QAnon igen...

/Det här kommer jag kanske att få skit för.../

Jag har absolut inga sympatier med QAnon, men jag blir oroad över den massiva nedstängningen av konton som länkar till QAnon på Twitter - och även på Facebook.

Twitters ägare har sagt att det innebär att minst 100.000 konton ska stängas,

Det finns fortfarande mängder av ex.vis fascistiska konton som inte stängs ner. De repressiva åtgärderna mot QAnom är så vitt jag kan se unika.

Drakonisk censur av denna typ är inte en bra metod att bekämpa politiska rörelser, oavsett hur obehagliga de kan vara.

Att just framförallt QAnon väljs ut är inte underligt. Deras grundtes är att det finns ett jättelikt pedofilnätverk på högsta nivå i samhället i USA. Därför letar QAnon-aktivister efter alla tecken som kan tyda på detta.

Med tusentals aktivister som letar efter allt de kan hitta som kan stöda idén om pedofilnätverket är det inte svårt att förstå att en hel del inom USA-samhällets övre skikt är oroliga. Om det inte vore för QAnon skulle många inte ha en aning om alla exempel på Joe Bidens egenartade till synes sexualiserade försök till kroppskontakt med barn.

Mainstreammedia HAR publicerat kvinnors berättelser om Bidens sexualiserade försök till kroppskontakt med dem. Men jag tror att utan QAnon är det inte säkert att speciellt många skulle få reda på att hans till synes sexualiserade agerande mot barn kan jämföras med det han gör mot kvinnor.

QAnon är lojal mot Trump, och skulle aldrig publicera de milt sagt avslöjande videor som finns från dennes umgänge med Jeffrey Epstein. Men de är inte lojala mot det republikanska partiet i allmänhet. Så man kan livligt föreställa sig att även många republikaner som har gjort saker de inte vill ska komma ut är oroliga över QAnon.

Låt mig till sist säga detta. Jag vill absolut inte att Trump vinner valet i USA 2020. För klimatets skull hoppas jag innerligt att han förlorar. Och också pga min rädsla för att den bonapartistiska inriktning han har ska kunna bli ett öppet hot mot den i och för sig redan mycket bristfälliga borgerliga demokratin i USA.

Men att man raderar kanske hundratusentals twitterkonton och tydligen också ett stort antal Facebook-konton för att de länkar till en rörelse som bland annat letar efter allt den kan komma på för att stöda sin grundtes om det "satanistiska" pedofilnätverket på hög nivå är också ett hot mot demokratin. För även om förövarnätverk på hög nivå inte alls torde se ut som QAnon beskriver dem, är jag fullkomligt säker på att sådana finns.

Nästa steg blir kanske att radera konton som UTAN att länka till QAnon försöker leta efter förövare på toppnivå och detta utan att på något som helst sätt stöda denna egenartade organisation. 

Återigen till NoBoyToy

 /Tillägg. En kommentator uppmärksammade mig på att Runaways sång inte heter Queens of Noice utan Queens of Noise. Noise betyder ju ljud, och inte oljud, eller buller, men dessutom finns det tydligen en musikstil som heter Noise. Så mina språkliga funderinagar stämmer nog inte.. Jag har tagit bort dem nu./

Jag råkade stöta på denna sång när jag kollade några gamla inlägg jag skrivit och fick genast upp funderingar om den feministiska bloggaren  NoBoyToy (NBT), som mystiskt försvann från bloggvärlden i februari 2018 och sedan  dess inte hörts av.  

Ibland har jag undrat om hon plötsligt dog av ex.vis en hjärtattack, men jag tror inte det. Det finns åtminstone en sak som starkt tyder på att hon inte är död. Jag tänker inte berätta vilken. 

Min huvudteori är att hon tvingades sluta eftersom någon hotade att avslöja vem hon är. Det finns en person (låt oss kalla honom X) som kanske ett halvår innan NBT försvann förklarade att han visste vem hon var, och att han tänkte använda detta mot henne. 

Eftersom hon bland annat på många ställen på bloggen hade diskuterat sin bror kan jag förstå om hon inte ville att hennes identitet skulle offentliggöras. 

Att hon slutat blogga betyder inte att hennes bloggar försvann. Hon tvingades byta blogg två gånger pga censur från de företag som drev dem. Men åtminstone de två sista bloggarna finns kvar. Hennes andra blogg kan ses här, och  den tredje här.  

Personer som upphör med sina bloggar brukar ofta radera dem samtidigt, men så ej här. 

Varför associerar jag då denna sång med NBT? Av flera anledningar. Hon formligen älskade Joan Jett, och i ovanstående live-inspelning av Runaways-låten "Queens of noise" ligger fokuset nästan helt på just Joan Jett. (Det finns andra versioner där det inte gör det.) 

Men för det andra är det svårt att inte associera namnet NoBoyToy till denna låt. Refrängen går - "Queens of noise, come and get it boys - Queens of noise, not just one of your toys.", Ibland har jag undrat om NBT tog namnet på sin blogg inspirerad av denna låt.  

För att vara uppriktig. Nej, jag gillade absolut inte allt NBT skrev. Jag har få "manliga försvarsreflexer" men när jag läste NBT hände det ibland att några av de jag ändå tycktes ha, aktiverades....

Sedan är det en annan sak att jag uppfattade att NBT:s verkliga storhetsperiod kanske var 2011-2013, och att hon sedan ibland gick lite på tomgång. Under sin "storhetsperiod" kombinerade hon sin fräna retorik med en del imponerande research. 

