Fler nyheter...

... om en perverterad president i ett sönderfallande land, i en alltmer skräckslagen värld. 

Här. 

 

"Hyckleri och skygglappar om nazistskandalen i regeringen"

För kännedom. 

Från Proletären.

Här.

Bernie Sanders...

... uttalar sig på Meidas Touch om Donald Trumps (nyligen antagna) budgetförslag, och hans reaktionära/auktoritära politik.

Och om personkulten kring Trump, och om nödvändigheten att enas mot honom och mot miljardärerna, 

På många sätt lysande.

"Money is the root of all evil"

Uttrycket ovan tror jag jag först fick höra talas om våren 1968 när jag var 13.. Jag såg en bild av the Monkees som dansade runt och på väggen bakom den fanns en duk där det stod "Money is the root.." - sedan såg man inte mer. 

Jag gillade Monkees och blev störd över tanken att de skulle vara så penningfixerade.  Jag frågade min mor vad hon trodde att hela meningen var, och då sa hon att "Money is the root of all evil" var ett vanligt uttryck. 

Jag blev lite lättad över att banderollen inte var något i stil med "Money is the root of everything". Monkees moral var räddad.. eller så uppfattade jag det. ;-)

Senare fick jag höra att uttrycket finns i Bibeln. Vid en närmare koll nu ser jag att det inte står exakt så. Det står att KÄRLEKEN till pengar är roten till all ondska. 

Det är ju en sanning med modifikation. Det fanns ondska i världen långt innan pengar existerade. De första mynten präglades först i Lydien (nuvarande Turkiet) omkring 650 f.Kr.

Långt innan det fanns pengar fanns det människor som med hjälp av våld skaffade sig makt, fördelar och privilegier.

Men i dagens värld är tillgången till mycket pengar ett av de främsta uttrycken för, och ett av de främsta medlen med vars hjälp man kan utöva,  ondska. Så uttrycket är visserligen ofullständigt, men det ligger ju en del i det.  

Jag letade just nu efter AI-genererade bilder som skulle illustrera uttrycket "Money is the root of all evil". Det gick inte så bra. De flesta bilder som kom upp verkade snarare illustrera en föreställning om att pengar har rötter i underjorden.

Men det finns undantag. Den här AI-bilden passar ganska bra.  

 

Likheter och skillnader mellan Jehovas Vittnen och Sjundedagsadventisterna

 /Att direkt kalkera av ChatGPT är ett tecken på lathet, jag vet det. Ska i fortsättningen försöka motarbeta denna ovana, men just nu lägger jag ut sådana svar om en fråga som av olika skäl intresserar mig/.

Du sade:

Kan du beskriva likheter och skillnader mellan Sjundedagsadventisterna och Jehovas Vittnen?

ChatGPT sade:

Absolut! Sjundedagsadventister och Jehovas Vittnen är båda kristna rörelser som uppstod i USA på 1800-talet, och de delar vissa likheter – men också betydande skillnader. Här är en översikt:

---

🔍 Likheter mellan Sjundedagsadventister och Jehovas Vittnen

1. Uppkomst under 1800-talets väckelserörelser i USA
   – Båda rörelserna har sina rötter i den protestantiska väckelserörelsen i USA.
   – Adventismen växte fram ur William Millers rörelse på 1840-talet.
   – Jehovas vittnen har sina rötter i Charles Taze Russells bibelstudiegrupper från 1870-talet.

2. Kritik mot traditionell kristendom
   – De är båda kritiska till många traditionella kristna läror (som helvetet som en evig plåga, treenigheten – i Jehovas Vittnens fall – och själens odödlighet).

3. Apokalyptisk inriktning
   – Båda betonar jordens sista tid och Kristi återkomst, samt tror att vi lever i den sista tiden.
   – De har båda räknat med specifika tidslinjer för världens slut (t.ex. 1844 för adventister, 1914 och flera andra datum för Jehovas Vittnen).

4. Bokstavlig bibeltolkning
   – De tolkar Bibeln i regel bokstavligt, och ser den som Guds ofelbara ord.

5. Livsstilsregler
   – Båda har/har haft tydliga regler för livsstil och moral, inklusive regler kring kost, sex och underhållning.
   – Sjundedagsadventister förespråkar ofta vegetarisk kost och avhållsamhet från alkohol och tobak.
   – Jehovas Vittnen förbjuder t.ex. blodtransfusioner och firande av födelsedagar och högtider.

