En av de mest absurda motiveringarna till en friande dom i ett mål som handlar om våldtäkt av barn kan man läsa om här .
Det är i en krönika av Oisin Cantwell i Aftonbladet. Han tillhör inte mina favoriter, men här skriver han mycket bra om den absurda domen.
Denna rubrik återfinns över en artikel som kan läsas här.
Några citat.
"The James Webb Space Telescope has discovered six gigantic galaxies that emerged shortly after the Big Bang, a study said, stunning scientists by forming at a speed that upends the current understanding of the early universe."...
"'This is an astounding discovery and unexpected. We thought that galaxies form over much longer periods of time,' said Penn State astrophysicist and study co-author Joel Leja.
"'No one expected to find these. These galaxy candidates are simply too evolved for our expectations. They seem to have evolved faster than allowed by our standard models.*"
Standardkosmologin är i kris.. Och i slutändan kanske rentav Big Bang-teorin.
Det som framförallt imponerade i dokumentären "The phenomenon" jag länkade till i förra inlägget var den utförliga historieskrivningen.
Dokumentären är en timme och fyrtio minuter lång, och ger en utförlig bild av UFO-fenomenets historia, från Kenneth Arnold 1947 och framåt. Alldeles mot slutet lägger den till att liknande fenomen har kunnat ses även tidigare i historien.
De mest kända UFO- observationerna tas upp, men även sådana jag aldrig hört talas om.
Det mest uppseendeväckande av dessa är en händelse i Zimbabwe 1994 där hundratals barn och några av deras lärare såg UFO:s - och en hel del av dem även ufonauter som de upplevde sig ha fått telepatiska meddelanden ifrån....
Just denna observation är lätt att hitta skeptiska kommentarer om på nätet. De fokuserar på att inte alla barn som var på skolgården såg dessa UFO:n. Hur kunde några ha missat det, om det verkligen var reella föremål - säger de.
Det kan ju dock finnas en förklaring till det. De flesta av barnen verkar ha reagerat med panik, och sprang in i skolan. Det är ju inte alls uteslutet att en hel del av de som blev rädda, blev det i så hög grad att de trängde bort alla minnen av händelserna.
Samtidigt finns det faktiskt element i denna händelse som för tankarna till femtiotalets contactees. De som berättade om telepatisk kontakt beskrev hur de hade varnats för att utsläpp och annan miljöförstöring hotade livet på jorden. Det påminner ju om femtiotalets contactees som berättade om varningar för kärnvapen.
Det bör här sägas att femtiotalets contactees aldrig nämns i dokumentären.
Dokumentären är gjord av "troende" i den meningen att den eller de som gjort den verkar anse att den utomjordiska förklaringen är den mest sannolika. Att dokumentären inte utsatts för alltför hårda angrepp kan nog förklaras med att inställningen till UFOs kraftigt förändrats sedan myndigheterna i USA för några år sedan släppte UFO-filmer från jaktpiloter som faktiskt är oförklarliga, och samtidigt förklarat att dessa skildrar verkliga objekt.
Det enda rationella alternativet till ett utomjordiskt ursprung som i så fall finns är att de är nya hemliga farkoster som producerats på jorden. Av Kina? Av USA själv? (Men varför skulle de då publicera filmer av dessa? För att indirekt varna sina fiender, som ska förmås att inse att de egentligen är amerikanska?).
Det verkar ju osannolikt att en sådan teknologi finns på jorden idag. Men det är mer än osannolikt, eftersom objekt med precis den typen av rörelsemönster beskrevs redan på fyrtio- och femtiotalen. Det är helt otänkbart att den typen av teknologi fanns på jorden då.
Min inställning till UFOs har nu alltså svängt en gång till. Som barn trodde jag på att de var utomjordiska farkoster (och hoppades att de skulle komma att rädda oss) men jag övergav denna tro när jag blev äldre.
Nu vet jag inte vad jag ska tro. Men lutar kanske ändå åt att ett utomjordiskt ursprung är sannolikt.
I
så fall verkar de ju inte fientliga (om de hade haft fientliga
avsikter hade de kunnat utplåna oss flera gånger om) men det betyder ju
inte nödvändigtvis att de kommer att hjälpa oss. De kanske i så fall är
likgiltiga, och passivt kommer att studera hur det går till när en
civilisation värmer upp planeten tills det inte finns några människor kvar! Hemska tanke.
Men då kan ju de påstått telepatiska meddelandena till zimbawiska skolbarn verka hoppfulla. Med reservation för att de liknande varningar (om kärnvapen) som contactees berättade om på femtiotalet verkade vara rena påhitt.