Exempelvis om den så kallade Mangamannen 2012 och från 2013 om en incestanklagad pappa som Uppdrag granskning av några ganska så outgrundliga skäl ansåg borde få vårdnaden om sitt barn. Av någon annan outgrundlig anledning hade de valt att kalla honom "Erik", vilket jag kanske inte tyckte var så jättekul  ;-).  

För att återgå till NBT blev hon snart nästan en mytisk figur. Det fanns en massa teorier om henne, och somliga trodde även att hon var en man (vilket jag själv definitivt inte trodde).  

En kommentator på min blogg, som kallade sig Mikael, hävdade att han visste vem hon var, och antydde till och med att de en gång haft ett förhållande. Det var uppenbarligen inte sant. Och "Mikael"  var definitivt inte identisk med X. "Mikael" fantiserade - men det tror jag inte att X gjorde.  

2012 hade ”Mikael” förresten hamnat i en hård konflikt med X, på en då ganska så besökt blogg. ”Mikael” började förresten också 2017 att delta i ett drev mot mig, på den numera osaligen insomnade sajten Nyhetsverket. På ett sätt tror jag nog i alla fall att det lite grand var mitt eget fel. ”Mikael” mådde helt uppenbarligen inte bra, och hösten 2015 var jag nog så pass elak mot honom att han sedan dess aldrig förlät mig.  

Om min teori om varför NBT lämnade nätet skulle stämma lär hon inte komma tillbaka - i alla fall inte under det namnet. X hade i alla fall då ett mycket stort kontaktnät - så idag vet nog i så fall ganska så många om hennes identitet.(Jag gör det alltså inte).  

NBT betydde mycket för många, men var också hatad av många Även om jag som sagt ganska så många gånger inte höll med henne var det en känsla  av trygghet att hon fanns på nätet. När förövarförsvararna bredde ut nig, dök hon till och från upp, och tog sig an dem, i en obetalbar kaskad av ironi, engagemang, kunskaper och logik. 

 Nedan: bild av Joan Jett från 1980-talet.

  

Diverse funderingar

Om det finns några religiösa strömningar som jag tycker är sympatiska är det teosofi och Wicca.  Skulle gärna vilja tro på att sanningen ligger någonstans där, men eftersom jag framförallt tror på Murphys lag kan jag inte tänka mig att så är fallet...

Ett religiöst fenomen jag tycker är fascinerande är annars Mariauppenbarelser. Men eftersom jag inte har några sympatier för vare sig den katolska eller (än mindre)  den ortodoxa kyrkan hänger denna fascination så att säga i luften. 

Om det finns ett politiskt fenomen jag fascineras mycket av just nu är det QAnon-rörelsen i USA.  Det finns förresten en riktigt nyanserad artikel om detta fenomen i senaste numret av vänstertidningen Flamman.* Tyvärr har de inte lagt ut den på nätet. Jag har för övrigt noterat att de mest intressanta av Flammans artiklar av någon anledning - Murphys lag, kanske - ;-) . sällen läggs ut på nätet. Jag prenumererar på den,  så själv kan jag ju läsa allt. 

Nej, jag delar förstås inte alls QAnons världsbild , men rörelsen är subversiv på ett märkligt sätt. Att till förvånansvärt stora grupper lyckas sprida uppfattningen att en stor del av etablissemanget i USA är en del av ett pedofilt satanistiskt nätverk är ju inte något som direkt stärker stabiliteten i detta land...

Men även om jag inte på något sätt delar deras världsbild tror jag visst att det med all säkerhet i såväl USA som andra länder finns förövarnätverk även inom överklass och härskande grupper. (jfr turerna kring Jeffrey Epstein!)  Det är möjligen därför som både Twitter och (i mindre grad) Facebook snabbt har tagit repressiva åtgärder mot QAnon. 

Den viktigaste frågan i världen idag är den globala uppvärmningen. Därför hoppas jag att vare sig Joe Bidens gränslöshet mot kvinnor och barn, eller hans ev. senilitet, eller QAnons försök att få människor att tro att det bästa sättet att bekämpa övergrepp mot barn är att rösta på Donald Trump, kommer att leda till en Trumpseger i årets USA-val. 

Det enda sättet att förhindra att den globala uppvärmningen utvecklas så snabbt att det kanske inte ens finns människor om hundra år, är annars förmodligen en global planekonomi. Men tyvärr kan man idag inte urskilja politiska och sociala krafter som är starka nog att ens på sikt kunna genomföra något sådant.  (Jag hoppas jag har fel i detta!)

Annars längtar jag nog tillbaks till det sena 60-talet och det tidiga 70-talet - både av personliga ock politiska skäl..

Osv, osv, bla, bla, bla....

PS. En intressant tankeexperiment vore förresten att föreställa sig att något som liknade Sovjetunionen under dess ”bresjnevitiska” slutfas hade funnits när den pågående globala uppvärmningen blev uppenbar för världens forskare. Å ena sidan var byråkratin i Sovjet konservativ och tog inte till sig speciellt många nya perspektiv – å andra sdan skulle den nog ha haft en makt att snabbt kunna genomföra stora förändringar i ekonomins funktionssätt som vore större än i både västvärlden, dagens Ryssland eller dagens Kina.                                       

PPS. Nu har Flamman förresten lagt ut sin artikel om QAnon. Den kan läsas här.

Kan nån - kan QAnon...

Läser en krönika av Jan Guillou i Aftonbladet från den 16 augusti detta år.. Där skriver han bland annat om QAnon. Det mystiska nätverket som stöder Donald Trump - och samtidigt anser att presidenten ifråga har en hemlig mission. Nämligen att krossa ett satanistiskt pedofilnätverk som enligt QAnon styr USA i allmänhet - och det demokratiska  partiet i synnerhet. 

