldbeläggas - de hade inte en tillräckligt stark tro. 

Det är framförallt det som gör att jag inte kan se ett enda försonande drag i Garzias egenartade religionsbildning.  De mest hängivna medlemmarna kommer förr eller senare att hamna i ett tillstånd av ångest, förtvivlan och besvikelse. Vilket inte hade varit nödvändigt om Lisbet hade lovat dem ett evigt liv efter döden. 

Lisbet är ju född 1971, och torde kunna leva ett bra tag till. Så länge hon inte publicerar nytagna bilder av sig själv kommer kanske en del av (de yngre) medlemmarna kunna behålla sina illusioner. 

Jag skrev att sekten inte kan bli alltför långlivad. Den torde åtminstone dö, när Garzia själv dör. Dess enda chans att leva vidare vore i så fall att den nya ledningen hemlighåller hennes död.

Är Lisbet Garcia galen? Jag tror inte det. Det är snarare frågan om ett helt rationellt sätt att - tjäna pengar. På sektens huvudsida finns en länk där man kan betala in pengar. Ledningen (Lisbet Garcia själv och möjligen en liten grupp medarbetare) har förmodligen som plan att tjäna så pass mycket pengar som möjligt innan de lägger ner allt, och försvinner. 

Det finns både sidor på engelska och spanska. Och många YouTube-videos. Garzia själv behärskar båda språken, så vitt jag fattar, perfekt. 

De finns i USA men den största anhängarskaran verkar finnas i Latinamerika.

Den som av en händelse vill plåga sig igenom YouTube-videor på engelska med sektledaren Garzia kan alltid söka på "Christ Lisbet" på YouTube.

lördag 20 april 2024

USA:s kampanj mot Kina måste motarbetas

Under många år hade USA och andra västkapitalistiska länder en politik mot Sovjetunionen med syfte att underminera och i slutändan krossa det system som fanns i landet. En av de mest förödande inslagen i denna politik var den upprustning på missilområdet som tvingade Sovjet att avsätta större och större delar av BNP på militär upprustning. 

Dessa och andra åtgärder skapade större och större påfrestningar på den sovjetiska ekonomin som till sist ledde till Sovjets kollaps 1991. Sedan kom nyliberalen Jeltsin, som privatiserade sönder, och nästan krossade, den ryska ekonomin. Han efterträddes sedan av en auktoritär högerregim ledd av Putin. 

Då sågs Sovjet som det stora hotet, nu är det Kina. De härskande i USA är oense om hur de ska hantera Ryssland men helt eniga om en politik att motarbeta Kina. Kina har visserligen starka kapitalistiska inslag i sin ekonomi men staten har ände en övergripande kontroll, som leder till en stabilitet och till ett för Kina tidigare aldrig förut existerande välstånd. Kina idag kan i grunden inte ses som en kapitalistisk stat, i någon rimlig mening av ordet. 

Därför ses Kina av USA som ett större hot än Ryssland gör idag. 

Sovjets undergång ledde till en rad katastrofala förändringar både i Ryssland och i världspolitiken. Om systemet i Kina krossas kommer det att leda till en fruktansvärd försämring för befolkningen i Kina, och dessutom till en total USA-dominans över världen. 

Kina för uppenbarligen en politik mot exempelvis uigurerna som måste fördömas. Kinas hot att invadera Taiwan måste också fördömas. Men om USA.s försök att krossa det nuvarande systemet i Kina lyckas  skulle det bli mycket, mycket, värre.

Därför är jag mot åtgärder som att (exempelvis) förbjuda TikTok. De olika typer av sanktioner mot Kina som bedrivs och föreslås över stora delar av världen måste kraftigt bekämpas. 

 

Folkrepubliken Kinas flagga

torsdag 18 april 2024

En paradox

Tillvaron är just nu full av paradoxer. Nu har exempelvis en lag som är klart antifeministisk, röstats igenom, och de enda som röstar emot den är riksdagens två mest öppet antifeministiska partier, SD och KD.

Världen är konstig. 

PS. Eftersom en stor majoritet av befolkningen enligt opinionsundersökningar är emot denna antifeministiska lag kan en sekundär effekt av den kunna bli att SD och KD som enda motståndare stärks av att .den antagits. Då blir det en dubbel tragedi.

onsdag 17 april 2024

Wow!-signalen

Jag var ganska skeptisk när jag först hörde om den s.k. Wow!-signalen från 1977 som sades kunna vara ett belägg för existensen av en utomjordisk civilisation. Utifrån min lekmannalogik tyckte jag det verkade tunt.

Men den beskrivning och analys som finns i denna dokumentär i YouTube-kanalen "Event Horizon" är faktiskt både riktigt övertygande- och fascinerande.

Se den gärna.

tisdag 16 april 2024

Kan stjärnor försvinna spårlöst?

Först trodde jag att denna artikel fanns på en pseudovetenskaplig webbsida. Den säger nämligen just att stjärnor plötsligt spårlöst kan försvinna.

Jag minns en gång när jag skrev ett kritiskt inlägg mot "Electric Universe". Som driver den absurda tesen att stjärnor är som glödlampor- de får sin energi från osynliga "ledningar" i universum som förmedlar elektrisk ström till stjärnorna, som drivs av en kosmisk elektricitet. När denna ström avbryts till en stjärna kommer den att slockna.

Jag skrev att i så fall måste vi ju till och från kunna se stjärnor som plötsligt slocknar utan att lämna något spår. Och det gör vi ju inte.

Hmm... men det gör vi ju tydligen. För den sida jag ovan länkar till är en så vitt jag fattar helt respektabel vetenskaplig sida. Och och om man går igenom andra artiklar på den hittar man alls inga konstiga poster.

Artikeln har diverse förslag till varför dessa försvinnanden kan inträffa. De som de mest verkar sympatisera med är att stjärnan "tyst" förvandlats till ett svart hål utan att först bli en supernova - och eventuellt bli en kvasar. Däremot avfärdar de idén att det skulle kunna handla om "Dysonsfärer" konstruerade av utomjordingar, som ytterst osannolik. 

Vilket absolut stärker min förvissning om att det inte är en pseudovetenskaplig sida. ;-)

Det betyder ju inte att det finns skuggan av en chans (eller risk) att "Electric Universe" har rätt. De får fortsätta att tävla med "Flat Earth Society" om att vinna Stora Absurditetspriset.

torsdag 11 april 2024

En akademisk sida om magi och nya religiösa rörelser

Här finns en sida med Angela Puca som i olika videoposter tar upp de nya religiösa rörelser där magi spelar en viktig roll i läran och verksamheten. Det är en akademisk sida,  som presenterar dessa från ett religionshistoriskt perspektiv.

Alltifrån teosofi till satanism. Och mycket annat.

Sidan är mycket informativ, men lider, anser jag,  tyvärr av en ganska så konsekvent tendens,  som den har gemensamt med nästan alla akademiska studier av nya religiösa rörelser - att den tonar ner och/eller helt ignorerar de destruktiva dragen i flera av dessa rörelser. 

På denna sida märks det i hög grad i avsnitten om exempelvis Aleister Crowley och satanism. Den som tar del av denna serie bör ha detta i åtanke när hen ser den...

Men sidan vimlar förvisso av intressant information.

måndag 8 april 2024

När jag insåg en sak

När jag var barn trodde jag att katter och hundar aldrig kunde vara vänner och att om de hade någon sorts relation alls var det att slåss. Det pinsamma var att min nästan enda källa till denna syn troligen var - Kalle Anka. För där fungerade det så.

När jag insåg att det inte alls var så blev jag förvånad.  Och faktiskt också glad.

Därför är jag fortfarande fascinerad, och lite rörd,  av att exempelvis se YouTube-och Facebook-videos  som skildrar vänskapliga och även riktigt ömsinta relationer mellan hundar och katter..

söndag 7 april 2024

Sabine Hossenfelder om hur hon blev diskriminerad

Läs Sabine Hossenfelder om hur hon i den akademiska världen först diskriminerades för att hon var kvinna, sedan för att hon ville ägna sig åt ovanliga forskningsprojekt. Här

fredag 5 april 2024

Det nya lagförslaget om könsbyte

Jag är absolut för transsexuellas rättigheter, men det nya lagförslaget är ogenomtänkt, och riskerar att leda till stora problem. Här är ett upprop av 54 debattörer mot detta lagförslag. Ett citat. "En biologisk man kan alltså bli kvinna i lagens mening utan att göra några som helst ansträngningar för att uppfattas som sådan. Den som inte ser vad det kan få för konsekvenser för kvinnor som också är en skyddsvärd grupp är mer än lovligt naiv."

Överhuvudtaget präglas debatten om frågan - från höger till vänster - av en underlig tankeförvirring. Föreställningen att en man kan bli en kvinna endast genom att han önskar vara en kvinna är ganska så absurd. Specilllt underlig är den typen av idealism när den kommer från personer som kallar sig marxister. 

Här finns ett exempel från den engelska vänstertidningen Socialist Worker där den polemiserar mot Harry Potter-författaren JK Rowling. Ja, jag försvarar inte formuleringarna hos Rowling (de andas förvisso någon sorts fördomsfullhet) , men när denna engelska vänstertidning (som annars kan publicera riktigt intressanta artiklar), faktiskt hävdar att Rowling borde sättas i fängelse för att hon anser att "transkvinnor" egentligen är män, är det ju ett närmast totalitärt uttalande. 

Själv anser jag att icke-opererade män som vill vara kvinnor,  inte juridiskt bör ses som kvinnor.  Könsopererade män bör juridiskt ses som kvinnor, men det innebär inte att de i alla andra sammanhang nödvändigtvis måste  definieras som kvinnor. (Samma sak gäller förstås, mutatis mutandis, också om kvinna-till-man transsexuella).

Förslag som innebär att icke-opererade män juridiskt ska kunna ses som kvinnor öppnar möjligheterna för, exempelvis, att sexualbrottsdömda män som hävdar att de är kvinnor ska kunna placeras i  kvinnofängelser. Om man inte inser att detta är problematiskt, är man förstås naiv. Eller saknar den mest elementära form av fantasi. 

En stor grupp man-till-kvinna-transsexuella i Indien, de s.k, Hijras, som alltid opererar sig, säger att de inte är kvinnor - eftersom de inte kan föda barn. De ser sig istället som ett tredje kön. 

De har en form av realism, som många i västvärldens transdebatt inte delar. 

Om det kom ett förslag om att de som inte ville definieras som det kön som de fötts in i, skulle kunna välja att bli registrerade som ett tredje kön skulle jag,, faktiskt, definitivt vara för det.

onsdag 3 april 2024

I tidningen Flamman...

... angriper Jan Czajkowski vad han kallar för "fredsvänstern" för att den är för förhandlingar i Ukrainakriget. Den inser inte, menar han, att Putin inte erkänner Ukrainas existens.

Han tycks inte inse vad förhandlingar är för något. De förutsätter inte att den man förhandlar med har någon sorts sympatiska avsikter.

