Läsvärt inlägg i Flamman.
"Varje ansvarstagande rysk regering kommer att söka motarbeta Natos utvidgning. Problemet är att Vladimir Putin bara förmår göra det med våld. Han har nu satt igång ett krig mot vårt eget broderfolk. Men om Ryssland inte kan hålla fred med Ukraina finns det inte någon vi kan vara vän med, skriver filosofen och vänsteraktivisten Greg Judin."
För att läsa mer, klicka här.
Bloggaren NoBoyToy (NBT) har en vana att till och från försvinna. Den 18 september kunde man på hennes blogg läsa detta.
"Jag har inte riktigt tid för bloggen just nu. Det har uppstått ett krisläge på jobbet så jag jobbar dygnet runt. Men om nån vecka bör jag vara tillbaka igen. Stay tuned. ❤"
En ovanligt lång vecka,..
Missförstå mig inte, NBT har naturligtvis all rätt i världen att göra hur långa uppehåll som helst. Jag skriver väl mest för att markera att hon är saknad.
Ryssland av idag är troligen ekonomiskt mycket mer känsligt inför sanktioner än vad Sovjetunionen var.
Putin verkar tänka geopolitiskt och inte ekonomiskt, vilket skulle ha varit mer realistiskt under Sovjettiden.
När Sovjet invaderade Afghanistan kunde de i stort sett ignorera hot om sanktioner. Men nu har Ryssland en kapitalistisk ekonomi, som mycket lättare kan skakas om Ryssland isoleras ekonomiskt.
Den första bok jag någonsin läste om Mariauppenbarelser var Ingo Swanns "The Great Apparitions of Mary", som tydligen kan beställas från Amazon. Den grundlade hos mig ett visst intresse för frågan, trots att den är ganska så usel. Det märkliga är att om man letar runt lite om författaren ser man att han inte var katolik, och det är tveksamt om han ens var kristen. Däremot var han en "psychic", med ett stort intresse för ESP.
Boken 'är mycket märklig.
För det första beskrivs Maria som allvetande. Hon vet exakt när framtida händelser ska äga rum, och ser till att uppenbara sig några år innan de sker för att varna för dem, eller förbereda människor för dem. Men författaren antyder även att hennes framträdande kan skapa historiska händelser.
Ett exempel på det är när hon uppenbarade sig i Egypten 1970. Författaren framkastar tanken att detta möjligen skulle kunna vara orsaken till att Egypten två år efter detta började frigöra sig från Sovjet.
Det är nämligen så att en annan av Marias egenskaper enligt författaren är att hon är en hårdför anti-kommunist. Den bilden skapar han bland annat genom att framförallt fokusera på en rad sekteristiska "uppenbarelser". Som exempelvis de som började i Necedah, Wisconsin 1949, och i Bayside, New York 1970. Ingen av dessa två har godkänts av katolska kyrkan. Tvärtom har katolska kyrkan kraftigt tagit avstånd från dem.
Vilket är förståeligt. "Uppenbarelserna" i Wisconsin ägde rum i senator Joseph McCarthys hemstat, påbörjades ungefär samtidigt som senatorn började sprida sin paranoida kommunistskräck, och hade budskap som i princip var identiska med de som senatorn förde fram. Dessutom kompletterades denna mccarthyism från och med början av 50-talet med antisemitism, något som författaren snabbt glider förbi.
"Uppenbarelserna" från New York 1970 innehåller inte helt ovanliga varningar för Illuminati, kombinerade med ex.vis påståenden att rockmusik är ett av Satans främsta redskap för att leda ungdomar till evig förtappelse.
Ett annat exempel på författarens urval är en "uppenbarelse" från Kerizinen från Frankrike 1938, som sägs ha varnat inte endast för andra världskriget utan även för Sovjetunionens växande, och hotfulla, makt. Just Kerizinen är ett exempel på hur författaren manipulerar fakta för att få "uppenbarelser" att verka mer övernaturliga än de synes vara. Swann skriver nämligen att nästan ingen under 1938 förväntade sig ett storkrig. Här hänvisar han till Neville Chamberlains uttalande om "fred i vår tid".