Guillou har förstås roligt åt detta. Och tillägger att dessa åsikter inte är nya - Margareta Winberg hade ju en gång liknande åsikter...

Med detta menar han uppenbarligen att hon 2005 vägrade att  delta i den hets mot Eva Lundgren - som Guillou själv mer än gärna blev en del av. 

Och vad var det som var Eva Lundgrens stora synd? Jo, att ha fräckheten att tro de berättelser som några unga plågade människor berättade - att de på ett sadistiskt sätt hade utnyttjats  sexuellt av människor, som hade någon form av "satanism" som överideologi. Med andra ord något som kanske (eller kanske inte) hade en del gemensamt med gruppen Order of Nine Angles , som nu bevisligen existerar och som kombinerar grova övergrepp med en satanistisk ideologisk överbyggnad. 

Idag skrivs det mycket om denna grupp i USA och England. Dock mycket mindre i Sverige, vilket kanske kan göra livet lättare för Jan Guillou o co. 

Så slipper de  kommentera bevisade exempel på just...  satanistiska övergrepp. 

Gulliou och de andra har ju länge insinuerat att var och en som "tror" att det finns satanister som begår sexuella övergrepp, eller mördar  i någon sorts offerritual , sprider absurda konspirationsteorier om att världen styrs av satanister. 

Hur de än har letat har de dock haft mycket svårt att finna exempel på att just de som "tror" på "rituella övergrepp" samtidigt "tror" på gigantiska "satanistiska" nätverk som mer eller mindre "styr världen".

Men nu har de ju QAnon. Vad nästan ingen annan lyckades med ser ju QAnon ut att ha lyckats med. Nämligen att skapa det exempel som har gett Guillou och  andra förnekare något de kan jubla över och unisont ropa "vad var det vi sa"... 

Och vare sig de själva eller deras anhängare verkar ju upptäcka det logiska felslut de begår..

 

En vanlig symbol för QAnon

Hur jag såg på Sovjetunionen som barn

Jag har tidigare skrivit om min syn på Sovjetunionen genom åren. Det inlägget har en kort inledning om hur jag såg på Sovjet som barn,  men fokus låg på de mer politiskt rationella funderingarna från tonåren och uppåt.

Dessutom upptäcker jag nu att jag hade glömt bort en del reflektioner jag hade  i barndomen. Om det gick att läsa en del av det jag skrev då utifrån någon sorts politiskt perspektiv gäller det inte samma sak om det jag kommer att skriva nu.

Det första jag minns om Sovjet är att de vuxna tyckte illa om det. Och var rädda för det. De var rädda för att Sovjet skulle invadera och ta över.

Min spontana reaktion inför det mesta som de vuxna (och framförallt mina föräldrar) tyckte illa om var att undra om det egentligen inte var något bra. Därför gladde jag mig när jag läste om Jurij Gagarins rymdfärd men var likgiltig inför John Glenns.

Men jag visste inget om Sovjet, och den bild jag hade av de vuxnas uppfattning var på ett sätt missvisande. Före 1964  tolkade jag den som att de ansåg att folken i Sovjetunionen  var krigiska och brann av iver att få erövra väst.

När jag 1962 fick reda på att det  i Sverige fanns ett "kommunistparti" som ville ha det som i Sovjet blev jag fascinerad. Sämre  kunde det knappast bli, tänkte jag, och började strax under ytan hoppas på att detta parti, eller Sovjet direkt, skulle ta över.

Vid samma tid - hösten 1962 - fick jag som sjuåring mitt första lånekort på skolbiblioteket. En av de böcker jag efter ett tag lånade hade en bild från Sovjet som föreställde en bonde på ett sädesfält. * Jag kunde läsa, men det jag trodde mig läsa där, kan inte ha varit den verkliga texten.

Jag tyckte att han beskrevs som "en krigisk  bonde".  Det var ju helt i sin ordning, i Sovjet var man ju krigiska och då måste ju bönderna där också vara det.. Det var långt senare som jag insåg att det inte kunde ha stått så. Det som stod var troligen "en kirgizisk bonde". Men jag hade ju aldrig hört ordet kirgizisk så jag läste 'det som "krigisk" utifrån vad jag alltså hört om ryssar.

Jag började snart läsa om historia. men det lärde mig inte mer om Sovjet, eftersom jag av någon anledning endast läste om forntida historia.

Men det var en dag sommaren 1964 som jag plötsligt insåg hur innehållet såg ut i de flesta vuxnas bild av Sovjet.

Men det var inte från en vuxen, utan från en flicka som kallades "kusin", men som i själva verket var en tremänning,. Hon hette Eva och var ca  tre år äldre än mig, och hade en syster som var ungefär i min ålder. Jag var alltså 9 och Eva torde ha varit 12 eller 13.

Sommaren 1964 var de någon vecka på vårt landställe.**

Jag sa en gång till Eva att ryssarna sägs vara krigiska - då sa hon att det var inget fel på ryssar, men de levde under en diktatur som förtryckte folket.

Jag minns just detta väldigt klart. Och plötsligt blev nutids-historia av någon anledning riktigt intressant.

När jag kom hem på hösten började jag köpa Ny Dag till och från med min snålt tilltagna veckopeng. Ny Dag var ju kommunistpartiets tidning. Jag ville veta hur de såg på saker.

Men jag från början var väldigt kritisk till allt. 

Jag minns att de på ett ställe skrev att Vietnamkriget var ett befrielsekrig mot USA-imperialismen och dess marionetter. Jag minns också att jag berättade detta för min bror och sa nåt om att där ser man hur de ljuger -  alla vet ju att det är Nordvietnam som angripit Sydvietnam. Om min bror ev. hade någon kommentar till detta minns jag inte...