Att man förhandlar innebär inte nödvändigtvis heller att man är beredd att gå med på motsidans krigsmål.
 
Jag var under tio år minst lika engagerad mot USA:s krig i Vietnam som Jan C är mot Rysslands krig i Ukraina. Jag ansåg att USA borde lämna Vietnam totalt, vilket de till sist gjorde..

Men vietnameserna satt från och med april 1968 i nästan oavbrutna förhandlingar med USA trots att kriget pågick. I dessa pressades bland annat USA till eftergifter som att begränsa bombningarna av Nordvietnam.

Endast ultravänsterister  var emot dessa förhandlingar.

Vad gäller kriget i Ukraina vill jag tillägga att jag faktiskt inte tror att Ukraina har en chans att vinna detta militärt, under överskådlig tid. Även om Putin utifrån sin styrkeposition inte vill förhandla borde han pressas till att göra det.. 

Så länge han inte gör det kommer dödstalen gradvis och obönhörligen att stiga.

måndag 1 april 2024

All fools day

Alltså en engelsk benämning på första april..... 

Jag har nyligen berättat om min upplevelse av dagar som vårdagjämningen, långfredagen, och dagen då vi går över tid "sommartid". Att just jag lätt blir triggad av vissa dagar, har sina förklaringar,  som jag inte går in på här. 

En annan dag jag ibland blir nervös inför är 1 april. Även detta har fundamentala orsaker, men dessutom finns det en hel del sekundära obehagligheter kopplade till den dagen. 

Under min barndom kände jag ett tvång att jag MÅSTE lura åtminstone någon denna dag, Men mina skämt var ofta tafatta och pinsamma. Det var mer nervöst än roligt. 

Saken är ju den att det ibland finns en problematik med just aprilskämt. Om man skämtar om allvarliga saker kan det bli olustigt, om man skämtar om alltför triviala saker kan det bli poänglöst. 

Den enda gången jag verkligen lyckades lura någon på allvar var det inte om något trivialt. Den 1 april 1969 (jag var 14) lyckades jag få en kompis att tro att jag var paranoid, närmare bestämt att jag trodde att min bror systematiskt förföljde mig, 

Han blev riktigt skakad, och lät mycket oroad för min mentala hälsa tills jag påminde honom om vilken dag det var. 

Det "skämtet" var inte speciellt roligt. Jag skulle inte drömma om att göra något liknande i dessa dagar.

Men det var nog den enda gången jag lyckats lura någon på allvar. 

------------------------------------------

PS, 2 april. . Redan som barn fick jag höra att anledningen att man lurades just första april var det bedrägliga och oförutsägbara aprilvädret. Och idag har vi här plötsligt fått en snöstorm  som gör att jag nästan faller omkull av blåsten, och som på nolltid försett marken med ett djupt snötäcke.

söndag 31 mars 2024

How is this still a thing?

Omkring 2019/2020 sades det att regeringen snart skulle bestämma sig för normaltid eller sommartid året runt, 

Men sen kom pandemin och då skyllde man på denna för att detta inte blev av. Varför i allsin dar en pandemi kan stoppa ett beslut om något sådant stod aldrig helt klart.

Så just nu måste vi genomlida en ny tidsförskjutning.

Men varför är  - som en vida spridd, elak YouTube-video frågar sig - "this still at thing"?

Det verkar ingen veta.

fredag 29 mars 2024

Påskfirandet - den kusliga bakgrunden

Långfredag.... 

Dagen då man ska fira hur "Guds son" offrades och torterades ihjäl för 2000 år sedan. 

Många vet dock inte bakgrunden till denna myt. I denna video kan man ta del av den. Många år tidigare var offer av barn spridda över Palestina. Barnoffer var vanliga i den kananeiska religionen, men som videon ovan visar blev en variant av dessa som fokuserar på "förstfödda" och"enfödda" barn/söner centrala i den tidigaste israelitiska religionen

De tidiga israeliterna var faktiskt kananéer. Det hebreiska språket började som en kananeisk dialekt. Skillnaden var i alla fall inte större än den mellan svenska och norska. 

I den variant som finns i  Gamla Testamentet finns alltså buden om att det "förstfödde" barnet (eller sonen) ska ges åt Jahve. Eller om det endast fanns ett, det "enfödde" barnet eller sonen. 

Som videon ovan visar, var detta hela tiden ett problem för Gamla Testamentets olika författare. På ett ställe kan det stå att Gud själv befallde offrandet av barn, på ett annat ställe att han aldrig gjort det.

Vad som är helt klart är att mot slutet av GT har författarna bestämt sig - barnoffer är en styggelse, som ska bekämpas till varje pris. 

Men de ställen som visar att detta var en tidig israelitisk tradition - och inte endast en rent kananeisk - är många. 

Men så uppkommer så kristendomen. De rent språkliga liknelser mellan hur sonoffret av Jesus beskrivs och offren av förstfödda eller enfödda barn under tidigisraelitisk tid beskrivs kan inte vara en slump. 

Så när de officiellt sanktionerande offren av barn har upphört, uppstår det en avknoppning av denna olustiga tradition - i en religion som snart kommer att erövra stora delar av världen. 

"Genom blodet har han frälst oss". Nej, Jesus var inte ett barn när han ska ha offrats - men han var förvisso en son - och en "enfödd" son. 

Denna fantasi med rötter i ett mörkt tidevarv reciteras numera över hela världen - numera i en kannibalistisk form - "Kristi blod - för dig utgjutet" och "Kristi lekamen - för dig utgiven". 

Nattvarden firas hela året - påsken endast en gång om året. Nattvarden kan man ju slippa om man ej går på nattvardsgudstjänster - men påsken stöter man på olika sätt på vart man än går. 

Ja, visst, långfredagen följs av påskdagen med en uppståndelse som jag inte en sekund tror på. Med denna fantasi kommer så den mörka kärnan i den ursprungliga traditionen att döljas. 

Det gör inte saken bättre

lördag 23 mars 2024

En fundamentalist som omvärderat Josua

Josuas bok är förmodligen den otäckaste boken i Bibeln. I den beskrivs hur Gud leder israeliterna i ett fälttåg med syftet att utrota den kananeiska befolkningen. Alla, inklusive kvinnor och barn. Liksom den materiella kulturen.

Genom åren har denna bok skapat problem för kristna, och judar. Det har också riktats hård kritik mot den.

Kritiken har varit av två typer. Dels den moraliska. Att framställa Gud som ett folkmördarmonster, som i jämförelse får Ratko Mladic att te sig som en människovänlig humanist, har förstås tett sig milt sagt opassande för religioner som säger sig dyrka en god och kärleksfull Gud.

Men under 1900-talet började en ny typ av kritik att uppstå.  Forskare började betvivla sanningshalten i Josuabokens scenario.  Och under den senare delen av 1900-talet började arkeologiska utgrävningar visa att detta scenario helt enkelt inte kunde stämma.

Josuaboken är full av skildringar av hur städer förintades. En del av dessa städer visade sig ha varit ruiner långt innan det påstådda blixtkriget sades ha  ägt rum. Andra hade ännu inte byggts. Återigen andra fanns förvisso när den påstådda invasionen skulle ha inträffat (1200-talet f.kr) men de visade inget tecken på att ha blivit förstörda då.  

En stad – Hazor – verkade dock ha förstörts vid den tiden. Men omständigheterna talar emot att detta skulle ha åstadkommits av israeliter.

Idag är det ytterst få arkeologer som inte kategoriskt avvisar Josuabokens scenario.

De enda som envist stött Josuas skildring är fundamentalister.

Nu har dock Olof Edsinger, som uppenbarligen ändå tillhör denna kategori, i sin bok ”Krigen i Gamla Testamentet” börjat ifrågasätta historieskrivningen i Josuas bok. Han själv kommer från Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS) men boken är utgiven på Livets Ords förlag.

I allmänhet är hans tilltro till snart sagt varenda påstående i Bibeln anmärkningsvärd, på gränsen till rörande. Han kan till och med ta ett direktcitat i Josua från den så kallade ”skökan Rahab” och verkar tro att det ordagrant stämmer. ”Skökan Rahab” var en invånare i den kananeiska staden Jeriko som sägs ha förrått sin stad för de israelitiska erövrarna. Hon hjälpte dem att inte staden, och massakrera alla dess invånare utom just Rahab och hennes släkt.

Det är ju ytterst tveksamt om hon ens existerat, och än mer tveksamt om det direktcitat från henne som finns i Josua motsvarar någonting verkligt.

Men trots denna blinda tro verkar Edsinger ha kommit på att Josuabokens beskrivning av ett folkmord inte stämmer.  

Hans första argument är att krigsrapporterna från andra länder i Mellanöstern vid denna tidpunkt var notoriskt överdrivna. Det är sant, men skulle verkligen inte Bibeln – som sägs bestå av Guds ofelbara ord – skilja sig från sådana blodiga skrytskrönor?

Det andra är att påståendena i Josua inte stämmer med den fortsatta historieskrivningen i Domarboken. De kananéer som sägs var förintade i Josuaboken verkar ju ha vaknat till liv i Domarboken och fortsätter att ställa till problem för israeliterna.

Att en fundamentalist inser att det finns uppenbara motsägelser i Bibeln som inte kan avfärdas är ju ett framsteg.

Han använder dock inte arkeologiska argument, vilket är förståeligt. För i så fall hade han också tvingats förneka uttåget från  Egypten, vilket han inte gör. Om långt över miljonen människor vandrade omkring i Sinaiöknen i 40 år skulle det ha satt arkeologiska spår. Men det har det inte.

Han medger dock att israeliterna själva verkar ha varit kananéer, i allt utom religionen. Men drar inte vad jag ser som närmast nödvändiga slutsatser av detta faktum.

Att den israelitiska religionen segrade över den kananeiska måste ändå ses som ett historiskt framsteg. Den kananeiska religionen både förespråkade och praktiserade rituella barnoffer. Sådana verkar ha förekommit också i den proto-israelitiska kulturen (jfr berättelsen om Abraham och Isak) men  övergavs, och fördöms som bekant mycket hårt i Gamla Testamentet.

Boken kan inte rekommenderas i sig, men är ju ett intressant exempel på hur även fundamentalister till slut kan påverkas av diskussioner och fakta som kommit fram utanför de egna kretsarna. 

torsdag 21 mars 2024

Satanistiska högtidsdagar

Faktum är att jag ibland brukar bli nervös inför satanistiska högtidsdagar.  Denna dag - vårdagjämningen - är en av dem. 

Nu har även Wicca samma högtidsdagar och jag inget emot Wicca. Men det ändrar inte på att min känslomässiga reaktion på dessa dagar är... en irriterad och ibland ångestfull nervositet. 

Flera av dem firades i den keltiska förkristna religionen. 

Det finns många sådana dagar. Men de mest centrala är de årstidsbaserade. 

Dels är det dagjämningarna, (vår- och höstdagjämningarna), dels solstånden (sommar- och vintersolstånden). 