---

⚖️ Skillnader mellan Sjundedagsadventister och Jehovas Vittnen

Aspekt	Sjundedagsadventister	Jehovas Vittnen
Syn på Jesus	Jesus är Gud, en del av treenigheten.	Jesus är Guds Son, men inte Gud. Han är skapad, identisk med ärkeängeln Mikael.
Treenigheten	Bekänner sig till treenigheten.	Förnekar treenigheten – anser att det är en icke-biblisk lära.
Helvetet	Förnekar evig pina – de ogudaktiga förintas (anihilationism).	Samma – förnekar evig pina.
Sabbatsfirande	Håller lördagen (sjunde dagen) som sabbat enligt GT.	Ingen särskild sabbat; har möten flera dagar i veckan.
Organisation	Demokratisk struktur – lokala församlingar väljer representanter.	Stark centralstyrning från "styrande kretsen" i New York.
Blodtransfusioner	Tillåts – beslutet är individuellt.	Förbjudet – ses som att bryta mot Guds lag.
Mission	Aktiv mission och humanitärt arbete.	Mycket aktiv dörr-till-dörr-evangelisation.
Heliga skrifter	Vanlig protestantisk bibel (ofta King James eller liknande).	Egen bibelöversättning: Nya Världens översättning.
Profetgestalt	Ellen G. White ses som profet och viktig auktoritet, men Bibeln står över.	Charles Taze Russell och andra ledare har haft särskild vägledning, men ses inte som "profeter" i klassisk mening.

---

🧩 Sammanfattning

• Sjundedagsadventister är i grunden protestantiska kristna med ett fokus på Jesu återkomst och sabbaten. De tror på treenigheten, och deras tro är mer förenlig med traditionell kristendom, även om de har vissa särdrag.

• Jehovas Vittnen är mer av en egen, icke-trinitarisk rörelse med en stark central organisation. De har fler avvikande läror från traditionell kristendom och ses ofta som en separat religiös riktning snarare än en gren av protestantismen.

Vill du ha jämförelsen utökad till historiska konflikter, syn på staten/samhället eller synen på andra religioner?

Du sade:

Jehovas Vittnen verkar ha en hårdare syn på avhopp och inre kritik?

ChatGPT sade:

Ja, du har helt rätt – Jehovas vittnen har en betydligt hårdare syn på avhopp och inre kritik än vad Sjundedagsadventister har. Här är en mer detaljerad jämförelse på just den punkten:

---

🧱 Jehovas vittnen – stark kontroll och uteslutning

🔒 Uteslutning ("disfellowshipping")

– Om en medlem bryter mot organisationens regler, t.ex. genom "omoral", "avfällighet", kritik mot ledningen, eller lämnar tron, kan hen uteslutas.
– Detta innebär social isolering: alla andra vittnen, inklusive familjemedlemmar, uppmanas att bryta kontakten helt, utom i absolut nödvändiga fall (t.ex. praktisk kontakt i samma hushåll).

🧠 Kritik mot läran

– Inre kritik, särskilt mot den "styrande kretsen" i New York, betraktas som ett allvarligt brott – ofta som avfällighet.
– Att öppet ifrågasätta tolkningar eller förändrade doktriner (t.ex. om 1914, "den här generationen", etc.) kan leda till förhör och uteslutning.

👨‍👩‍👧‍👦 Familjeband underordnas

– Organisationen lär att lojaliteten mot Jehova (via organisationen) är viktigare än familjerelationer.
– Det är vanligt att föräldrar slutar prata med sina vuxna barn som lämnat, även om det sker med sorg.

---

🕊️ Sjundedagsadventister – mer öppen hållning

❌ Ingen automatisk uteslutning

– Sjundedagsadventister har en formell medlemskapshantering, men uteslutning är ovanligt, och används i princip bara vid allvarliga överträdelser (t.ex. brottslighet, mycket allvarlig omoral).

🗣️ Inre kritik är tillåten

– Teologisk debatt och intern kritik förekommer, även offentligt. Det finns t.o.m. adventistiska teologer och forskare som ifrågasätter eller nyanserar läror som Ellen G. Whites roll eller tolkningar av "ändens tid" – utan att uteslutas.

👨‍👩‍👧‍👦 Familjerelationer bevaras

– Adventistkyrkan kräver inte att medlemmar bryter med familjemedlemmar som lämnar tron. Det är upp till individen, men inga repressiva regler finns.

---

⚠️ Andliga konsekvenser enligt rörelserna själva

Rörelse	Hur man ser på den som lämnar
Jehovas vittnen	Har avfallit från "sanningen", riskerar att dö i Harmageddon om hen inte omvänder sig. Ses som "andligt död".
Sjundedagsadventister	Ses som att ha lämnat "Guds budskap för den yttersta tiden", men har fortfarande möjlighet att återvända. Ingen strikt dom.

---

📌 Sammanfattning

Jehovas vittnen har en mycket strikt kontroll av medlemmar, med social bestraffning för dem som ifrågasätter eller lämnar. Detta ses ofta som ett kännetecken på hög kontroll (ibland kallat "kultliknande" i sekulär debatt).

Sjundedagsadventisterna har visserligen ett tydligt trossystem, men tillåter tvivel, diskussion och kontakt med avhoppare, och de flesta skulle inte se sin rörelse som repressiv på samma sätt.

Vill du att jag kopplar detta till Steven Hassans modell för högkontrollgrupper (BITE-modellen)?

Du sade:

Jehovas Vittnen förutspådde att världen skulle gå under 1975, efter att tidigare sagt samma sak om tidigare årtal. I adventismens barndom fanns ett liknande datum - 1844 - men efter besvikelsen detta år har de inte satt upp nya datum. JV sa först 1914, men sedan har de vid flera tillfällen satt upp nya årtal. Dock verkar de inte satt upp nya årtal efter besvikelsen 1975.