Nu bortser ju Swann från att detta uttalande mest av allt var ett försök att lugna ner de som redan var rädda för krig. Men det blir värre än så. Uppenbarelsen ska ha ägt rum den 15 september detta år, två veckor FÖRE Münchenöverenskommelsen och Chamberlains famösa tal. Dvs under de nervösa veckor då man i hela Europa fruktade för krig. Efter mötet i München stillades denna oro, för ett tag, men Mariauppenbarelsen ska alltså ha skett före detta bedrägliga lugn.
Den enda av uppenbarelserna som kan tolkas anti-kommunistiskt, och som godkänts av katolska kyrkan, är, förstås, den i Fatima februari 1917. Men faktum är att dess varning för att Ryssland ska "sprida sina misstag över världen" publicerades först 1941, då för övrigt två av de tre visionärerna redan var döda.
Men även när det handlar om uppenbarelser som är godkända av Vatikanen kan författaren fokusera på delar av uppenbarelsen som INTE är godkända. Vatikanen godkände uppenbarelsen i La Salettte 1846, men absolut inte det tillägg som en av de två visionärerna gjorde flera årtionden senare. Inte att förvåna, då denna del bland annat hävdar att den katolska kyrkans prästerskap har blivit en avloppsbrunn av orenhet.
Swann hävdar att just denna del var en exakt profetia, som på ett slående sätt förutsäger en rad händelser under vår tid.
Inte nog med att Swann använder sig av många uppenbarelse som inte blivit godkända av Vatikanen - med några få undantag berättar han inte heller att de inte blivit det. Han letar uppenbarligen runt lite överallt för att hitta just de "uppenbarelser" som bäst kan användas för att sprida hans egen reaktionära världsbild.
Den bild av Maria man får är alltså att hon är både allvetande och antikommunistisk. Och att hon utifrån denna position regelbundet ingriper för att med hjälp av uppenbarelser både varna för och motarbeta framtida händelser.
Själv har jag ingen absolut åsikt om det skulle kunna finnas någon Mariauppenbarelse som skulle kunna ses som - genuin....
Ett av den katolska kyrkans kriterier för en genuin Mariauppenbarelse är annars att den ska stämma in med den katolska kyrkans lära. Själv skulle jag - om jag dristade mig till att våga anta att det kan finnas Mariauppenbarelser som är genuina - nog använde en annan måttstock.
Det enda längre citatet från Maria i Bibeln är hennes lovsång i Lukas första kapitel. Där kan man ju bland annat läsa detta.
"Han /Gud/ störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort."
Det vore bra om detta kunde förverkligas, förstås, men en sak bör väl ändå i så fall stå klar. Budskap "från Maria" som hyllar politiska ideologier, system och härskare som förtrycker de fattiga och försvarar de rika - bör väl närmast definitionsmässigt avvisas redan från början....
Eller hur?
Det är något visst med den skotska gruppen Middle of the Road. Och det är kanske också något visst med staden Sacramento.
Idag för femtio år sedan - 22 februari 1972 - blev Middle of the Road nykomlingar på sextonde plats på Kvällstoppen med låten *Sacramento ".
Sacramento är alltså huvudstad i delsttaten Kalifornien.
Det är en charmig låt, och videon som länkas nedan är också charmig. Där vi får se gruppen spela i en båt, som färdas på en flod, som går genom denna stad.
Videon kan alltså ses här.
Nedan en blid av Middle of the Road - från just 1972.
Nedanstående är - tycker jag - en mycket vacker bild. Den är tagen av rymdsonden Huygens, som åtföljde rymdfarkosten Cassini. Cassinis syfte var att studera Saturnus och dess månar. Huygens specifika syfte var att landa på Saturnusmånen Titan., den enda månen i vårt solsystem som har en atmosfär. Vilket den gjorde. Den 14 januari 2005.