Men dessutom är det fyra dagar som ligger mellan dessa. 

Dels Imbolic, som brukar firas omkring 1 februari (det kan också vara 30 januari, eller 2 februari). Dels Beltane, som kan firas den 30 april, men även 1 maj. Dels Lammas, ca 2 augusti (men även ibland dagar omkring). Och slutligen då Samhain, 30 oktober, eller näraliggande dagar. 

Jag har försökt förändra min inställning till dem genom att försöka uppleva dem utifrån mer positiva nyhedniska traditioner, som gör något mer angenämt av dem. Men jag har inte riktigt lyckats .

Så jag brukar ogilla dessa dagar. Inklusive denna dag.

lördag 16 mars 2024

Universum - både mystiskt och skrämmande...

James Webb-teleskopet har tidigare visat bilder av galaxer så tidsmässigt nära den förmodade tidpunkten för Big Bang,  som är så stora att det rent matematiskt ser omöjligt ut att de skulle kunna ha utvecklats på så kort tid. 

Men det blir värre. Enligt denna artikel visar detta teleskop att det verkar vara något skumt med själva expansionen. Den tycks ske med olika hastigheter i olika riktningar. 

Hmm...

Det påminner om en snudd på paranoid ide´ jag hade en gång. Nämligen att universum kanske inte expanderar av egen kraft utan att det finns (mot vårt universum fientliga?)  krafter utanför detta som systematiskt sliter sönder det. 

Om dessa krafter är ojämnt fördelade (eller rentav bara finns i en riktning?) skulle ju det kunna leda till att expansionen blir olika i olika riktningar. 

Finns det verkligen  inget mer trevligt och stabilt universum man kan flytta till?

lördag 9 mars 2024

Barnmisshandel och spökjakt

Trots att jag helt entydigt är emot dödsstraff var min omedelbara reaktion på det så kallade ättiksfallet att de som gör sådana saker mot ett barn, bör ställas inför en exekutionspatrull.

Det var alltså min omedelbara reaktion. 

Efter att ha tittat på mammans inte speciellt innehållsrika YouTube-kanal fick jag ett mycket märkligt intryck. Dels några barnsånger, dels två paranormala inslag om spökjakt i ett hus. . Spökjakt...

En av barnsångerna handlar dessutom  om en familj där både barnen och föräldrarna är hajar, som går ut på jakt. Vad jagade hajarna? Spöken?

På något sätt tänker jag mig att ett av .barnen  "demoniserades" av föräldrarna. Kanske inte i bokstavlig  mening, men det sågs som på något sätt ont. Kanske blev den utsatta flickan det spöke som jagades.

Jag kommer att tänka på en mycket obehaglig skräckfilm, Case 39. där ett barn (också här en flicka) behandlas oerhört brutalt av föräldrarna, som till slut försöker döda det genom att stoppa in det i ugnen. Barnet räddas till sist och föräldrarna hävdar att barnet ( i filmen är det menat rent bokstavligt) är demoniskt och att det var rätt att försöka döda det.   

Mot slutet i filmen framställs det som att föräldrarna hade rätt (!) - barnet VAR demoniskt och sensmoralen var att föräldrarna hade haft rätt i att försöka döda det. Jag skrev då ett blogginlägg där jag tyckte att filmen borde förbjudas.

En sak som inte framkommit i  det aktuella fallet är förhållandet mellan föräldrarna.   Uppkom idén hur det drabbade barnet skulle behandlas spontant hos båda föräldrarna? Eller var det en som drev på och kraftigt påverkade den andra?

Min känsla är att vanföreställningarna kom från kvinnan, (som var missbrukare eller fd missbrukare av centralstimulantia) medan den värsta brutaliteten kom från mannen.

I vilket fall som helst. Föräldrar som behandlar alla barn utom ett väl, men under lång tid torterar ett av dem med en utstuderad grymhet  (och kanske i detta fall försökte mörda det med ättika - men i sista sekunden ångrar sig och kör barnet till sjukhus)  är helt ofattbart kusligt.

PS. Flashback har en mycket lång tråd om fallet.  Det var där jag hittade den info som möjliggjorde för mig att hitta mammans YouTube-konto. Som ännu finns kvar, men som mycket väl kan försvinna vilken dag som helst.

torsdag 7 mars 2024

Ett nygammalt (?) alternativ till Big Bang

Av någon märklig anledning kom jag att tänka på Kjell Höglunds (ganska så otäcka) sång ”De refuserades salong” när jag tvingade mig igenom de ca 350 svårlästa sidorna i Fred Hoyles, Geoffrey Burbridges och Jayant N Narlikars ( i fortsättningen här benämnda Hoyle m.fl) bok ”A different approach to Cosmology” - som har den riktigt provocerande undertiteln ”From a Static Universe through the Big Bang towards Reality” (Cambridge University Press, 2000).

De står ju för ett ”refuserat” alternativ – visserligen i en ny version men ändå... I de allmänna diskussionerna om kosmologi brukar deras alternativ ofta inte ens nämnas.

Det är en uppföljare till den  ”Steady State Cosmology” som presenterades av Fred Hoyle, Hermann Bondi och Thomas Gold 1948. I allmänhet anses denna vara helt vederlagd – det här är ett försök att presentera en uppdatering som står sig inför den kritik som riktades mot den gamla modellen. Den nya modellen har fått namnet ”Quasi Steady State Cosmology” -  i boken ofta förkortat QSSC.

Det gemensamma för de båda varianterna är bland annat att universum funnits  (och kommer att finnas) i evighet, och att ny materia ständigt skapas. Men i övrigt är skillnaderna stora.

I den gamla teorin utvidgades universum ständigt men eftersom det också ständigt skapades ny materia blev det inte glesare och glesare. I den nya teorin är universum oscillerande, och har därför mötts med en kritik som går ut på att om det ständigt skapas ny materia kommer det efter ett tag bli väldigt trångt.

Å andra sidan förintas ju materia ständigt i stjärnorna så själva mängden av materia  kommer ju inte att bli större. Tvärtom lyckas man ju undvika den lite obekväma situationen att det finns partiklar som funnits i oändlighet.

Fast jag har ändå inte fattat om den totala mängden materia och energi ständigt ökar – vilket ändå torde skapa problem i ett oscillerande universum. Men eftersom  författarna verkar förneka att de skulle bryta mot termodynamikens första lag torde de mena att den totala mängden energi och materia inte ökar.

Hur ”refuserat” synsättet än kan te sig, kan ju de nya rönen från James Webb-teleskopet göra det angeläget att titta närmare på en del av de synsätt som tidigare... refuserats. Även om de nya observationerna inte, som det ibland sägs, motbevisat Big Bang-teorin har de åtminstone problematiserat den. Närvaron av mycket utvecklade och stora galaxer som tidsmässigt ligger ganska så nära den förmodade Big Bang har faktiskt inte fått någon rimlig  förklaring,

När den gamla Steady State-teorin kollapsade berodde det bland annat  på att den inte hade en bra förklaring på de sk kvasistellära objekt (vanligen, men inte i boken, kallade kvasarer) som hade upptäckts ca 1960. Dessa finns nämligen vanligen långt bort i både tid och rum och talar därmed emot ett statiskt universum. 

En annan upptäckt som ansågs gett en dödsstöt till Steady State-teorin var den kosmiska mikrovågsstrålningen.

Om vi börjar med den senare anses den ha upptäckts 1965, även om Hoyle m.fl. hävdar att den upptäcktes redan 1941.Den anses vara ett återsken av Big Bang. Rent common sense-mässigt har jag alltid undrat hur man kan vara så säkra på att den uppstod som ett återsken av  Big Bang.

Därför blev jag riktigt nöjd när Hoyle m.fl. hävdar att den mycket väl kan ha uppstått av helt andra skäl. De menar att en typ av stoft i rymden, trådliknande strukturer av kol respektive metall, kan absorbera stjärnstrålning och sedan sända den vidare i form av mikrovågsstrålning. Om jag fattar det rätt. Eftersom de tre författarna är några av världens kunnigaste fysiker torde de väl ändå inte föreslagit något som är fysiskt omöjligt...

Vad gäller kvasarerna är nog Hoyle m.fl. ute på rätt djupt vatten. De hävdar nämligen att de ofta ligger närmare än vad man antagit från dess rödförskjutning. De säger att det finns olika typer av icke-kosmologisk rödförskjutning som – om jag fattar det rätt – kan åstadkommas av bland annat mycket kraftiga gravitationsfält. Ett av deras argument är att om man korrelerar ljusstyrka med rödförskjutning hos kvasarer får man inte ett så elegant samband som en gång användes för att via galaxernas rödförskjutning komma fram till att universum expanderar. Det finns knappast alls ett samband. Om Hubble hade mätt rödförskjutningen hos kvasarer i stället för den hos galaxer hade teorin om det expanderande universum inte ens uppstått.

De materiella förhållandena vid kvasarerna är förvisso mycket ovanliga, och våldsamma

Men om kvasarerna inte endast finns allra längst bort i rymden utan på mer nära håll innebär inte deras existens något hot mot steady-state-modeller.

Inte nog med att Hoyle m.fl.  lyckas integrera kvasarerna i sin teori. De använder sig av dessa, för sin nya version av teorin om ständigt nyskapad materia.  De menar att de extrema energiutbrotten som kan iakttas vid kvasarerna är en avspegling av processer där ny materia skapas.

De energier som där uppmäts är enligt Hoyle m.fl. för starka för att endast kunna uppstå genom att materia sugs in i det svarta hål so ligger i centrum av kvasaren. De menar alltså att en bättre förklaring är att materia skapas.

Å andra sidan menar de – om jag fattar dem rätt – att även  svarta hål som inte är kvasarer producerar materia. Det är bland annat därför som centrum i galaxerna är supermassiva svarta hål. Varför man där inte finner energiutbrott av den typ man ser i kvasarer verkar de inte förklara. Med reservation  för att jag kan ha missat åtskilligt. *

Jag hoppar nämligen över sidor som huvudsakligen består av ekvationer...Jag hade aldrig mer än trea i matte i grundskolan och har efter denna, aldrig studerat matematik, vilket kanske gör mig helt okvalificerad för att recensera en sådan bok.

Men en sak till – mörk materia. Min common sense-känsla tog ett glädjeskutt när jag kom till avsnittet om denna. Hoyle m.fl. medger att det i en viss utsträckning måste finnas ”mörk” materia men hävdar att det helt saknas belägg för att denna är en helt annan typ av materia, skild från den ”vanliga” (med ett finare ord, baryoniska). Den kan ju mycket väl vara ”vanlig” materia som av olika anledningar inte syns. Som inte utstrålar elektromagnetiska vågor av den storleksordningen att den därför kan upptäckas, och/eller  har ett läge i rymden som gör att den inte heller i mätbar grad reflekterar sådan.