Själv jag aldrig sett något UFO. Den enda gång jag på allvar ställde mig frågan om jag hade gjort det visade det sig vara en drönare som polisen använde för att spana över Hovsjö.
Se den gärna...
Att endast förbjuda att offentligt bränna just Koranen kommer endast att gynna islamofober, som sedan kommer att kunna utveckla konspirationsteorier om att detta visar att muslimerna snart tar över Sverige.
Att endast förbjuda brännande av religiösa urkunder kommer att reta Humanisterna och möjligen också Vetenskap och Folkbildning. Som kan bli upprörda över att vad de ser som religiös vidskepelse gynnas.
Frågan är om inte alla offentliga bokbränningar bör ses som ett hatbrott. Det är inte en del av yttrandefriheten, eftersom det inte handlar om att yttra sig utan om att symboliskt förinta andras yttranden.
Inte bekämpa dem, inte argumentera mor dem, inte ens att säga att de är vidriga. Utan förinta dem.
Jag kan inte se att ett förbud mot offentliga bokbränningar kan skada någon. Inga rationella människors frihet kommer att hotas.
Att offentligt bränna böcker är en otäck handling. "Där man bränner böcker bränner man till slut även människor", sa Heinrich Heine 1821. Det stämde i vilket fall som helst i Nazi-Tyskland, där bokbål föregick Förintelsen med nio år.
Så förbjud gärna offentliga bokbränningar. Alla. Men om den bok som råkar brännas är bok- och människo-brännaren Adolf Hitlers Mein Kampf kan ju kanske den som bränner frias pga förmildrande omständigheter...
Jag har haft en ny chatt med AI. Den gick så här:
Jag påpekade att den
skrivit : "Yes, there is a book called "Blasphemous Rumors: The Truth
About The Satanic Panic" by Andrew Boyd." Och att den senare skrev " I
apologize for the confusion in my previous response.." Och jag tillade: "You
changed your position, OK. But how could you as a computer even once
refer to a book that does not exist and even discuss its content and
influence?"
AI svarade: "You are correct, and I apologize for the
error in my previous response. As an AI language model, I rely on data
and information from various sources, and sometimes errors or
inaccuracies can occur in my responses.
In this case, I made a
mistake by providing information about a book that does not exist, and I
apologize for any confusion this may have caused. As an AI language
model, I strive to provide accurate and helpful information, and I
appreciate your feedback in helping me improve my responses."
Den som vill chatta med en "artificiell intelligens" kan gå hit.
Jag har hållit på några timmar, och den verkar ju både kunnig och "intelligent." På en direkt fråga svarar den helt ärligt att den inte har något medvetande...
Men till sist lyckades jag göra den förvirrad. Det finns en bok som 1991 drev linjen att satanistiska rituella övergrepp existerar, skriven av en Andrew Boyd. Med titeln "Blasphemous Rumors: Is satanic ritual abuse fact or fantasy? An investigation"
Jag försökte kolla om den dator jag chattade med kände till den (frågan ställdes som en följdfråga till en annan fråga). Det gjorde den tydligen inte, men istället för att erkänna detta började den fantisera hej vilt.
Så här gick vår chatt:
"Is there a book by Andrew Boyd called 'Blasphemous Rumors'?"
"Yes, there is a book called 'Blasphemous Rumors: The Truth About The Satanic Panic' by Andrew Boyd. The book was published in 1994 and is a critical examination of the 'Satanic Panic' of the 1980s and early 1990s, a period of widespread fear and hysteria about supposed Satanic ritual abuse and other related phenomena.
In 'Blasphemous Rumors,' Boyd argues that many of the claims made about Satanic ritual abuse were exaggerated, unfounded, or the result of mass hysteria. Boyd suggests that the 'Satanic Panic' was fueled by a combination of sensationalistic media coverage, religious fundamentalism, and the professional interests of therapists and law enforcement officials.
The book has been influential in shaping the debate around the Satanic Panic and has been cited in numerous scholarly works on the topic."
Jag svarade:
"No, it is called 'Blasphemous Rumors: Is satanic ritual abuse fact or fantasy? An investigation' and it argues that 'Satanic Ritual Abuse' indeed DO exist."
Då förbättrades tydligen datorns minne mycket snabbt och den svarade:
"I apologize for the confusion in my previous response. You are correct that there is a book called 'Blasphemous Rumors: Is Satanic Ritual Abuse Fact or Fantasy? An Investigation' by Andrew Boyd, which argues that Satanic ritual abuse (SRA) is a real phenomenon.