Så kommer då dagen då allt ändrade sig. Jag har skrivit om den här .

Det var några dagar före jul, den 21 december 1964.  Jag hade köpt Ny Dag, som då fortfarande var en dagstidning. Och läste en artikel som de  hade hämtat från New York Herald Tribune - en USA-tidning.

Och där fick jag en beskrivning om Vietnam  som faktiskt var övertygande. Saigon-regeringen och USA behärskade bara städerna. För gerillan (som här faktiskt fortfarande kallades "Viet Cong") hade stöd av landsbygds-befolkningen.   Det gick inte att se det som en invasion.  Det var en bondegerilla som kämpade mot en militärdiktatur - som var stödd av USA

Jag blev underligt nog omedelbart övertygad. Inte endast för att det var från en USA-tidning, eller för att jag kanske  omedvetet hade en önskan att se Sovjet och dess allierade om något positivt. Utan för att det stämde så bra in på annat jag läst. Även de borgerliga tidningarnas beskrivningar blev mer sammanhängande och logiska om man integrerade dem med detta...

Men detta fick ju mig att tvingas modifiera det jag läst  hösten -64 om kalla kriget. Det var något som inte stämde. USA:s roll var något helt annat än det som sades.

Och i så fall kunde ju inte heller Sovjets roll vara så  entydigt ond. De sände ju vapen till Nordvietnam och FNL som gjorde att de kunde försvara sig mot USA...

Så började det. En chockartad insikt om att världen kanske inte alls såg ut som det jag hade hört berättas....

Under tio år väntade jag för övrigt  på att USA skulle drivas ut från Vietnam. Fram till den 30 april 1975. Men då var jag ju långt ifrån barn

PS. Rädd för att Sovjet skulle invadera var jag alltså aldrig.  Vare sig medvetet eller omedvetet. Det visas också av något jag läste när jag för något eller några år sedan fick tag i mina journaler från Ericastiftelsen  där jag gick i terapi för Gösta Harding 1968-71. Från slutet av 1968 finns en notering om att jag hade drömt om att en allians av Sovjetunionen och utomjordingar i flygande tefat (!) höll på att erövra världen. Det mest intressanta var inte att jag drömde det, utan det som stod efter detta i journalen. Nämligen att när jag vaknade och insåg att drömmen inte var sann blev jag djupt besviken.
-------------------------------
* Det var kanske en bok om Sovjet. eller om olika folk i världen, jag minns inte nu.
** På ett annat ställe i denna blogg skrev jag att deras besök troligen var sommaren 1963. Båda alternativen är möjliga, men som jag ser det nu passar 1964 klart bättre in i kronologin. 

Gunilla Madegård om "Att rädda ett barn"

Jag skrev tidigare om Gunilla Madegårds analys av första delen av första programmet av "Att rädda ett barn". Nu har hon gjort samma genomgång för alla avsnitten (även om hon ännu inte är helt klar med tredje programmet). Jag har inte själv förmågan art avgöra allt om de olika detaljerna i hennes analysförsök. Men min uppfattning är att hennes genomgång är grundlig och på många sätt imponerande.

Samtidigt är hennes sajt - tycker jag -lite opedagogiskt upplagd . I alla fall hade jag svårt att hitta. Speciellt svårt hade jag att hitta andra avsnittet av analysen om det första programmet. När jag trodde att jag klickade på det kom jag ofta till Dokument Inifråns webb-adress.

Det kanske är jag som är dum, men i så fall kan det finnas fler som jag. Därför lägger jag här ut länkarna  - inte endast till Gunilla Madegårds text i allmänhet, utan till varje enskilt avsnitt av denna.


Första programmet analyseras i sju avsnitt.

Det första kan läsas här .

Det andra kan läsas här.

Det tredje kan läsas här.

Det fjärde kan läsas här.

Det femte kan läsas här.

Det sjätte kan läsas här.

Det sjunde kan läsas här.

Det andra  programmet har fått fyra avsnitt.

Det första kan läsas här.

Det andra kan läsas här.

Det tredje kan läsas här.

Det fjärde kan läsas här.

Från det  tredje programmet två har avsnitt hittills lagt ut, men de ska  finnas fler.. Jag uppdaterar detta inlägg när de kommit.

Det första kan läsa här.

 Och det andra kan läsas här.

Det är mycket att läsa,, men för den som vill se en problematisering av den förenklade bilden som programmet gett, kan det kanske vara bra att börja där.

Jag lutar åt att Donald Trump vinner i november

Det demokratiska partiet i USA har valt en presidentkandidat som kombinerar en öppen sexuell gränslöshet (som även ser ut att inkludera pedofila tendenser) med vad som verkar vara en ganska långt gången demens. Donald Trump vet det, och i denna video visar han till och med mer självsäkerhet än vad han brukar göra.

Han kallar Joe Biden för "Sleepy Joe" , ett namn av allt allt döma taget från en låt av Hermans Hermits från 1968.

I sitt ovan länkade tal säger Trump att varenda tal av Biden innehåller en mängd felaktigheter. Nåväl, det gäller ju också ett stort antal Trump-tal. Men det finns en skillnad. Trump säger felaktiga saker för att han ofta struntar i fakta. Det är förstås obehagligt. Men Biden säger felaktigheter för att han glömt bort hur det var. Han kan till och med glömma bort var han befinner sig. Det är mer än obehagligt.

Det demokratiska partiet har nog aldrig haft en sådan önskemotståndare som Donald Trump 2020. Jag tror att han skulle förlora mot även en ganska så medioker demokratis presidentkandidat. Men Joe Biden är mer än medioker. Han är en katastrof in spe.