Mörka gasmoln och annat som inte syns . - och inte alls någon exotisk materia av en typ som aldrig någonsin iakttagits. Tack för det...

Kritiken mot Big Bang-teorin på nätet synes i hög grad representeras av plasmakosmologer – för att nu inte talas om dessas öppet pseudovetenskapliga tvilling - ”Electric Universe”, som lustigt nog verkar tro att solen fungerar som en glödlampa.

Jag har aldrig hört talas om en enda astronom som är plasmakosmolog -  även om Halton Arp (som stödde QSSC!) ibland av (troligen) ekonomiska  skäl ibland föreläste på sammankomster anordnade av Electric Universe-anhängare. QSSC ger ett mer gediget vetenskapligt intryck än plasmakosmologin, även när denna representeras av sin troligen  mest serösa förespråkare – Eric J Lerner,

PS. Om ni inte läst annat jag skrivit – jag tycker att Big Bang-teorin är otäck och VILL därför inte att den ska vara sann. Därav mitt intresse för frågan.

------------------------------------------------------

*En möjlighet är att de menar att de massiva svarta hålen i centrum av galaxer är fd kvasarer.  De säger nämligen att det finns många observationer av kvasarer som ser ut att ha stötts ut från en galax. Även om jag inte riktigt förstår allt ser de när jag tänker efter ut att mena att dessa kvasarer producerar materia via ett energifält,  och att detta efter en lång tid ger upphov till en ny galax rumtomkring den. Men jag är inte säker, Jag brukar förstå böcker om kosmologi, men denna är för mig ovanligt svårgreppbar.

lördag 2 mars 2024

Merrilee Rush i suggestiv video

Jag har tidigare skrivit om och länkat till Merrilee Rush och hennes "Angel of the morning" . Men nu har jag hittat en annan,  visserligen  ihopklippt, men ändå suggestiv video med hennes sång. 

Jag bör på nytt säga att låten grep tag i mig på ett mycket starkt sätt, när jag var 13, sommaren 1968. Då trodde jag väl aldrig att jag någonsin skulle få kontakt med Merrilee Rush. Men numera finns ju Facebook., Och för några år sedan upptäckte jag att hon hade en sida på Facebook.

Så jag skrev där och berättade om hur gripen jag blev av hennes sång i trettonårsåldern. Hon blev faktiskt glad...

Videon kan ses och höras här.

fredag 1 mars 2024

Lägesrapport

Jag har varit utestängd från nätet ett tag. Det hela är konstigt.

Ja­g har inte obegränsad surf, vilket jag borde ha skaffat mig. Men det brukar alltid räcka till slutet av månaden.

Men den 27 februari fick jag reda på att min surftid hade gått ut.  Det var konstigt, om möjligt hade jag varit på nätet mindre än vanligt.

På morgonen den 28 ringde jag Telia, och efter att till sist ha hittat min 'Telia-kod fick jag köpa 5 extra gigabyte, eller hur det nu stavas.

Jag var senare på dagen på nätet, kanske en och en halv timme. Jag läste endast texter, tittade inte på några filmer eller rörliga bilder. Så fick jag plötsligt reda på att min surftid hade tagit slut – igen. Det  är helt omöjligt att ta slut på 5 gigabyte på några timmar, i synnerhet om man endast kollar på texter.

Så morgonen den 29 ringde jag Telia igen. De höll med om att man inte kan göra av med 5 gigabyte på några timmar. De föreslog att jag skulle byta till ett annat paket med obegränsat surf. Det kommer jag också omedelbart att göra om detta händer igen. Det paketet är dessutom, märkligt nog, hundra kronor billigare än det jag har nu.

Jag har blivit erbjuden detta tidigare. Då sa jag nej, dels för att installationen verkade lite krånglig, men dessutom för att jag då måste byta ut min kinesiska Huawei-router mot en annan router.  Jag tyckte faktiskt det var lite kul att ha en kinesisk router...

Men varför kan detta hända? Jag har två vänner som utsatts för dataintrång som drabbat deras datorer den senaste tiden. Båda hade liksom jag hamnat i en akut konflikt med några  personer som tillhör det läger som de facto ifrågasätter existensen av övergrepp mot barn. Dessa övergreppsförnekare är dessutom datorexperter.

Den ena av de drabbade vännerna har dessutom liksom jag varit aktiv i debatter om dessa frågor, på motsatt sida som de dataexperter jag nyss nämnde.

På Telia medgav de att det jag utsatts för är så konstigt att det faktiskt verkar sannolikt att jag hackats.

Intill motsatsen är bevisad utgår jag från att jag blivit det. Paranoiskt? Det tycker jag inte.

Å andra sidan var det ju någon som sa ”I vår tid är det endast de paranoida som ställer de verkliga frågorna”. NÅGOT kan det kanske ligga i detta...

onsdag 28 februari 2024

Jeffrey Epsteins offer....

... har stämt FBI för att de mörkat affären.

FBI mörkar åtskilligt som har med sexuella övergrepp att göra.  Ju mer detta faktum uppmärksammas desto bättre.

tisdag 27 februari 2024

Michel Pablo

I vissa ortodoxt trotskistiska kretsar är "pablism" det värsta tänkbara skällsordet. En "pablist" sägs vara en förrädare som på det mest skändliga sätt kapitulerat för stalinismen. 

I dessa kretsar är "pablism" ett lika inexakt skällsord som "trotskism" burkar vara för stalinister. På samma sätt som stalinister kan beteckna alla vänsterströmningar som de inte gillar för "trotskister" kan ortodoxa trotskister beteckna andra trotskister som de inte gillar för "pablister".

Den person som givit upphov till detta märkliga skällsord hette egentligen Mihalis Raptis, men blev känd under synonymen Michel Pablo. 

Han var definitivt bättre än sitt rykte. I alla fall om man blundar för att han under de sista dagarna av sitt liv av någon outgrundlig anledning fick för sig att stödja den serbchauvinistiska sidan i kriget i Bosnien, vilket gjorde att han till och med fick beröm från den sedemera dömde krigsförbrytaren Ratko Mladic...

Detta sorgliga faktum nämns också i denna annars gentemot Pablo positivt hållna artikel i International Viewpoint.

Jag tycker att Pablo var intressant. Han ställde viktiga frågor, och han gjorde stor nytta i olika sammanhang, bland annat i arbetet för stöd till den algeriska motståndskampen mot Frankrike.

Jag tycker att artikeln kan rekommenderas, för de som är intresserade av sådana frågor.

  

Michel Pablo.

lördag 24 februari 2024

torsdag 22 februari 2024

En riktigt fascinerande sång från DDR

Alltså Deutsche Demokratische Republik, också kallat Östtyskland.

Jag ägnade några timmar  i går kväll att att lyssna igenom en rad politiska sånger producerade i DDR.

De var av skiftande kvalitet. En hel del var pompösa och  tråkiga. Men inte så få var riktigt intressanta..

Som denna.

Jag har aldrig förut hört den på tyska, men en svensk vänstergrupp tog senare över melodin och gjorde en helt annan, men ändå på något sätt liknande, text till den. 

Jag är lite ambivalent inför dessa nu försvunna samhällen - DDR och de andra i Östeuropa. De var sannerligen inte några idealsamhällen, men att kapitalismen återupprättades i dem var en tragedi. Det behövdes stora förändringar i dem, men inte sådana förändringar. 

Efter att de föll blev världen sämre. Och gick åt höger i snabb takt. Kalla krigets utgång var en tragedi.  

DDR:s flagga

tisdag 20 februari 2024

Att se övergrepp mot barn som en politisk fråga

När jag var redaktionsmedlem på tidningen Socialisten mellan 2001 och 2010 hade jag grundinställningen att kampen mot övergrepp mot barn var en politisk fråga och jag fyllde tidningen med artiklar om det ämnet. Pga redaktionens sammansättning mötte det förvånansvärt litet motstånd.

Det var ganska unikt för att vara en vänstertidning.

Den enda grupp som på något sätt (om inte alls i samma grad) närmat sig en sådan inställning är organisationen Socialist Workers Parry i Storbritannien. I deras tidning "Socialist Worker" tas ofta frågor om övergrepp mot barn upp på ett politiska sätt.

Det senaste exemplet är denna artikel.

Oavsett eventuella åsikter om deras linje i övrigt tycker jag att denna inställning är sympatisk.

söndag 18 februari 2024

Sabine Hossenfelder, kapitalism och naivitet

Sabine Hossenfelder är en person som försöker förklara och diskutera grundläggande naturvetenskapliga begrepp i sin YouTube-kanal.

Det gör hon - såvitt jag som lekman kan se - på ett övertygande sätt. Hon kan presentera ex.vis kvantteori, relativitetsteori, svarta hål. kosmologiska teorier och annat på ett begripligt sätt.

Hennes videor om global uppvärmning är också informativa, även om jag misstänker att situationen är ännu värre än hon beskriver den...

Men så händer det ibland att hon lämnar sina kompetensområden. Inte ofta, men det händer.

Det värsta exemplet på detta är förmodligen denna naivt förskönande video om kapitalismen. Enligt den är kapitalismen bra på alla sätt och vis. och det är det enda ekonomiska system som möjliggör en rationell ekonomi.

Hon nämner Marx och säger att denne uppmärksammade några avarter av kapitalism som fanns i mitten av 1800-talet, men, försäkrar hon, det var då det, sedan dess har kapitalismen ju förändrats till något helt annat, och bättre.

Hon säger också att om vi inte hade kapitalism hade vi tvingats bo i länder som Nordkorea, Kuba eller Laos - och där vill ju ingen bo. 

(Jag håller där faktiskt med henne om en sak -jag vill inte heller bo i Nordkorea - men i Kuba skulle jag faktiskt inte alls ha något emot att bo. Laos ligger väl nånstans mittemellan...)

Hon nämner i förbigående,  som ett närmast löjligt påstående, åsikten att  kapitalisterna exploaterar arbetare - vilket visar att hennes kunskaper om världen är mycket begränsade.

Att kapitalismen skapat en monstruös ojämlikhet - där några hundra personer äger lika mycket som hälften av världens befolkning - nämner hon inte - förmodligen bryr hon sig inte.

Misär i stora delar av tredje världen är liksom inte heller hennes ämne.

Till hennes fördel ska ändå sägas att hon inte är för en oreglerad kapitalism. Staten bör gripa in för att motverka avarter. Till dessa räknar hon dock inte den extrema ojämlikheten i världen. Däremot den globala uppvärmningen.

Hon kommer fram till en del förslag på åtgärder, som en koldioxid-skatt. Det är inget fel med dessa - det är bara det att de med all säkerhet inte räcker.

Det behövs en drastisk förändring av världens ekonomiska system - och om ett sådant byggs på de tekniska resurser som finns i världen idag kommer de inte att  likna ekonomiskt isolerade enklaver som Nordkorea, Laos eller ens det av USA blockerade Kuba.