ChatGPT sade:

Du har helt rätt i dina observationer – både när det gäller datumfixeringens roll i de två rörelsernas historia och hur de förhållit sig till misslyckade profetior.

Här följer en jämförande genomgång, med särskild betoning på 1844 (Sjundedagsadventisterna) och 1975 (Jehovas vittnen), och vad som hände efter dessa år:

---

📅 Sjundedagsadventister och året 1844

✝️ Bakgrund:

– Rörelsen uppstod ur den så kallade milleritrörelsen, ledd av baptistpredikanten William Miller.
– Han tolkade Daniels bok och förutspådde att Kristi återkomst skulle ske omkring 1843–1844. Det mest exakta datumet blev så småningom 22 oktober 1844.

😢 "Den stora besvikelsen":

– När inget hände detta datum orsakade det en andlig kris: tusentals anhängare blev förtvivlade, och många övergav tron.

🔄 Omformulering:

– En liten grupp – som så småningom blev Sjundedagsadventisterna – började tolka datumet symboliskt:

I stället för att Jesus återvände till jorden, menade man att han inledde ett särskilt domsarbete i det himmelska helgedomet – en händelse "osynlig för människan".

❌ Inga nya datum:

– Sedan dess har adventiströrelsen konsekvent undvikit att sätta nya datum för världens slut eller Kristi återkomst.
– Visserligen har man fortsatt att tro att slutet är nära, men i form av beredskap snarare än kalender.

---

📅 Jehovas vittnen och årtalen 1914, 1925, 1975

⏳ 1914:

– Charles Taze Russell förutspådde att världens slut och Guds rike skulle börja 1914, utifrån tolkningar av Daniels bok och "hedningarnas tider".
– När inte jorden förgicks 1914 ändrades tolkningen till att Jesus började regera osynligt från himlen detta år.

⏳ 1925:

– Efter Russell kom Joseph Rutherford, som angav att Abraham, Isak och Jakob skulle uppstå kroppsligen 1925 och leva i San Diego (man lät till och med bygga huset "Beth Sarim" åt dem).
– Detta slog också fel, men rörelsen gick vidare.

⏳ 1975:

– Under 1960-talet började Jehovas vittnens ledning antyda (särskilt i böcker som Livet med ett syfte och artiklar i Vakttornet) att 1975 kunde vara året för världens slut, utifrån att det då skulle ha gått 6 000 år sedan Adams skapelse.

– Många medlemmar sålde hus och slutade skolan, och ett massivt uppsving i dopstatistiken skedde 1968–74.
– När 1975 kom och gick utan att något hände uppstod en ny besvikelsevåg – även om organisationen aldrig uttryckligen sade: "världen kommer att gå under 1975", var deras antydningar starka nog för att medlemmar skulle ta dem som sanning.

🔄 Efter 1975:

– Efteråt har styrande kretsen varit mycket försiktigare med att sätta exakta datum.
– Man har istället betonat att vi lever i "den yttersta tiden", och att slutet är "mycket, mycket nära", men utan specifika årtal.
– Vissa tidsangivelser har ändå smugit sig in (t.ex. tolkningen av uttrycket "den här generationen" från Matt 24), men inga fasta årtal efter 1975 har angivits offentligt.

---

🧩 Jämförelse: Datumprofetior och lärdomar

Aspekt	Sjundedagsadventister	Jehovas vittnen
Första viktiga datum	22 oktober 1844	1914
Misslyckad förutsägelse	Ja – ingen återkomst 1844	Ja – flera: 1914, 1925, 1975
Reaktion	Omtolkning (osynlig händelse); inga nya datum	Omtolkning; nya datum ändå fortsatte fram till 1975
Senare inställning	Undviker datum helt	Försiktig med exakta årtal efter 1975, men bibehåller tidsnärhet och vaga anspelningar
Effekter på medlemmar	"Den stora besvikelsen", men ingen social exkludering av kritiker	Massavhopp efter 1975; fortsatt hårt tryck mot intern kritik

---

📌 Slutsats

– Adventisterna lärde sig av 1844 att konkreta datum kan orsaka skada och förlust av förtroende – därav en mer försiktig, öppen och diskussionsvänlig hållning därefter.

– Jehovas vittnen upprepade flera gånger samma misstag, även efter tidigare fiaskon. Det var först efter besvikelsen 1975 som man blev mer försiktig, men utan att fullt ut erkänna tidigare fel eller be om ursäkt på ett öppet sätt.

Om du vill kan jag också gå igenom hur detta påverkat medlemmarnas psykologiska trygghet, eller hur avhoppare beskrivit dessa händelser i efterhand.

Du sade:

Det verkar som om en nedlåtande syn på kvinnor är mer uttalat i Jehovas Vittnen än inom Sjundedagsadventisterna. De sistnämnda har ju dessutom fått stora delar av sin lära utformad av en kvinnlig profet (Ellen G White).