In the book, Boyd investigates the evidence for SRA and argues that there is substantial documentation and testimony to support the existence of SRA. He also critiques what he sees as the 'skeptical' or 'debunking' approach to SRA, which he suggests has ignored or dismissed important evidence and testimony.
Boyd's arguments have been controversial, and his book has been both praised and criticized for its approach to the issue of SRA. Some have lauded Boyd for challenging what they see as a dismissive or skeptical attitude towards SRA, while others have criticized his arguments as unfounded or based on questionable evidence.
It is important to note that the issue of SRA remains highly debated and controversial in the field of psychology and in broader society, and many experts continue to disagree on the prevalence and nature of SRA."
Då startade jag en ny chatt på samma sida och ställde igen ursprungsfrågan (den här gången som en självständig fråga): "Is there a book by Andrew Boyd called 'Blasphemous Rumors'?
Då fick jag istället detta svar.
"There is a book by Andrew Boyd called 'Blaming the Poor: The Long Shadow of the Moynihan Report on Cruel Images about Poverty.' However, I couldn't find any evidence of a book by Andrew Boyd with the title 'Blasphemous Rumors.' It's possible that the book exists but hasn't been widely distributed or that it's a self-published work, but I couldn't confirm its existence."
Sammanfattningsvis.
Först fantiserar datorn vilt, upptäcker en bok som aldrig har existerat, tillskriver den Andrew Boyd, ger den ett utgivningsår, och beskriver kortfattat dess innehåll. Inte nog med det, den beskriver också vilken roll den spelat i debatten...
När jag påpekar felet upptäcker datorn den riktiga boken, och ger väl en någorlunda rimlig beskrivning av dess innehåll.
När jag sedan är så elak att jag ställer frågan igen säger sig datorn inte känna till en bok med ett sådant namn.
Det är tur för datorn att den inte har ett medvetande. Ett så desorganiserat tänkande skulle nog i så fall säkert åtföljas av ångestfyllda upplevelser av själsligt och mentalt sönderfall.
PS. Vem har programmerat datorn till att hitta på icke-existerande böcker?
Det verkar som om Spartacist League (SL) i USA sjunger på sista versen. Deras "utåtriktade" tidning "Workers Vanguard" (WV) som funnits sedan oktober 1971, har inte kommit ut med ett enda nummer sedan 2020. Däremot har några få (och ovanligt tunna) numer av deras "teoretiska" organ kommit ut, så man behöver kanske inte dricka begravningskaffet i förskott.
Däremot har gruppens av allt att döma mycket auktoritäre ledare, James (Jim) Robertson definitivt dött. Han dog 2019. Han blev hela 90 år gammal. Ont krut förgås inte så lätt, som det sägs i den svenska idiotiska felöversättningen av det det tyska uttrycket "Unkraut vergeht nicht".
Det kan vara elakt sagt, men Robertson har lett en mycket säregen sekt på "vänster"kanten som i alla fall sedan 1978 försvarat sexuella övergrepp mot barn.
Och inte endast implicit ("objektivt sett") utan helt explicit. Vilket jag snart återkommer till.
Men först några andra allmänna fakta om sekten.
Den grundades under första delen av 1960-talet (även om den först senare tog sitt nuvarande namn). Den var en utbrytning från det då trotskistiska partiet Socialist Workers Party, och ansåg dessutom att de själva, i motsats till det parti de bröt med, var "äkta" trotskister. En åsikt som delades av mycket få förutom de själva.
Jag stötte först på dem 1972, då en medlem av SL besökte bokhandeln Röda Rummet, för att få denna att regelbundet sälja WV. Jag blev nyfiken och började efter ett tag att läsa den.
Det som slog mig först var att den hade en mycket säregen karaktär. Uppemot hälften av deras artiklar var polemiker med andra vänstergrupper, eller sekter, som ofta till och med var mindre än de själva,
Polemiker mot dessa, och skvaller om dessa. Om man exempelvis ville få reda på skvaller om den senaste splittringen i "Revolutionary Communist Party" (RCP) kunde man i januari 1978 läsa denna artikel - som helt dominerade numret.
Detta gjorde att många, exempelvis jag själv, av nyfikenhet på sektvärlden till och från läste VW trots att vi kraftigt ogillade dess linje.