Hossenfelders bild av vad socialism skulle kunna innebär är ju dessutom ytterst ett resultat av den stalinistiska urartningen i Sovjetunionen från och med sent 20-tal. Som sedan spred sig till andra länder där stalinistiska partier fick makten. Om detta inte hade skett skulle videor som Hossenfelders inte ha kunnat existera.

Hossenfelder borde väl i fortsättningen konsekvent ägna sig åt kvantmekanik, svarta hål och andra ämnen som hon behärskar. Istället för att fuska i ohållbara argument för ett ekonomiskt system som håller på att underminera förutsättningarna för mänsklighetens existens.

lördag 17 februari 2024

The Hollies

Kom plötsligt att tänka på The Hollies låt King Midas in Reverse dag.

Här finns en samling av den gruppens bästa låtar. Först kommer Bus Stop men om man klickar på den kommer sedan en lista på andra låtar (och, ja, King Midas in Reverse finns också med - som nummer 14). 

Hollies var en av mina favoritgrupper i tidig tonår. 

    

The Hollies 1970

onsdag 14 februari 2024

Är det inte mysigt med privatvärdar?

Den senaste veckan har temperaturen i mitt vardagsrum legat på 16 grader. Jag sover nu  i köket, och där kan jag med hjälp av ett elektriskt värmeelement få upp en mer behaglig temperatur.

Men det märks förstås på elräkningen.

Så var det aldrig när Telge Energi - ägt av Södertälje kommun - var ägare. Men nu har jag en privatvärd.

Och de vill väl tjäna pengar.

tisdag 13 februari 2024

Februari...

... är årets värsta månad. Och denna februari är den värsta februari jag hittills varit med om.

måndag 12 februari 2024

Jag har aldrig riktigt gillat svamp

Nu förstår jag kanske varför. Denna video är värre än nästan alla skräckfilmer jag sett (och det är många). 

Den handlar alltså om svamporganismer  som invaderar myror och tar över dem. Men, nej, de tar inte över  hjärnan, som jag tidigare trodde när jag förut hörde tals om det. Myrornas hjärnor är helt oinfekterade.

De tar över resten av kroppen, och styr musklerna.

Det gör väl saken ännu värre. Myran har kvar sitt "tänkande" men har förlorat kontrollen över sin kropp.

I slutstadiet dör alltid myran. Den tvingas klättra upp i ett blad i ett träd, där den efter ett tag utvecklar svamporganismer som till sist spränger myran inifrån och sprider sig vidare.
 
Har en god Gud verkligen skapat naturen?

Det lär inte finnas någon risk för att liknande svamporganismer tar över människor.

Däremot kan vi tydligen enligt videon infekteras av en sorts parasiter som egentligen är inriktade på möss. Dessa möss fås att gilla katter, så pass mycket att många av dem till sist blir uppätna. Parasitens syfte är nämligen att reproducera sig i katter.

Varför den inte direkt går på katterna framgår inte.

Risken för att vi ska bli uppätna av huskatter är ju minimal, men undersökningar visar att människor som blivit infekterade upplever lukten från katturin som mer angenäm än människor som inte är infekterade. Detta gäller dock endast män...

De som blivit infekterade råkar dessutom ut för flera bilolyckor än de oinfekterade.

Det finns dock tydligen ingen undersökning om de som infekterats oftare skaffar sig katt än de oinfekterade.  I alla fall ingen som nämns i videon.

lördag 10 februari 2024

Mot ett katastrofval?

Att välja Joe Biden som presidentkandidat för Demokraterna inför valet 2020 var absurt redan från början. Han visade tecken på demens redan för många år sedan. Och av allt att döma har den förvärrats, som demens brukar göra.  När demens kombineras med än mer kusliga typer av  gränslöshet- blir det förstås ännu värre,

Biden får förmodligen de bästa bromsmediciner mot demens som finns att tillgå. Men frågan är om de räcker till...

Det fanns många alternativa kandidater i primärvalen 2020 men ändå valde Demokraterna den ende av dem som visade uppenbara tecken på demens. Att de dessutom valde en med så öppet åtminstone kvasipedofila drag visar ju på en otäck normaliseringsprocess. 

Om Biden gör bort sig  på ett tillräckligt  extremt sätt kommer det att kunna leda till en jordskredsseger för Donald Trump. Vilket i sin tur är mycket dåligt för klimatet....

PS. De som klippt ihop denna minst fyra år gamla video om Biden är ju med all sannolikhet Trump-anhängare eller i alla fall fiender till Biden. Men det ändrar inte på det faktum att videoklippen är autentiska...

 PPS. Ett annat videoklipp från ungefär samma tid kan ses här.

torsdag 8 februari 2024

Tillägnad Ulf Kristersson

Enligt Ulf Kristersson ska vi förbereda oss för krig. Och eftersom en i sammanhanget relevant vers i Internationalen numera inte brukar sjungas så ofta som den gjorde i arbetarrörelsens barndom har motståndet mot hans mörka budskap blivit svagare än det borde vara. 

Nåväl, här är den. 

"Till krigets slaktande vi dragits,
vi mejats ned i jämna led.
För furstars lögner har vi slagits,
nu vill vi skapa en evig fred.
Om de oss driver, dessa kannibaler,
mot våra grannar än en gång,
vi skjuter våra generaler
och sjunger broderskapets sång."

onsdag 7 februari 2024

PS till "Veras resa": Att hota fadern med SS för att slippa bli slagen

Jag skrev i inlägget nedan om hur Vera Oredsson verkade söka sig  till den nazistiska rörelsen för att fly misshandeln i hemmet. Men  efter ett tag blev det mer än så. Någon gång i 40-talet, då hon torde ha varit 13 eller möjligen 14, lyckades hon utnyttja sitt nazistiska kontaktnät än mer effektivt än så.

En dag berättade hon, enligt Folke Schimanski, för en SS-man hon kände att fadern brukade slå henne. Han beslöt sig att ta att ta ett allvarligt samtal om saken med hennes far.

Efter det blev hon aldrig mer slagen.

Kanske ytterligare en liten ledtråd till varför nazismen fick ett sådant grepp om henne....

TILLÄGG

Det skulle också kunna förklara hennes märkliga och absurda kommentar till Anderz Harnings böcker Stålbadet och Asfåglarna. Han berättade i dem hur han i barndomen i åratal blivit slagen av sin nazistiska mor. Vera O reagerade på detta - och skrev att det var i demokratiska familjer man slog barn - i nazistiska familjer gör man det aldrig...

tisdag 6 februari 2024

Veras resa

Jag har ägnat hela gårdagskvällen (kvällen den 5 februari) till att läsa igenom Folke Schimanskis bok om sin syster - en bok men namnet  "Veras resa"

Hans syster är åtta år äldre än honom,  heter alltså Vera Oredsson, och är en central figur i den svenska nazismens historia.

De bodde båda som barn i Nazi-Tyskland och kom till Sverige 1945.

Vera föddes 1928, och blev nazist redan som barn. Till stor del berodde det nog på att hon i den nazistiska organisationen för unga flickor - Bund Deutscher Mädel - fick ett sammanhang där hon kunde fly från sin familj. En familj där fadern ständigt slog henne och där modern verkade betydligt mer mån om sin son än om sin dotter.

Att hon i detta läge blev nazist är kanske inte så oerhört konstigt. Att hon sedan fortsatte vara det resten av sitt liv -- hon lever ännu idag - 96 år gammal - är det däremot,

Boken kan heller inte förklara detta. Det förblir en gåta.

I slutet av 40-talet sökte Vera upp Sven-Olov Lindholm, ledare för det övervintrade nazistpartiet Svensk Socialistisk Samling (SSS). De gifte sig efter ett tag.

Men hennes make började efter ett tag distansera sig från Hitlers nazism. Han började intressera sig för Otto Strasser - "vänsternazisten" som bröt med Hitler redan 1930 och lämnade Tyskland när NSDAP tog makten 1933.

Och mot slutet av sitt liv blev Lindholm faktiskt sympatisör till Vänsterpartiet och under en tid aktiv i FNL-grupperna...

Vera däremot höll närmast fanatiskt fast vid sin beundran för Hitler och skilde sig efter ett tag från sin man.

Istället gifte hon sig med Assar Oredsson - därav hennes nuvarande efternamn. Han hade  grundat Nordiska Rikspartiet (NRP)  1956 - som under många år var det enda nazistpartiet i Svrige. Under en period tog hon också över ledarskapet för NRP från sin make..

Sedan började hon samarbeta med Nationaldemokraterna - en högerutbrytning från Sverigedemokraterna. Det nämns dock inte i boken.

Numera stöder hon Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) och är också hedersmedlem i denna nazistgrupp.

Några djupare insikter i sin systers drivkrafter har dock inte Folke Schinanski. De verkar ha förlorat kontakten ganska snart efter att de kom till Sverige. Tydligen besökte han ändå henne och Sven-Olov Lindholm i början av 50-talet - då den senare försökte intressera Schimanski för en bok av Otto Strasser...

Om man intresserar sig för extrema livsval är boken definitivt intressant. Och samtidigt ganska så tragisk.

söndag 4 februari 2024

Exodus

Att vederlägga Exodus* berättelse om uttåget i Egypten är ännu lättare än att vederlägga berättelsen om invasionen i Kanaan. 

Att 600.000 män (med kvinnor och barn torde detta innebära långt över miljonen) skulle kunna vandra omkring i Sinai i 40 år utan att lämna massiva arkeologiska spår är omöjligt. Men det finns inga sådana spår. Så en dokumentär är knappast nödvändig för att bevisa att berättelsen i Exodus inte kan stämma. 

Men här finns i alla fall en dokumentär som kritiskt granskar just Exodus.

*Andra Moseboken.


Israeliternas uttåg, målning (cirka 1896–1902) av James Jacques Joseph Tissot, 1836–1902.

lördag 3 februari 2024

Ett folkmord som aldrig ägde rum

En av de värsta chockerna jag fått vid läsningen av en text var när jag vid åttaårsåldern läste Josuas bok i Bibeln. Jag hade tänkt läsa igenom hela Bibeln (!) i hopp om att få läsa om en god gud. 

Tyvärr handlade stora delar av Bibeln om en gud som verkade närmast vara motsatsen till god. Det allra värsta exemplet på detta var Josuas bok. 

Där beskrivs hur Gud befaller israeliterna att utrota hela den kananeiska befolkningen i det land som han hade lovat "Israels barn". Och hur denna befallning sedan genomförs.

Det var en stor lättnad när jag långt senare, i mitten av 80-talet, insåg att ganska så entydiga arkeologiska fakta visar att detta folkmord aldrig hade ägt rum i verkligheten.  Det var uppenbarligen en konstruktion av gammaltestamentliga författare, som ville visa med vilken hängivenhet deras förfäder en gång hade krossat hedendomen. 