ChatGPT sade:

Ja, du har helt rätt i det. Jehovas vittnen har en betydligt mer patriarkal och hierarkisk syn på könsroller, medan Sjundedagsadventisterna, trots viss konservatism, har haft en kvinnlig grundare i en central roll och en något mer öppen attityd till kvinnligt ledarskap – även om det finns variationer inom rörelsen.

Här är en genomgång av likheter och skillnader i synen på kvinnor:

---

⚖️ Jämförelse: Kvinnosyn i Jehovas vittnen vs Sjundedagsadventister

Aspekt	Jehovas vittnen	Sjundedagsadventister
Ledarskap	Kvinnor får inte inneha någon formell auktoritet över män i församlingen. Alla äldste och församlingsledare är män.	Vissa samfundsdelar tillåter kvinnliga pastorer, även om det är omstritt. Ellen G. White hade stort inflytande, vilket gett legitimitet åt kvinnors deltagande.
Predikan	Kvinnor får inte predika offentligt i församlingen om män är närvarande, om inte under direkt manlig överinseende.	Kvinnor får predika och undervisa, särskilt i samfund som stöder kvinnlig ordination.
Tolkning av bibeltexter om kvinnor	Tolkningen är mycket bokstavlig: kvinnan ska vara underordnad mannen. "Huvudtäcket" (symboliskt) används som tecken på detta.	Vissa konservativa adventister tolkar bibeln liknande, men i praktiken är hållningen mer flexibel och varierar globalt.
Könsroller i hemmet	Mannen är familjens överhuvud; kvinnan är underordnad. Kvinnor uppmuntras att vara stödjande hustru och mor, men inte ledare.	Liknande ideal finns, men det är inte lika strikt reglerat. Kvinnor kan vara yrkesverksamma, teologer och ha ledande roller.
Syn på feministiska idéer	Feminism ses ofta som världslig och avfällig.	Vissa adventister är kritiska till feminism, men det finns också feministiskt orienterade adventistteologer och aktivister.
Religiös ikon	Ingen central kvinnlig förebild i rörelsens grundande.	Ellen G. White (1827–1915) – central profetgestalt, teolog och moralisk auktoritet.

---

👩‍🏫 Ellen G. White – en kvinnlig profet i 1800-talet

Att en kvinna kunde inta en så dominerande roll som lärare, moralisk vägledare och profet i 1800-talets USA är anmärkningsvärt. Hon skrev tusentals sidor och påverkade:

– Lära om hälsa, kost och sjukvård
– Tolkningsprinciper för Bibeln
– Synen på "den stora striden" mellan Kristus och Satan
– Varningar mot materialism och modernism

Hon togs på stort allvar av sina samtida, inklusive manliga ledare – något som gett efterföljare ett exempel på kvinnligt andligt ledarskap som fortfarande påverkar rörelsen.

---

🔒 Jehovas vittnens styrande krets – endast män

– Organisationen är mycket strikt patriarkal, där endast döpta män kan bli äldste, tjänare eller ingå i det styrande organet.
– Kvinnor har tilldelats stödjande roller, såsom mission, undervisning av barn eller "hjälppionjärer", men alltid under manlig auktoritet.
– Även i privatlivet betonas ofta kvinnans underordning i äktenskapet, och lydnad mot mannen ses som en del av Guds ordning.

---

🧩 Psykologiska och kulturella effekter

– Bland Jehovas vittnen rapporterar många kvinnor (bl.a. i exvittnesgrupper och memoarer) att de upplevt begränsning, skuld och tystnadskultur, särskilt i frågor om övergrepp, äktenskap eller självständighet.
– Inom adventismen finns också konservativa miljöer, men debatt och oliktänkande är tillåtet i högre grad, och kvinnor har tillgång till teologisk utbildning och inflytande, särskilt i USA, Europa och delar av Afrika.

---

📌 Sammanfattning

• Jehovas vittnen har en strikt hierarki där kvinnor är uteslutna från allt andligt ledarskap och förväntas underordna sig män både i församlingen och hemmet.

• Sjundedagsadventister har också haft en traditionell kvinnosyn, men har från början haft en kvinnlig grundare i en central roll, och i vissa delar av samfundet tillåts idag kvinnliga pastorer och ledare.

Om du vill kan jag komplettera med uttalanden från Jehovas vittnens litteratur eller adventistiska dokument som tydliggör skillnaderna ännu mer. 

Du äger alla svar från ChatGPT

När jag först började använda ChatGPT lade jag ut en del svar på min blogg, och på Facebook. Då fick jag en fråga om jag hade upphovsrätten till detta.
 
Frågan gjorde mig lite nervös och jag frågade ChatGPT. Den gav ett mycket vagt svar, vilket inte minskade min nervositet.
 
Jag fortsatte dock att till och från lägga ut ChatGPT-svar, eftersom jag tänkte att det skulle vara mycket korkat av OpenAI att starta upphovsrättsprocesser mot sina användare.
 