Denna var extremt sekteristisk. Jag ska bara ta ett exempel - antikrigsrörelsen i USA. Denna hade gradvis blivit större genom åren och kunde mobilisera miljoner människor i massiva demonstrationer mot kriget i Vietnam. Dess främsta paroll var "Out Now" - kravet att USA omedelbart och villkorslöst skulle lämna Vietnam och Indokina.
Detta uppskattade inte SL. Man drev linjen att antikrigsrörelsen absolut inte fick samarbeta med personer med borgerliga åsikter. Det var förräderi att göra detta. Eftersom USA inte ens hade ett reformistiskt arbetarparti av någon betydelse, och alla politiska strömningar med något större stöd var borgerliga - ledde detta förstås till att SL ansåg att de enda man borde tillåta delta i en rörelse mot USA:s krig var de själva, och andra små vänstergrupper.
När representanter för exempelvis det Demokratiska Partiet som var emot USA:s krig i Vietnam var inbjuda att tala på möten och demonstrationer mot Vietnamkriget försökte SL:are i publiken tysta dem genom burop och genom att skrika paroller riktade mot dem.
En tragisk sekt, förvisso. men från och med just 1978 började det visa upp en än mer kuslig sida.
/Vill
varna för att jag nedan kommer att länka till artiklar som är
obehagliga, och kan verka triggande. Men det är för att i svart på vitt
visa vad sekten faktiskt står /
Det första uttrycket för denna var en artikel de publicerade i WV i februari 1978. Den hade rubriken "Stop the puritan witch hunt against Roman Polanski" och försvarade den kände filmregissören, efter att denne hade anklagats för en våldtäkt mot en 13-årig flicka. WV:s Polanski-artikel, tillsammans med ett senare försvar för dennna i den engelska systertidningen Workers Hammer, har lagts ut nätet av SL Den kan läsas här.
Detta
var bara början. Gradvis, och från och med ca 1991 språngvis, började
de fylla sin tidning med förövarförvarande artiklar, som alltid tog upp
övergreppsfrågor från ett förövarperspektiv.
Ett exempel av många återfinns här.
(De som mot förmodan är intresserade av att studera fler exempel på eländet, kan ju leta på "Workers Vanguard" både på Marxist Internet Archive, och på webbsidan för den internationella organisation av SL-satelliter som bildades 1974, och som numera heter "International Communist League".)
Om man ska sammanfatta ca 45 år av SL:s förövarförsvar, kan man säga så här.
De hyllar pedofilorganisationen North American Man/Boy Love Association (NAMBLA) , och har försvarat dem i ett mycket stort antal artiklar.
De driver linjen att alla, säger alla, åldersgränser, för sexuellt umgänge ska avskaffas.
De har ofta skrivit om kända personer som anklagats för sexuella övergrepp mot barn - och då alltid för att försvara dem. Förutom Polanski, har de bland annat också försvarat Woody Allen och Michael Jackson.
Det behöver väl inte tilläggas att de också var en av de mest aktiva grupperna i försvaret av Mark Curtis...
De har dessutom tagit upp en hel del kontroversiella fall av anklagelser om "rituella" övergrepp (som McMartin, Wenatchee, Fells Acre) - och jag behöver ju inte säga på vilken sida de ställer sig i dessa kontroverser.
Det finns en sak som här särskilt måste påpekas. De försvarar ofta de som anklagas för övergrepp på två nivåer, För det första hävdar de att argumenten för att övergreppen skedde inte håller. Men för det andra lägger de till att - även om de har skett övergrepp spelar det ändå ingen roll - eftersom "intergenerationell sex" är helt OK, och ofta till glädje för barnen.
Ett undantag från deras linje att sex med vuxna är bra för barnen är rituella och rent sadistiska övergrepp. Där skulle det nog även för SL te sig oförsiktigt att hävda att barnen vill det själva. Så där nöjer de sig med att hävda att det inte har hänt.
Spartacist
League har haft två större utbrytningar genom åren, "Bolshevik
Tendency" 1982, och "Internationalist Group" från 1996. Båda dessa
liknar SL politiskt - men ingen av dem har efter splittringarna tagit
över SL:s förövarförsvar.
I de tidigaste numren av Bolshevik Tendencys tidskrift "1917" (som finns på" Marxist Internet Archive") får man för övrigt en del anmärkningsvärda skildringar av James Robertsons tyranniska styre och excentriska ledarstil.
Men nu är han alltså död. Och redan året efter hans död upphörde utgivningen av "Workers Vanguard' .
Man
kan hoppas att sekten nu snabbt självdör. Och att de medlemmar i den
som själva inte är eller har hunnit bli förövare kan träda fram och
kasta ett ljus över det inre livet i denna egenartade sekt.