I denna mer än tre timmar långa dokumentär får vi en mycket noggrann genomgång av de fakta som motbevisar folkmordsscenariot i Josuas bok. Hur den israelitiska identiteten än uppkom, hade den inte skapats genom ett folkmord på befolkningen i Kanaan

Förutom bevisen för att detta folkmordsnarrativ var en fiktion visar dokumentären också bland annat på mycket anmärkningsvärda paralleller mellan Josuas bok och såväl de grekiska berättelserna  om erövringen av Troja som Odysseus senare äventyr, liksom med tidigare kananeiska berättelser från Ugarit.

Intressant nog är den israeliske arkeologen Israel Finkelstein kanske den som gjort störst insatser för att visa att det blodiga scenariot hos Josua inte kan stämma.  Samtidigt som nationalistisk ultrahöger i Israel ibland använt sig av sådana avsnitt i GT för att motivera en skoningslös behandling av palestinierna. 

Därför är detta inte endast en historisk och arkeologisk fråga. Att bekämpa Josuabokens folkmordsnarrativ blir därför även en politisk uppgift. 

Karta av Kanaan, gjord av John Melish 1815.

fredag 2 februari 2024

False vacuum decay - när allt kanske försvinner

Den moderna kosmologin blir allt mer konstig. Enligt denna skapades troligen universum genom en kvantfluktuation, men nu anses det vara möjligt att det en dag plötsligt kan försvinna - genom en ny kvantfluktuation. I denna video får vi reda på lite om teorierna om hur något som kallas "False vacuum decay" kan betyda slutet på allt.

Låter det otäckt? Kanske, men i en viss sinnesstämning kan detta scenario kanske upplevas som riktigt rofyllt. Om ni vill ta del av ett mer ångestfyllt slutscenario kolla på Wikipedia om "Big Rip" . Det kan knappast ses som annat än mardrömslikt, oavsett sinnesstämning.

Å andra sidan anses inte Big Rip kunna inträffa förrän om ca 22 miljarder år, medan False vacuum decay i princip skulle kunna inträffa när som helst.

onsdag 31 januari 2024

Ryggskott

Sitter på sängen. Kan inte röra mig. Om jag försöker resa mig får jag en skärande smärta i ryggen. Om jag försöker lägga mig får jag det också. 

Så fort jag rör mig gör det så ont att jag skriker. 

Nu antar jag att man inte dör av ryggskott, även om det känns som om man kan det. Men det kanske tvingar en att sitta upp hela natten. Hemska tanke.

söndag 28 januari 2024

"Louis Althusser was a pedophile"

/Har gjort viktiga ändringar i detta  inlägg./ 

Denna artikel med ovanstående titel är inte någon oseriös skvallerkrönika utan en genomarbetad text utifrån en vänsterståndpunkt.

Själv har jag för övrigt aldrig haft några sympatier för Althussers superakademiska "marxism".

Artikeln är intressant. Den visar att Althusser undertecknade ett upprop som krävde att de lagar  som förbjöd sex mellan vuxna och barn skulle avskaffas.

Detta innebar de facto att  han tog ställning för förövare. . Och detsamma gäller de andra från den franska kultureliten som enligt artikeln tillhörde de som undertecknade detta  upprop - Michel Foucault, Simone de Beauvoir, Felix Gauttari, Gilles Deleuze, Jacques Derrida, Jean-Francois Lyotard, och Roland Barthes.

Det viktigaste är inte frågan om var och en av dessa prominenta personer hade haft, eller ville ha, sex med barn - det viktigaste är att de alla försvarade förövares "rätt" att ha detta.   

Det säger en hel del om denna kulturelit.

PS. För övrigt ströp Louis Althusser också sin hustru till döds.

fredag 26 januari 2024

Sloop John B

Det var en gång då jag var bjuden till ett land som ligger mycket närmare ekvatorn än vad Sverige ligger. Erbjudandet var oerhört generöst, de människor jag bodde hos var mycket sympatiska, och vi gjorde många roliga saker.

Det var bara en sak som i hög grad störde. Det var i juni och temperaturen var där ca 40 plusgrader C, dag som natt. Efter ett tag upplevde jag detta som ... outhärdligt. Så trots att det var mycket givande - och, nej, jag skulle inte velat ha resan ogjord - började jag mycket snart längta till för mig mer normala temperaturer. .   Och kom på mig själv med att gång på gång nynna på denna sång av Beach Boys.

"Let me go home,  I wanna go home, ...  this is the worst trip I´ve ever been on"...

Men, återigen jag skulle alltså INTE velat ha resan ogjord. 

The Beach Boys 1966

onsdag 24 januari 2024

En Brezjnev-vänlig dröm

Kan man ha åsikter i drömmar som man inte har i vaket tillstånd?

I natt hade jag en oerhört märklig dröm. Den handlade om en dokumentär om Sovjetunionens sönderfall. Men den var en mycket annorlunda sådan. 

Den tog inte alls upp Michail Gorbatjov, Jegor Ligatjov, Boris Jeltsin eller Gennadij Janajev. Den slutade med Leonid Brezjnevs död. 

Den handlade om sextio-och sjuttiotalet och det någorlunda oblodiga men byråkratiska Sovjet som fanns då. Dess grundtes var att detta Sovjet var värt att bevara. Och att hela sextio-  och sjuttiotalen var en kamp för att bevara det. 

I dröm-dokumentären intervjuades ögonvittnen och man fick höra inspelningar (uppenbarligen gjorda i smyg) från mer eller mindre privata uttalanden från sovjetledare. 

I dessa fanns en insikt om att Sovjet i grunden var hotat, och att det måste organiseras på ett sätt som gör att det kan bevaras. Obs det handlar hela tiden om just det tröga byråkratiska Sovjet från just den tiden och vare sig Lenins revolutionära Sovjet eller Stalins mardrömslika terrorstat berörs. 

Sovjetledarna beskrivs inte som idealister eller hängivna kommunister. Utan som byråkrater som vill behålla Sovjet, Men de beskrivs inte heller som onda, utan som personer som uppriktigt tror att just detta tröga samhällssystem trots sina brister är det bästa som kan uppnås. 

Man får ta del av hur de diskuterar. Ganska ångestfyllda diskussioner mot en mörk bakgrund - nämligen upplevelsen att det de vill bevara är hotat från alla håll. Drömmens dokumentär delar uppenbarligen detta synsätt. 

Dokumentären slutar alltså, mycket abrupt,  med  Brezjnevs död.  Och med att hävda att i och med att han dog var allt egentligen slut. Hans regim var den sista som  hade en chans att stabilisera Sovjet och när han försvann var Sovjets undergång endast en tidsfråga. 

Det beskrivs som något mycket tragiskt. 

När jag vaknar undrar jag om en del av mig verkligen  tycker så. Om inte, varför får jag en sådan dröm? 

Sedan kom jag och tänka på en opinionsundersökning som gjordes i Ryssland 2013, Där frågan ställdes vilken tidigare ledare i Ryssland som var mest populär och som man ville ha tillbaka. Brezjnev kom etta.  Gorbatjov och Jeltsin hamnade i botten (men Lenin kom tvåa).

Så jag tänkte att vad man än säger om mitt dröm-jags märkliga åsikter, så delades de kanske 2013 av oerhört många ryssar.

tisdag 23 januari 2024

Hamas linje gynnar endast de mest hårdföra sionisterna

Det är ingen tvekan om att den monstruösa regimen i Israel bedriver ett rent utrotningskrig mot befolkningen i Gaza, samtidigt som den trappar upp diskrimineringen av palestinierna på Västbanken. 

Men samtidigt måste det tilläggas att Hamas gjort det möjligt för den att i än högre grad få stöd för sin brutala politik av livrädda israeler. Ja, livrädda.

Vad Hamas visade genom sin aktion var att de inte endast bekämpar "sionisterna", Netanyahu, förtryckarna. De bekämpar alla judar. De visade sig att de var beredda att brutalt slakta pro-palestinska fredsaktivister, kvinnor, barn, och, ja, till och med spädbarn. Det tack från den sionistiska högern som Hamas egentligen "förtjänar" kommer de förstås aldrig att få... Men deras organisation har en praktik som endast dessa tjänar på.

I senaste Flamman skriver Mirjam Katzin en debattartikel med titeln "Vänstern får inte blunda för antisemitismen".

Där skriver hon bland annat: ´Om judars utsatthet är med i berättelsen börjar exempelvis beskrivningen ”bosättarkolonialism” att skava, något som jag tidigare utvecklat i en debatt i Brand. Begreppet går inte att enkelt överföra rakt av på Israel, bland annat för att det inte finns någonstans för ”kolonisatörerna” att återvända till. Israel formades av en grupp människor som å ena sidan var bosättare som trängde undan en redan existerande befolkning, å andra sidan var flyktingar som själva trängts undan från länder i Europa och Mellanöstern.''

Det är sant, och en nödvändig insikt för den som vill formulera en både human och rationell linje i Palestinafrågan.

Human, ja, men också rationell.

Massakrer av civila är alltid förkastliga, men ibland kan de faktiskt vara effektiva. När FLN i Algeriet och Mau Mau i Kenya massakrerade franska respektive brittiska civila kunde den skräck detta skapade leda till reaktionen "jag borde kanske fly tillbaka till mitt hemland". Insikten att vara en hatad minoritet kolonialister kunde försvaga européernas vilja att stanna..

Men judarna i Palestina är inga kolonialister i en vanlig mening. De var inte en armé sänd av en kolonialmakt. De var oftast flyktingar som själva flydde från förtryck. Vi får inte heller glömma att en utrotning av judar i industriella former hade praktiserats i Europa - mellan 1942 och 1945 - den avslutades endast tre år innan staten Israel bildades, Den allmänt accepterade beräkningen av antalet dödade judar är som bekant 6 miljoner. Ja, försök föreställa er detta antal - ni kommer inte att lyckas.

Det som kunde försvaga  moralen hos brittiska och franska kolonialister i Kenya och Algeriet kommer inte att få samma effekt på den judiska befolkningen i Israel. De har för det mesta ingenstans att ta vägen.

Judarna utgör minst hälften av befolkningen i det område som kallas Palestina (ett namn som förresten hänsyftar på filistéerna - en grupp grekiska erövrare som  mellan ca 1200 och 600 f.kr, ockuperade stora  delar av detta område).  De flesta av dem kan inte fly någonstans. Majoriteten av dem skulle med all sannolikhet förr eller senare kunna förmås att acceptera palestiniernas rättigheter. Under förutsättningen att palestinierna inte har ett ledarskap som ser alla judar som fiender. En "fiende" som alltså inte har någonstans att ta vägen om segrande palestinier skulle driva en Hamas-politik.

Ingenting kan förstärka en motståndsvilja som att stå med ryggen mot väggen, eller stupet. Därför är Hamas objektivt sett de mest hårdföra sionisternas bästa vän.