Om det är svårt att tänka sig att Trump vinner mot en genomsnittlig demokratisk kandidat - så har Joe Biden alltså precis de egenskaper som skulle kunna ge Trump valsegern. Vem kan tänka sig rösta på en senil kandidat, som  dessutom kombinerar det med ett kroppsspråk som leder tanken till begreppet "ful gubbe"?

Det sista tar förstås Trump inte upp  (tankarna skulle kunna ledas till "grab them by the pussy"-videon) - men QAnon-aktivisterna sprider det å andra sidan desto mer. 

Om Trump vinner vilar ansvaret tungt på toppsiktet i det demokratiska partiet, som i sin rädsla för vänsterkandidater (framförallt Bernie Sanders, men även Elisabeth Warren) i desperation puttat fram en kandidat som alltså ser ut att ha i en ganska så långt framskriden senilitet.

Det kan innebära fyra år till med en USA-regim  som vägrar stöda några initiativ mot den globala uppvärmningen.

Och man behöver inte vara entydigt paranoid för att dessutom befara att det kan innebära slutet på den bräckliga borgerliga demokratin  i USA.

Det är oerhört tragiskt.

PS. Valet av bild nedan är inte en slump.  Jag föredrar Hermans Hermits framför både Trump och Biden.


Hermans Hermits 1968

Är Joe Biden dement?

En kommentar under förra inlägget fick mig att ställa frågorna om Joe Biden på ett nytt sätt. Jag började att söka på sökord för att se vad man kan hitta om Biden och senilitet. Det första jag hittade var denna text.

Sedan kunde man snart hitta annat - som videoinspelningar där Biden håller tal och inte verkar veta var han befinner sig.  Och inleder  talet med att direkt säga att han inte vet var han är.

Mysteriet med Demokraternas val av presidentkandidat tätnar. De borde i Trump nästan ha en önskekandidat i årets val. Att då välja en person som inte endast är sexuellt gränslös utan även har drag av demens ger ett närmast suicidalt intryck.

Om jag vore demokrat i USA med ett starkt sinne för konspirationsteorier skulle jag nog tänka tanken att de som puttade fram Joe Biden var nån sorts agenter för Donald Trump.

Men så kan väl det knappast vara.

Som sagt - mysteriet tätnar. Har verkligen de ledande demokrater som gjorde allt för att stoppa Bernie Sanders istället med vett och vilja valt en person som genom sitt mentala tillstånd kan ge Trump den önskematch som han definitivt  inte förtjänar?
 --------------------------------
TILLÄGG
Det bör förstås också påpekas att om det nu är så att den demokratiska partiapparatens toppskikt  agerat för att en dement person ska bli presidentkandidat är det ett mycket bra argument mot QAnon-teorin. Ett hemligt  nätverk som under många år ska  has styrt bakom kulisserna och tagit kontroll över "den djupa staten" borde ju inte  göra sådana misstag....i synnerhet inte som det klart gynnar den person som enligt  QAnon-teorin är det största hotet mot detta nätverks existens...

Joe Biden vs Donald Trump - vilket är det värsta alternativet?

När anhängare till Donald Trump ska hylla sin idol, blir det ofta endast pinsamt. Ett uppenbart. exempel på detta kan vi se här . Trump idag saknar det som i sig kunde  skulle göra honom till en vinnare ens över en medelmåttig demokratisk presidentkandidat

Men frågan är då - är hans motståndare från,Demokraternas högerflygel - Joe Biden -  en medelmåtta ? Eller är det värre än så?

Om Trump-anhängarna kan ha svårt att övertyga de som inte redan är frälsta om förträffligheten hos deras ledare, kan det kanske vara lättare att sprida tvivel om den demokratiske motkandidatens trovärdighet? Där lyckas nog Trump-anhängarna ofta lite bättre . Se bland annat detta YouTube-inslag, med helt autentiska filmsekvenser.

Det visar en gränslös Joe Biden, som tafsar (ja, tafsar är ett helt adekvat ord i sammanhanget) på barn, lika väl som på kvinnor.

Jo, bilderna är autentiska, vilket också har tvingat Biden att då´och då ta upp frågan - som till exempel här.

Att tolka bilderna som att Biden är "pedofil", som ibland görs, är förstås inte en nödvändig tolkning. Men den är inte heller helt utesluten. I vilket fall som helst framstår Biden som en gränslös man, som inte endast lägger sina händer på kvinnor och barn, på ett sätt som idag inte alls anses som legitimt, utan också gör det när han vet att han är filmad, och att bilderna mycket väl kan bli offentliga.

Att Demokraterna har vågat nominera honom är faktiskt märkligt. De ville ha en högerkandidat, vilket är illa nog. Men även på den flygeln borde man väl kunnat hitta någon mer anständig. Om man skulle vara riktigt elak skulle man ju kunna spekulera i om strategerna i det Demokratiska partiet räknar med att såväl "pedofiler" som de som gillar sexuellt ofredande av kvinnor, är en så stor väljargrupp att det skulle gynna partiet att ha den gränslöse Biden som presidentkandidat.

Det sista var alltså ett dåligt skämt. Men det hela är allvarligt på ett annat sätt. Om mannen som innehar USA:s högsta ämbete kan bete sig på detta sätt, innebär det på ett sätt en normaliseringsprocess. Varför ska inte jag få lägga min hand strax under en trettonårig flickas bröst när jag står bakom henne och hon inte ens kan värja sig- när USA:s president gör det till som tätt?

Om det vore ett ordinärt val skulle jag hoppas att den gränslöse mannen ifråga skulle förlora valet. Men det är inte ett ordinärt val. För motkandidaten heter Donald Trump.'