För ungefär fem år sedan såg jag en film som hette skrev om den två gånger.
Det var väl en av de äckligaste filmer jag sett. Det var två timmars skräckäckel, som visserligen inledningsvis var riktigt suggestiv, men i övrigt saknade den försonande drag. Tyckte i alla fall jag.
Det var också tråkigt att den suggestiva inledningen på så sätt fuskades bort.
Men den grep tag i mig. På ett sådant sätt att jag retades på att slutet var så gåtfullt öppet. Men kunde ana att fasorna inte var slut, och jag hade ett inre behov att få något avslut på de traumatiska känslor som filmen väckte upp.
Så när jag nu såg att det fanns en uppföljning som hette "Silent Hill Revelation" insåg jag motvilligt att jag helt enkelt var tvungen att se den. Så nu har jag gjort det.
Den som mot förmodan vill se båda filmerna kan ju klicka på länkarna till de båda filmerna, ovan.
Innan jag mycket mycket kortfattat beskriver mina intryck av den senare vill jag bara nämna en recension jag sett av den på nätet.
Den säger i princip att den första delen var ett mästerverk men att uppföljaren var den sämsta film som producerats på flera årtionden.
Jag upplevde det inte riktigt så. Jag håller för det första alltså inte med om att "Silent Hill" var ett mästerverk, trots dess suggestiva inledning. Denna inledning följdes ju upp med just en serie av skräck- och äckeleffekter som alltså var outhärdliga.
Det skulle i och för sig på något makabert sätt kunna ses som ett tecken på att det var en bra skräckfilm att den grep tag i mig så djupt att jag helt enkelt måste se uppföljaren, trots att jag mådde illa av blotta tanken.
Uppföljaren frossade liksom ettan i skräck- och äckeleffekter… Med det var ändå en lättnad att se den. För även om den också slutade med öppna trådar var den ändå på NÅGOT sätt ett avslut.
I åtminstone några avseenden fick den dessutom faktiskt ett slut som (i och för sig med stor tveksamhet) kunde beskrivas som åtminstone lite grann "lyckligt". I alla fall i två avseenden.
Så mardrömskänslan jag fick av den första filmen, och som levt kvar, har kanske ändå fått ett avslut.
Från och med 1 februari 2023 är det förbjudet med mobiler - som inte är officiellt registrerade på innehavaren. Anledningen ska vara att försvåra för brottslingar.
Det kan verka vällovligt men tänk tanken - om en sådan lag (kombinerat med dagens teknologi) hade funnits i Chile den 11 september 1973 hade Pinochets säkerhetstjänst fått ett mycket enklare arbete.
Eftersom mobiler i dagens samhälle är något som man förväntas ha med sig överallt innebär det att några kan kontrollera inte endast precis vilka varje enskild människa ringer till och tar emot samtal från - utan även var (nästan) alla människor befinner sig, och tidigare befunnit sig, vid varje givet tillfälle.
Varje mobilinnehavares rörelsemönster kommer att kunna registreras och kartläggas. Så länge man inte lämnar mobilen hemma, eller stänger av den.
De som verkligen är kriminella kan säkert lösa problemet på ett eller annat sätt. De kan ju sätta i system att stjäla mobiler kort före en planerad stöt och sedan använda dessa för kommunikationen...
Statsapparatens kunskaper om var alla människor gör och befinner sig kommer att öka väsentligt. Och personer på höga nivåer som har kontakter inom statsapparaten kan säkert också komma åt dessa kunskaper.
För övrigt torde väl även hackare kunna ta sig in i registren.
För jag antar väl ändå att man fortfarande kan ha hemligt nummer - dvs hemligt för alla utom de som har tillgång till statsapparatens register.
Grundfrågan är - förstås - litar man staten? Vi lever ju inte i en platonsk idealstat - den borgerliga staten är ju inte precis någon neutral institution.
Jag ser absolut den nya lagen som oroväckande.
TILLÄGG
Eftersom jag inte har en smartphone tänkte jag inte på att
man kan kommunicera från mobiler utan att behöva ringa till speciella
nummer - exempelvis via Messenger. Men faktum kvarstår att det ändå går
att kartlägga allas mobilinnehavares exakta rörelsemönster. Och även om det går att
kommunicera på ett annat sätt än att ringa till telefonnummer är inte de flesta människor som inte
är yrkeskriminella så säkerhetsmedvetna att de hela
tiden kommunicerar med en baktanke att nu ska minsann inte staten veta
vem jag ringer till....