Det finns flera bilder som är publicerade från Huygens foton från nedstigningen, men endast en som är tagen från Titans yta. Det är alltså denna bild.
Det konstiga är att man får leta ett tag innan man inser att det endast finns en bild tagen från ytan. Ofta ser man formuleringen att detta är den första bilden som är tagen från Titans yta, men man får som sagt leta ett tag innan man inser att det också är den enda.
Anledningen ser ut att ha varit tekniska problem, som drabbade kommunikationen mellan Huygens och Cassini.
Det är dessutom den enda bild vi har som är tagen från ytan på någon himlakropp bortom Mars.
Det finns belägg som anses tyda på att det en bit under Titans yta finns en ocean av vatten, som sträcker sig runt hela månen.
Eftersom det dessutom verkar finnas organiska molekyler i Titans atmosfär kan det kanske tyda på att det finns någon form av liv på Titan.
Mer om Titan kan man finna i denna dokumentär, som trots den betydligt mer allmänna titel den i alla fall har fått på Youtube, i stort sett endast handlar om Titan.
"Snoopy vs the red baron" gick upp på åttonde plats på Tio i Topp 18 februari 1967, idag för 55 år sedan. Då hade jag nyss fyllt tolv är
Den dröjde sig kvar ganska länge, och när jag började lyssna på popmusik och listor som Tio i Topp och Kvällstoppen senare på våren detta år, gjorde denna låt definitivt ett intryck på mig.
Det finns de som tycker att den är oerhört pinsam, Jag tyckte om den. Dels tyckte jag att den var rolig, men det var något annat också.
Om man tar texten och läser den rent bokstavligt säger den ju faktiskt att en liten hund kan besegra en krigarbaron, som har tillgång till den mest avancerade krigsteknologi.
Vad som inte är roligt är att det är ca 55 år sedan jag hörde den första gången. För det känns som - om inte som igår, i alla fall som i förrgår.
Den kan höras här (tillsammans med ett framförande av gruppen), och texten kan man ta del av här .-
----------------------------------------------------------
Tillägg
Vad jag inte fattat förut är att Snoopy mötte "the Red Baron" även i en del av serierna. Det var alltså inget som Royal Guardsmen hittade på.
Den 27 september tog jag i detta blogginlägg upp Kinks låt "Dedicated Follower of Fashion" (som kan höras här). Den handlar ju om en fåfäng, överklassnobb, besatt av kläder.
Två gånger förekommer i låten raderna "They seek him here, they seek him there". Det är också låtens inledning.
Det är också troligen de mest kända raderna från "baronessan" Emma Orczys kontrarevolutionära romanserie om Scarlet Pimpernel - på svenska "Röda Nejlikan". Som jag läste redan som barn.
Det var en romanserie som beskriver en engelske aristokrats hjältemodiga
ansträngningar att rädda sina franska aristokratkolleger från
revolutionen.
Jag trodde det var en slump. Visserligen
var Röda Nejlikan en aristokrat, men eftersom han med risk för eget liv
ändå försökte rädda andra aristokrater i Frankrike passade han ju inte
riktigt t in i texten.
Men så mindes jag plötsligt - efter en
liten titt på en grannblogg - att Röda Nejlikans "civila identitet" ju
just var en pinsamt fåfäng klädsnobb från överklassen.
Så troligen var dessa rader inte en slump. Kinks hade ett horn i sidan till överklassen, och verkade dessutom vara riktigt bildade. De kände med all säkerhet till Scarlet Pimpernel..
Jag tycker att Sherlock Holmes är en fascinerande litterär gestalt och Roger Moore - faktiskt! - en fascinerande (i brist på bättre ord) skådespelare.
Men att kombinera dessa genom att låta Roger Moore spela Sherlock Holmes är en absurditet som med god marginal passerar gränsen till det uppenbart smaklösa. Att Roger Moore inte passar till att spela Holmes borde väl vara alltför - ja, just det, uppenbart.
Den som tvivlar på detta kan ju se Sherlock Holmes in New York (1976), där Moore presenterar den troligen minst övertygande Holmes-tolkningen i filmhistorien.