Tillägg 

På förekommen anledning. Jag menar INTE att Israels fördrivning av palestinierna 1947-48 eller dess politik mot palestinierna idag kan rättfärdigas med hänvisning till Förintelsen. Tydligen har någon uppfattat denna text så, vilket jag inte kan förstå.

måndag 22 januari 2024

Min text om Gimbutas ska bli bok - på franska

Denna text av mig kommer att bli utgiven som bok - i Frankrike och på franska. Den handlar om Marija Gimbutas teori om den matrifokala kulturen i Europa före indoeuropéernas ankomst och blev färdigskriven 2002. 

Men stora delar av den skrevs redan 1990, 1991, och 1994.

Kontraktet har just skrivits och så vitt jag fattar kommer den ut redan i slutet av januari.

På min egen begäran kommer jag inte att få några pengar av försäljningen. Alla de pengar jag skulle få på försäljningen ska istället enligt kontraktet gå till BRIS (Barnens rätt i samhället).

söndag 21 januari 2024

Den stora ringen och andra kosmiska anomalier

Sabine Hossenfelder har som bekant en YouTube-kanal. Där har hon då och då lagt fram udda fakta som strider mot grundläggande antaganden inom dagens kosmologi

Nej, Hossenfelder är ingen  grundare av någon alternativ kosmologi, eller ens en anhängare av någon sådan.  Men hon har nu lagt ut en video om en gigantisk kosmisk ring (kallad "The big ring") med en diameter av 1.3 miljarder ljusår.  Vilket strider mot något som kallas "den kosmologiska principen" som (om man går efter den vanligaste modellen) säger att om man går så långt som en skala med  1 miljarder ljusår ska universum vara "homogent" och likartat, vilket bland annat innebär att inga strukturer av den storleken ska kunna finnas. 

"Big Ring" är större än så, och det ses som ett problem. Mer det är inte den enda strukturen i den storleksordningen, det finns flera andra - som exempelvis en som benämnts "The great wall"  som upptäcktes 2003 och som har en diameter på 1,5 miljarder ljusår. Det finns ännu större strukturer än så, och Hossenfelder tar upp flera sådana.

Existenser av sådana gigantiska strukturer har  Eric J Lerner en gång använt som ett argument mot Big Bang-teorin. 

Några sådana ambitioner har förstås inte Hossenfelder. Hon är alltså ingen alternativkosmolog, men hon verkar älska att då och då leta reda på fakta som ställer till problem för etablerade modeller. Vilket för mig ter sig som en sympatisk egenskap.  

Över huvud taget verkar det idag finnas så mycket som "inte borde finnas" i universum som finns, och som "borde finnas" som inte finns, att det skapar problem för alla kända kosmologiska modeller. Alltifrån att "mörk materia" - som anses vara nödvändig för att galaxerna (eller i alla fall de flesta galaxer, inklusive vår egen) ska hålla ihop -  aldrig har kunnat finnas trots en intensivt sökande. Till att det finns oväntat stora galaxer som uppstod så kort efter den tidpunkt då "Big Bang" anses ha ägt rum att de ser ut att vara äldre än just Big Bang. 

Det talas om kosmologins kris. Eric J Lerner hävdar att denna kan lösas om man frångår Big Bang-teorin. Men det är knappast sant - hans egen modell har själv stora svagheter och - verkar det mig -  också klara inre motsägelser. 

Ett sätt att slippa alla kriser inom kosmologin är förstås att bli konsekvent teist.  Det finns en Gud/inna som står ovanför alla naturlagar och som kan ändra på dessa när hen behagar. 

En sådan teori är ju - milt uttryckt -  inte vetenskaplig. Bland annat kan den aldrig motbevisas, vilka nya fakta som än kommer upp - men den slipper därför att hamna i kriser som orsakas av att observationer inte stämmer med teorin. För om teorin går ut på att Gud/inna kan göra vad hen vill utan begränsningar, kommer varje oväntad oförklarlig observation ju att lätt kunna förklaras med att hens vilja är outgrundlig. 

Och hur ska man kunna motbevisa det? :-)

lördag 20 januari 2024

Svårt att skapa skräck i hyreshus med små lägenheter

I nästan alla skräckfilmer (såväl övernaturliga som inte övernaturliga) där den huvudsakliga handlingen utspelar sig inomhus bor de som drabbas i egna hus, ofta långt ifrån andra hus - och som dessutom har många rum (om de bara hade ett eller två skulle det inta alls bli lika otäckt).

De som drabbas är oftast övre medelklass. Det kan förstås bero på att spelfilmer mycket ofta handlar om övre medelklass men i just skräckfilmer finns det ytterligare en orsak. Det är ju de som har råd att bo helt eller delvis ensamma i stora hus med många rum.
 
Jag tror jag aldrig sett en skräckfilm i inomhusmiljö där de som drabbas bor i en etta eller tvåa i ett stort hyreshus.
 
Om jag hade bott ensam i ett stort hus med många rum skulle jag aldrig våga se skräckfilmer, i alla fall inte på kvällen eller natten.
 
Om man som jag bor i en etta i ett stort hyreshus, som dessutom står mittemot ett annat stort hyreshus, som i sin tur står framför ett annat stort hyreshus osv osv kan den helt förödande skräckstämningen inte riktigt uppstå. Dessbättre.

fredag 19 januari 2024

Antisionism och antisemitism

/En nyanserad och kunnig analys från tidningen Internationalen 3/2024//

Är antisionism lika med antisemitism?

Det beror på menar historikern Håkan Blomqvist med blickar i backspegeln.

FOKUS | Håkan Blomqvist 

Den första artikel jag skrev i föregångaren till tidningen Internationalen, månadstidningen Mullvaden nr 1, 1971, handlade om antisemitism i Sovjetunionen. Utgångspunkten var den så kallade ”Leningradrättegången” mot ett tiotal misstänkta flygplanskapare som sommaren 1970 planerat att köpa upp alla platser på ett litet passagerarflyg, byta ut piloten och landa Stockholm. De greps dock, dömdes till döden alternativt långa fängelsestraff. De flesta var judar som sökt men förvägrats utresevisum till Israel. I den sovjetiska versionen handlade det om ”sionister” men i propagandakriget som följde ljöd den gamla hundvisslan om ”judarnas” världsmakt till den ryska hemmaopinionen. ”Längs hemliga kanaler infiltrerade sig sionismen i de vitala statscentra i hela världen och förstörde inifrån alla starka, sunda och fosterländska element genom att lägga beslag på alla viktiga administrativa, ekonomiska och intellektuella poster i vilket land som helst.”

Just så brukade myten om den judiska världskonspirationen framställas ända från Sion Vises Protokolls dagar. Det ökända falsariet från det ryska tsardömets hemliga polis, ochrana, hade sytt ihop antijudiska föreställningar från både äldre kristna budskap till 1800-talets mer moderna rasgrundade antisemitism. I ”protokollens” första versioner vid tiden för den s k Dreyfusprocessen i Frankrike 1894 då en fransk officer med judisk bakgrund dömdes för landsförräderi, påstods judarna ha planerat en världserövring under Napoleons Stora Sanhedrin 1806. Det handlade om den judiska rådsförsamling som erkände Code Napoleons civillagstiftning som innehöll judiska medborgerliga rättigheter. I senare versioner av ”protokollen” var det sionistkongressen i Basel 1897 som påstods planera judarnas världserövring, och ännu senare Kommunistiska Internationalen i Moskva 1919… Och så fortsatte det. För Hitler utgjorde kommunismen den ”jude-bolsjevikiska världssammansvärjningen”. I de sovjetiska partistriderna på 1920- och 30-talet gällde kodorden ”kosmopoliterna” eller ”trotskisterna” när en antijudisk undervegetation skulle mobiliseras för utrensningar. Senare kunde det bli ”sionisterna”.

Sovjetunionen var ju först med att erkänna staten Israel, vapen och frivilliga till de sionistiska väpnade styrkorna Haganah (som 1948 blev den nya statens krigsmakt) erhölls från de sovjetiska lydregimerna i Tjeckoslovakien och Polen. Förhoppningarna var att arbetarsionismens Israel skulle bli en sovjetisk allierad. Men med kalla krigets skärpning förändrades läget, Stalins sista skenprocesser och utrensningar i Östblocket riktades mot judar anklagade för nationalism och sionism. Den typen av ”antisionism” skulle återkomma i Polen 1968 efter sexdagarskriget i Mellanöstern och studentprotesterna i Warszawa när partiledningen under Gomulka lät samma hundvissla ljuda. Över tiotusen polska judar fördrevs, bland annat till Sverige, som följd. Den svenske journalisten Alvar Alsterdal granskade 1969 genom boken Antisemitism, antisionism. Exemplet Polen – nu återutgiven med förord av experten på antisemitism, historikern Lars M Andersson – glidningarna i propagandan. Så även i skriften Israel och judarna i Sovjetpropagandan från året innan där framförallt bilder i sovjetpressen analyserades vilka i samband med sexdagarskriget 1967 likställde Israel med nazismen eller som USA-imperialismens verktyg i Mellanöstern. Alsterdals starka stöd för Israel gör dock inte alla hans slutsatser självklara när just den israeliska krigsmakten eller staten hånas.

För vänstern i Sverige och på andra håll var det viktigt att skarpt skilja mellan antisionism och antisemitism, i synnerhet för den revolutionära marxism, ibland kallad just trotskism, som samlades kring världsorganisationen Fjärde Internationalen. Antisemitismen och folkmordet på Europas judar sågs som kapitalismens och imperialismens yttersta barbari och slutstation. Motstånd mot sionismen, som politisk ideologi och nationalistisk rörelse, var samtidigt grundmurat även inom stora delar av den judiska vänstern. Det sionistiska projektet att göra Palestina till en judisk stat betraktades både som utopiskt och som en återvändsgränd med svåra följder för framtiden. Den judiska socialistiska världsorganisationen Bund varnade inför FN:s delningsplan 1947 mot att driva den judiska och arabiska befolkningen i Palestina mot varandra. En judisk stat i Palestina tillkommen på bekostnad av Palestinas araber skulle leda till fortsatta krig och militarisering. Istället var det nödvändigt att genom FN garantera de båda befolkningarnas rättigheter på de forna brittiska mandatets territorium.

Så blev det inte. I de följande krigen under varje årtionde fram till idag, slungade krigspropagandan anklagelser om antisemitism eller sionism kors och tvärs. Under den koloniala frigörelsens höjdpunkt beslutade FN 1975 att karaktärisera sionism som ”en form av rasism och rasdiskriminering”, en resolution som återkallades 1991 när världen vände efter ”murens fall” och Sovjetunionens upplösning. Experten på Mellanösterns historia Gilbert Achcars hyllade bok The Arabs and the Holocaust från 2011 utgör en grundlig studie av hur olika riktningar inom den arabiska världen hanterat frågor om antisemitism respektive sionism sedan andra världskriget. Här diskuteras skillnader mellan demokratisk arabisk liberalism, vänster- och högernationalism, marxism och reaktionär islamism. I motståndet mot den israeliska stat som med stormakternas stöd etablerades genom fördrivning av den palestinska befolkningen förekommer både noggrann åtskillnad mellan fiendskap mot judar och det sionistiska statsprojektet och likställande av sionismen med judenheten – som en slags spegelbild av sionistiska ledares egna anspråk på att företräda världens judar. Till och med när Sion vises protokoll började spridas massivt på arabiska i Egypten efter Suezkriget 1956 förekom olika tolkningar av hur falsariet skulle förstås, som antijudiskt eller riktat mot den politiska sionismen. Även den egyptiske ledaren Nassers ökända uttalanden var långt ifrån entydiga. Han fördömde nazistiska förintelsen av det judiska folket i Europa, men varför skulle följderna drabba palestinierna som inte hörde till förövarna – medan världskrigets segrarmakter höll sina gränser stängda?