Det finns många skäl till att inte Donald Trump bör bli USA:s president.*. Två av dem väger mycket tungt.

Det första heter den globala uppvärmningen. Med Trump som president  kommer ledaren för en av världens två ekonomiskt starkaste stater på nytt att lägg en förlamande hand över arbetet mot den globala uppvärmningen. . . På många olika sätt - bland annat uppmuntras ju Bolsonaro att driva på för att hugga mer större och större delar av Amazonas.

Det andra skälet är de bonapartistiska tendenserna hos Donald Trump. USA har en form av borgerlig demokrati som är milt sagt ofullständig, bedräglig, - och som maskerar storkapitalets makt. Det är sant. Men trots det vore det värre om USA förvandlades till en diktaturstat.

Det finns rationella skäl  för att ställa frågan om ytterligare en Trump-seger i ett presidentval skulle kunna inleda början av en nedmontering av det som ändå finns av borgerlig demokrati i USA.

Dessa två saker gör att jag, om jag bodde i USA, skulle rösta på Joe Biden. Och inte endast hålla för näsan utan även hårt sätta fast en klädnypa på det organ som vi har för att lukta med.

Eftersom Trump-alternativet är värre. Som i värsta fall kan inleda ett politiskt mörker som  kan påskynda det klimatologiska mörker som skulle kunna utgöra slutet för civilisationen som vi känner den. Och kanske även för arten Homo Sapiens.
 ---------------------------
*Och då även bortsett från att Trump  själv i en famös inpelning har skrutit  om att han sexuellt  har ofredat kvinnor.
---------------------------------------------------------
TILLÄGG
Det bör förstås också tilläggas att de Trumpanhängare som blir upprörda över Bidens ofredanden, brukar titta bort och låstsas att  det regnar när någon tar upp Trumps "Grab them by the pussy" -kommentar eller Trumps umgänge med Jeffrey Epstein.. Och många demokrater kan uppröras över Trumps sexistiska kommentarer, men tittar åt någon annat håll när någon nämner de filmer som dokumenterar Bidens ofredanden. 

Joe Biden på besök hos Ronald Reagan 1984
­

Trump har nog inte de bästa sångerna

I det alltmer polariserade samhället i USA kan man lätt finna ironiska, politiska, sånger. Framför allt om Donald Trump. Man kan hitta hur mycket som helst på YouTube. I synnerhet populärt är att ta melodierna från populära och mycket kända sånger och ändra texten. Och i en musikvideo lägga till ett passande bildspel.

Jag har tidigare nämnt en sång med titeln "Vote him away" - med melodin hämtad från The Lion Sleeps Tonight. Nu har det kommit en version 2 av denna, som kan höras här.

Den som letar på YouTube kan hitta hundratals andra både elaka och fyndiga., och inte sällan välgjorda, anti-Trumpsånger som är gjorda på melodierna till kända låtar. Här kan man  ex.vis höra Like a kidney stone som bygger på Bob Dylans Like a rolling stone..

En nästan infamt elak sång är "A spoonful of clorox" Sången bygger på melodin från A spoonful of sugar - från en populär barnfilm om Mary Poppins. Sångens titel syftar på ett mindre genomtänkt förslag av Trump att man kanske kunde testa att injicera desinfektionsmedel i blodet för att bota covid-19.

Man kan finna hundratals anti-Trumpsånger på YouTube om man letar. Det kan man bland annat göra med sökordet "Anti-Trump songs" .

För att vara rättvis, ska jag tillägga att det finns ganska så många elaka visor också om Joe Biden. De jag hittills hört fokuserar i princip på två saker. Dels att han skulle vara senil, dels hans ofta märkligt gränslösa försök till kroppskontakt med kvinnor och barn.

Den som vill hitta elaka sånger om Joe Biden kan gå till YouTube och använda sökordet "Anti-Biden songs" .

Jag har knappast sett ett representativt urval, men i alla fall hittills är mitt intryck att anti-Trump-sångerna är mer professionellt gjorda och, vad ska jag säga, fyndiga.

Men dett säger förstås inget om valet i höst...
 
Tänk på Tom Lehrers text i hans lite elaka angrepp på politisk folksånger i sången  The folk song arny.

Remember the war against Franco?
That’s the kind where each of us belongs.
Though he may have won all the battles,
We had all the good songs"´.

Fast trots detta tror jag faktiskt att Trump kommer att förlorar valet. Men det är ju långtifrån självklart.


Tom Lehrer 1960

Konspirationsteoretiker ♡ Donald Trump = sant?

Ja, det är nog mycket ofta sant när det gäller en viss typ av konspirationsteoretiker. Det är de som hävdar att en hemlig ondskefull elit antingen styr världen eller mycket stora delar av världen. En elit som samtidigt är diaboliskt skicklig och välplanerande. Det måste den ju vara, om den kan styra världen i hemlighet.

Framförallt borde den väl styra USA. eller har i alla fall gjort det - med den Trump-regering vi har där idag råder väl i så fall någon form av märklig dubbelmakt.

QAnon-teorin har ju nyligen uppmärksammats och så vitt jag fattar har i alla fall många av dess dess anhängare en världsbikd av den typen. Vi har ju också Illuminati-teorier, teorier om den världsomfattande sionistiska ockupationsregeringen, teorier om utomjordiska ödlor etc etc.

Det gemensamma för dessa teorier är ju alltså att världen styrs av en grupp med tre huvudsakliga egenskaper.. För det första är den ond.  För det andra är den mer eller mindre hemlig. För det  tredje har den en förmåga till en mycket intelligent planering.