Men, nej, gör inte det. Jag gjorde det, och jag mår fortfarande illa..
Ett fall som handlar om grova övergrepp mot barn, hur de anmäldes utan resultat och om övergrepp som sedan pågick i åratal. Nu har det äntligen kommit en fällande dom. . Om detta kan man läsa här.
Gör det.
Jag har gått igenom artiklar från den engelskspråkiga tidskriften "Fourth International" som behandlade Charles de Gaulle under perioden 1958-1963. Bakgrunden är att jag ville jämföra min beundran för de Gaulle från barndomen, med de mer vuxna kommentarerna från aktiva trotskister. Tidskriften representerade en av de två huvudfraktionerna i den trotskistiska världsrörelsen under dessa år.
Mitt projekt är ju lite hisnande - att jämföra min egen infantila hjältedyrkan av de Gaulle med sofistikerade kommentarer skrivna av intellektuella trotskister under ungefär samma tidsperiod. Men den ledde ändå till en del intressanta resultat.
När de Gaulle kom till makten efter hotet om en militärkupp 1958 beskriver tidskriften detta - ganska så logiskt - som ett nederlag för arbetarrörelsen och ett hot mot den borgerliga demokratin. Han kallades aldrig direkt för "fascist" men det finns inledningsvis spekulationer om att hans maktövertagande skulle kunna leda till en fascistisk utveckling. Detta tema lämnas dock snart och man övergår till att beskriva hans regim som "bonapartistisk".
Till och från kallas han faktiskt också för "diktator", vilket ju var ganska missvisande.
Men huvudanalysen är länge att han manövrerar på ett bonapartistiskt sätt utan att uppnå några verkliga resultat. På ett ställe kallas till och med hans manövrerande för "fegt".
Till författarnas fördel bör sägas att de tidigt inser att de Gaulle har en helt annan agenda än de högergeneraler som förde honom till maken. De beskrivs helt riktigt som ultrahöger. de Gaulle sägs representera borgarklassens ledande skikt, som insett att ett fortsatt krig i Algeriet kommer att skada Frankrike.
Men de Gaulle beskrivs som obeslutsam, en man som manövrerar för att vinna tid.
Det kanske han gjorde. Men samtidigt framgår att han redan från början systematiskt hade börjat omplacera högergeneraler, med det uppenbara syftet att försvaga arméns yttersta höger.
Men jag tänker på detta med det fega manövrerandet. För plötsligt får man ta del av andra formuleringar som inte passar in i den bilden. På ett ställe sägs det plötsligt att de Gaulle är den enda i den politiska hierarkin som öppet vågat konfrontera arméns ultrahöger. Och när kuppförsöket 1961 kommer noterar en av författarna - uppenbarligen med en viss förvåning - att de Gaulles direkta uppmaning till soldaterna att inte lyda några som helst order från högerofficerarna var djärvare än något uttalande som kom från Socialistpartiet eller Kommunistpartiet.
Det fegt bonapartistiska manövrerandet torde nog nu kunna ses från ett helt annat perspektiv. Någonstans nämns också i förbigående att medan de Gaulles motståndare bland dessa generaler, ca 20 år tidigare - 1940 - hade lytt de order som kom från marskalk Petain att kapitulera för Hitler hade de Gaulle vägrat lyda dessa order och lämnat Frankrike för att starta motståndet mot Nazi-Tyskland.
För att bedöma frågan om generalens eventuella feghet bör man ju känna till att den franska säkerhetstjänsten avslöjade uppemot 20 attentatsplaner mot Charles de Gaulle. De allra flesta avslöjandes innan de kom till skott, men det fanns några undantag.
Det mest allvarliga av attentaten ägde rum i augusti 1962, då högergeneralerna och deras terrororganisation OAS redan var besegrade, och Algeriet var befriat. Då utsattes de Gaulles bil för en intensiv beskjutning på en bilväg.
de Gaulle hade rykte om att driva den säkerhetspersonal som hade som uppgift att beskydda honom till veritabla nervsammanbrott. Det här var kanske ett sådant tillfälle. För när beskjutningen hade upphört tycker man att det mest logiska vore att han skulle uppmana sin chaufför att köra därifrån så snabbt som bara gick.