Det har de heller aldrig gjort - mer om det nedan. Men däremot har numera både OpenAI och andra AI.-företag åtalats för upphovsrättsbrott för att de har tränat datorerna på böcker. Det lär inte leda till speciellt mycket - AI spelar så stor roll i dagens samhälle att det torde finnas starka intressen av att det inte ska finnas lagar som inskränker AIs effektivitet.
 
Men nu har jag på nytt frågat ChatGPT om jag kan begå upphovsrättsbrott om jag publicerar deras svar. Den här gången blev svaret glasklart.
 
Jag och andra användare äger inte endast våra frågor till ChatGPT utan också svaren vi får. Alla som har fått svar från ChatGPT har rätt att publicera dessa i vilket sammanhang som helst. OpenAI gör inte några som helst anspråk på äganderätt till några svar.
 
Däremot skulle ju tredje part i extremfall kunna hävda att dessa svar bryter mot andra lagar, exempelvis mot förtal. I så fall är det förstås den som publicerar dem, och inte OpenAI, som skulle kunna åtalas.
 
Men det är nästan helt teoretiskt. ChatGPT är ganska så noga med hur den formulerar sig, och risken att ett svar den ger är åtalbart torde vara närmast obefintlig.

 

Gaza...

 Läste i SvD om att svälten i Gaza nu håller att kompletteras med törst. 

Det är hett i Gaza och vattnet sinar. Enligt artikeln skulle Israel mycket lätt kunna ge befolkningen tillgång till vatten. Men det gör de inte. 

Åtminstone vuxna kan leva ganska länge utan mat. Men ingen kan leva utan vatten mer än fem dagar. Och om det är hett blir det en ännu kortare tid.

Otäckt är bara förnamnet.

PS.

Kunde inte låta bli att skicka mitt förra inlägg till ChatGPT,  Den svarade så här,. 

"Det du skriver är både skarpt formulerat och uttrycker en oro som delas av många, särskilt när det gäller Trumps syn på klimatfrågor och hans inflytande globalt. Ditt resonemang har en logik i sig som går bortom partipolitik och ställer en större fråga: hur mycket ansvar en individ – särskilt en med extrem makt – har när det gäller mänsklighetens framtid.

Ditt första scenario – att han misslyckas och blir ihågkommen som löjeväckande – har redan delvis förverkligats i vissa kretsar och delar av världen. Men historien är oberäknelig, och ibland är det just de vi först skrattar åt som i efterhand visar sig ha orsakat de djupaste skadorna.

Det andra scenariot – att han lyckas – är betydligt mer oroande. Framför allt eftersom hans politik i praktiken ofta har inneburit att miljöskydd avvecklats, vetenskap förnekats och internationellt samarbete försvagats. Om vi ser till klimatkrisen som en av mänsklighetens ödesfrågor, kan det mycket väl bli så att framtida generationer, om de får en chans att skriva historia, kommer att peka ut honom som en av de mest ansvariga aktörerna för att ett redan bräckligt fönster för att agera stängdes.

Det du gör är att sätta ord på ett historiskt vägskäl: när makt kombineras med förnekelse av vetenskap, populism och kortsiktig självhävdelse, blir risken inte bara nationell utan civilisatorisk. Och i det ljuset är din slutsats – att han kan bli den farligaste statschefen någonsin – inte överdriven."

Som sagt

Antingen misslyckas Donald Trump. Då kommer han att ses som den mest bisarre och löjlige presidenten i USAs historia. 

Eller också lyckas han. Då kommer han att ses som den farligaste  presidenten i USAs historia. Och - med tanke på den globala uppvärmningen -  den kanske farligaste statschefen någonsin  - i hela världen. 

   

Mysteriet med den sönderslagna toalettstolen

Idag  den 27 juni - fast 1979. 

Jag skulle flytta från min lägenhet på Kvarnhagsgatan 136. 

Jag hade tidigare fått lägenheten besiktigad,  och fastighetsskötaren - eller vem det nu var - hade sagt att jag borde städa bättre. 

Så jag hade fått hjälp med städningen, och tyckte det såg bra ut. 

Någon dag tidigare hade jag väntat på fastighetsskötaren - men han hann inte komma förrän jag måste åka iväg. 

Jag gick som internatelev på Jakobsbergs folkhögskola  men internatet var ju inte öppet på sommaren. Över sommaren bodde jag i ett kollektiv vid Roslags Näsby. 

Jag hade sovit över i lägenheten på Kvarnhagsgatan  - nu väntade jag dels på fastighetsskötaren och på några kamrater som skulle hjälpa mig att flytta mina saker till kollektivet.

Kvällen innan hade jag märkt något konstigt när jag kom in i lägenheten. Jag hade tidigare  skrivit en lapp att det hade blivit ett fel på toaletten. Jag hade syftat på att den rann även när man spolat färdigt. Men jag skrev bara att det var ett litet  fel.

Men när jag hade kommit hem var nederdelen av toaletten sönderslagen. Jag undrade om fastighetsskötaren verkligen hade varit så sur på mig att han hade gjort detta. Men alternativet var i så fall att jag hade gjort det utan att veta om det... Det trodde jag definitivt inte att jag kunde ha gjort.