Konspirationsteoretiker av den typen brukar ofta förneka den globala uppvärmningen . Det är logiskt - för om de ondskefulla härskarna har förmågan att leda en satanisk världsregering för att ta till vara på sina egna intressen - torde det ju inte vara så klumpiga att de accepterar en uppvärmning som en dag kan slå ut även dem. (Om de inte är rymdvarelser som vill utrota alla människor för att de sedan själv ta över...).

Men dessutom har många av dem de senaste åren mer eller mindre entusiastiskt kommit ut för Donald Trump. Varför?

Det är ju inte så konstigt. För om man tror att världen styrs av ett hemligt, intrigerande, planerande ondskefullt nätverk är det ju stört omöjligt att Trump skulle kunna vara en del av detta.

En person som knappast kan fullfölja en grammatiskt korrekt mening, som skvätter ur sig mycket lätt genomskådade lögner vareviga dag, och som verkar okunnig om det mesta - är ju inte direkt någon som man kan anta är en del av ett iskallt, välplanerande och på samma gång ondskefullt - men ändå "rationellt" system.

Därför - i varje "Illuninati-liknande" konspirationsteori torde ju Trump stå utanför Den Stora Konspirationen. Och eftersom han trots detta är president i världens militärt och ekonomiskt starkaste stat måste ju hans maktställning vara ett hot mot konspiratörerna...

Om det finns en "New World Order" kan ju den rimligtvis inte ledas av Trump..

Själv tror jag inte en sekund på en på samma gång rationell och ondskefull  "New World Order". Jag lutar snarare åt att man (för att citera en term jag hittat på em marxistisk webbsida) kan tala om en mer eller mindre kaotisk "New World Disorder". Förvisso ond, men absolut inte styrd av en intelligent planerande elit.

Och om det är stört omöjligt att tänka sig att Trump har en central maktställni9ng i en "New World Order" är det desto lättare att se honom som en del av maktspelet i en "New World  Disorder"...

Den förebild som Kina är...

TILLÄGG
Jag skrev en del saker om Kina både här och på  Facebook. En del var lite av karaktären  att "tänka högt", där jag nog lät mer tvärsäker än jag är.
Jag har tagit bort mycket av det nu. Det som är kvar kan jag nog stå för.
-----------------------------------------------------
Det är tveksamt om Kina i dagens läge inspirerar någon till att skriva sånger som denna.  Detta trots att "Kinas... arbetare, bönder och soldater" med all säkerhet har det bättre idag än de hade 1971.

Den länkade sången är alltså från 1971. Den heter "Sång om Kina" och spelades in av KFML(r):s sånggrupp "Knutna Nävar".  Men även om Kina idag inte brukar inspirera till den typen av sånger stämmer det nog även  idag att USA-imperialismen faktiskt vill "förgöra" "den förebild som Kina är"...

Man kan ju alltid fråga Donald Trump.

När liberaliseringarna började i Kina, efter Dengs maktövertagande 1978, sågs detta som något positivt bland de härskande i västvärlden. Och i Sverige drev Lars Leijonborg ivrigt linjen att vi borde lära av Kina.

Idag har  man insett att Kina trots liberaliseringarna har en ekonomi som i grunden inte är kapitalistisk. I alla fall inte än så länge...  Det har gjort västkapitalismens ledare, och många av deras följare, nervösa.

Nu verkar fler och fler   - från Donald Trump i USA till SVT (!) i Sverige ha kommit överens  om att Kina måste sättas på plats. Det hoppas jag att de inte lyckas med.

Knutna Nävar

Är Kina det nya Sovjetunionen?

I dessa dagar har USA öppet deklarerat en nytt kallt krig - mot Kina.... Och ledande representanter för USA:s regering säger att Kina är farligare än vad Sovjetunionen var under det förra "kalla kriget"...

Då kan det ju vara av intresse att diskutera vad den kinesiska staten egentligen har för karaktär.

En av de som har fördjupat sig i detta  ämne är Jonathan Clyne, som har skrivit en avhandling om ekonomin i Kina.

I denna korta text kan man se ett sammandrag  av de åsikter han  han för fram i sin avhandling.

Det går också att beställa denna - via den länkade sidan

Jag håller med honom om en del, och håller inte med om annat... Men jag tycker att det är en intressant utgångspunkt för vidare diskussioner.

Det jag håller med om är framförallt att det är mycket tveksamt att idag beskriva Kina som en kapitalistisk stat, pga marknadsreformerna.  Clyne visar övertygande att det finns en övergripande statlig kontroll över ekonomin. Det finns förvisso kapitalister, men dessa utgör inte en härskande  borgarklass.

Det håller jag alltså med om. Men sedan  anser jag att det hos Clyne finns  tendenser till idealisering av Kina idag, och  att han verkar se Kinas utveckling sedan 1978  som en central  utgångspunkt för  hur ett alternativ till kapitalismen måste  se ut. Exempelvis ser han det som ett uttryck för "deformering" att (i motsatt till situationen i dagens Kina) nationalisera mer än ekonomins "kommandohöjder".

Varje försök att gå längre i kollektivisering än Kina på ekonomins område verkar alltså ses som någon sorts dödssynd som till varje pris bör undvikas.

Det är mycket som man letar efter i Clynes teser, som han för övrigt började utveckla redan ca 2009.

Bland annat verkar han inte på allvar ställa frågan om det korrumperande inflytande som existensen av rika kapitalister, och andra mycket välbärgade grupper, med en nästan total nödvändighet  måste ha på i stort sett alla skikt inom såväl det härskande partiet som  statsapparaten -   i ett land som i den officiella retoriken sägs vara på väg mot ..."kommunismen".