Det gjorde han inte. Han gick ut ur bilen och verkar ha sagt två saker. När han samtalade med människor utanför bilen lär han ha sagt "jag måste säga att dessa herrar uppenbarligen var mycket dåliga skyttar". Men omedelbart när han öppnade bildörren ska han ha ropat "de skjuter ju som grisar".
Ett uttalande från en fegt manövrerande bonapartistisk diktator?
Den militära terrororganisationen OAS´märke.
I barndom och tonår stötte jag på namnet Francis Durbridge ganska ofta. Men det enda konkreta jag minns att jag tog del av var vid nio års ålder - en radioserie som gick sommaren 1964, och som hette "Fallet Valentine". Åtminstone ett av avsnitten skrämde mig rejält. Jag hade för mig att jag efter detta avsnitt inte hörde flera, men när serien gick i repris för kanske 20 år sedan insåg jag att jag ändå tydligen hade hört alla avsnitt, jag kände till och med igen sista avsnittets slutscen.
Det finns även flera TV-serier med Durbridge, men på YouTube hittar jag bara serier på tyska och italienska, utan engelsk översättning. Vilket verkar märkligt, då Durbridge var engelsman.
Men så upptäcker jag att det finns en TV-serie av honom, på svenska och med svenska skådespelare. .Den heter Halsduken och sändes på SVT 1962.
Den finns på SVT Play och kan ses här. .Den är verkligen bra. Så bra så att jag har sett alla åtta avsnitten under natten till idag. Det gick inte att sluta..
På något sätt känner jag igen stämningen från Fallet Valentine. Men thrillers blir bättre på TV än på radio - i alla fall ofta - och den här var nästan gastkramande.
Seriens kriminalkommisarie spelades av Lars Ekborg, och han var en infernaliskt skicklig skådespelare. När jag använder ordet "infernalisk" menar jag här det nästan bokstavligt. Så bokstavligt att man riktigt kan se horn växa i pannan på kommisarien. Det kan verka som en underlig formulering, men den som klickar på länken och sedan ser serien förstår nog vad jag menar.
Länken går till det första avsnittet, men de andra avsnitten kommer automatiskt.
En ganska så intressant diskussion om bakgrunden till Hitlers utrensning av SA den 30 juni 1934, kan man höra här.
Som sagt intressant, och ganska så insatt, men med en del historiska fel. Det mest anmärkningsvärda av dessa är nog påståendet att Franz von Papen var en av de som dödades i utrensningen (ett fel som också tas upp i kommentarsfältet).
Dessa fel kombineras dessutom med det anmärkningsvärt hisnande påståendet att "de långa knivarnas natt" var ... det största förräderiet i världshistorien, Det tyckte nog Ernst Röhm också, men att en historisk diskussion ska ha detta som utgångspunkt är som sagt hisnande.
Trots. eller möjligen delvis på grund av (!), detta hisnande påstående, är diskussionen alltså intressant. Fast en aning bisarr.
I denna YouTube-video hävdas det att man i den religiösa symboliken i Göbekli Tepe, i Turkiet, ca 9.500 f. kr. kan finna tecken på att människorna då, för första gången någonsin, visar att de nu anser att de står över djuren och växterna, och är deras herrar. Från denna ideologi följer senare övergången till såväl jordbruk och boskapsskötsel.
Det är alltså inte så att övergången till jordbruk kommer först. Nej, först kommer ideologin att människan står över djur och natur, och som en konsekvens av detta uppstår, kanske tusen år senare, övergången till neolitikum, och då bland annat jordbruket.
Nja, jag vet inte om beläggen för denna djärva och omvälvande teori direkt kan beskrivas som övertygande. Men det är ändå lite intressant att ta del av den.