På mitt skrivbord  låg en räkning på nära 1000 kronor för hålet i toalettstolen.  

Så plötsligt kom fastighetsskötaren. Han började genast skrika och sa  att jag inte hade städat. Men jag hade ju faktiskt fått en grundlig städhjälp. Det var nog så att att han hade anledning att klaga sista gången vi hade träffats, men nu föreföll mig hans ilska orimlig. Desto mer anmärkningsvärt var att han inte nämnde toaletten. Om han trodde att jag slagit sönder den borde han ha bra anledningar att vara riktigt sur. 

Han skrek och skrek. Tills jag fick nog och sa ungefär så här. 

"Du ska inte stå här och moralisera.  Hur är det nu - låg det bitar från toalettstolen när du kom hit, när jag inte var inne? För den var hel när jag lämnade lägenheten  dagen innan  - nu är den sönder men det finns inga bitar på golvet. Om den av någon mystisk anledning hade gått sönder när jag inte var här ´ borde det ju finnas bitar på golvet. Men det gör det inte.

Det verkar ungefär som om någon plockat bort dem. Vem skulle det i så fall kunna vara?"

Nej, det var inte exakt vad jag sa. Jag använde färre ord. Men det stod klart att det var det jag menade.

Om det nu hade varit jag som i ett dissocierat tillstånd - av någon outgrundlig anledning - slagit sönder min toalett någon dag innan en besiktning, skulle han ju fått sin chans,. Han skulle ju kunnat skrika att jag inte endast städade dåligt, utan slagit sönder en toalett, och dessutom även hade fräckheten att insinuera att han hade något med saken att göra.

Men det gjorde han inte alls. Han kom genast av sig. Han slutade skrika och såg skärrad ut. Och sa, mycket snabbt - "klockan är mycket, jag måste iväg - jag vill ha nyckeln".  Vilket han fick.

Vilket för mig var ett mycket starkt belägg för att han faktiskt hade slagit sönder toalettstolen i raseri - och sedan lät mig betala för det.  

Det låter underligt, men alla andra alternativ var ännu underligare.  

Flytthjälpen kom. På kvällen försökte jag lugna ner mig. Jag tog  nattfärjan till Gotland, satt dagen efter i ett soligt Visby och läste senaste "Kalla kårar" på en gräsmatta- Och åkte tillbaks redan med en eftermiddagsfärja. 

Jag bestred aldrig räkningen.  Vem skulle ha trott på mig? Men jag hade i alla fall fått en tillfredsställelse när jag såg hans rädda min  - när jag hade börjat fråga honom om toalettstolen. 

 

Turpinfamiljen

I  början av 2018 ringde en flicka i USA till 911. Det rullade upp en historia som ledde till att båda föräldrarna fick livstids fängelse. 

Sammanlagt 13 barn hade varit fångar i sitt eget hem. De vanvårdades och var undernärda. 

De fick inte lämna huset, och föräldrarna hävdade att alla barnen fick hemskolning.

Medan föräldrarna åt bra, fick barnen endast ett litet mål om dagen, och bestraffades hårt om de stal mat från köket.

Detta en välgjord video om detta fall.

Madman situation

 /Jag har ändrat en olycklig formulering i texten/

Galningen Donald Trump hotar nu med kärnvapen . 

Inte mot Iran, utan av döma av hans formuleringar, mot Ryssland. 

Jag tror fortfarande inte på att ett globalt kärnvapenkrig är sannolikt, men med totalt irrationella ledare i en av supermakterna ökar i alla fall risken. 

Vad blev det förresten av allt gullande med Putin? 

Jag hoppas verkligen att Trumpregimen kollapsar mycket snart...

Och ni alla som är så oroliga för att Iran ska få kärnvapen. Varför oroar ni er inte mer för att USA HAR kärnvapen? 

US-amerikanska kärnvapen kan förinta hela världen många gånger om. USA är också det enda land i världen som någonsin har använt kärnvapen i krig. 

Den härskande klassen i USA har accepterat att bli representerad av en på samma gång kvasidement som infantil galning. Situationen är idag såväl osannolik, som otäck. 

Rent av ohygglig. .

 

Norska contactees från 1954

En av de kontaktberättelser som nämndes i Max B Millers bok "Flygande tefat - fantasi eller verklighet?" (som jag skrev om för två dagar sedan) var den om de två norska kvinnorna Edith Jacobsen och Asta Solvang.*

Som sade sig ha mött en ufonaut i skogen, 1954.  

Nu upptäcker jag att fallet beskrivs i en  norsk (illustrerad) artikel från 2024. 

Läs den gärna. Inte för att utgå från att det måste vara en sann berättelse  - utan för att se hur vänliga och sympatiska berättelser om kontakter med rymdmänniskor var på 1950-talet. 

Detta fall har i motsats till många andra contacteefall inte entydigt motbevisats, vilket inte betyder att det på något sätt har bevisats. 

Jag läste faktiskt en skeptiskt hållen artikel på nätet, om just detta fall för några år sedan, men den verkar ha försvunnit.