Men när väl det är sagt vill jag tillägga att den syn som lägga fram av Jonathan Clyne är genomarbetad , och framförallt bygger på en mycket grundlig research.

USA:s inställning till utvecklingen i Kina visar nog att de illusioner om att Kinas liberaliserade ekonomi skulle leda till att landet på ett någorlunda konfliktfritt sätt skulle integreras i den kapitalistiska världsekonomin,  har grusats. Därav det nya "kalla kriget".

Det är bara det att när det förra kalla kriget inleddes var USA-imperialismen i en dynamisk fas efter segrarna i andra världskriget  - och leddes av presidenter som Harry Truman, Dwight D Eisenhower och John F Kennedy.

Idag är USA i sin kanske djupaste kris sedan inbördeskriget. Och leds av Donald Trump.

.........TILLÄGG.......
Och här får man veta att SVT har ställt upp på USA:s kampanj mot Kina.  Jag betalar till SVT via skattsedeln och kan inte ens en sekund  tänka  mig att stöda deras absurda krav till sina medarbetare att radera TikTok-appen.  Jag var för att avgiften till SVT skulle gå via skattsedeln - därför blir jag extra upprörd över att de deltar i USA:s försök att isolera Kina.

Jag kan för övrigt förstå att många människor i vår del av världen var  rädda  för Sovjet under Stalintiden - det skulle jag kanske också ha varit om jag levde exempelvis 1951 -  men att i dagens Europa skapa en panisk skäck för dagens Kina utmanar löjet.

En av anledningarna till kampanjen torde alltså vara att Kina idag visar att ett system där alla banker och majoriteten av storföretagen ägs av staten (och där även de privatägda företagen genom olika mekanismer indirekt styrs av samhället)  kan visa upp en ekonomisk utveckling som slår nästan alt i mänsklighetens historia.

Jag har förresten en Huawei-rauter och den vill jag gärna behålla så långe jag har mobilt bredband. ...

 

Folkrepubliken Kinas flagga

Tvångstankar och tvångshandlingar

Någon gång 1968 tror jag att jag fick diagnosen tvångsneuros. I alla fall sade Gösta Harding som jag gick i terapi hos, att jag hade en sådan.

Jag tror inte att jag haft denna  diagnos  efter att jag sluttade gå hos honom, i juni 1971.

Man hör inte så ofta talas om den diagnosen numera.

Fast visst har jag både tvångstankar och tvångshandlingar.

Tvångstankar kan likna vanföreställningar, men den stora skillnaden är att man inte tror på tvångstankar. Det är också det som gör dem så löjliga.

Ett exempel. Jag har tvångstanken att om jag inte håller fingrarna tryckte mot en kam  eller hårborste på ett så sätt så att taggarna eller vad de kallas trycks in under naglarna när jag skickar ett mal eller lägger ut ett meddelande till någon på Facebook, riskerar mailet eller meddelandet att inte komma fram.

Därför blir jag nervös om jag sitter vid datorn och jag inte har någon kam eller hårborste i närheten.

Vad bygger tvångstanken på? Absolut inget rationellt, eller  något som ens avlägset  liknar något rationellt.   Inte nog  med att jag  inte tror på det - det finns ingenting som en sådan idé kan bygga på.

Så vitt jag minns finns det inte ett enda exempel på att ett mail/meddelande inte kommit fram när jag glömt att utföra den konstiga ritualen. Inte ett enda.

Men ändå har jag den nervösa känslan att jag måste göra detta om jag vill vara säker på att det jag skickar på nätet ska komma fram.

Men det är inte speciellt störande. För att behålla min sinnesfrid gör jag som tvångstankarna säger åt mig, och det skadar ju inte direkt att göra det.

Det är lite fånigt, men det går att leva med. Vare sig jag själv  eller någon annan torde lida av detta.

PS. Kollar Wikipedia och upptäcker att det numera kallas "tvångssyndrom". Och i  artikeln finns en bild av någon som tvättar sina händer -  med denna bildtext: "Upprepad handtvätt är ett vanligt symtom på tvångssyndrom." I så fall torde diagnosen ha  fått ett helt otroligt uppsving i  just dessa dagar...

Gösta Harding-  sittande på bilden, 1957. 

 

Helgonet och Loch Ness

Jag har tidigare skrivit om hur tagen jag som tolvåring 1967 blev av att se ett avsnitt av  Helgonet,  där Simon Templar (Roger Moore) mötte Loch-Ness-odjuret. Eller det gjorde han kanske inte rent fysiskt. Men han var vid Loch Ness, och andra kanske mötte detta. Eller kanske inte.

Men sedan jag sist skrev om det på bloggen har YouTube äntligen lagt ut en sebar version av detta avsnitt. Det kan ses här.

Jag såg många avsnitt av Helgonet som barn. Men det var endast avsnittet om Loch Ness-odjuret som jag mindes handlingen på. Det var nog ingen tillfällighet.

Om man ser det bör man förstås se hela - för det är i de sista minuterna i slutscenen som man får någon form av,  vad ska jag säga, riktigt intressant klimax.

Själv har jag ingen som helst åsikt om Loch Ness-odjuret. Men jag har för mig att man med dagens teknik borde kunna kartlägga Loch Ness-sjön - och få svaret om det finns ett jättelikt djur där eller inte.

Men om svaret blev nej skulle väl den skotska turistindustrin få ett avbräck. En fråga som även Simon Templar/Roger Moore snuddar vid, i en av sina fyndiga kommentarer i filmen.

Se den gärna, om ni gillar dem typen av serier...  eller Loch Ness-odjuret.

Bild från 1934, som ska ha avslöjats som bluff.