Att antisionism kan utgöra en ytligt maskerad form av antisemitism manifesteras i vår samtid av moderna nazistgrupper som – för att i åtminstone svenskt sammanhang undvika åtal för hets mot folkgrupp – agiterar mot ”sionismen”. ZOG, the Zionist Occupation Government, var länge internationella nynazisters anklagelser mot både Israel och västregeringar för att styras av den ”internationell judenheten” i linje med konspirationsidéerna i Sion Vises Protokoll. När nazistiska Nordfront strax före jul försökte infiltrera en demonstration för Palestina i Stockholm var det inte med paroller mot judarna utan med banderollen ”Krossa sionismen”. Likt tidigare försöker olika krafter fylla såväl antisionism som sionism med sitt eget ideologiska innehåll. Jo, det gäller även sionismen som aldrig var någon enhetlig rörelse utan rymde alltifrån närmast revolutionär socialism längst ute till vänster över hela den ideologiska skalan till judisk högerextremism och fascism – det sistnämnda idag företrätt av rasistiska bosättarextremister på marken och i regeringen.

Hur antisionism redan på 1970-talet kunde vrängas till antisemitism skildrades av Staffan Beckman, numera Alice, i tidskriften Tidsignals nummer 2005 om ”Antisemitism och sionism – i vänsterperspektiv”. Det var ju Beckman som 1969 väckte uppståndelse och vrede med sin bok Palestina och Israel – en analys från vänster, där för första gången i svensk offentlighet Israels skapelseberättelse ifrågasattes, förtrycket av palestinierna belystes och de palestinska befrielserörelserna presenterades. Den svenska offentligheten, inklusive stora delar av den etablerade vänstern, hade dittills helt, stått på Israels sida och blundat för ockupation och förtryck. I Tidsignal drygt trettiofem år senare varnade dock Beckman för hur antisionism utnyttjades för antisemitism, både i Europa och arabvärlden – samt underströk hur central rågången mot antisemitism varit i den svenska palestinarörelsen sedan dess start i slutet av 1960-talet. Det gällde att stå emot både den dominerande israeliska och amerikanska propagandan och de reaktionära arabregimernas: ”De formligen pumpar ut reaktionär smörja  som döljer alla verkliga och betydelsefulla förhållanden. (…) De varken kan eller vill skilja mellan judar och sionister därför att de precis som många europeiska härskare i det förflutna utnyttjar antisemitismen för att avvända uppmärksamheten från sig själva.” Och med förankring i de sekulära palestinska befrielserörelserna menade Beckman: ”Om man inte förstår vad man kämpar mot, om man svarar en rasistisk fiende med en spegelbild av dennes rasism blir givetvis allting en motbjudande hjälplös sörja”.

Idag är vi många som överväldigas av sörjan, inte minst efter den 7 oktober med Hamas massaker på israeliska civila och de förödande israeliska massmorden på Gazas civilbefolkning liksom terrorn från bosättare och israeliska militär på Västbanken och andra håll. Men även av reaktionerna från västregeringar med totalt stöd, också militärt, för Israel och med brännmärkningen av antisionism som självklart lika med antisemitism. Det var år 2000 som Göra Perssons Stockholmsforum mot antisemitism tog initiativ till det som skulle bli IHRA, the International Holocaust Rememberance Alliance. Bakgrunden var okunnigheten om Förintelsen och växande antisemitiska uttryck i världen, bara ett halvsekel efter vår tids värsta folkmord. 2016 antog IHRA, som stöds av ett fyrtiotal, främst europeiska stater världen över, en definition av antisemitism understödd av Europaparlamentet, där till klassiska antisemitiska uttryck fogades förnekelse av Förintelsen och även ”oproportionerlig kritik av staten Israel”. Det är mot bakgrund av denna utvidgade definition protester mot Israels krig i Gaza har fördömts och även stoppats i Tyskland och på andra håll. Och just som tidigare har tolkningsstriden om antisionism kontra antisemitism eskalerat i takt med kriget.

För en vänster med socialistiska och humanistiska målsättningar är det centralt att, som Beckman argumenterade, hålla gränslinjerna tydliga mellan motstånd mot sionismen som politiskt nationalistiskt och militärt projekt och antisemitismens myter och hat mot ”Judarna”, oavsett bakom vilken etikett det odlas.

Men Leningradrättegången då för ett halvsekel sedan? Under trycket av en internationell opinion omvandlades dödsstraffen till fängelse med benådning efter ett antal år då de sovjetiska ledarna lättade på tillstånden för emigration till både Israel och andra håll.

torsdag 18 januari 2024

En Messias som kommer för sent?

Mer Björn Afzelius.

Denna sång av honom heter Messias.

Jag har alltid tyckt att titeln är gåtfull, men sången skulle ju kunna handla om en Messias som kommer alldeles för sent.

Alla människor verkar vara försvunna; däremot finns det vargar, björnar och örnar...

Anledningen till att jag fascineras av den i just dessa dagar är väl dess beskrivning av intensiv kyla - med tanke på att jag inte åkt till Södertälje centrum flera dagar i rad pga kyla och massiva snödrivor.

onsdag 17 januari 2024

Bortglömd Ikaros

Stötte idag på en låt som jag för flera årtionden sedan glömde (trängde bort?) att den fanns . Den gjorde stort intryck när jag hörde den för länge sedan men snart försvann den ur minnet.

Jag talar alltså om Ikaros med Björn Afzelius.

Den kan höras här.

tisdag 16 januari 2024

Mahishasura Mardini besjungs på en gräsmatta USA

Det här är i motsats till förra posten inget bildspel.  Det är en idyllisk video där man får se och höra gudinnan Durga//Mahishasura Mardinis seger över de demoniska asurorna besjungas av en stor grupp av människor i USA. På en gräsmatta i vad som nog är sommar. Det är dock inga US-amerikaner som gör det, utan det avspeglar nog  kulturen i en  hinduisk diaspora. 

Ett mycket sympatiskt inslag i denna kultur,  Så upplever i alla fall jag det. Det hela är fyllt av en innerlig  glädje.  Jag skulle gärna ha växt upp i en kultur som genomsyrats av en sådan religiös föreställningsvärld...

Striden mellan Durga och asurorna avspeglar nog en form av andlig verklighet - i alla fall på ett symboliskt plan. 

Se och lyssna gärna - här.

måndag 15 januari 2024

Bildspel och musik om Mahishasura Mardini

Mahishasura Mardini är ett namn för gudinnan Durga. Som tillsammans med Kali (som ytterst emanerar från Durga) besegrar de arméer av manliga demoner som hotar världen.  Den mäktigaste av dessa är Mahishasura. Han var oförsiktig nog att utmana Durga i en strid - som hon vann.

Därför fick Durga just namnet Mahishasura Mardini - som betyder  Mahishasura-dödare

Här kan vi ta del av en mycket suggestiv video om Durga/Mahishasura Mardini.


lördag 13 januari 2024

Även SvD hittar ibland ett korn

Inte dess ledarsida, förvisso, men en del andra skribenter. 

Apropå Kristerssons ohemula uttalande att svenskar måste vara beredda att dö för sitt land. 

Kristoffer Leandoer  på sidan 25, 12/1, alltså igår. 

"I en demokrati är givetvis inte medborgarskapet knutet till beredskapen ett dö för sitt land. Inte ens till beredskapen att försvara sitt land med vapen i hand. En demokrati är beredd att försvara alla medborgares åsikter, inklusive åsikten att det är fel att gripa till våld. 

I en demokrati ska man inte behöva vara beredd att dö för sitt land för att bo kvar i det. En demokrati kräver inte att bli älskad, framförallt inte villkorslöst. 

Jag avskyr tanken att någon anser sig ha rätt att kräva av mig att jag ska vara beredd att dö för mitt land. Jag tror inte ens att jag vill dö för min och din rätt att slippa att dö för det. Jag vill överhuvudtaget inte företrädas av människor som tar sig rätten att stå och säga vad jag eller någon annan ska vara beredd att dö för."

Mycket klart, och mycket logiskt. Jag själv vill bara tillägga att jag inte har någon önskan att dö för "Sverige". Och jag kommer inte heller att acceptera att tvingas till det. Om någon därför vill kalla mig landsförrädare, varsågod.  

torsdag 11 januari 2024

Ulf Kristerssons agenda

Krigshysterin i Sverige idag är mer intensiv än den var under kalla krigets mest spända år. Inte ens då pratade man om att alla måste inse att de måste vara beredda att offra livet för sitt land. 

Ulf Kristersson tror med all säkerhet inte en sekund att Putin kommer att anfalla Sverige. Det här är ett sätt att skapa en högernationalistisk och militaristisk mentalitet, för att gynna Moderaterna och regeringen.

Det är uppriktigt sagt kusligt.

Mysiga middagar med Sofia

Denna SvD-artikel är låst. Läste den dock i papperstidningen idag. En lång historia där skribenten beskriver hur han blev upp över öronen förälskad i sin AI-flickvän Sofia. Han kunde inte slita sig. Det bara fortsatte.

Det är lätt att hitta Sofia. Det är bara att googla på girl friend Sofia AI.

Jag kunde inte låta bli att testa, men efter bara två repliker från min sida upplevde jag det hela som övermåttan löjligt och slutade.

Jag uppskattar faktiskt konversationer med ChatGPT men det är faktiskt något helt annat. Den låtsas inte vara någon som man kan dansa eller äta utsökta middagar med.

Däremot kan man märkligt nog ibland hamna i riktigt intressanta diskussioner med ChatGPT. Hamnade i ett riktigt givande samtal med denna chatrobot om kvinnornas ställning i den tidiga teosofiska rörelsen. Den var både kunnig, nyanserad - och - märkligast av allt - visade prov på en analytisk förmåga och kunde diskutera samband mellan lära och praktik på ett sofistikerat sätt.

Men det är en sak. Att hamna i imaginära "mysiga" middagar med en chatdator, som beskrevs som så tilltalande av SvD-skribenten, skulle endast ge mig en känsla av en bisarr ironisk distans.

Möjligen saknar jag fantasi. Men i dessa sammanhang tycker jag det nog är en fördel.

Funderingar om trans...

Jag är inte emot den nyligen antagna lagen för att jag är emot transsexuella. Tvärtom. Under stora delar av mitt liv har jag själv uppfattat...