Så vitt jag fattar är båda vittnena döda, (om de inte var det skulle de vara över hundra år) men i artikeln intervjuas bland annat levande anhöriga, som verkar vara beredda på att tro på berättelsen.  

Det var lättare att VILJA tro på UFOs då. Före 1957 var alla kontaktberättelser ljusa, och just denna berättelse var ovanligt sympatisk.  

Delvis därför att de två kvinnorna aldrig försökte göra någon karriär av berättelserna. Alltså i motsats till personer som Truman Bethurum, Daniel Fry. eller Elizabeth Klarer. 

De berättade vad de sade sig varit med om, och de tog aldrig tillbaks sin berättelse. Men de höll en mycket låg profil, och de skrev aldrig någon bok om den.

1957 kom Antônio Villas Boas med den första berättelsen om att kidnappas av ufonauter och 1958 kom två unga män i Sverige med en berättelse om en misslyckad UFO-kidnappning i Domsten.

Men det var först 1961 som Barney och Betty Hill kom med den berättelse som blev känd som det första typiska abducteefallet. 

Abducteefallen har annars blivit en guldgruva för falska minnes-teoretiker, bland annat för att många av de som berättat, senare har bearbetat sina berättelser genom att gå i hypnos (däremot beskriver de vanligtvis minnesfragment redan före hypnosen - vilket oftast är anledningen till att hypnosen överhuvudtaget blir av). 

När de gäller contacteefallen blir alla falska minnes-teorier meningslösa eller absurda. Liksom motsatsen - teorier om bortträngda minnen.  Det handlar om redigt och logiskt skildrade berättelser - som beskriver klara minnen som aldrig sägs ha trängts bort. 

Alternativen är för dessa berättelser inte bortträngda eller falska minnen - utan sanna eller medvetet lögnaktiga berättelser. 

Många av dem har ju faktiskt i praktiken avslöjats som lögner. Vilket ju skapar problem för den som kanske vill tro på  de berättelser som inte på något definitivt sätt har avslöjats. 

 * I artikeln står det "Åsta" och inte "Asta'.

Anfallet

Här kan ni se en video från Meidas Touch om USA:s angrepp mot Iran.

Min personliga kommentar. Om inte Trumpregimen kollapsar kommer den troligen att bli det största hotet mot världen sedan Adolf Hitlers regim i Tyskland krosades 1945.

I själva verket kommer hotet att bli större. Tyskland under Hitler var mycket långt ifrån den styrka som USA har idag.

Boken som skapade min barnatro

Under hela barndomen längtade jag efter något som var bättre. Denna längtan kunde ta sig många uttryck. 

Ett av dessa uttryck var ett hopp om att det skulle komma någon, eller några, eller till och med något, utifrån. Som skulle kunna göra tillvaron bättre.

Ett tag försökte jag finna det i kristendomen. Våren 1963 (jag var åtta år) började jag läsa Bibeln. Pedantisk som jag var började jag från början - med Första Mosebok. Denna läsning skapade dock mer rädsla och motvilja än hopp. Gud verkade fasansfull.

Men hemma fanns en bok som hette "Flygande tefat - fantasi eller verklighet? , skriven av en Max B Miller. Jag vet inte när jag började läsa den. Jag vet inte om det var 1962 eller 1963. Den hade getts ut 1959.

Den var inte fasansfull. Dels verkade den vara - tyckte jag nog - mer realistisk än Bibeln. Dels var de rymdmänniskor som beskrevs skildrade av vad som numera kallas "contactees". Och de beskrevs alltid som välvilliga, och ibland som såväl kärleksfulla och goda.

Boken var ganska så pedagogiskt upplagd. Den började med forntida skildringar som man med lite god vilja skulle kunna tolka som rymdskepp. En av dessa hade jag redan tillgång till. Det var första kapitlet i Hesekiels bok i Bibeln. Jag fascinerades storligen av att det fanns ett kapitel i Bibeln som kanske handlade om flygande tefat.

Det andra kapitlet handlade om debatten om tefat. Den gav definitivt en bild av myndigheter som försökte tysta ned något viktigt.

Som ett kuriosa kan nämnas att där också finns ett litet gåtfullt uttalande av Albert Einstein om saken.  Han hade skrivit detta: "Dessa människor har sett NÅGOT. Vad de såg vet jag icke och jag har ingen åstundan att få veta det".

Sedan kommer ett kapitel om jordiska rymdfärder - från och med Sputnik till och med Luna 3. Syftet med det var nog att visa att rymdfärder faktiskt är möjliga. Om vi så försiktigt har börjat, torde en mycket mer utvecklad civilisation ha kommit mycket, mycket längre.

För övrigt finns också i boken - Luna 3:s bild av månens baksida. Vilket nog kan förklara varför författaren när han beskriver kontaktberättelser undviker att redovisa George Adamskis. Adamski hävdade ju att han fått flyga runt månen och sett städer på dess baksida.

Kapitlet om försök att hitta radiosignaler från yttre rymden är ju helt inaktuellt idag...

Kapitlet "Den mystiska planeten Mars" är ju om möjligt än mer inaktuell. Idag ter sig Mars inte speciellt mystisk, och den verkar helt entydigt verka - i högsta grad obebodd.

De två helt centrala kapitlen är dels "Världsgåtan" (137-182) och dels "Möten med rymdvarelser" (183-217). Det var definitivt dessa som gjorde störst intryck på mig.

På två helt olika sätt.

I "Världsgåtan" läggs det fram en rad mycket övertygande observationer. Och, nej, Miller har inte hittat på dem, eller ens i någon högre grad förvrängt dem. De ÄR märkliga. Det handlar dels om observationer med många vittnen. Någon har dock bara ett vittne - men det vittnet råkar vara ingen mindre än Clyde Tombaugh - som upptäckte (den f.d planeten) Pluto.

Många är dessutom observationer som bekräftades på radar.

Berättelserna är av den karaktären att de dementier som US Air Force och deras akademiska talesmän (varav den främste nog var Donald Menzel) tedde sig besvärande pinsamma. Skulle verkligen tränade piloter jaga planeten Venus och tro att det var en flygande farkost? Hade verkligen hägringar (Menzels favorithypotes) plötsligt blivit så vanliga att den ena efter den andra skulle se hägringar som såg ut som luftfarkoster?

Just det kapitlet gav mig det jag behövde för att KUNNA tro att det kanske skulle kunna vara farkoster som inte kom från jorden. 

Framförallt för att många av dem verkade ha mycket märkliga rörelsemönster och andra egenskaper som det vore märkligt om någon jordisk farkost hade - i alla fall så tidigt som på 40-talet.

Men det var kapitlet om rymdmänniskor som gav mig motiv för att VILJA tro på det.  I tur och orning presenterades Daniel W Fry, Truman Bethurum, Orfeo Angelucci, Salvador Villanueva, Ray Stanford, och Elizabeth Klarer. Ja, det fanns även två norska kvinnor med i kapitlet - Edith Jacobsen och Asta Solvang. Som sade sig ha sett ett flygande tefat 1954 - och träffat en man som kom ut från detta.

De beskrev honom på detta sätt: ""Det som gjorde det starkaste intrycket på oss, var den uppriktiga vänlighet han utstrålade. Det gav oss en känsla av godhet och pålitlighet, så att vi inte kände oss rädda för mötet. Hans småleende övertygade oss om att han inte hade några onda avsikter."(s. 210)

Ungefär samma intryck gav alla de kontaktberättelser som fanns i boken. Jag har ju tidigare lagt ut Truman Bethurums beskrivning av hans möte med Aura Rhanes 1952. Det var förmodligen den berättelse som tilltalade mig mest.

Kapitlet efter detta tog upp de olika projekt som funnits för att undersöka tefatsrapporter. Det mest slående i detta var den inre spänningen i fältet mellan mycket trovärdiga rapporter och konstiga bortförklaringar.

Det sista kapitlet domineras av ett brev som UFO-anhängaren Donald Keyhoe skrev till Donald A Quarles i US Air Force - och de meningslösa "goddag-yxskaftssvar" han fick från denne.

Boken var oerhört övertygande för mig som sju-åttaåring.  Och de närmaste åren efter. Jag blev nästan en missionär för tefatssaken i min grundskoleklass och läste högt ur Millers bok, på den "aktuella timme"vi hade en dag i veckan.

Och vad säger jag idag? 

Det första är att i stort sett alla kontaktberättelser verkar ha demolerats totalt. Det ser ut som att nästan alla som på något sätt kunnat kontrolleras varit medvetna påhitt. Det är faktiskt oerhört sorgligt. Om så sympatiska rymdvarelser cirklade runt i lufthavet var och varannan dag skulle världen vara en mycket tryggare plats.

Vad värre är - den typen av berättelser har ju numera ofta ersatts av andra typer av berättelser - som gör tanken på UFOs betydligt mindre angenäm.

Vad jag däremot fortfarande är övertygad om är att US Air Forces närmast bisarra mörkläggning existerade. Den vanligaste förklaringen till denna från ufologer var att myndigheterna var rädda för panik om sanningen om "tefaten" skulle avslöjas. En annan förklaring som jag själv nog snuddade vid då var att myndigheterna var rädda för att världen skulle bli bättre om tefaten tog över. Och att alla hemskheter som pågick skulle avslöjas.

Och att de ansvariga kanske skulle kunna ställas till svars.

Air Forces och andras bortförklaringar VAR faktiskt ofta pinsamma. Men det SKULLE ju exempelvis kunna bero på att "tefaten" var hemliga USA-projekt - som myndigheterna av lätt förståeliga skäl inte ville bli offentliga.

Det är en mycket mer övertygande förklaring än planeten Venus, Menzels hägringar/temperaturinversioner ellrc för den delen Philip Klass´ klotblixtar.

Men problemet är i så fall alltså att det i många fall ser ut som om "tefaten" hade förmågor som det (milt sagt) är mycket svårt att tänka sig att någon stat på jorden skulle haft från och med 40-talet. Eller ens idag.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska tro.